Dagens soundtrack: Ulf Lundell – När jag kysser havet
OS-prologen mellan Panathinaikostadion i Aten till klassiska Olympia på halvön Peloponnesos är till ändå och nu väntar en cykelturné mellan Stadio Diego Armando Maradona i Neapel och Olympiastadion i Rom.
Men hur tar man sig till Neapel från halvön Peloponnesos? Under tidigare cykelresor har jag tagit färjan från grekiska hamnstaden Patras till antingen Bari eller Brindisi och därifrån cyklat från ”klacken” på den italienska stöveln västerut mot den italienska huvudstaden. Så var tanken även denna gång. Färja till Bari, men därefter tåg över till startpunkten Neapel.
Det blev emellertid aningen för stressigt i färjeläget Patras och för sent att hoppa på slagskeppet till Bari, Klas Ingessons gamla arbetsplats. Då fanns istället bara två alternativ kvar samma kväll: Färja till Ancona eller Venedig. Det senare alternativet innebar emellertid två nätter på skutan. Jag bestämde mig därför att välja Ancona, men.. hörde av någon konstig anledning mina läppar uttala ordet Venedig när jag stod framför biljettluckan.
Det blev alltså två nätter på Adriatiska havet istället för en övernattning. En båtresa som följdes av två korta sightseeingturer på cykel i tvillingstäderna Mestri/Venedig samt i Bologna under tågbytet. Vissa av de italienska tågen har vagnar helt dedikerade för cyklister och landet är därmed helt perfekt om man exempelvis vill göra landet från norr till söder med tåg och cykel.
Tåget gick alltså som tåget ända fram till Neapel och i kväll väntar fotboll på klassiska San Paolo (numera omdöpt till stadens hjälte Diego Armando Maradona). I morgon fortsätter cykelresan mot Olympiastadion i Rom. Häng med!
Kvällsjobb för Ljusdals-Posten på färjan som guppade omkring på Adriatiska havet. Liverapportering via modern teknik under elitseriekvalet mellan Ljusdal och Boltic. Hur skulle det gå? Jodå, efter några dramatiska minuter inledningsvis då sändningen ”frös” så fungerade sändningen klockrent. Ljusdal vann dessutom matchen. All inclusive!
Italienska tåg, SJ har såååå mycket att lära av omvärlden…Mellanlandning i Venedig. Rakaste vägen mellan två punkter går inte alltid mellan A och B…
Venedig, så liten yta, så många turister…
Gondoler är att föredra i Venedig framför cyklar…En timme i Venedig fick vara nog denna gång. Cykelbrallor synkar dåligt med staden.Stadio Renato Dall’Ara i Bologna, gammal arbetsplats för bland andra Klas Ingesson, Kennet Andersson och Teddy Lučić. Nu spelar Jesper Karlsson för klubben.
Stadio Renato Dall’Ara i Bologna.
Var Klas Ingesson brukade käka i Bologna? Tydligen på denna restaurang på Via Alfredo Testoni om informationen stämmer.
Olympia, en plats som snart är högaktuell eftersom den olympiska elden tänds där den 16 april i år.
Dagens Soundtrack: Rolling Stones – She’s a Rainbow
Olympia, platsen där allt en gång startade 776 f.kr. En osannolikt förtjusande by och en av de fridfullaste platserna på vår planet. Jag har besökt platsen ett antal gånger, men kommer alltid tillbaka. När världen i övrigt är allt annat än fridfull så behöver man fylla på med en portion Olympia med jämna mellanrum.
Hur man tar sig dit? Det finns olika varianter eftersom den ligger på den västra planhalvan av halvön Peloponnesos. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att man ska cykla dit, då får man även uppleva mer av Peloponnesos.
Vill man inte använda cykel så tar man sig dit antingen via tåg och buss från Aten. (Tåg Aten – Patras, buss Patras – Pyrgos och antingen buss eller lokaltåg från Pyrgos till Olympia.)
