Jag går och smålängtar efter de här ”härliga dagarna i maj”. Så kommer jag på.
De är nu.
Det är 15 maj. Alltså har halva maj gått. Solen värmde mig och MiniMe på vår stig till dagis imorse. Det blommade överallt och den där gråbruna fågeln pickade efter mask.
Så de där dagarna jag längtar efter: De är här nu. Det är bara att det är lite mycket på agendan.
Och det är det alltid. Så det är bara att stanna tiden. Flera gånger om dagen. Och vara där.
Oftast är jag obotligt glad. Driven. Ser inga problem och ser jag dem skakar jag lite och vänder på dem och vips är de en utmaning med en lösning.
Men idag gick luften ur. Jobbet och bloggen hör inte ihop men bloggen hör ihop med mig och nu är jag som ett pyst däck. Helt platt.
Har satsat och laddat och jobbat så med en sak och med en person som jag nu inte kommer att samarbeta mer med och det gör ont i hjärtat.
Mitt jobb är lite ensamt ibland i sina processer och för det mesta gillar jag det men att ha möjligheten att samarbeta med någon man klickar med, som man kompletterar professionellt och sen inte kunna fortsätta samarbeta med henne- ja jag är ingen maskin. Det gör lite ont.
Men. Det bästa i mitt liv är att yrkesmässigt ligger inte alla ägg i en korg och Tjejmarathon som drivs via Starstruck Unlimited och min enskilda firma- (Formstark Hälsa heter den just nu tills vidare)- de två bitarna går som på välpumpade snabba smidiga däck det ska ni veta!
Jag ska försöka samla lite energi för att rodda inför PwC Fun and Charity Run imorgon där jag har ansvar för 30 funktionärer varav 10 stycken är skolbarn och skickar er över till Tjejmarathon där ni kan läsa lite matnyttligt om långpass, utrustning och varför man springer olika pass.
Ha en fin kväll!
Källor till glädje och inspiration
Min fina vän Annelie som gjort en lång häftig resa i livet står bakom ett mysigt lopp som hade premiär förra året:
Flatenloppet ger i år de pengar de får in till stiftelsen Trygga Barnen som stöttar barn som växer upp i dysfunktionella missbrukarfamiljer.
Förra året var jag, N och MiniMe funktionärer. MiniMe fick springa i mål och har medalj- mycket nöjd! Det var ett enkelt och väldigt trevligt arrangemang med massa goa glada människor!
Banan går runt sjön Flaten med start och mål vid badet. Det är en jättefin sträcka som mäter 5,8 km.
Jag ska försöka vara med i år på ett eller annat sätt! Kanske ses vi där?
Vilken dag. Jag gjorde ett schema för varje timme av denna dag imorse och KABOOM jag följde det exakt!
06.00 uppstigning. Yoga. Plock. Pack. Frukost och sen pang på en helt fullspäckad dag.
Kl 14.30 tog jag emot Peter från Trimtex och Stefan från Enervit. Sen Johan från X-Kross, Tomas och Sandra från Lidingöloppet och Rubin, Mia och Colm från Running Sweden.
Vi hade en liten minimässa i anslutning till vår PwC Lidingö Challenge Kickoff.
Klockan 17 var det dags för själva kickoffen vara huvuddel förstås var intervjun med Lisa Norden. Vilken go tjej! Vi hann prata både innan och efter och hon är verkligen helt fantastisk!
Ödmjuk, trevlig och väldigt inspirerande!
Jag talar om att förutom Anna Grundahl är Lisa min idrottsförebild
Efter en inspirerande intervju var det så dags att träna!
Jag var hjälptränare i Rubins intervallgrupp. Lisa hakade på på cykel.
2 (3,2,1) minut och det är fortfarande ovant att försöka springa fort. Men kul!
Jag har haft en riktigt fin lång dag som Inte är slut än för det är lite kvällsjobb klar. Massor med energi från en rolig dag på jobbet!
Jag skrev om FOMO -fear of misssing out förra veckan.
Det här med att vara orolig att man missar något kul andra gör. Behöva säga nej och få ett stygn av..småsurhet? Alla har så kul, gör så mycket häftigt och här sitter/står/ åker/ diskar jag.
Well. Det händer så mycket hela tiden. Det är events och händelser hela tiden och alla som informerar om dem verkar vara professionellt drillade marknadsförare som lyckas få just DERAS fest, event att framstå som det du inte får missa.
Och när du inte just då står med fötterna i den trygga mylla som är längs just din väg. När du just då inte har landat i att jag är ju här för det här är mitt liv. Då kanske FOMO inträder.
Men vad är det du missar? Är det inte så att du ska göra något roligt själv snart? Om du tänker efter, är inte du just där du är för det är så ditt liv ser ut. Är inte det bästa du kan fokusera på i det läget att göra det så bra du kan just där du är nu?
I ditt liv går du i första ledet. Följer du någon annans, till synes genom Instagramfilter, häftiga liv blir du bara en i en skara. Och jag lovar- de där människorna du avundas de har ångest och FOMO de med!
Rocka ditt jobb. Rocka din dagishämtning. Gör nuläget till det bästa du kan. Rocka din värld! Gör det nu!
Jag fick förra veckan hem Triathlon för dig att läsa.
Riktigt bra timing eftersom triathlon är i (ett av alla mina) fokus just nu.
Det är mindre än två månader till Vansbro HalvIM och två olympiska distanser har jag ju harvat mig igenom med ett tjockt pannben men när det gäller längre distanser så blir detaljerna viktigare.
Boken är underbar! Jojje Borssén och Jonas Colting kompletterar varandra bra. De bjuder på sig själva, sin kunskap, sina misstag och sina historier. Bilderna från triathlontävlingar för över 20 år sen är fantastiska.
Den relativt nya sportens historia återges och på var och varannan sida är det korta intervjuer med triathleter.
Det är tips på träning, både får sprint och längre distanser men även kost och förstås prylar! Men! Det jag gillar mest är att de på flera ställen påpekar just det som är min ledstjärna och alltid kommer vara- träningen är viktigast, prylarna sekundära.
Till boken kommer en DVD som jag gissar är både bra och rolig men den har jag inte hunnit se än.
Boken får iallafall 4 #vavavoom av 5.
