Målgång i Sydney Marathon precis framför Operahuset.
Sydney Marathon, 42,2 km
Med ett kvicksilver som med marginal hade passerat 30 grader på termometern så handlade det mer om överlevnad än njutning när Sydney Marathon avgjordes.
Istället för att fokusera på alla vackra miljöer runt banan var ögonen istället upptagna med att spana efter någonting helt annat. Nästa vätskestation.
Det är vår i Australien och det ska normalt sett inte vara så förbenat varmt i mitten av september. De långa tights och löparvantar jag hade packat ner i bagaget kom därmed av förklarliga skäl inte alls till användning. Lyckligtvis var en stor del av banan förlagd mitt i centrum eller i parkområden med många träd (skugga), det gick därmed att parera en del av de värsta soltrålarna.
Sydney Marathon kommer med all säkerhet att bli en ny World Marathon Major inom mycket snar framtid. För att bli antagen som ny medlem i det fina sällskapet tillsammans med New York, Chicago, Boston, London, Berlin och Tokyo, så krävs att en lång checklista prickas av för att bli godkänd. Loppet ska bland annat ha en publik på minst 100 000 åskådare och dessutom ska det vara ett startfält på 15 000 deltagare.
Deltagarantalet ökade rejält inför detta år och av förklarliga skäl finns det en viss växtverk i maratonloppet. När arrangören har finslipat detaljerna så blir det ändå en häftig upplevelse för alla maratonlöpare att lägga till Sydney på att-göra-listan. Staden i sig är som en bal på slottet. I alla fall när temperaturen visar normala nivåer.
Nästa år arrangerar Springtime Travel en resa till Sydney Marathon. Missa inte chansen att springa i en av världens coolaste städer! Förlåt, jag menade i ett av världens hetaste resmål…
En längre rapport om Sydney Marathon, inklusive intervju med tävlingsledaren Wayne Larden, kommer i ett senare nummer av Runner’s World Sweden.
Race Director Wayne Larden ska försöka lotsa in Sydney Marathon i det fina sällskapet av World Marathon Majors. För att bli godkänd finns en lista med 104 punkter som ska prickas av.Adel Erdaty, klubbkamrat i Marathon Globetrotters. Adel är ursprungligen från Saudiarabien och arbetar nu inom bankväsendet i Cincinnati efter att under många år ha arbetat som hjärtläkare. Helt apropå hamnade vi på samma rum på vandrarhemmet i Sydney. Världen är inte bara liten, den krymper.Bästa munderingen i Sydney Marathon, utan konkurrens. Det fanns även en anledning till dessa löparkläder…..det ska sättas världsrekord!Färjan över till starten av tävlingen. Sydney har en fantastisk logistik med tåg och färjor åt alla håll. Det är lätt att ta sig runt i staden.Sydney Harbour Bridge, bron som snart ska svälja nästan 17 000 maratonlöpare.Aaron Braunstein från Chicago, klubbkamrat i Marathon Maniacs som helt apropå dök upp i startfållan i Sydney. Aaron var en av de kompisar som jag sprang tillsammans med när jag avverkade Des Moines Marathon i Iowa, min femtionde och sista amerikanska delstat.Starten har gått av Sydney Marathon.Sydney Harbour Bridge avklarad och härifrån väntar ett antal kilometer fin sightseeing genom centrum av Sydney.Fredrika Hållén från Linköping är utbytesstudent i Australien och sprang sin första mara någonsin. När hon bestämde sig för att springa? För fyra dagar sedan!Jane Sturzaker från Melbourne, klubbkamrat i Marathon Globetrotters. Alltid trevligt när det dyker upp kända ansikten i startfållan. Springer ni internationella maror och vill ha lite klubbgemenskap så rekommenderas ett medlemskap i www.marathonglobbetrotters.org.Vattenslangar, välkomna produkter när temperaturen visar 35 graders värme.Operahuset dyker upp några gånger under Sydney Marathon och framförallt i målgången.Åskådarna i Sydney är inte riktigt lika morgonpigga som i New York, Chicago eller Boston, det fanns dock några sektioner med bra publikstöd.Det fanns en och annan skylt även i Sydney, men dessa var till stor del förtryckta ganska tråkiga meddelanden. Även här finns det en del att jobba på i Sydney. Halva nöjet med att springa maror är att spana in alla roliga skyltar. Barbie var ett av undantagen i Sydney.Extrem temperatur, svart på vitt.Running with pride, temat i denna sektion av Sydney Marathon.Upploppet…Norskt i målfållan. Svein-Matti föredrar nog precis som undertecknad något svalare skandinaviska temperaturer.Målområdet med Recovery Village.Robert Carl Lilja, en av alla internationella maratonlöpare på startlinjen. Robert Carl Lilja är en svensk/kanadensisk pensionerad lärare ute på en jorden-runt-resa. Och maratonturné.Belöningen för 42 kilometer genom den vackra australiensiska metropolen.
Enligt min nästan helt urladdade klocka stod det femtonde september i almanackan när jag landade i den australiska metropolen Sydney.
Det var därmed exakt på dagen 23 år sedan nationalikonen Cathy Freeman tände den olympiska elden i de tjugofjärde moderna olympiska spelen år 2000.
Någon eld lyste det därmed inte i mina ögon efter den maratonlånga resan från Hälsingland till Australien. Tvärtom. Jag hade det värsta kvar, att sömndrucken ta mig till vandrarhemmet tillsammans med alla de prylar som låg nedmonterade i en brun kartong i vagnen framför mig. Cykeln.
Resan hade det på det hela ändå gott utmärkt förutom debaclet med övervikten på cykelkartongen. Min egen dåligt kalibrerade våg visade 26 kilo, det vill säga en vikt som med marginal underskred tillåtna 30 kilo. Enligt Thai Airways incheckningsvåg visade den däremot siffran 33.
Den här gången var det alltså för stor differens för att göra den klassiska fulingen att oskyldigt stoppa en fot under kartongen i samband med invägningen.
Genom att fördela om alla tunga prylar till handbagaget (och gömma några saker i jackan) hamnade till slut både kartongen och handbagaget med minst möjliga marginal på rätt sida av viktgränsen. Därefter var det bara att luta sig tillbaka och låta piloten göra resten av jobbet. Och förbereda sig mentalt inför Sydney Marathon, en tävling som med stor sannolikhet snart blir nummer sju i World Marathon Majors.
Immigrationen i Australien hade dessutom inga synpunkter på min cykelkartong efter att jag sanningsenligt förklarat att den kommer direkt från service med nya rena däck. Ni slipper därmed se mig i ett framtida avsnitt av ”Gränsbevakarna Australien”…
30 kg, på grammet. Det är alltid en kamp för att hamna på rätt sida av viktgränsen när man reser med cykel.Framme vid slutmålet återstod bara den jobbigaste persen: Frakta kartongen till boendet. Eftersom cyklar är tillåtna på tågen i Sydney så gick det ändå smidigt att plocka ihop hojen och ta den ombord.Slutresultatet!Operahuset, en pigg femtioåring. Byggnaden invigdes 20 oktober 1973.Min killgissning på östafrikansk partåad träsksparv visade sig vara helt fel. En klubbkompis i Ljusdal Running Club (vi kan kalla honom Tony Persson) berättade att det naturligtvis är en Australisk ibis.Sydney by night.Sydney Harbour Bridge, Sydney Marathons ”Verrazzanobron”. Det är alltså här som startfältet i Sydney Marathon sprintar över på lätta ben (?) i början av tävlingen.Waltzing Matilda..?
Antal kommentarer: 1
Shamala
Tack för avrapportering. Spännande . Hur var banan ?