Jag är uppvuxen på en gård i Blekinge, där rådde en aktiv livsstil. Jag packade höbalar, målade om staket och liknande; jag var lite som en fastighetsskötare. Jag tränade boxning och taekwondo också, men gick inga matcher.
När jag flyttade till Stockholm för att bygga en karriär som fotograf jobbade jag jävligt hårt. Efter tio års fotograferande, då jag brukade stå böjd som ringaren av Notre Dame framför kameran, så började jag få ont i ryggen. Jag insåg att jag inte kunde leva på gamla meriter, så jag tog kontakt med en naprapat, som la upp ett träningsprogram åt mig.
I somras körde jag Karlshamn Swimrun tillsammans med Emma Igelström; vi är barndomskamrater. Simningen gick väldigt fort, jag var kopplad till Emma med en lina. Det var som att ligga efter en späckhuggare i full fart framåt.
Nu kör jag En Svensk Klassiker. Drömmen är att komma under 2.30 på Lidingöloppet, men i år handlade det mest om överlevnad. När jag har lärt mig vad det handlar om kan jag köra hårdare. (Reds anm: Bingo sprang på fina 2:41.)
Jag har fyllt 41, men har ingen 40-årskris, som när man går ut och krökar i ny skinnjacka, raggar unga tjejer och köper sportbil. Eller som när man har träffat en kvinna i unga år, gift sig och skaffat barn och kommer på att vad fan håller jag på med, blir inte livet mer än så här? och så skiljer man sig.
Jag har levt nattklubbsliv 100 gånger om, för mig har 40-årskrisen i stället varit en 40-årslycka. Den tid jag la på nattklubbar och dekadens lägger jag nu på fysisk aktivitet. När man inte går ut och festar och springer på event så frigörs en massa tid och energi.
Jag har alltid varit lite av en renlevnadsmänniska, har varit världsmästare på att festa utan att supa skallen av mig. Jag har också vanan att äta bra – på gården hade vi egna djur, potatis och odlingar. Jag undviker tomma kolhydrater och processad mat, äter bara ekologiskt närproducerat och undviker att äta för mycket kött.
Jag har alltid sprungit, men varit väldigt försiktig, jag har enorm respekt för att springa på asfalt. Jag har kompisar som börjat springa på äldre dar, du vet: Åh gud, jag måste komma i form!, och så får de något knäfel och går plötsligt med kryckor i väntan på en operation.
Jag föredrar trail. I somras sprang jag Salomon 27 K i Åre, det tog runt tre timmar. Banan gick över tre fjäll och man fick hänga i linor här och där. Det var rätt tufft. Lidingöloppet kommer att kännas som en räkmacka i jämförelse.
Jag kör ofta mina löprundor på Djurgården, där finns både skogsstigar och grus. Men nu har jag anmält mig till Ironman i Kalmar nästa år, så jag måste nog börja springa mer på asfalt. Jag och Emma Igelström har också siktet inställt på Ö till Ö nästa år. Swimrun är så grymt roligt.
Jag ger mig ut på löprundor så fort jag får tillfälle. Enda problemet är att få ihop logistiken. Jag har tre ungar med två olika mammor och är involverad i en massa olika bolag och projekt. Jag driver kommunikationsbyrån Lejon Media och vi arbetar med varumärken som Celsius och Sony, och driver tidningarna Pause, Man och Moore.
Jag älskar gadgets och tajta kompressionskläder. Ibland känner jag mig som Fredrik i Solsidan; det kan dra iväg en jäkla massa stålar på prylar.
Träning ska vara roligt, inte ett tvång. För mig handlar det mycket om belöningen efteråt. En kall öl i bastun efter Salomon Trail i Åre till exempel, det kändes jävligt bra. Och som efter målgången i Vasaloppet – där bubblade vi till ordentligt!
