The 4 River Bike Path: Pizzakorv och JDT
Blogg

The 4 River Bike Path: Pizzakorv och JDT


Solen hittade tillbaka till den koreanska halvön under fredagen. Uppskattat av alla cyklister på The 4 River Bike Path!

Dagens Soundtrack: Vykort, vykort – Dan Hylander 

Etapp 5: Nakdong-ri – Hyeonpung, 105 km

Ok, det var en varmkorv som till namnet hette ”pizzakorv”, men när servitrisen kom ut med matbrickan såg det ändå ut som att hon planerade ett kirurgiskt ingrepp med tanke på att det medföljde en steriliserad sax och plasthandskar.

Två tuggar in i pizzakorven fick jag min förklaring. Det krävdes nämligen en motorsåg (med ett extra långt svärd) från Husqvarna för att göra måltiden anpassad för måttet på käkarna. Eller en sax.

Hur som helst, efter att uteslutande käkat nudlar ända sedan jag lämnade Seoul så uppskattades pizzakorven till fullo av smaklökarna. Och näthinnorna. Förutom den förföriska vyn över pizzakorven så njöt ögonen även av utsikten över Nakdonggang River (Sydkoreas längsta flod) och miljonstaden Daegu.

Daegu är med sina 2,5 miljoner, Sydkoreas fjärde största stad efter Seoul, Incheon och Busan. Och där hittar man bland annat Daegu Stadium som med sina drygt 66,000 sittplatser har nästan lika stor läktarkapacitet som Seoul World Cup Stadium och Olympiastadion i den koreanska huvudstaden.

Det var i Daegu Stadium som det arrangerades VM i friidrott 2011. Mästerskap med bland andra Vivian Cheruiyot, Mo Farah och Usain Bolt överst på prispallen i några av grenarna. Dock inga svenska besök på prispallen.

Nästan ett decennium tidigare spelades det även fyra fotbollsmatcher på samma arena, inklusive bronsmatchen, i samband med fotbolls-VM 2002.

På självaste svenska nationaldagen 2002 satte bland annat den svenske förbundskaptenen för herrlandslaget en straff i nätmaskorna bakom målvakten i Senegal. Jon Dahl Tomasson gjorde fyra mål under VM 2002 och det där var alltså det första.

Undrar om även JDT hade tid att avnjuta en pizzakorv i Daegu..?

Pizzakorv och den kirurgiska vapenarsenal som krävs för att inta födan.

Den väldiga cykelbron över Nakdonggang River. Till höger syns Daegu, miljonstaden som arrangerade VM i friidrott 2011 i konkurrens med bland andra Göteborg, Brisbane och Casablanca.

Nakdonggang River, Sydkoreas längsta flod, har varit ett fint sällskap under dagens etapp och tänker så vara ända fram till hamnstaden Busan i söder.

Jag har varit lyckligt förskonad från ekerbrott ända sedan jag startade med långfärdscykling 1998. Jag har faktiskt bara haft ett enda under alla dessa år, något som inträffade strax före Halmstad på en cykelresa från Gibraltar till Stockholm 2000.

Nu har jag på kort tid fått två stycken ekerbrott. Det första strax innan Rom för ett par veckor sedan och nu även i dag. Lyckligtvis finns det mängder av cykelaffärer i anslutning till The 4 River Bike Path.

Härliga vyer hela vägen genom Sydkorea utmed de fyra floderna Hangang, Nakdonggang, Geumgang och Yeonsangang.

The 4 River Bike Path med miljonstaden Daegu i bakgrunden.

Kvällens etappmål, Hyeonpung.

Bortsett från ett gäng relativt måttliga höjdkurvor halvvägs in i leden så är det mestadels lättcyklat utmed The 4 River Bike Path i Sydkorea. Vem som helst kan cykla denna led och det krävs alltså inga alpina kunskaper för att korsa landet.

