Efter att ha sprungit olika maratonlopp runt om i världen kände Charlie Strandberg och hans vänner att det var dags att testa något nytt. Nu ska kompisgänget ta sig an Salming Idre Fjällmaraton den 20 augusti.
[ANNONS] Charlie Strandberg, är 29 år och från Stockholm – och älskar att leva aktivt.
– Att vara aktiv är det bästa som finns, för både huvudet och kroppen, säger Charlie Strandberg.
De senaste åren har han lärt sig mycket om näringslära samt fått in mer styrketräning – men det är framför allt löpningen han håller kär. Inte minst tack vare Charlies syster som sprang mycket under deras uppväxt och introducerade honom till sporten. Sedan dess har han fokuserat allt mer på just löpträningen.
– Men efter ett tag ville jag göra något mer med min löpning och började springa lopp. Jag tyckte att det var kul, så nu har det blivit en passion att resa till olika lopp, berättar Charlie Strandberg.
Fram till nu har han haft fokus på asfaltslopp. Charlie har bara Chicago och Boston maraton kvar innan han har klarat av alla sex ”major marathons”: Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York.
Charlie Strandberg har sprungit fyra av sex ”major marathons”: Tokyo, London, Berlin och New York City marathon.
– Det är själva vägen mot loppen, både träningsmässigt och den faktiska resan dit, som är den största delen av tjusningen. För mig är samlandet av medaljer större än att jaga tider, menar Charlie – som trots det ändå har gjort en så pass bra tid som 3.26 på Stockholm Marathon.
Men efter att ha sprungit olika maratonlopp runt om i världen kände Charlie och hans kompis Alexander att det var dags att testa något nytt inom löpningen: trail. Inspiration fick de under vandringar i både svenska fjällvärlden och i Alperna.
– Under en vandring passerade vi Chamonix i Frankrike. När vi såg traillöparna där bestämde vi oss för att vi borde lämna asfalten och testa ett lopp i bergs- och terrängmiljö.
De båda vännerna tänkte att ett fjällmaraton skulle vara ett inspirerande mål bestämde sig för att anta utmaningen om Idre när dom sprang Los Angeles Marathon i mars.
– Salming Idre Fjällmaraton verkade vara ett inspirerande lopp och ett bra insteg för att testa andra lopp med den inriktningen ute i Europa. Så jag och Alexander satte 45-kilometersdistansen som mål.
Charlie och Alexander har som sagt sprungit flera lopp utomlands ihop, så det var naturligt att de skulle göra utmaningen mot Idre Fjällmaraton tillsammans.
Alexander Lindgren har sprungit många asfaltslopp tillsammans med vännen Charlie. Intresset för löpning fick Alexander från sin pappa – som har sprungit 38 Stockholm marathon.
– Vi passar bra ihop i löpningen. Vi är inte alltför seriösa men gillar att både träna ihop och att sätta upp mål. Det perfekta passet är ett långpass en söndagsmorgon som vi äter en gemensam härlig frukost efter.
De lyckades även locka med sig sina kompisar Linda Hedström och Sanja Tegeltijaa, som båda ska springa 28-kilometersdistanden på Salming Idre Fjällmaraton.
Linda Hedström och …
– Linda och Sanja har vi lärt känna på äldre dar. De har mest varit inriktade på gym och yoga men den senaste tiden har vi fått dem att upptäcka löpningens alla positiva effekter – inte minst den avkoppling det ger för huvudet. Det är riktigt kul att vi kan göra Salming Idre Fjällmaraton tillsammans.
… Sanja Tegeltijaa antog utmaningen från Charlie och Alexander.
Charlie menar att det både har varit kul och intressant att lägga om träningen från maratonlöpning på asfalt till traillöpning i fjällvärlden.
– Att just springa backe har jag fokuserat på mer nu inför Salming Idre Fjällmaraton, och även om backträning inte har varit en favorit tidigare har jag börjat hitta någon form av kärlek till backar. Men backarna i Stockholm erbjuder såklart inte samma utmaningar som fjällvärlden i Idre.
Utöver ett utökat inslag av backlöpning i träningen, där Charlie bland annat har sprungit uppför och nedför Hammarbybacken, har han försökt att träna på mindre stigar och i skogspartier med viss kupering.
Charlie Strandberg har lärt sig att gilla backträningen inför Salming Idre Fjällmaraton.
– Jag tror att det är viktigt att få tänka och träna lite på tekniken på den typen av underlag, särskilt för mig som har varit en utpräglad asfaltslöpare.
Även träning på längre distanser har varit i fokus för Charlie.
– Jag har försökt få till pass på 28–30 kilometer i lite mer tekniskt krävande terräng. Samtidigt är det svårt att hitta något i Stockholm som liknar den fjällmiljö vi kommer att möta i Idre. Men det ska bli både kul och inspirerande att ta sig an utmaningen.
En annan aspekt i omställningen från asfaltslöpning till trail handlar förstås om utrustningen – inte minst skovalet.
