2015- 2016 struggle and thrive

Igår lyssnade jag på två poddar delar av min runda.

Först Bubbel och Mjölksyra och du bara MÅSTE höra hur Madde redogör fför hur styrketräning fungerar och varför BodyPump INTE fungerar. Sök på Bubbel och Mjölksyra inne på podcasts eller vad du använder för feed. Jag hittar ingen länk just nu!

Sen lyssnade jag på Prestera Merapoddens ”krönikeavsnitt” där de sammanfattade alla saker de pratat om under hösten. Riktigt bra sammanfattning för dig som håller på med uthållighetsidrott. Drog en lättnadens suck då de förespråkar allt jag både föreläser, coachar och praktiserar själv- förutom bikarbonatet. Jag ba vägrar det. Men lyssna så kanske du blir sugen! Här hittar du den.

Hälsningar från Värmland!

---

Jag är inte mycket för att krångla till det. Jag har inget behov av det. Jag har inte loggat min träning, följer inget nedskrivet träningsprogram för jag kan ändå inte göra annat än att utgå ifrån där jag är. Det finns alla fördelar med ett program, som en karta mot ett mål men lika mycket för att se till att alla de delar som behöver vara med mot målet får sin plats. Men under rehab kan det vara lättare att bara utgå ifrån där man är utan att se att man inte nått dit man tänkt när man inte vet hur det ska utveckla sig. Jag ska börja göra ett träningsprogram nu för nu har jag ”maxtestat mig” och vårens tuffa pussel kommer kräva ett motiverande schema för att jag ska nå mina träningsmål.

Att planera in pass är jag dock en fena på för det blir inte av annars. Med två barn, familj, jobb så finns det inte tomma ytor av tid till att träna utan man får stuva in det. Ibland blir det ur ett rent fysiologiskt perspektiv suboptimal träning men ur min livssituation sett optimalt. Och jag tänker ofta på att bara att vara en sån rik sate så man kan fundera över om favoritstrumporna är i tvätten och det blir svårt att hinna med långpass den här veckan- det är så sjukt rika problem så det är inte problem alls.

Är man inte på en elitnivå i träningen så är det heller inte milimetrar som gör den stora skillnaden- det är att man tränar, tränar det man vill bli bra på, gör det regelbundet, tänker långsiktigt, progressivt, återhämtar sig.

Siktar dit man ska men utgår ifrån var man är just nu. Och utifrån vad som är viktigast.
Motionen är jätteviktig för mig. Frisk luft. Träning- inte lika viktigt. Motion för mig är att leka med barnen, greja och springa lite hit och dit när tid ges. Eller gå. Sen tränar jag en del också.

Jag vill bli bra på att springa långt på hög andel fettoxidation. Så det försöker jag träna på. DÄremot har jag mer energi, kraft och motivation än jag har tid till träningen (lyckosamt läge eller hur?). Och där jag är nu behöver kroppen utmanas en del för att inte platåa. Det är som bekant utmaningen och stressen som gör att kroppen adapterar.

Att tex springa MAF samma volym månad ut och månad in kommer göra att man platåar.

Jag tror på att utmana kroppen och att köra skiten ur sig då och då. Att det är när vi gör det alldeles för sällan det kan bli farligt. Jag tror många gör det för krångligt. Jag tror alla har ett alldeles eget sätt att röra sig mycket på om de lärde sig hitta det. Har det blivit för mycket stillasittande och konstig träning så kan man tappa bort det, bli osäker och få för sig att man behöver ett gymmedlemskap för att få rätsida. Så är det inte.

Imorse var ett typiskt bra pass för mig. Jag åt middag igår vid 6-tiden sen äter jag inte mer. Jag håller inte på med periodisk fasta, jag bara låter magen vila minst 12 timmar per dygn från mat. Oftast blir det kanske lite mer om man bortser från kaffe med lite mjölk och en apelsin på morgonen. Vilket är vad jag åt imorse innan jag tassade iväg i det här trollska vinterlandskapet. Ingen klocka, ingen fokus på tid bara lätt känsla. Klockan var 9 så jag hade inte ätit på 15 timmar ungefär. Jag vill inte att det ska vara ett problem, det var inte ett problem. Det kändes lite sugande i magen framåt 12 km men 14 km blev det och sen åt jag en bastant brunch på det.