Från Hyeonpung återstår cirka 140 kilometer till hamnstaden Busan. Med bra vindar handlar det om en dagsetapp, men förmodligen blir den uppdelad på två dagar.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Kom i form! Så tränar du för ett långlopp
  • Sarah Lahti – den svenska stjärnan går från klarhet till klarhet
  • Forskning: Därför blir löpare äldre och friskare
  • 39 tips för ett bättre 2026
  • Guide! 13 nya löparklockor
  • Varför ska du göra rehab – egentligen?
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

The 4 River Bike Path: Körsbärsblomning och kärleksmotell
Blogg

The 4 River Bike Path: Körsbärsblomning och kärleksmotell


Körbsärsblomning, vattendrag och kärleksmotell. Tre återkommande inslag när man cyklar The 4 River Bike Path i början av april.

Dagens Soundtrack: Love is in the Air – John Paul Young

Etapp 3: Angseong-myeon – Yeonpung-myeon, 67 km

Etapp 4: Yeonpung-myeon – Nakdong-ri, 85 km

Den koreanska våren ligger rejält före den svenska, men det är ändå en lite halvlurig årstid. Även fast temperaturen visar på cykelbyxor och långärmad t-shirt, så kan det även bli påhälsning av kalla vindar och ihållande regnväder. Typ en hel dag om det vill sig illa.

Jag har alltid tält och sovsäck med i packningen, men med förhoppningen att slippa använda ”tvångsisoleringen”. Och än så länge har jag haft stor lycka med att hitta relativt billiga boenden utmed hela cykelleden från Seoul och söderut.

Jag vet inte om det är rena tillfälligheter, men det finns ”kärleksmotell” typ i varje liten avkrok i Sydkorea. (Samma fenomen i Japan, där jag cyklade för några år sedan.) Av mina fyra första övernattningar har åtminstone tre varit på kärleksmotell. Förmodligen var gårdagens det också, men där fick jag inte det obligatoriska etuiet av ägaren. Ett etui innehållandes, förutom två tandborstar, allt som livar upp en natt på motellrummet, det vill säga om man har sällskap med sig…

Jag är ingen expert på koreanernas kärleksliv, men det verkar alltså finnas en stor marknad för denna boendeform i landet. Och trots det något spartanska intrycket man först får av den yttre exteriören på dessa motell så är det uteslutande bra standard.

Motellrummen är alltid välstädade, ombonade och utrustade med tjusig platt-tv med många ”spännande” betal-tv-kanaler. Jag gissar att jag förmodligen därmed är den ende gästen på motellen som sitter med en dator redigerandes foton och kikandes på koreansk baseboll. (KIA Tigers vann i kväll igen, det är glödheta i år!)

Ett tips för er som är intresserade att cykla den fantastiska leden The 4 River Bike Path är alltså att inte tveka när det gäller kärleksmotellen. En riktig prisvärd lösning som bara kostar marignellt mer än ett vandrarhem. Och… vill man bara använda rummet i tre timmar så finns även den betalningsformen…

Hit men inte längre! Det finns alltid en gräns för hur långt man får kliva in med sina skor i ett koreanskt rum.

Den tredje dagsetappen genom Sydkorea bjöd på trista förutsättningar. Vädret har varierat under hela vistelsen i Sydkorea, dock ingen  snösmocka.

The 4 River Bike Path startar I Incheon och går via Seoul ner till hamnstaden Busan i söder och är ungefär 633 kilometer lång. En riktig höjdare som passar alla; gamla som unga eller barnfamiljer.

Blöt dag på jobbet!

Körsbärsblomningen har kommit igång på allvar i Sydkorea.

The 4 River Bike Path, Sydkorea.

Bättre väder under den fjärde dagsetappen, men inget solsken.

Cykelmuseum av modellen gigantisk och… en bro på samma tema som leder in mot museet i Sangju.

Stor fantasi kring de koreanska broarna…

Jag är dålig på koreanska, men tror att inskriptionen är en hyllning till Ljusdals Bandyklubb som är tillbaka i Elitserien.

The 4 River Bike Path, Sydkorea

Jag har så många frågor…

Kärleksmotell, en spännande (och mycket prisvärd!) boendeform för långfärdscyklister i Sydkorea och Japan.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

The 4 River Bike Path, Sydkorea: Jetlagbantning med honungspannkakor
Blogg

The 4 River Bike Path, Sydkorea: Jetlagbantning med honungspannkakor


The 4 River Bike Path, oförskämt vacker cykelled från norr till söder i Sydkorea. En otrolig upplevelse i det cykelvänliga landet söder om 38:e breddgraden.