– Ja, det är intressant och här känner jag att det nästan är befriande att lämna kolfiberskovärlden. Jag kör med Salmings Recoil Prime. Den känns mer ergonomisk och skön på tekniska trailunderlag än vad mina tidigare skor gjorde. Det är kul att testa moderna löparskor där man slipper hetsen som blivit kring kolfibertekniken.
Salming Recoil Prime – ett perfekt val Recoil Prime är gjord för att göra löpningen så komfortabel som möjligt. Om du är ute efter mjuka och sköna löpturer, då är det här en sko för dig. Recoil+, det nya och förbättrade materialet i mellansulan, ger exceptionell dämpning. I kombination med Blown Rubber-yttersulan (delvis gjord av återvunnet gummi) kommer varje löppass att präglas av glädje och en komfortabel känsla. Sist men inte minst, är ovandelen gjord av air mesh för god andningsförmåga och med det släta fodermaterialet kommer hela skon att omfamna foten på ett behagligt sätt. Det finns även reflexdetaljer som gör dig synlig på kvällen eller under de tidiga morgonpassen. Häldropp: 8 mm Vikt: 292 gram (US 9) Cirkapris: 1 600 kronor
När det gäller kläder menar Charlie att det främst handlar om att hitta grejer som sitter bra och känns bekväma.
– Jag har upptäckt hur bra produkter Salming har även där. De har ju gått lite under radarn på marknaden. Det jag har kvar är att ”springa in” en ryggsäck till loppet.
Hur har du lagt upp träningen de här sista veckorna inför loppet?
– Det blir ytterligare något långpass i skogen, troligen 30 kilometer på Lidingöloppsspåret. Men sen tror jag att det bara gäller att hålla igång, inte träna på för tufft utan att samla kraft och komma fräsch till Salming Idre Fjällmaraton. Så mycket av jobbet ska vara gjort, avslutar Charlie Strandberg.
Nu är Charlie och kompisgänget redo att ta sig an Salming Idre Fjällmaraton. Foto: Alexander Neimert, Fjällfoto
Salming Idre Fjällmaraton 18–21 augusti Idre Fjällmaraton bjuder in till en långweekend där allt ingår – föreläsningar, clinics, boende, måltider, bussresa till och från Göteborg, Linköping eller Stockholm. Helgen börjar redan på torsdag kväll med en föreläsning med Fredrik Bakkman. Under fredagen bjuder man in till olika clinics, yoga, barnlopp och förstås en ordentlig bangenomgång. På lördag den 20 augusti går starten för samtliga tre distanser: 12 km (Vargens stig), 28 km (Björnens stig) och 45 km (Renens stig). Helgen avslutas på söndagen med en skön morgonyoga efter loppet – och inför hemresan! Läs mer och anmäl dig på idrefjallmaraton.se
I samband med Fjällmaratonveckan i Åre bjöd The North Face in till ett inspirerande trailpass tillsammans med Fanny Borgström, Naturkompaniet och Runner’s World. Deltagarna lovordade trailproffset Fannys tips som gav snabbare löpning utför och mindre energikrävande löpning och ”power hiking” uppför.
[ANNONS] I samarbete med The North Face och Naturkompaniet i Åre, tipsade trailstjärnan Fanny Borgström om hur man tar sig an traillöpning på bästa sätt. Innan starten på passet var det många av löparna som tog chansen att testa de senaste trailmodellerna i The North Face VECTIV-serie som utvecklats i nära samarbete med proffsen i The North Face-teamet.
Löparna som deltog på eventet kunde testa de mycket uppskattade trailmodellerna VECTIV. Flight, Enduris och Infinite från The North Face.
Fanny Borgström – som bland annat vann Kia Fjällmaraton 2019 i Åre på nytt banrekord – tog med löparna från Naturkompaniet vid torget i Åre upp mot Totthummeln via Trollstigen. Starten, som tangerade loppet ”Vertikalens” start, var helt klart pulshöjande med ett tufft motlut. Men nu handlade det inte om att ta sig upp snabbt. I stället det blev några korta pauser där Fanny delade med sig av tips kring löpteknik som många tyckte gjorde löpningen uppför lättare.
Passet, som genomfördes vid två tillfällen under dagen, stannade sedan av en bit upp på berget. Där fick deltagarna applicera Fannys tips, både utför och uppför, på en ”tekniksträcka”. Även om fokus låg på löpteknik fick både syreupptag och muskler jobba hårt uppför och i utförslöpningen blev det både bra fart- och löpstyrketräning.
I uppförslöpningen tryckte Fanny på att många kan tjäna på att använda sig av ”power hiking” i de brantare motluten – redan innan man blir trött. Power hiking innebär att man går uppför med relativt långa steg, och tar hjälp av armarna genom att sätta händerna på låren.
Fanny beskrev det som att man kan tänka att låren är korven och händerna är korvbrödet som sluter om låren. Sedan hjälper man till och trycker ifrån i gångsteget uppför med både armar och ben. Många upplevde att det lite längre steg som den här tekniken ger både är vägvinnande när det gäller farten men även kraftbesparande.