Jag tassade helt ensam ut i skogen till tjärnen och runt den. Det var bara jag och solen och otrampad snö. Kroppen som kändes stark och stegen som gick av sig själva. Det var en sån där stund jag kan ta med mig och ta fram en bild och känsla av när betong och jobb står mig i halsen.

Jag vill vara uthållig, stark, smidig, ha bra balans och jag vill klara milen på under 45 minuter. Jag vill ta med alla de delarna framåt i min träning men det viktigaste är att jag rör på mig och  mår bra. Träningen ska vara tuff, kul, enkel och den ska ge mig inspiration och kraft till resten av livet.

Den får inte ta så mycket kraft och tid att jag glömmer att jag finns i ett samhälle där vi som är på femte trappsteget i Maslows behovstrappa ska hjälpa de upp som inte har chansen att drömma om att ens sänka sin miltid. De som springer från annat. Jag. Du. Vi får aldrig fastna så djupt i vårt träningsfokus att vi glömmer att vi är de som ska hjälpa de som inte har det så bra att de också kan få njuta av ett fritidsintresse.

Träning är ingenting utan återhämtning och hälsa. Men ibland kan ett mål man satt kräva att man tullar lite på hälsan. Lånar lite. Men då får man vara beredd på att ge tillbaka sen. Räntan kan bli dyr.

Jag är inte min löparidentitet. Jag är löpare men löpningen gör mig inte mer värd. Den gör att jag orkar bära en massa oro. Den är min vardagsmotion så jag håller mig frisk och ibland är den det som naggar på min hälsa när jag använder den för att testa gränser.

Den är mitt hjärtas olja, hjärnans tvättmedel, min lagliga drog vars kickar jag kommer jaga tills benen inte bär.

Foto: Katarina Jansson Tröja: Falke

---

Eftersom jag jobbar mycket vid dator så blir det viktigt att vara ifrån den när jag är ledig. Således inte så mycket bloggande.

Och så är det ju så att tiden inte riktigt räcker till, och ska ju kanske inte det, till att sitta vid datorn när man är ledig med nära och kära. Jag har reflekterat mycket över hur det verkar ha blivit kutym att hålla på med sin telefon när man umgås med andra. Visst kan man väl svara på sms och kolla upp något men det verkar som en del umgås med sina mobiler som en naturlig del av samvaron. Med sina barn! Och det verkar vara helt ok att barnen sitter bakom en skärm de också. Vi har inget förbud på Ipad men min äldsta, 6,5 år, frågar inte ens efter den. Den kommer fram kanske varannan vecka och istället hittar hon på lekar och läser böcker. Det är nog ingen slump att hon läser och räknar hur bra som helst.

Nog om det. Men att reflektera över hur mycket man måste kolla vad andra gör och hur mycket av ens dopaminkällor som kommer via elektronik är nog sunt.

Jag funderar mycket på 2016 just nu. På samhället. På jag-jag-jagsamhället. På att vi som har det bäst av alla i världen fortsätter jaga uppåt fast vi är på högsta trappsteget på behovstrappan. På att vi lägger både massor av pengar, tid och energi på att försöka självförverkliga oss själva och blir deprimerade och utbrända på kuppen. På alla de som bara önskar de vore friska. Vore i trygghet.¨

Ifrågasätter mig själv. Lägger jag tiden på rätt saker?

Så tänker jag på ett år sen. På att jag var ”skadad” och vilade från löpningen. På att det tog 8 långa månader medan jag försökte förstå logiken i vad det var som var fel men till slut kom till rätt person som på en halvtimme vände allting rätt. Jag jobbade med fel muskler. Nu går kroppen som en maskin. På tre besök hos en fantastisk sjukgymnast som verkligen tittade på hur jag rörde mig och hur jag ser ut muskulärt. Jag är som en ny löpare nu gentemot då. Vill du komma i kontakt med henne- maila mig.