Dagens soundtrack: The River of Dreams – Billy Joel

Etapp 1: Seoul – Yangpyeong, 77 km

Etapp 2: Yangpyeong – Angseong-myeon, 80 km

The 4 River Bike Path i Sydkorea, en av världens bäst bevarade hemligheter. En fantastisk cykelled (eller rättare sagt motorväg för cyklister), som löper från staden Incheon utanför huvudstaden Seoul, ner till hamnstaden Busan. En led som är ungefär 633 kilometer lång och alltså löper utmed de fyra floderna Hangang, Nakdonggang, Geumgang och Yeonsangang.

Jag skippade den första delen av leden från Incheon till Seoul med anledning av att jag tidigare har cyklat sträckan från Seoul till staden Paju vid gränsfloden mot Nordkorea. Men originalplanen var ändå att ta mig till Incheon för att cykla hela leden.

En kombo av extrem jetlag och kronisk längtan efter honungspannkakor i grannkvarteret Myeongdong gjorde det emellertid omöjligt att lämna Seoul trots flera försök. Jag startade i den koreanska huvudstaden istället och försöker på så vis binda ihop norr med söder i och med min tidigare cykelresa i landet.

Om man cyklar hela leden Incheon – Busan (eller motsatt riktning) så kan man köpa ett speciellt pass som man med jämna mellanrum stämplar i vissa kontrollstationer utmed den vackra leden. Så gjorde exempelvis fyra longboardåkande grabbar från Singapore som jag träffade under andra etappen. Hur långt de skejtade under sin första etapp? 111 kilometer! (Ni kan följa grabbarna via deras Instagram: 130skates)

Jag räknar själv med att leden ska ta mig sex dagar att genomföra och trots att jag bara har cyklat en tredjedel av sträckan så går det inte annat än att ge den 10+. Det spelar nog faktiskt ingen roll om återstående sträcka går igenom en minerad soptipp, jag kommer ändå vara grymt impad av vad de har fått till för något i det här galet cykelvänliga landet.

Ett enda aber dock. Det är otroligt många skyltar och kartor med information utmed vägen, men de flesta är på koreanska. Eftersom inte Google Maps är gångbart i landet och cykeldatorn därmed inte är till någon mer hjälp än att visa det basala funktionerna som fart, höjd, distans etc, så får man med jämna mellanrum ta fram telefonen för att kika på maps.me för att kolla att man är på rätt kurs.

Cykelleden är i själva verket som en två- eller trefilig motorväg, så det är oftast inga problem med orienteringen. Men eftersom det är många andra cykelleder av samma fina standard som korsar 4 River Bike Path så gäller det ändå att hålla koll på att man är på rätt väg.

Det här är dock inget som överskuggar helhetsintrycket av leden. Det är förstklassigt underlag på leden och med jämna mellanrum dyker det upp välstädade moderna toaletter. Dessutom är man för det mesta i närheten av bebyggelse, vilket innebär att det går att stanna till och fylla på energiförrådet med en skål nudlar eller en kubikmeter kaffe. Det behövs nämligen mycket av den senare varan eftersom jag är gravt jetlaggad trots en vecka i landet.

Jetlaggen har emellertid en positiv effekt och det är på matchvikten. Honungspannkakorna till trots så gick jag säkert ner 3 kilo de första fem dagarna i Seoul eftersom jag vaknade i samband med lunchen och när det var läggdags på vandrarhemmet hade magen ännu inte kommit i middagsmood. Jetlagbantning, the new black..?

Seoul, en gastronomisk magnet som är starkt beroendeframkallande och snudd på omöjlig att lämna.

Kung Sejong den store har mycket att vara stolt över i Seoul, inte minst honungspannkakorna…

Mitt i Seoul finns även populära promenad- och löparvägar. Utmed den här floden löps för övrigt en ganska stor portion av Seoul International Marathon i mars.

Cykelleden mellan Incheon – Seoul – Busan, har många förgreningar, bland annat finns en jättefin (och bred!) cykelväg norrut mot gränsen till Nordkorea. På bilden syns södra Seouls utkanter.

