Idag var det släddrag på passet från Jakob. Jag hade inte testat förut på riktigt, och det var jätteroligt! Man kan både knuffa och dra släden, och idag skulle jag dra, förut har jag bara knuffat den. Det tog verkligen på hela kroppen. Superhärligt. Får se om jag tycker att det är lika härligt i morgon.
Dra och sedan vända släden….
…och sedan dra igen. Denna gång med shitface. Man kan inte vara snygg jämt.
Nordic Extreme Running är vad det låter som – extrem löpning under 1 mil i lera, vatten och terräng där tusentals endurohojar tagit sig fram under Gotland Grand National veckan innan.
Fyll i följande formulär och svara på vår fråga för att ha chansen att vinna följande för dig och en vän (värde 5000 kr):
Vill du ändå vara säker på en plats kan du anmäla dig redan nu. Skulle du vara en av vinnarna i tävlingen betalar arrangören tillbaka pengar till ett värde av 5000 kr.
Vi vill ha ditt svar senast onsdag 3 september.
Lycka till!
[form code =170]
All eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. Genom att delta i tävlingen godkänner du att vi vid eventuell vinst publicerar ditt namn i våra mediekanaler. Allt deltagande i Nordic Extreme Running sker på egen risk. Mer info om loppet finns på Nordic Extreme Runnings hemsida.
Antal kommentarer: 1
Älskar Gotland och löpning så varför inte slå ihop det till en kanon helg.
Hade gärna åkt till Öjn och sprungit Nordic Extreme Running…
När våra kollegor i USA körde den här bilden för ett år sedan undrade i varje fall vi hur de tänkte. Då hade fenomenet med ”Color runs” exploderat där, men var fortfarande ganska okänt här i Sverige.
Men inte länge till. Under augusti arrangerar nämligen organisationen bakom Color run även lopp i Sverige. Alla startar samtidigt, ingen tidtagning sker och det finns bara ett ”krav” – att starta klädd i vitt. Under loppet bombarderas du sedan med färg vid varje kilometermarkering, och när du når mållinjen så brakar festen igång på allvar med dans till DJs.
Fånigt? Ja, kanske. Roligt? Högst förmodligen. Under förra året arrangerades 170
Color runs i över 30 länder utanför USA, och fenomenet sprider sig snabbt. Upplev det
själv den 23:e augusti i Stockholm och 20:e september i Lund.
Läs mer på thecolorrun.se
Antal kommentarer: 2
Samma eller annan variant av Color me Rad som redan gått i sthlm och gbg?
Hej Jonas,
En annan variant men det har genomförts några lopp på liknande tema i Sverige under förra året och i år.
Har nog aldrig varit så besviken över ett PB i hela mitt liv. Förklaringen är ganska komplicerad och jag är inte säker på ni kommer förstå. Inte ens jag själv vet vilken fot jag ska stå på. Försöker mig på summera det hela så kanske det klarnar…
Simningen – 1:03:04
Personbästa med hela 4 minuter. Inte missnöjd med tiden utan snarare hur jag fick den. Hade fötter och sällskap under de första 800 metrarna sedan simmade jag i princip ensam och gjorde ett alldeles för långt och stort yttervarv. Missbedömde hur trångt det skulle vara på banan nu med det nya rullande startsystemet. Skönt veta att man i princip klarar låga timmen solo men inte det bästa om man siktar på en bra sluttid.
Cykling – 4:57:10
Höll min plan i detalj. En kontrollerad första tredjedel där jag låg 10-15 meter bakom lämpliga farthållare ner till Degehamn. Därefter brukar de tröttna och man får köra solo. Visste jag hade en bra grupp cirka 3-4 minuter framför mig så jag ökade norrut upp till bron då jag i princip fick köra helt ensam. Klockade första 9 milen på 2:22h. Fick en varning när jag cyklade om Emma Graaf eftersom jag åkte för långt ut i mötande körfält. Stop and Go i Kalmar som kostade en minut tyvärr. Där brann mina chanser komma ikapp gruppen som jag hade jobbat så länge för hinna ikapp. Sista 4-5 milen är och förblir ett mentalt & fysiskt helvete. Blödande skav i ljumskarna samt helt förnedrade nack & ländmuskler. Benen var fina och energin var bra. Banan var för lång i år egen, 18.25 mil.
Löpning – 3:20:33
För en gångs skull skulle jag springa smart. Är i otroligt fin löpform och ville verkligen inte sjabbla bort det pga dålig pacing som tidigare år. Till skillnad från 2013 var benen inte alls lika slaktade av cyklingen vilket bådade gott. Hittade en bra pace mellan 4:10-4:20 där jag trummade på. Första varvet gills inte, alla kan springa det. Tyvärr uppstod problem redan i början av andra. Dippar får man, det ingår men håll och illamående är ovanligt för mig. I det här läget låg jag trea eller fyra i min Age Group med en ganska stor lucka till bakomvarande. Testade stanna vid kommande två aid stations för fylla på energi samt kyla av mig men problemen kom tillbaka. Ländryggen hade även den helt gett upp då jag inte legat tillräckligt många timmar i aerobågen i år. När jag insåg att det här kommer inte bli en snabb mara rasade hela min värld samman. Fick gå/jogga om vartannat. Vid några kilometer kvar bestämde jag mig för att springa sista 2 km in i mål i alla fall. Hawaii vid det här läget kändes avlägset och jag kände mig ovärdig en slot. Det mest irriterande var att benen fortfarande kändes kanon och när jag väl sprang gick 4:20-4:30 lätt.
I mål kom jag på 9:27:12. Personbästa med 4 minuter tack vare simningen. 8:a i min age group och fick en roll down till Kona. Kändes lite skamset initialt men känner jag har så mycket mer att få ur mig att ett nytt lopp är välkommet. Där ska jag revanschera mig!
Slutsats: Simningen är okej, går finslipa någon minut till där. Cyklingen är mer än okej, bara vänja kroppen mer vid sittställningen. Löpningen är över förväntan. Långa & lugna pass som vänjer mig hålla på länge och jag är övertygad om att jag fortfarande kan åstakomma stordåd?!
Tack alla fantastiska människor som outtröttligt hejar på oss längs banan och hemma framför ”live update”. Tack alla som jobbat med Kalmar Ironman på ett eller annat sätt. Det är en helig plats och ni förtjänar allt beröm i världen!
Nu börjar jag snart ladda för Kona. Där kommer det smälla ”INGEN KOMMER IHÅG EN FEGIS” kommer stå på min rygg!
Följ mig på instagram eller twitter om ni vill följa uppladdningen dit @nelker
Nelker
