Hunden! Löparens vän eller fiende?
En söndagsmorgon för ett år sedan ger Marina Persson sig ut på en löprunda. Det är i mitten av april, solen lyser, Marina springer i lugnt tempo och njuter av vårvärmen. När hon bara har en kilometer kvar till hemmet strax utanför Kristianstad passerar hon ett ensligt hus. I ögonvrån hinner hon uppfatta något vitt närma sig.
– Jag insåg att det var en hund som kom mot mig i full fart och hann precis skrika ”NEJ” när jag kände att det brände till i ryggen. Jag såg inte hunden eftersom den attackerade mig i ryggen, men jag kände tyngden av den, och kraften i käkarna som slet i min rygg.
Marina Persson beskriver minuterna som följer som en kamp för livet. Hunden – en amstaff som väger mellan 30 och 40 kilo – sitter fast i hennes rygg. Marina vrålar och försöker skydda hals och huvud.
– Jag tänkte att jag måste hålla mig upprätt under tiden som kampen pågick. Efter några minuter, som Marina upplever som en skräckfilmsliknande evighet, kommer hundägaren ut och lyckas rycka bort hunden. Marina får fatt i sin mobil och ringer själv 112.
– Rösten från larmcentralen frågade om jag blödde, men jag vågade inte känna efter, minns hon.
Ambulansen kommer och polisen möter Marina på akuten eftersom det finns en misstanke om brott. De djupa såren tas snabbt om hand. Eftersom de är så smutsiga av hundens tänder spolas de ordentligt med koksalt, en procedur som upprepas många gånger under veckan som följer. Marina klarar sig, men har idag ärr på ryggen efter attacken. Hundägaren döms att hålla sin hund kopplad och att förse den med munkorg när den befinner sig utanför hemmet.
Marina äger själv en rottweiler och säger att hon har full förståelse för att andra kan uppfatta hennes hund som farlig. Själv är hon idag rädd för lösa hundar när hon springer.
– Adrenalinet rusar om jag ser en lös hund, och jag använder bara en hörlur i ena örat när jag lyssnar på musik under löppassen. Tyvärr känner jag inte längre någon glädje när jag springer i närområdet, utan kör helst en bit för att komma bort från platsen där olyckan hände.
Marinas hundhistoria är bara en av många. När Runner’s World gjorde en efterlysning för att komma i kontakt med löpare som blivit attackerade av hundar under ett löppass, fick vi in många otäcka berättelser av löpare som blivit allvarligt skadade, men också berättelser om löpare som blivit lindrigt skadade eller ”bara” rejält skrämda av aggressiva hundar. En del löpare beskrev möten med förstående hundägare, medan andra berättade hur de hamnat i bråk med ägaren till den hund som just bitit dem.
En del läsare frågade om Runner’s World verkligen skulle ge sig in i debatten om hundattacker. Andra betonade att de inte ville läsa en artikel som smutskastar hundar. Det är med andra ord en underdrift att påstå att ämnet engagerar – och just därför tar vi upp det. När ämnet är angeläget för löpare så är det angeläget för oss.
|
|
|||
Vill du läsa hela den här artikeln? |
|||
|
Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 4 2015. |
|||
|

