Vad de mer rutinerade koreanerna gör på dagarna? Spelar parkgolf (små niohålsbanor som spelas med speciella klubbor och en större boll) eller lirar krocket!

Området närmast OS-arenan och den olympiska parken. Spana in bron!

Tydliga markeringar med mycket info inritat på vägarna, men jag saknar dock engelska översättningar.

Jag lärde mig ganska snart att den blå skylten, den är minsann bra att följa, då hämnar man rätt!

Så här långt under de två första dagarna har det uteslutande varit rena cykelleder förutom några enstaka kortare sträckor som går som cykelvägar på mindre vägar, men alltid med en heldragen linje som en varning till bilisterna.

Totala sträckan från Incheon via Seoul till hamnstaden Busan i söder är 633 kilometer.

Med jämna mellanrum dyker det upp moderna och mycket välstädade toaletter. Dessutom brukar det sällan vara långt mellan små serveringar utmed vägen, inte minst närmare huvudstaden Seoul.

Första etappen från Seoul och söderut innehöll en hel del tunnlar, men även där med gott om utrymme för mötande cyklister och gångare.

Det kryllar av fina broar som bara tillåter cyklister och gångare i Sydkorea.

Det finns några campingplatser utmed leden, men annars är hotellen relativt billiga, något som inte minst gäller kärleksmotellen. De två första dagarna har faktiskt tillbringats på kärleksmotell och då får man en speciell gåva när man checkar in på boendet, ett etui med bland annat två tandborstar, en kondom och glidmedel!

Jag vet inte om jag var den ende på motellen som istället valde att titta på koreansk baseboll på tv-apparaten…

Ny dag, nya möjligheter. The 4 River Bike Path innehåller många höjdpunkter för näthinnorna.

Minnesmonument för greker som hjälpte till under Koreakriget.

Fyra grabbar från Singapore som åker skateboard hela vägen till Busan! Ni kan följa grabbarna på deras Instagram: 130skates

Första dagen rullade de tydligen 111 kilometer och de hoppas snitta på 100 kilometer om dagen.

Grabbarna från Singapore har köpt det speciella passet (kostar typ 2-3 dollar) och får det stämplat hela vägen i de små telefonkioskerna som finns vid varje kontrollpunkt.

”Telefonkiosken” där man stämplar passet. Vill man pumpa cykeln så har man naturligtvis även denna möjlighet utmed cykelleden.

Körsbärsblomningen har precis kommit igång i norra Sydkorea. Den beräknas infalla 3-10 april i Seoul och en vecka tidigare i södra delen av landet.

Med jämna mellanrum korsar man någon av floderna, men alltid med jättefina broar med perfekt underlag.

Ungefär 70 procent av Koreas yta är tydligen täckta av berg och de är därmed alltså ständigt närvarande i Sydkorea. Lyckligtvis är cykelleden mestadels plan. Det dyker upp några mindre kortare backar ibland, men i morgon ska det däremot bli två tuffa backar som landar på drygt 500 höjdmeter.

Språklig förbistring är inga problem i Sydkorea, allt löses med modern teknik. Nu vet jag till och med i vilken stad jag övernattar…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Olympiastadion i Seoul – OS 1988
Blogg

Olympiastadion i Seoul – OS 1988


Seouls olympiastadion som den ser ut i normala fall när där inte pågår byggnadsarbete. (Foto från 2008)

Dagens soundtrack: Koreana – Hand in Hand

När vissa tidigare OS-arenor står och närmast förfaller så verkar det vara omvända förhållanden i den koreanska huvudstaden. Jag har vid olika tillfällen besökt både huvudarenan och den olympiska parken (där flera av de övriga arenorna är belägna) och de verkar användas flitigt av lokalbefolkningen än i dag, drygt 35 år efter olympiaden.

För några år sedan hade jag även den stora förmånen att springa Seoul International Marathon som avslutades inne på huvudarenan från olympiaden 1988. En anläggning som alltså hade använts av både Carl Levis, Marlene Ottey och… Ben Johnson.

