Tips för jullovsträning

Idag gick jag på julledighet med den mest splittrade ofärdiga känsla någonsin tror jag. Under några år var jag inte riktigt julledig- var man ekonomichef/redovisningsansvarig på ett hotell i högsäsong funkade inte riktigt det. Men nu skulle jag verkligen kunna vara det om jag förberett mig lite.

Men förra veckan var som sagt lite splittrad. Har beställt boken ”hjärnan på jobbet” och det var lite lustigt för det var verkligen inte min till 100%. Jag har inget som ska vara ”klart” till jul utan snarare saker som tar paus och fortsätter i januari. Svårt att bocka av och avsluta något då det mesta är i uppstartsfas. Har svårt att se saker som är konkret utförda fast jag vet att jag gjort massor.

Det var helt enkelt svårt att stänga datorn och känna att ”åh vad skönt att vara klar med det där och kunna vila upp sig”. Jag kände mig bara ofärdig och ofullständig. Inte heja mig. Mer hujeda mig.

Och det enda jag kan göra åt saken nu är hur jag hanterar detta. Så här är fem tips till dig om du är som mig:

1) Gör en lista på det du måste komma ihåg att göra som du inte hann. Gör flera listor- sk buckets. Fördela på områden som du ska fokusera på och skriv punkter som triggar igång tankarna när du läser dem. Jag mailade mig själv idag och kände direkt hur kontrollen ökade- den där listan börjar jag med när jag kommer tillbaka så får jag det gjort då.

2) Om du ”måste” fixa saker- avsätt en dag eller två mot slutet av ledigheten då du lovar dig själv att du gör dem. Jag har gjort så att istället för att krysta ut 3 veckors ledighet (varefter jag ska jobba deltid halva januari för inskolning) så är jag jätteledig i nästan två veckor. Då blir jag inte frestad att in och peta och greja med saker utan är ordentligt koncentrerat ledig.

3) Ställ dig frågan- skulle du kräva det du kräver av dig själv av en kollega? Skulle du förvänta att de jobbade när de var lediga? Eller missunna dem att koppla av och bort allt helt trots att allt inte är helt klart?

4) Hur vill du att det ska kännas när väl januari drar igång? Vill du ha slösat ledigheten på att ha oroat dig och funderat på jobbet utan att faktiskt effektivt få något gjort? Om du ska känna dig laddad för jobbet igen så gör du bäst i att vara ledig. Som jag skrivit om tidigare. För att gasa på sen och samla kraft gör du bäst i att låta hjärnan vila. Som en låååång ”sova på saken”

5) Ta ett mentalt steg bakåt och tänk ”vad är det värsta som kan hända?”. Vad gör det om 1, 2 månader, 1 år om jag släpper det här nu? Tänk på de fantastiska människor som måste jobba under jul. Jag är så tacksam för alla som håller landet igång, arbetar inom sjukvård, polis, ambulans, brandkår, sjöräddning, jourhavande tjänster som BRIS, kvinnojourer, asylboenden, äldravård, snöröjning, hemtjänst..ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag är så så tacksam att ni finns och gör ert jobb.

Ha en riktigt fin ledighet om du kan ha en sån!

Jobba när du jobbar. Jobba inte annars.

---

Det har varit en tuff vecka men idag kändes allt så fantastiskt. Som det gör när man fått en perspektivtjottablängare och allt rett ut sig.

Jag är väldigt nöjd med hur jag stuvar in träningen just nu utan att det ser ut som att det finns tid till den.

Idag skulle jag föreläsa i Kungsängen. Jag tog med stora tjejen till mormor med pendeltåget till Jakobsberg. Lilla fick vara med sin pappa. Lämnade av glad unge som fick en dag med sånt som bara stora tjejer gör. Typ spela spel med små delar och göra pärlplattor. (Alla som vet hur 1,5 åringar är förstår). Jag tassade vidare ut i skogen och såg inte fram emot asfaltsdelen men…så hittade jag en skylt på Upplandsleden där det stod att den gick till Kungsängen. Såklart den gjorde! Och det blev världens mysigaste murrlöpning! Så himla mysigt. Behövde verkligen den här egna stunden ute i skogen bland morän och vikingalämningar.

Väl framme i Kungsängen hade jag gott om tid och fortsatte på Upplandsleden en bit. Fick en sån där euforisk känsla där jag sprang ut mot Mälaren på ett vidsträckt fält och solen bröt fram med strålar genom molnen.

Klockan 13 föreläste jag i en mysig klubbstuga för Kungsängens unga handbollsdamlag.

Pratade om varför kolhydrater är viktigt när man håller på med en intensiv sport.

Hur viktigt det är med energin runt träningen.

Näringsrik mat kontra tomma kalorier.

Vad KASAM (Känsla av sammanhang) har att göra med motivation runt träning.

Jag hade gärna pratat vidare men försökte hålla det enkelt och konkret.

Kommer att fokusera mer på just föreläsningar om kost runt träning och individhälsa i mitt företag eftersom jag vill och ska hålla isär det jag gör där och det jag gör i min anställning som hälsostrateg.

Nu känner jag mig riktigt pepp både för en ny träningsvecka och julledighet. Hoppas du haft en fin vecka!

---

Större delen av det här året har jag sprungit och lyssnat på kroppen för att höra efter om  den knorrat efter min..tja skada? Felbelastning iallafall.  

