Tankar efter ett lopp
Under veckan har jag funderat lite över hur man faktiskt påverkas av ett lopp. Hur trött man blir efter att ha vart vaken en hel natt kan nog många relatera till, men hur trött man blir efter att ha sprungit ett lopp utöver att inte sova är lite svårt att förklara. Efter att ha sprungit en ultra påverkas min kropp ganska mycket, särskilt mycket om den är en bra bit över 42 kilometer. Dagarna efter en sådan urladdning sjunker min energinivå och min motivation till att göra något som kräver mycket energi är som bortblåst.
Jag blir också väldigt känslig för det antalet timmar sömn som jag får. Missar jag några timmar sömn veckan efter ett lopp blir jag mycket tröttare än vad jag normalt skulle bli av att missa de timmarna. Kroppen är dock en väldigt häftig maskin som anpassar sig väl efter vad man utsätter den för, den blir hela tiden bättre och bättre. Nu kan jag springa ett lopp i ungefär marathondistans utan att få allt för ont i kroppen. Jämför jag hur kroppen kändes efter förra veckans lopp med hur den kändes efter mitt första marathon är det verkligen som natt och dag. Efter mitt första marathon hade jag så ont i kroppen att jag mådde illa när jag rörde mig och undvek in i det längsta alla former av trappor. I söndags kväll bara timmar efter loppet cyklade jag och min sambo och spelade curling med några vänner. Jag hade inga problem med att röra mig då och inte heller senare under veckan. I veckan har min träning fram till idag, torsdag, bestått utav att cykla mellan 1,5 till 3 mil om dagen. Om en stund ska jag ge mig ut i solen på en löprunda och testa benen lite, det ska bli så skönt! Motivationen är på topp och jag ser verkligen fram emot att ta tag i träningen igen!