Kommer man från Italien så kommer man med färja från Venedig, Ancona, Bari eller Brindisi och anländer i hamnstaden Patras. Därifrån är det ca 3 km till busstationen i Patras. Bussresan till Pyrgos tar ungefär 2 timmar och därifrån är det ytterligare drygt 20 minuter med buss (eller om man väljer lokaltåget) till Olympia vars tåg- och busstation ligger mitt i den lilla byn.
Det är alltså enklare än vad man tror att ta sig till klassiska Olympia även fast det krävs ett par byten utmed vägen, men det är bara två välkomna stopp för att fylla på med gyros eller en kopp kaffe. Men.. självklart ska ni cykla dit istället!
Klassiska Olympia och dåtidens löparbanor, det vill säga tiden före kolstybb och tartan…
Löparbanorna i Olympia. Arenan användes även under OS 2004 då kulstötning genomfördes i Olympia.
Stenåldern har kommit till Grekland…
Stavhoppsställningen anno 776 f.kr..? Något för Mondo Duplantis att bita i..?
Platsen framför Heratemplet (The Temple of Hera) i Olympia där den olympisak elden tänds varje OS-år alltsedan 1936.
Runda stenar, rullstensås..?
Olympia liknar ingenting annat, en våt dröm för alla arkeologer!
Klassiska Olympia, Grekland
Olympia, Peloponnesos
Olympia, Peloponnesos
Olympia, Peloponnesos
Arkeologiska museet i Olympia
Arkeologiska museet i Olympia
Arkeologiska museet i Olympia
Arkeologiska museet i Olympia
Arkeologiska museet i Olympia
Arkeologiska museet i Olympia
Vad förste maratonsegraren Spyridon Louis vann när han sprintade in först på upploppet på Panathinaikostadion i Aten? Här har ni svaret!
Daniel Ståhl..?
För andra gången så valde jag att bo på Pension Posidon, ett prisvärt och utmärkt litet hotell mitt i centrum av Olympia vars ägare i sin ungdom faktiskt var en del av fackelstafetten från Olympia. Hans fackla ses på väggen ovanför honom.
Målgång i Olympia Marathon och då premieras man naturligtvis med en lagerkrans. Just nu är det uppehåll för tävlingen, men förhoppningsvis kommer den tillbaka på agendan i framtiden. Själv sprang jag tävlingen 2016 (bilderna).
Museum of the History of the Olympic Games of antiquity, Olympia. För en entrébiljett för 6 euro får man ett kinderegg av tre godbitar: Två museer samt klassiska Olympia.
Det är lätt att förlora sitt hjärta till Olympia. En som gjorde det bokstavlig talat var Baron Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens grundare.
Baronens sista önskan var att få sitt hjärta begravt i Olympia och så blev naturligtvis fallet. Hans blodpump transporterades i denna box till den grekiska idyllen. Resten av hans kropp ligger för övrigt begravd i Lausanne i Schweiz där IOK har sitt högkvarter.
Dagens Soundtrack: Anita Hegerland – Mitt sommarlov
Dagens etapp: Vytína – Olympia
Jag hann inte mer än rulla ut ur Vytina, en by på drygt 1000 meters höjd, förrän jag såg de snöklädda bergstopparna på distans. Bara några minuter senare skulle Vasaloppet köra igång och jag kunde därmed konstatera att det förmodligen var mer snö i Grekland än i Dalarna.
Det har varit småtuffa dagar i cykelsadeln på Peloponnesos, det har nämligen varit betydligt fler höjdkurvor än plusgrader. Väderförhållandena har däremot inte påverkat humöret eftersom det är en ynnest som borde beläggas med skatt att få cykla på den förtjusande grekiska halvön.
Peloponnesos har tusan allt, och då räknar jag även in den oförskämt goda maten som serveras på alla tavernor. Trampar man bort 2 kilo under en dag, så kommer det säkert dubbelt så många tillbaka. Mina protester har nämligen totalt misslyckats när jag har försökt att vifta bort kyparen när han dansar in med en ”efterrätt on the house”. Grekisk föda är ju i snudd på lika delikat som Roberto Carlos legendariska frispark 1997 på Stade De Gerland i Lyon.