Den gången fick jag hjälp av den Seoulbaserade internationella löparklubben Seoul Flyers med både anmälan och upphämtning av nummerlapp eftersom jag vid det tillfället inte kunde anmäla mig själv som internationell löpare. Jag vet inte om det är lättare nu, men leta gärna upp denna löpargrupp på nätet så får ni möjlighet att lära känna utländska löpare boendes i staden som erbjuder både träningssällskap och en kul efterfest när Seoul International Marathon är till ända.

Förhoppningsvis kommer även ett av maratonloppen i Sydkorea med på Springtime Travels program i framtiden. Det är en rolig stad att besöka både med eller utan nummerlapp på bröstet.

Koreanerna lever verkligen upp under OS vilket jag inte minst har fina minnen av från 2008 då jag genomförde ett tidigare olympiskt cykelprojekt med start från Panathinaikostadion i Aten och ett planerat avslut i OS-staden Beijing. I god tid ansökte jag om ett kinesiskt visum inför resan, men det visade sig vara alltför god tid. Jag fick nämligen tillbaka min ansökan och ombads att söka närmare starten av olympiaden.

Eftersom jag befann mig på resande fot under hela våren och sommaren så återstod det därmed att söka visum från annat håll och då räknade jag ut att Seoul skulle bli en utmärkt destination för denna manöver.

Efter att ha cyklat från Aten till Stockholm och halkat runt vår huvudstadsmara den sista dagen i maj 2008, så bar det sedan direkt iväg till New York där jag cyklade över kontinenten till Seattle. Därifrån flög jag vidare till Seoul och gick direkt upp till kinesiska konsulatet. Men… även denna gång blev det nobben. Kina hade ändrat reglerna inför OS och krävde två former av identifikation för att jag skulle kunna ansöka om visum till Mittens rike. Och eftersom jag hade lämnat mitt körkort hemma så fick jag snopet istället spendera en vecka i Seoul. Ett ofrivilligt uppehåll i resrutten, men som slutade med totalförälskelse i den koreanska huvudstaden.

Under denna vecka bodde jag på det olympiska hotellet belägen i Olympic Park och blev där tidigt bekant med en badmintonspelande pensionär som var både författare och boxningsdomare. Han fick mig att varje morgon spela badmintondubbel tillsammans med sina vänner, varav en kvinna som snart skulle fylla 90 år. Hon hade väl inget större rörelsemönster på planen, men var väldigt placeringsäker. Jag fick faktiskt slita hårt för att överlista den rutinerade damen.

Foto: Mina dubbelpartners i badminton i samband med att jag bodde i Seoul samtidigt som OS pågick i Beijing 2008.

På eftermiddagarna förflyttade jag mig därefter till centrum av staden där koreanerna hade byggt upp en liten OS-by med en storbildsskärm där man dagligen kunde följa alla koreanska idrottare 2008 och se hur deras medaljskörd ständigt växte. Inte minst hade de stor framgång i basebollturneringen där Sydkorea var outstanding i grundserien med sju raka vinster och sedan fortsatte sitt segertåg med att vinna både semin och finalen.

Precis bakom olympiastadion i Seoul ligger för övrigt Jamsil Baseball Stadium som är Sydkoreas största basebollarena. Det går in 25,000 åskådare i anläggningen och när det under gårdagen drog ihop sig till årets hemmapremiär för ett av lagen från Seoul, Doosan Bears, så var det lapp på luckan. Utsålt!

Jag har sett en hel del basebollmatcher i USA och på drygt hälften av proffsligan MLB:s arenor. Alltid bra stämning, men inget som ens kommer i närheten av det rock’n’roll-arrangemang som det bjöds på i Seoul. Galet deluxe!

Det var inte en tyst sekund under hela matchen eftersom båda lagen har tillgång till cheerleaders och skönsjungande hejaklacksledare. Publiken verkade dessutom kunna varenda textrad, gammal som ung.

