Ursvik Ultra – Race report
Klockan 3:00 i morse (söndag morgon) var det äntligen dags för start för mig och alla andra löpare som skulle springa tre varv på Ursvik extremspår, det vill säga 45 kilometer och runt 1000 höjdmeter.
Jag har inte haft någon speciell uppladdning inför loppet utan försökt träna på som vanligt och så mycket som jag har hunnit. Dessvärre har jag inte hunnit träna full så mycket som jag har velat under årets första månader men hoppas på att det blir bättre med det framöver. Målsättningen inför årets Ursvik Ultra 45km var att hålla ett jämnt tempo på 1.5h per varv vilket skulle ge en sluttid på 4h och 30 min.
Jag var på plats i Ursvik vid 23-tiden då min sambo skulle springa 75km och starta vid midnatt. Efter att starten för 75km och stafetten hade gått gick jag till motionsgården för att vila ett litet tag, det var ju trots allt mitt i natten. Då de första löparna kom in efter 15km gick jag ut till målområdet för att förhöra mig om i vilket skick banan var i. Förra året var underlaget fruset i spåret men utan is och temperaturen på runt minus 8 garder, i år var det mycket lera och snöfall. För er som inte har testat att springa i skogen med pannlampa i snöfall kan jag berätta att det är ganska jobbigt och svårt att se. Det är ungefär som när man kör bil med helljus i snöstorm, det blir inte riktigt bra. Det är lite speciellt att springa ett lopp som startar mitt i natten med pannlampa på stigar med rötter och stenar även utan snöfall.
Då klockan slog 03.00 gick starten och vi som skulle springa 45:an gav oss iväg. Banan startar med en uppförsbacke så det är ingen risk att man inte får upp pulsen och värmen snabbt. Jag kände redan i starten att mina ben var ganska trötta men det var inte så mycket som jag kunde göra göra åt saken, det var bara att springa. Min plan att springa varje varv på 90 minuter gick fint första varvet, trots snöfall, och jag rundade varvningsplatsen på 1h 29 minuter.

Bild från Ursvik Ultra
Under andra varvet började det gå ganska tungt och jag fick krampkänningar under de sista tre kilometrarna in till varvning. Efter 05.00 någon gång började det ljusna och jag kunde äntligen ta av mig pannlampan. När jag kände av hur benen mådde började jag tvivla på att jag skulle ta mig runt och jag var inte fantastisk sugen på att springa ett varv till. Det krävdes väldigt mycket beslutsamhet för att fortsätta och jag bestämde mig för att bara snabbt passera varvningsområdet utan att tänka för mycket. Jag tog en bit banan och lite blåbärssoppa i farten och gav mig ut på det tredje och sista varvet tio minuter efter min tidsplan. Sista varvet var härligt men jobbigt och benen var inte riktigt med mig – det var skönt att veta att jag inte skulle springa ett varv till. Jag var så glad när jag närmade mig mål, även om banan är helt fantastisk och det är otroligt häftigt att springa med pannlampa längs en reflexbana i skogen kände jag att tre varv var fullt tillräckligt för mig idag.Lyckan var stor när jag spurtade in till mål och slutade på en andraplats i damernas 45km-klass.

Bild från Ursvik Ultra
Väl i målområdet väntade det förutom ett gäng härliga människor, där några hade sprungit stafett och andra var funktionärer, också blåbärssoppa och diverse godsaker (pizzabullar, munkar, mm). Sedan var det dags för prisutdelning, vilket för mig är lite ovant men mycket kul, med fina priser.

Jag och vinnaren av 45km-klassen, bild från Ursvik Ultra
Stort tack till Stockholms Multisportklubb för ett mycket bra arrangemang och för att ni var uppe hela natten för att serva alla löpare med god mat och hejarop. Bra kämpat alla löpare som krigade sig runt banan!