Under förmiddagen kom även solen och värmen tillbaka. Ett extra fint sällskap när det var dags att kasta sig nedför de smala branta vägarna byggda utmed bergsklippor.
Det är alldeles för lite bandy i denna löparpodd, men självklart blev det lite av den varan även på denna etapp. En halvtimme innan min liverapportering av matchen mellan Boltic och Ljusdal hittade jag en taverna lämplig för ändamålet att använda som bandystudio.
Eftersom jag inte hade haft tid att käka något innan eftermiddagsjobbet så beställde jag in, vad jag tror, x-tra allt på matsedeln, och fick in typ ett hel kubikmeter föda på bordet. Ett vinnande recept visade det sig dock eftersom Ljusdal körde över Boltic samtidigt som jag hade spagetti och en halv fårskock i tallriken.
Det kändes därmed betydligt lättare när jag efter att domaren blåst av matchen att rulla ner de återstående kilometrarna till klassiska Olympia. Platsen där allt började 776 f.kr. Nu återstår det bara att göra bandyn till en olympisk sport så har Baron Pierre de Cobertin fullbordat sin olympiska tanke…
Vytina i bakgrunden, och typ halva Himalaya… Det bor många höjdkurvor på Peloponnesos…
Sista lilla krönet som avslöjar att det är drygt 1100 meter upp i skyn och.. att det faktiskt strax väntar nedförsbacke.
Langádhia, en perfekt skapelse mitt bland molnen på Peloponnesos.
Pyrgos 77..? Fel, fel, fel… sist jag kollade i Ljusdals Bandyklubbs startelva så bars tröja nummer #77 av Tim Stjernström, och senast av Hugo Jonsson. Pyrgos får minsann välja ett eget tröjnummer!
Slingrande vägar utmed bergen mot etappmålet Olympia.
Foooooore!
Peloponnesos, den grekiska halvön som är som gjord för långfärdscykling. Fina vägar och inte minst, en otrolig geografi att susa igenom.
Strax utanför Olympia var det dags för eftemiddagsjobb i form av liverapportering från elitseriekvalet i bandy mellan Boltic och Ljusdal. Med hjälp av modern teknik går allt att lösa numera.
Dramatisk natur på Peloponnesos, mindre dramatiskt på Tingvalla isstadion i Karlstad. Gästande Ljusdal var ett nummer för stora.
Taggade bandyspelare från Hälsingland, och inte minst femtonåringen Hugo Jonsson som dräpte in sitt allra första mål för Ljusdals Bandyklubb på seniornivå. Framtiden ser ljus ut i Ljusdal!
Olympia, etappmålet och tillika slutmålet för cykelresan genom Grekland. Härnäst väntar Italien.
Platsen där de moderna olympiska spelens grundare Coubertin har sitt hjärta begravt i Olympia. Resten av kroppen ligger i Lausanne. Baronen spred ut sina grejer, vilken slarver!
Larissa Castle Argos, Peloponnesos. Fästningen som är ständigt närvarande i Argos, Europas näst äldsta stad som anses ha grundats 5000 f.kr och som därmed har haft fast befolkning i 7000 år.
Dagens Soundtrack: The Clash – I Fought the Law
Dagens etapp: Argos – Vytína
Alltsedan mitt första besök i Grekland har jag känt mig ganska avslappnad när det gäller landets trafikkultur. Eftersom jag med egna ögon såg hur bilister körde mot enkelriktat, dock i en försiktig hastighet och med en oskuldsfull gest som avslöjade att de bad om ursäkt för tilltaget, har jag fullständigt anammat detta synsätt. Men jag misstänker att tiderna har förändrats sedan mitt första besök med cykel i landet.
När jag under förmiddagen valde bort den slingriga byvägen upp genom bergen till förmån för en fin nyasfalterad motorväg med bred väggren var jag dessutom ganska säker att det var grönt ljus att vistas där. Det handlade dessutom om en relativt kort sträcka.