Jag har besökt argentinska fotbollsderbyn som under vissa stunder har kommit i närheten av denna match i decibelstyrka, men då har stämningen istället varit så hätsk att man inte har kunnat njuta av tillställningen. Det har var någonting helt annat. Typ en blandning av en VM-final i fotboll, tv-programmet Landet Runt och Allsång på Skansen. Fullständigt magiskt, bara Lasse Berghagen som saknades…

OS-stadion i nuvarande skick. Anläggningarna från olympiaden 1988 verkar, till skillnad mot i vissa andra gamla OS-städer, användas för fullt i dagligt bruk.

Olympiska parken i Seoul, en grön oas av modellen större och en sevärdhet i sig.

World Peace Gate, Olympic Park, Seoul

Flag Plaza, Olympic Park, Seoul. Torget med alla deltagande länders flaggor från olympiaden anno 1988.

I samband med OS 2016 gjorde jag en liknande cykelturné mellan olika världsdelar och gamla OS-arenor. Då hade jag även förmånen att gå i mål på Seouls OS-arena under Seoul International Marathon. (Seoul har två maratonlopp under året, ett i mitten av mars och ett senare under hösten.)

Seoul International Marathon 2016. För att som internationell löpare kunna anmäla sig till loppet krävdes hjälp av den internationella löparklubben Seoul Flyers som är baserad i den korenska huvudstaden.

Via kontakt med föreningen genom Facebook (krävdes bara en låg medlemsavgift) så ordnade klubben allt, inklusive hämtning av nummerlappen. Efter loppet träffades därefter alla löparna för att analysera sina insatser över en pizza och en öl. Eller två. Eventuellt så kommer det lopp som går under hösten på Springtime Travels program framöver. Håll er uppdaterade!

Under 2016 hade jag cykel- och maratonsällskap av Christine Compton från Baltimore. Vi trampade bland annat från Seoul upp till gränsfloden mot Nordkorea. Jag lät emellertid golfdrivern vila i närheten av gränsen för att undvika internationella förvecklingar. Läget är tillräckligt bräckligt där ändå för att även utsättas av mina slicar…

Christine som är utrustad med språkliga talanger pluggade lite koreanska innan avresan och kunde ganska snabbt konstatera att koreanska alfabetet faktiskt är ett av de lättare alfabeten att lära sig eftersom tecknen är byggda helt på logik.

Jamsil Baseball Stadium, Seoul. Säsongen har precis dragit igång i den koreanska basebolligan KBO. Under helgen spelade Doosan Bears sina första hemmamatcher inför slutsåld arena, dvs. 25,000 åskådare.

En koreanska basebollmatch liknar inget annat. Det är inte tyst en enda promille av en sekund under matchen, mer rockkonsert än idrott. Galet, fantastiskt och helt underbart. Som en bal på slottet!

Cheerleaders, en självklarhet i koreansk baseboll. Båda lagen har cheerleaders som turas om att stå för underhållningen och ha makten över högtalarsystemet i samband med att respektive lag spelar ”inne”. Men även när deras lag spelar ”ute” så får de då och då tillgång till högtalarna när de lyckas bränna en spelare. Raffinerat och galet bra.

Utan tvekan det bästa idrottsarrangemang jag har besökt. Definitivt något för svenska idrottsföreningar att ta efter. Det behövs mer Allsång på Skansen när det liras fotboll, hockey och bandy!

Läktaren med supportrar till bortalaget KIA Tigers. Gammal som ung lever med i allsången och alla rörelser.

Jamsil Baseboll Stadium i Seoul, min nya favoritarena. Missa inte baseboll när ni besöker Sydkorea!

Jag har sett en hel del matcher i amerikanska basebolligan MLB, men det här är både en och två nivåer bättre. Fördel Sydkorea, alla dagar i veckan!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Olympia2Olympia: Seoul, en stad för både sol och regn
Blogg

Olympia2Olympia: Seoul, en stad för både sol och regn


Körsbärsblomningen har kommit igång i Seoul, här utanför Changgyeonggung Palace. Enligt prognosen ska den vara i full blom mellan 3-10 april i den koreanska huvudstaden och en vecka tidigare i landets södra del.

