Ångrar du dig?
”Wow, I really regret that workout.”
– Said no one. Ever.
Blogg
- Missa inte lag-VM i Backyard Ultra – så här kan du följa det svenska laget
- Är du i form för vinterns löpträning?
- Så fungerar mellansulornas olika plastskum
- Därför satsar Brooks på runclubs
- Kan styrketräning förebygga löparskador?
- RW-passet: Intervaller som passar alla
- Testa Musse-passet – en fartfylld intervallstege
- Hur ska man träna för sin första mil?
Senaste inläggen av Runners World
Få vårt nyhetsbrev
Antal kommentarer: 3
Anna Rydeberg
Vi är ett gäng från Öland/Kalmar som tyckte organisationen var kanon, men var va publikstödet . Flytta tjejmen till oss så lovar vi 90 procent mer publik stöd!!!
Fredrik
”Du behöver ha Adobe Flash installerat för att se bildspelet.” Jaha, tack så mycket. RW, det är 2014. Släpp hörnflaggan och byt teknik!
Henke
Adobe Flash ??? Hoppas det går bättre med löpningen än IT på RWs redaktion.
Lämna kommentar
Blogg
Tjejmilens toppmöte: "Tempot blir högt!"
Som runnersworld.se tidigare rapporterat står tre heta topplöpare på startlinjen till morgondagens 31:a upplaga av Tjejmilen. Under fredagens pressträff möter vi Charlotta Fougberg, Meraf Bahta och Isabellah Andersson som ser fram emot att mäta krafterna mot varandra runt Djurgården i Stockholm.
– Det är alltid lika roligt att springa Tjejmilen. En riktig folkfest! För mig som har haft en skadedrabbad säsong är det dessutom en stor glädje att äntligen vara på väg tillbaka, säger Isabella Andersson som vunnit fem av de sex Tjejmilen-lopp hon ställt upp i.
Mer ovan på distansen är EM-silvermedaljören på 3 000 meter hinder, Charlotta Fougberg. Tjejmilen blir hennes andra millopp på landsväg, i februari tidigare i år sprang hon på 33:42 i holländska Schoori.
– Jag har bara hört gott om Tjejmilen, det är så häftigt med alla dessa tjejer som springer tillsammans. Vilken girlpower! Säger Charlotta.
Meraf Bahta, som i augusti tog hem EM-guldet på 5 000 meter i Zürich, håller med.
– Det ska bli jättekul att springa mot Charlotta och Isabellah!
Senaste gången Isabellah, Meraf och Charlotta tävlade mot varandra var på Karlskrona GP i juli 2009. Då var distansen 1 500 meter och Charlotta sprang in på sjätte plats, fyra hundradelar före Meraf. Isabellah gjorde debut på sträckan och knep åttondeplatsen.
Tjejmilens banrekord på 33:14 sattes 2012 av norska Karoline Bjerkeli Grøvdal. Inför morgondagen spår Isabellah att det gamla banrekordet kan vara i fara.
– Jag har bara tränat några veckor sedan min fotskada och är inte i tävlingsform, men jag hoppas ändå att benen vill springa fort i morgon. Med så många bra namn i fältet kommer tempot att trissas upp. De här tjejerna blir farliga, ler Isabellah och pekar mot Meraf och Charlotta.
Lämna kommentar
Blogg
Vann du start till Nordic Extreme?
Lördag 1 november 2014 är det dags för andra upplagan av löpartävlingen Nordic Extreme Running på Gotland. Loppet är vad det låter som – extrem löpning under 1 mil i lera, vatten och terräng på den tuffaste delen av Gotland Grand National-banan, veckan efter Endurotävlingen.
Nu har vi dragit vinnaren i tävlingen om startplats för två personer, inklusive resa och boende (totalt värde 5000 kr).
Rätt svar på frågan: ”Var avgörs Nordic Extreme Running?” är Tofta Skjutfält.
Vi säger stort grattis och önskar trevlig resa till: Daniel Björnberg + vän!
Låter Nordic Extreme Running som en utmaning för dig? Anmäl dig här!
Lämna kommentar
Blogg
Nä, men jag knäböjer väl lite då…
Just som jag trodde att jag var dömd att köra utfall i resten av mitt liv blev jag motbevisad idag. Det var dagens coach Camilla Salomonsson Hellman som tipsade om en skonsam knäböj. Jag fick spänna fast ett sånt där bälte som man fäster tyngder i runt magen och hänga en kettlebell i kedjan. Sen fick jag smidigast möjligt kliva upp på ett par boxar och göra knäböj så att kettlebellen kom ner mellan boxarna. Otroligt skönt!
Jag har alltid tyckt att det känns avigt att hålla hantlar i händerna när jag gör knäböj, men det slipper man ju här. Den hänger ju bara där! Det var min favoritövning en stund, tills kedjan nöp mig i innanlåret och vägrade släppa innan jag tråcklade loss den med händerna.
En jättebra övning för dig som inte vill eller kan lägga tunga vikter på axlarna.
Det var väl egentligen bara själva appliceringen av kettlebellen som inte var så attraktiv…
”Det ser ut som att du står och kliar dig grundligt på muffen”, gapflabbade mina medtränande och smygfotade bakifrån.
Så, men den bilden på era näthinnor önskar jag er en trevlig helg!
Lämna kommentar
Blogg
Rubin McRae ligger steget före
Om inte OM hade funnits så hade Rubin McRae kanske fortfarande bott kvar på Nya Zeeland och levt ett liv som kiwi – eller varit världsberömd skådespelare. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade tackat ja till den där första flytten från sitt land. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade sagt det där han sa till en viss Lisa efter ett lopp. Och då hade den här storyn förmodligen aldrig blivit skriven. Men nu finns OM. Och därför ska du få läsa en historia som inte är lik någon annan.
Rubin McRae och hans tvillingbror Paul föddes den åttonde mars 1973 i den Nya Zeeländska småstaden Huntley. Mamma Kay jobbade som sjuksköterska och pappa John som lärare. Efter några år föddes även systern Rebekah.
När pojkarna var sex år gamla flyttade hela familjen till Auckland, där det bodde betydligt fler än de 500 invånare som fanns i lilla Huntley. Redan då hade både Rubin och Paul mycket spring i benen.
– Pappa var löpare och jag minns att jag satt och kollade i en av hans klippböcker. Där fanns bland annat ett tidningsklipp om hur han hade slagit storlöparen John Walker, så därför ville jag absolut bli som pappa, berättar Rubin.
Rubin berättar detta på engelska, för även om Rubin förstår och pratar svenska i princip flytande, så pratar han helst sitt modersmål.
– Efter ett tag blir min svenska nämligen helt obegriplig och jag svamlar mest, skrattar han lite förläget.
Rubin började springa på bana redan när han var fem år, men då var det förstås mest lek. Det var först när han var tolv som löpträningen blev mer seriös.
– Pappa coachade både mig och Paul. Men pappa ”smygtränade” innan han kom till banan för att springa med oss, och det gjorde mig otroligt arg för jag ville ju springa lika mycket som han gjorde.
Det var tufft att träna löpning med familjen för Rubin.
– Jag och brorsan tävlade hela tiden mot varandra, och jag var alltid klenast och alltid skadad, medan Paul aldrig var det. Vi brukar skoja och säga att det berodde på att Paul tog all näring när vi låg i mammas mage. Första gången jag var helt skadefri var 1999 när jag flyttade till USA och slapp brorsan.
|
|
|||
Vill du läsa hela den här artikeln? |
|||
|
Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 8 2014. |
|||
|