Nu vet jag bättre. Det hann inte gå mer än några kilometer förrän lagens väktare stannade och undrade varför jag trampade omkring på en motorväg, det vet väl alla att det är olagligt? Jag försökte artigt förklara att det inte, som brukligt är, fanns någon förbudsskylt vid uppfarten till motorvägen. Den förklaringen gick emellertid inte hem och jag fick visa upp mitt svenska pass och förklarat för mig att det minsann är höga böter för en sådan förseelse.
Situationen slutade med att de bestämda, men framförallt vänliga och omtänksamma, poliserna, tog mig under sina vingar och lastade upp cykeln i deras skåpbil och gav mig transport till den avfartsväg jag senare skulle svänga in på.
Ett handslag senare, och med en uppmaning om att vara försiktig och att aldrig göra om detta, befann jag mig därefter på en betydligt lämpligare väg för ändamålet och kunde fortsätta klättringen upp genom bergen på halvön Peloponnesos.
Vid mina tidigare cykelresor från Panathinaikostadion i Aten och vidare till Olympia på Peloponnesos har jag uteslutande begagnat mig av den vackra kustvägen på halvöns norra sida. En sträcka som är relativt lättcyklad och med inte alltför många höjdkurvor. Rutten jag valde denna gång från Poros via en sydligare rutt genom Peloponnesos bjuder däremot på en helt annan geografi. Det handlar om rejäla stigningar till nästan 1200 meters höjd. Men… hela tiden med vackra miljöer, dock inte riktigt på samma nivå som kustvägen mellan Korinth och Patras.
Hade jag tagit den normala vägen även denna gång så hade jag dessutom klarat mig undan förmaningar från den grekiska ordningsmakten…
St. Peter’s Bishop of Argos Holy Orthodox Church, Argos.Livechatt i bandy från Europas näst äldsta stad, en plats nästan lika gammal som bandysporten. Typ.Kvällsjobb i samband med elitseriekval i bandy. Sporten är väl kanske inte glödhet i Grekland, men det är nog bara en tidsfråga innan den fått fotfäste även i Hellas…Rena grekiskan. Vad betyder skylten på insidan av mitt hotellrum på tredje våningen? Är det inte tillåtet att köra moped på hotellrummet..?Larissa Castle Argos med apelsinträd i förgrunden. Det är inte bara människor (och katter) som trivs på Peloponnesos. Apelsiner, citroner och oliver samsas också om utrymmet på den vackra halvön.Apelsinernas gula kusiner…Glömde nämna vinrankorna, även de är bosatta på Peloponnesos. All inclusive!Olympia, slutmålet på ”OS-prologen” genom Grekland, dyker upp på vägskylten för första gången. Men Tripoli..? Det är väl längre än 10 kilometer mellan Grekland och Libyen?Souvlaki, nästan lika gott som pölsa och rödbetor!Många höjdkurvor på dagens etapp som startade på 24 höjdmeter och avlutades exakt 1000 höjdmeter senare.
Dagens soundtrack: Who Let The Dogs Out – Baha Men
Dag 3: Epidaurus – Argos, Grekland
Banankakor och höjdmetrar. Och fyrfota sällskap förstås. Det slår nämligen nästan aldrig fel att man får närkontakt med jyckar i Grekland.
Allt är sig därmed likt på den grekiska halvön Peloponnesos. Eller ska man säga ö numera? Sedan Korinthkanalen blev klar 1893 så rinner det numera vatten mellan Peloponnesos och det grekiska fastlandet.
Hotellfrukosten (modell skaplig deluxe) han knappt starta sin resa nedför matsmältningssystemet förrän det var dags att ta sig an dagens kraftprov. En stigning från den östra sidan av den landremsa som skiljer Saroniska bukten från Argoliska viken, det långa näs som sticker ut på Peloponnesos.