Dagens soundtrack: PSY – Gangnam Style

Seoul, staden för både regn och solsken. En stad som har allt, och dit räknar jag inte minst de förföriskt goda honungspannkakorna som finns att köpa på matmarknaden i Myeongdong. Jag gjorde misstaget att endast köpa en under mitt första besök på marknaden, men det misstaget gör jag aldrig om. Två honungspannkakor är ett minimum när man växer…

Jag har besökt den koreanska huvudstaden flera gånger tidigare och det slutar alltid med samma manöver. Varje morgon är det en ny dialog med världen på boendet: ”Sir, jag vill gärna stanna en natt till om det går bra.”

Det är alltså snudd på omöjligt att slita sig från Seoul, och det är inte enbart beroende på honungspannkakorna även om de är en starkt bidragande orsak. I morgon ska jag i alla fall försöka ta mig härifrån. Men jag tror att jag avvaktar tills matmarknaden i Myeongdong har öppnat. Jag behöver färdkost för cykelresan och jag vet exakt vad jag behöver…

Regn i Seoul, men det skulle snart bli annorlunda.

Gyeongbokgung Palace, ett av de ”fem stora” palatsen i Seoul. Det här är det populäraste palatset, men alla fem ligger relativt nära varandra.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Changdeokgung Palace, Seoul

Gyeonghuigung Palace, Seoul

King Sejong den store, välbekant vy mitt i Seoul framför Gyeongbokgung Palace.

Gyeonghuigung Palace, Seoul

Gangnam Style har förärats egen staty i Seoul. När är det dags för ”Mitt sommarlov” (Anita Hegerland) att få samma typ av bekräftelse?

Bongeunsa Temple, Gangnam-gu, Seoul.

Honungspannkakor i Myeongdong (starkt beroendeframkallande!), kvarteret med sin kända matmarknad.

Nanta, matteatern i Myeongdong.

Nanta, Myeongdong.

Seoul World Cup Stadium, platsen där invigningsmatchen mellan Frankrike och Senegal ägde run under fotbolls-VM 2002 .

Sydkoreas nationalmusem i Seoul innehåller bland annat denna klenod, den antika hjälmen från Olympia som gavs till maratonvinnaren i OS 1936: Sohn Kee-chung (Se filmen Road to Boston!)

Hjälmen som tilldelades Sohn Kee-chung har ett stort rum för sig själv på nationalmuseet eftersom det är en viktig del av den koreanska historien.

Sohn Kee-chung, en av huvudpersonerna i filmen Road to Boston, tränade Koreas förste vinnare i tävlingen, Suh Yun-Bok.

Nationalmuseet i Seoul är gigantiskt, typ åtminstone lika stort som halva Östersjön…

Vy från det lilla berg där Seoul Tower är beläget. Orkar man inte med den något halvtuffa backen upp så finns det linbana för typ en hundralapp. Ett tips är dock att promenera tillbaka eftersom vyerna är av modellen spektakulära.

Seoul Tower, ett måste under besöket i den koreanska huvudstaden.

Tjugondag Knut, då ska kärleken ut..?

Trappan ner från Seoul Tower.

Gammalt som nytt i Seoul, kontrasternas stad!

IOK:s dåvarande ordförande Juan Antonio Samaranch åkte inte tåget till vänster när OS genofördes i Seoul 1988, men däremot VIP-bussen till höger.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Asiatiska filmfestivalen: Road to Boston
Blogg

Asiatiska filmfestivalen: Road to Boston


Försnack inför den mycket sevärda filmen Road to Boston under Asiatiska filmfestivalen i Stockholm.

Dagens soundtrack: Fin.K.L – Eternal love

Asiatiska filmfestivalen rör sig från öst till väst, det bjöds nämligen på en maratonupplevelse deluxe på biografen Grand i form av ”Road to Boston” på lördag kväll.

Filmen handlar om hur Suh Yun-bok blev den förste koreanske löparen att vinna klassiska Boston Marathon när han korsade mållinjen 1947. Och inte minst, den långa strävsamma vägen till startlinjen i Hopkinton. Världen såg ju minst sagt annorlunda ut direkt efter det andra världskriget.

Suh Yun-bok coachades för övrigt av landsmannen Sohn Kee-chung, världsrekordhållaren som vann maratonloppet under OS 1936, men som då tvingades tävla under japanskt flagg på grund av den japanska ockupationen av Korea. Coachningen verkade dessutom ha varit av allra bästa slag eftersom tränaren blev av med sitt världsrekord när eleven sedermera vann Boston Marathon 1947.