Nu väntar en vecka på landet. Jag ska träna, hugga ved, mysa med barnen och läsa.Tvingar mig själv att läsa skönlitterärt för att vila ”inlärningshjärnan” lite. Förbereda Tjejmarathons anmälningssläpp. Om jag får lust så ska jag bloggga. Är det något särskilt du vill att jag ska skriva om så kommentera gärna.

Önskar dig en fortsatt fin jul!

---

1) Att bli väckt av 1,5åringen som testar ett nytt ord. Ibland är det ”hej”, ibland ”dörr”. Ibland ett gny. Men att plocka upp det där lilla sömndruckna pyamasbyltet som lägger sitt lilla huvud på ens axel en stund. Aaahhh

2) Första klunken kaffe. Med kardemumma i. Det är oslagbart. Varje dag. Lika gott.

3) Fixa stora tjejens hår. Att man får göra det fortfarande. Varje dag. Att man behövs till sånt nu när hon gör så mycket själv.

4) Sätta sig i soffan när båda somnat. Med en stor kopp te och bara sjunka ned bland kuddarna och läsa något man sparat som bokmärke, scrolla instagram eller facebook helt planlöst, kravlöst och dra iväg ett sms till en vän eller något. För mig är det ingen press. Det är avkoppling och jag älskar att FB ger mig möjlighet att ha kontakt med vänner i Australien och andra ställen. Älskar att se fina bilder och bli inspirerad eller bara informerad. Ibland förbannad.

5) Ligga i mörkret och småprata med bästmannen innan vi ska sova. Att han är där och andas lugnt och veta att de små sover och att  vi får sova hela natten (oftast) och att allt är bra.

Livet blir så rikt när man njuter av små saker ofta. Saker som är lätta att ta för givet men inte alls är garanterade ens imorgon och defintivt inte beständiga. Förutom kaffet. Den där koppen kaffe ska jag bannemig ha varenda dag.

God jul på er! Kom ihåg att det är helt ok att inte springa på julafton, man kan vara löpare ändå!

---

Om ni är lyckligt lottade att ha jullov alltså. Jullov låter trevligare än julledigt.

På Runners Worlds startsida tipsas om korta effektiva pass då man har brådis mellan firanden men kanske har du mer tid men kanske inte så mycket motivation? Du kanske inte är där du brukar, inte har tillgång till gymet eller dina vanliga grejer. Jag lovar att blogga om några fiffiga styrkepass för löpare men jag vet inte när. Det är ju jullov som sagt :).

Men jag tycker du ska passa  på att springa ett extra längre pass. Det där passet du har svårt att hinna med vanligtvis. Svårt att hinna återhämta dig ifrån. Som du nu kanske verkligen hinner med.

Och kanske kan du springa till eller från ett firande? En del av vägen? Säg att ni ska 5 mil bort, du sticker iväg tidigare och blir upplockad längs vägen?

Personligen har jag förhandlat till mig halva juldagen och kommer köra ett riktigt långt pass där som avslutas hos svärisarna.

Kanske är det här ett tillfälle att lägga till en ny god vana i att avsluta dagen med 15 minuter yoga/rörlighet? Jag kommer lotta ut 5 medlemsskap hos Yogobe men tycker verkligen att du ska bli medlem. Eller prova på först för den delen. Varför inte testa en stund på mattan varje kväll som balans till tv’n? 

Kanske jullovet också kan användas till att köra det där passet eller den där övningen som alltid undviker. Verkligen ladda för det, inte ha några förväntningar utan bara peppa dig själv att köra det.

Och så viktigast av allt: hälsan är grunden och att bara ta sig ut i det snålt tilltagna dagsljuset och promenera med en släkting eller vän gör så mycket gott.

Må så gott!

---