En vertikal resa från havsnivå till 334 meter på alltför få kilometrar. Det låter kanske inte mycket, men har man bara hunnit värma upp smaklökar och käftparti i samband med morgonfrullen så är man inte den rappaste människan under den tidiga arlan.
Grekiska halvön Peloponnesos har nu endast brokontakt med fastlandet sedan Korinthkanalen färdigställdes 1893. Dagens etapp gick mellan Epidaurus och Argos.
Jag fick dessutom ett extrajobb i backarna eftersom jag fick sällskap av två jyckar på rymmen. Två jyckar som såg ganska utsvultna ut och tackade ja (på ren grekiska) till min inbjudan att äta av mina medhavda kakor med banansmak. En manöver som naturligtvis belönade sig direkt i form av evig kärlek, eller i detta fall sällskap i backarna.
Mina nya polare hade alltså inga som helst planer på att överge det ”mobila skafferi” på två hjul som framfördes av en tvåbening med ett främmande läte. Kanske de hade hört svenska någon gång tidigare, men aldrig uttalad med hälsingedialekt.
Av deras rörelsemönster att döma på den lyckligtvis ej så trafikerade vägen, tog jag för givet att de hade missat den där lektionen om trafikvett. Jag fick därmed stanna cykeln så fort jag hörde ett motorljud och vinka med nävarna för att göra bilisterna uppmärksamma på de två kakmonster som sprang kors och tvärs över vägen.
Två kakmonster! Tre om räknar in undertecknad…
Det här är långt ifrån första gången jag har haft sällskap av jyckar på mina resor. Inte minst är det vanligt i Argentina. De tillfällen jag har campat i Argentina har jag nästan alltid varit omgiven av 5-6 hundar som även de har förstått att de där svenskarna alltid har ett överflöd av godsaker i ryggsäcken. Påföljande dagar har man därmed alltid tvingats trycka gasen i botten för att få lite ”egentid” på de sydamerikanska vägarna.
Vid ett tillfälle i Sydamerika var jag emellertid väldigt glad över sällskapet eftersom jag skulle cykla genom en ganska lång mörk tunnel genom Anderna, en smal cykelväg genom berget som skiljde Argentina från Chile.
Redan i sista argentinska byn, Las Cuevas, anslöt de två jyckarna utanför ett bageri (var annars?) och därefter var vi oskiljaktiga. Det blev därmed ett antal kilometer tillsammans, både genom tunneln och på den argentinska och chilenska sidan. En bit in i Chile var det emellertid slut på det roliga eftersom mina polare blev ”arresterade” av chilenska gränspolisen och skickade tillbaka till fäderneslandet. Jag misstänker att de saknade korrekta inresedokument för att semestra i Chile.
Den här gången behövdes emellertid ingen arrestering eftersom jyckarna fick sig en rejäl utskällning av två robusta vakthundar (lät som sabeltandade tigrar) nära toppen av den sista uppförsbacken. En utskällning som fick mina polare på andra tankar varvid de vände på tassarna och sprang i motsatt riktning.
Till skillnad mot dessa polare och jyckarna i Argentina så är hundarna i Grekland och Albanien i normala fall lite tveksamma till personer på cyklar, inte minst vallhundarna. De ska skydda sin fårskock och gör allt vad som krävs för att visa konstiga långfärdscyklister vem som bestämmer.
Varje gång jag får vallhundar i bakhasorna så har jag emellertid en taktik som så här långt har funkat till hundra procent. Jag kliver av cykeln och pratar svenska med mina ”stalkers”, en manöver som skapar stor förvirring. Sakta tar jag därefter cykeln och leder den bort från ”slagfältet” varvid jyckarna helt tappar intresset och istället går tillbaka till sin flock.
Dessutom brukar jag naturligtvis alltid ha godsaker i kameraväskan när jag cyklar genom områden på landsbygden med många fårskockar. Det kan ju hända att jag blir jagad av en döv vallhund som inte uppfattar min förvirrande hälsingedialekt…
Kosläpp, typ.
Bourtzi Fortress, Nafplion.
Tiryns, Nafplion, Grekland.