Boston Marathon är ett av mina absoluta favoritlopp tillsammans med tävlingarna i Chicago och New York. Jag har haft förmånen att springa loppet tre gånger och på senare år även varit reseledare i Boston för Springtime Travel.

När en förfrågan dök upp från Asiatiska filmfestivalen till Runner’s World Sweden om att gästtala inför filmen var det därmed ingen lång tvekan. Och när jag senare läste på lite mer om filmens huvudrollsinnehavare så visade det sig finnas många intressanta ingredienser. Något som inte minst gäller tränaren Sohn Kee-chung som alltså tvingades stå överst på prispallen i Berlin och lyssna på den japanska nationalsången.

För sin seger i olympiaden 1936 vann för övrigt Sohn Kee-chung en antik hjälm som hade hittats i en utgrävning i Olympia, men eftersom det rådde tveksamheter kring amatörreglerna så fick han inte behålla hjälmen. Den hamnade istället på ett museum i Berlin. Långt senare skulle den dock ändå hamna i Sydkorea eftersom den numera finns att beskåda på ett museum i Seoul.

Under olympiaden i Berlin tävlade även den amerikanske maratonikonen John Kelley, vinnaren av Boston Marathon 1935 och 1945. John Kelley fick därmed tävla i OS både mot tränaren Sohn Kee-chung (Berlin 1936) och adepten Suh Yun-bok (London 1948).

John Kelley är naturligtvis främst ihågkommen för den klapp han gav på axeln till ledaren av loppet 1936, Ellison Brown, i den uppförsbacke som senare skulle benämnas Heartbreak Hill. Den uppmuntrande klappen gav nämligen ny tändvätska till Ellison som återhämtade sig snabbt och lyckades vinna tävlingen. Enligt en reporter på Boston Globe, krossade detta John Kelleys hjärta.

Nja, inte riktigt kanske. John Kelley genomförde nämligen tävlingen totalt 58 gånger och blev av amerikanska Runner’s World år 2000 utnämnd till ”Runner of the Century”. Det verkade alltså inte vara något större fel på hans hjärta…

Fullsatt på biografen Grand i Stockholm när det vankades filmvisning i form av Road to Boston.

Och självklart bjöds det även på koreanskt via stämbanden.

Vill ni läsa mer om min första erfarenhet av Boston Marathon (2011) så behöver ni inte gräva länge eftersom det är inledningskapitlet i min bok ”50 Stater & 10 Blånaglar”.

Kapitel 1 ur ”50 Stater & 10 Blånaglar”. Allt ni behöver veta om Massachusetts.

Ok, vi bjuder på första kapitlet. Men det finns 49 kapitel till i boken om min maratonresa genom USA. Boken finns att köpa signerad för 159 Kr + frakt: 50 Stater & 10 Blånaglar – En maratonresa genom Amerika.

Undertecknad tillsammans med Springtime Travels Thomas Björnemark under ett reseledaruppdrag i Boston 2016. Jag tror vi båda var rörande överens just då om att Boston Marathon nog ändå är det allra roligaste maratonloppet. (Man får dock exakt samma känsla varje gång man springer Chicago och New York Marathon!)

”Scream Tunnel” utanför Wellesley College i Boston, halvvägspunkten för loppet. En energikick från studenterna motsvarande kraften från en 400 kV-ledning!

Scream Tunnel, Wellesley College, Boston.

Young at heart, den berömda statyn föreställande maratonikonen John Kelley i sina glansdagar när han 27 år gammal vann Boston Marathon för första gången, och när han 84 år gammal genomförde sitt 58:e maratonlopp i Boston!

John Kelley utsågs även till ”Runner of the Century” av amerikanska Runner’s World 2000.

Och apropå maratonikoner… Kathrine Switzer, den första officiellt registrerade kvinnan att springa Boston Marathon. Hon kom som bäst tvåa i Boston Marathon (1975) efter att damklass hade införts i det klassiska loppet. Dessutom vann hon New York City Marathon 1974.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*