Sen blev det bra och jag började fundera över kvalitet, kvantitet och annat.

Lyssna på kroppen gör jag förstås varje dag för att höra om det är gas eller broms.

Det har varit, för min fysiska del, go go go senaste månaderna men det är ju andra saker som spelar in och den här veckan har mitt hjärta varit i halsgropen, bultat hårt och oroligt och då behöver inte träningen bli mer tungt bultande utan mer lugnt och harmoniskt.

Och även  om klockor kan motivera- speciellt när det ska jagas fart eller man har ett mål med kilometer under ett pass så tror jag det är viktigt att hitta tillbaka till det där enkla.

Jag är lite likadan med skor. Jag måste ha bra fäste men vill mest ha något på foten som skyddar mot underlaget som inte stör alls. Lite naket ska det kännas.

Noga med kläder, absolut men lika viktigt att kunna dra på sig det som ligger framme och sticka ut. Kanske inte naken då även om det skulle vara intressant att testa.

Idag var allt bra igen. Och jag var så springsugen. Och stack bara ut. Mellan storhandling med två vilda men underbara barn och matlagning.  Med trädgårdshandskar på händerna. Utan plan. Bara sprang.

Såna pass. Liksom lite naket. Bara springa. Jag tror mycket på det. Mer sånt.

---

Känner du julstress? Fattar du hur lyckligt lottad du är som kan känna det? Förstår du hur högt upp på behovstrappan du är om du oroar dig för konsumtion av varor och mat och logistik mellan firanden eller att göra någon lite sur.

Gränsen mellan att vara personlig och privat är fin jag hoppas jag tassar på rätt sida nu men kanske någon stannar upp i en onödig stress och oro av det här.

När man är orolig för riktiga saker då känner man inte julstress. Större delen av världens befolkning har större problem än så. Riktiga problem. Och många som skulle kunna få njuta över att ha en utmaning med jullogistik och konsumtion går och bär på en oro. En oro som gör att det knyter sig i magen.

Idag vill jag bara skicka en stor varm kram till alla som går och känner just riktig oro. Som alltid har det med sig överallt för alltid. Som har en oro om riktiga saker hängande över sig som inte går att lösa. Som kanske firar jul på sjukhus. Som kanske måste hålla sig i närheten av ett. Som kanske går och väntar på ett nytt organ, ett samtal om ett nytt organ.Ett samtal om provsvar som är bra eller dåliga. Som inte kan dra till Thailand för att känna lite frihet och slippa decemberkylan. De som inte kan ta hälsan för givet just nu eller någonsin.

Man måste vänta. Man måste vara positiv. Alla säger att man inte ska oroa sig men det är inte så lätt. Det är så påtagligt. Det griper om hjärtat och själen på ett sätt som inte går att beskriva.

Men jag vill också berätta vad det gör när det blir bra. Man blir en jävel på perspektiv. Man blir på det klara med vad som är viktigt och man låter inte skitsaker som lite strul på jobbet (pratar inte allvarliga problem nu) bekomma en. Utebliven träning och skitiga fönster? Who the f*** cares? Man tänker att det blir som det blir med de där lussebullarna och den inlagda sillen, det viktigaste är väl att vi är tillsammans och faktiskt är där och äter vad det nu blir. Tillsammans.

Man blir så galet tacksam. Och så håller man i de där perspektivet hårt hårt så man inte dras in i att reta och stressa upp sig över världsliga saker. Och slipper man sån här oro så kan man iallafall i altruistisk anda stanna upp och i all ära och sundhet släppa en del onödig skit som man verkligen inte skulle bry sig om om något hände. Om man var tvungen att känna riktig oro.

---

.. gör det för att det är gott!

Jag pratar om att byta ut köttorgien som är julbordet.

Om man planerar mat utifrån att man offrar sig för miljö och djur så känns det som en lite negativ ansats. Som att det skulle vara sämre ur smakperspektiv att äta vegetariskt.

Det ska inte vara en uppoffring, det ska inte vara ”åh men det var ju faktiskt gott”- klart som fasen det är gott! Fantastiska kryddor och råvaror- gott gott gott.

För varje år som går så kommer det mer och mer goda vegetariska och veganska recept att testa på julbordet. I år längtar jag helt ärligt mest efter vegetariskt. Vi åt julbord med jobbet och det var faktiskt första gången på många år jag gjorde det. Jag slogs av hur mycket kött det var. Hur det liksom förväntas att man ska äta så man mår lite dåligt- vilket man lätt gör. Själv lider jag av laktosignorans och glömde att jag är inte tål det och åt Jansson med grädde och herreguuuud vad jag fick lida för det.

Hursomhelst. Jag brukar göra rödkålssallad och grönkålspaj men i år ska jag lägga mig till med några fler rätter.

De här saffransfalaflarna till exempel. Låter hur gott som helst. Det finns fler fantastiska recept på sidan- kika runt!

Sen har DN lagt upp veganrecept som världens bästa Sara Wicklin komponerat. Jag har ätit hennes mat under en helg och det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Garanterat supergott.

Buffé har recept på goda snittar.

Personligen längtar jag efter grönkålspajen med ädelost, några köttbullar, några falaflar, mycket knäck och syrrans vörtbröd. Inte helt vego alltså men man måste inte vara antingen eller. Som med det mesta!

---