Nafplion, Grekland.
Argos, Peloponnesos.
Hotell på första parkett i Argos. Dock ett kakpaket fattigare…
L-G (Skoog!?!) på tv-apparaten, vad mer kan man begära av livet? Dagsetappen får tio poäng!
Dagens soundtrack: Hellsingland Underground – Bad, Mean, Yellow & Green
Dag 1: Panathinaikostadion – Pireus – Poros
Dag 2: Poros – Epidaurus
OS-turnén rullar vidare och nu har turen kommit till Europa.
Med start vid klassiska Panathinaikostadion i Aten, väntar en cykeltur till OS-arenan Stade de France i Paris.
Rapporter från cykelsadeln leveras flera gånger i veckan här på Runner´s World Sweden. Häng med!
Jag har, om jag har räknat rätt, spenderat betydligt fler dagar de senaste 25 åren i den grekiska huvudstaden jämfört med den svenska. Aten har nämligen ofta varit startpunkten (eller avslutningen) på mina cykelresor. Det här var sjunde gången som jag stod framför Panathinaikostadion med en cykel, den klassiska arenan som byggdes för typ ett ljusår sedan, men som renoverades om till nuvarande skick i samband med de fösta moderna olympiska spelen 1896.
Det har även blivit några maratonbesök inne på den oförskämt vackra marmorarenan, men framförallt har jag alltså besökt arenan i sällskap med en cykel.
Första cykelturnén skedde 1998 då starten skedde i Marathon och via den klassiska maratonrutten letade sig fram till marmorarenan i centrala Aten. Efter att ha tråcklat mig ut ur den grekiska huvudstaden gick resan därefter över Korintkanalen och ut på Peloponnesos innan det blev färja över till Italien och Centraleuropa. Resan avslutades så småningom med Stockholm Marathon.
Resan gav alltså tydligen mersmak och jag har allt sedan dess varit cyklande återfallsförbrytare i Aten. Det är dessutom väldigt lätt med logistiken att starta resan i staden. Bara man är ute i god tid och hittar en bra flygbiljett så är allt annat enkelt. Flygplatsen i Aten är en stor favorit och lättmanövrerad. Man packar upp cykeln på flygplatsen och rullar ut den cirka hundra meter och tar därefter hissen upp till metrostationen som är ändhållplatsen på linjen. Man köper en biljett till centrum av staden (9 euro i dagsläget) och hoppar på det nästintill tomma tåget.
Någonstans halvvägs på linjen drabbas man emellertid alltid av panik eftersom det kliver på vansinnigt mycket folk. Det är dock aldrig några problem att ta sig ut ur den överfulla vagnen när det är dags, grekerna släpper artigt fram cykelekipaget och sedan är det bara att checka in på ett vandrarhem för att förbereda avresan och få några timmars sömn. (Athens Backpackers har ett utmärkt läge vid Akropolis och är mycket prisvärt. Där serveras även en stadig frukost.)
Bästa sättet att ta sig ut ur Aten är att ta sig ner till Pireus (ca 9 km) och därifrån ta en färja ut ur staden. Jag har ofta tagit mig över till Salamis och cyklat igenom ön till dess västra färjeläge där man enkelt tar sig tillbaka till fastlandet. Därmed undviker man den tunga trafiken i Atens utkanter.
Den här gången valde jag emellertid en annan rutt för att korsa Peloponnesos: Snabbåt till vackra Poros och därefter en något sydligare kurs mot Olympia för att därefter vända norrut mot färjeläget i Patras.
Det här var mitt första besök i Poros, men eftersom det väntade kvällsarbete i form av liverapportering (!) av bandykval mellan Ljusdal och Vänersborg så fick besöket få mysiga tavernan ställas in. Det blev istället en gastkramande och svängig bandymatch som skulle rapporteras i Ljusdals-Postens nätupplaga. En match där gästande Vänersborg i matchens absolut sista sekund kvitterade hemmalagets ledning och fastställde slutresultatet till 7-7. Pust!
Om cykelresan till Paris bjuder på en geografi lika dramatisk som bandymatchen så blir den här turnén en tiopoängare!
Aten från ovan liksom cykeln, en ny polare som så här långt varit en angenäm bekantskap.
2004 års huvudarena för de olympiska spelen. Athens Olympic Sports Center Spyros Louis, arenan som är döpt efter den förste segraren i marathon… Fel, den förste marathonsegraren var faktiskt Charilaos Vasilakos som vann en av de grekiska kvaltävlingarna före OS. Spiridon Louis hade emellertid toppat formen bäst och plockade hem det första OS-guldet på sträckan.
Till vänster: Två syskon som i rakt nedstigande led är anhöriga till Charilaos Vasilakos som vann det första maratonloppet, det grekiska kvalet till OS. (Jag mötte syskonen i samband med Olympia Marathon 2016.) Till höger: Aten Marathon anno 2015. Ett av de absolut bästa arrangemangen i maratonkalendern som tål att upprepas varje år!
Okände soldatens grav i Aten, men…McKayla is Not Impressed!
Panathinaikostadion i Aten användes både under OS 1896 och 2004, men har en längre historia än så. Den fanns på plats redan 566 f.kr, men byggdes om till de första moderna olympiska spelen 1896.
Vid ett antal tillfällen har jag cyklat förbi Panathinaikostadion. Första gången skedde 1998 då jag startade i Marathon (bilden till vänster) och cyklade till Stockholm för att springa maraton. Bilden till höger är en liknande tripp fast 2008. Den resan gick från Aten – Stockholm Marathon, New York – Vancouver, Vancouver – San Diego, San Diego – Miami, Miami – New York, Lissabon – Aten Marathon. Resan avslutades alltså med 2010 års upplaga av Aten Marathon, den som skedde till minnet av 2500-årsjubileet av slaget vid Marathon 490 f.kr.
Till vänster: Målgång på cykelresan runt Europa och USA 2010. Till höger: OS-turnén som startades 2015 och avslutades med OS i Rio de Janeiro 2016.
Till vänster: OS-turnén 2016 som kryddades med Olympia Marathon. Till höger: Vinterturné mellan Aten – Italienska stöveln – Sicilien – Rom med löparkompisen Lars Jonsson från Ljusdal.
2024: Panathinaikostadion, planetens allra vackraste idrottsarena!
Det kan aldrig bli för många foton av Panathinaikostadion…
Akropolisklippan med Parthenon, Atens mest kända landmärke.
Vinst direkt för Olympiacos när jag gått med i deras läger. Vinst borta mot Panetolikos med 2-1. #forseliuseffekten
Ny resrutt denna gång genom Peloponnesos. Snabbfärja från Pireus till vackra Poros, en av de Saroniska öarna. Därifrån väntar en sydligare rutt genom Olympia på Peloponnesos.
Bandy + Grekland = Sant! Kvällen på vackra Poros tillbringades inte på en av alla härliga tavernor utmed vattnet. Det blev istället jobb för Ljusdals-Posten. Livechatt från kvalmatchen mellan Ljusdal och Vänersborg. Bandy har därmed visat att det är en internationell sport.
Poros, för god att kolsyras! Man når ön med hjälp av snabbfärja från hamnstaden Pireus på en timme och tio minuter. Priset är 34 Euro och det är avgångar 09:00 och 17:00 varje dag.
Peloponnesos = apelsiner och citroner.
Dramatiskt landskap runt Saroniska bukten i södra Grekland. Kustvägen var i själva verket avstängd pga vägarbete, men alternativet på en två mil lång omväg kändes mindre lockande. Jag lyckades parera grävmaskinerna galant och… alla stenar som har en tendens att rasa nedför den branta bergsväggen.
Saroniska bukten utmed Peloponnesos i Södra Grekland. Många höjdkurvor blir det…
Kort dagsetapp på motsvarande en maratonsträcka som avslutades i kuststaden Epidaurus. På bilden: Theatre at the Ancient City of Epidaurus.