I utförslöpningen fick många testa på farter man tidigare inte riktigt vågat sig på. För här gällde det att utnyttja terrängens höga punkter och dansa och leka sig utför. Fanny menar också att man i största möjligaste mån inte ska möta underlaget med en skarp hälisättning, utan att man bör försöka få till en mjukare fotisättning. Det är inte lika lätt som det låter, men övning ger färdighet.
Ett annat tips var att utnyttja underlagets höga punkter. I stället för att undvika rötter och stenar som sticker upp, så kan man nyttja de som känns ”säkra” att trampa på för att hålla sig högt i förhållande till underlaget.
Här gällde det att våga lita på The North Face-skornas grepp och hitta ett steg som inte förlängdes för mycket. Målet var att hitta höga punkter utplacerade med lagom avstånd utifrån sitt steg. Detta var ett nytt knep för många av oss, som snarare undviker att trampa på stenar och rötter. På de mindre tekniska delarna av sträckan, där farten kunde vara riktigt hög, släpptes armarna ut för bra balans och för att våga flyga nerför.
Fanny bjöd på fler tips utifrån deltagarnas frågor, och även om det var ett lätt pass, fick alla som var med ett riktigt bra och kul träningspass.
The North Face, Naturkompaniet och Runner’s World tackar alla som hade möjlighet att hänga med på passet. Nedan kan du också läsa om två av de skomodeller från The North Face som löparna hade chans att testa i Åre.
Förmiddagspassets grupp samlade innan teknikintervallerna startade.
I trailskoserien VECTIV™ från The North Face finns modellerna som verkligen kan göra löpningen på skogsrundorna både säkrare och roligare. Här presenterar vi två av modellerna i den mycket uppskattade trailskoserien:
The North Face Flight Vectiv
The North Face flaggskeppsmodell för traillöpning kallas Flight Vectiv – en helt ny modell som är utvecklad för dig som vill springa långa, utmanande distanser på blandade underlag.
Överst i mellansulan på Flight Vectiv ligger en kolfiberplatta, som också fungerar som sidostöd i hälpartiet samt på strategiska punkter i framfoten. I kombination med den rejäla vaggformade sulplattformen ger det här en robust stötdämpning och kvick stegavveckling, samtidigt som skon skyddar löparen mot ojämnheter.
Ovandelen är tillverkad i ett kevlarförstärkt material och har en strumpliknande utformning utan traditionell plös. Den slitstarka yttersulan har 3,5 millimeter höga dubbar som gör att skon fungerar bra på varierade underlag – från skogsstigar till asfaltsvägar.
Fakta The North Face Flight Vectiv Vikt: Herr 285 gram. Dam 245 gram. Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 2 200 kronor
The North Face Vectiv Enduris II
Enduris är framtagen för traillöpning över ultradistanser. Skons konstruktion ger nämligen löparen både komfort och stöd i det långa loppet – även i oländig terräng. I andra versionen av modellen har man ökat på skons vaddering ännu mer och förstärkt den redan fina och mjuka känslan.
Liksom Flight Vectiv så bygger Enduris på en integrerad platta i mellansulan, men som här är tillverkad i Pebax-material i stället för kolfiber. I kombination med den rejäla mellansulan, som är uppbyggd av stötdämpande skum i två olika densiteter, och sulplattformens vaggliknande geometri ger det en trailsko som klarar utmaningar och underlag av olika svårighetsgrad. Som löpare upplever du att du har stabilitet och grepp i alla riktningar – och att du både får stötdämpning och en kvick, responsiv stegavveckling.
Enduris har en invändig hälkappa och en flexibel ovandel för att ge perfekt passform och stöd där det behövs. Gummiyttersulans material och dubbar ger ett grymt grepp mot underlaget i all slags terräng.
Fakta The North Face Vectiv Enduris Vikt: 278 gram i US8/39 Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 1 550 kronor
Efter ett kort VM-uppehåll är svensk elitlöpning tillbaka. Veckan har bland annat innehållit två GP-tävlingar där Jonas Glans prestationer lyser starkast.
I tisdags kom GP-cirkusen för första gången till Söderhamn och Hällåsen arena. På förhand var det flera intressanta starter då flera löpare ville ta den sista chansen att kvala till EM i München.
Mest minnesvärt blev herrarnas 5 000 meter. I ett litet men naggande gott fält innehållandes Spårvägens Emil Danielsson, Malmös Jonas Glans och den norske 13.23-löparen Per Svela fanns det förhoppningar om att minst en av löparna skulle gå under EM-kvalgränsen på 13.24.
När den sista av de tre hararna gick av (Narve Gilje Nordås som vann 1500 meter 45 minuter innan) efter dryga 4 000 meter levde drömmen om EM-kval för en av löparna, Jonas Glans. När 400 meter återstod stod klockan på 12.21.
Med ett sista varv på cirka 60 sekunder kunde Glans korsa mållinjen på 13.20,85. Det är inte bara under EM-kvaltiden utan också den fjärde snabbaste tiden någonsin av en svensk. Hans tid är 25 hundradelar snabbare än en annan Glans från Malmö AI, Dan Glans (från 1979).
Narve Gilje Nordås före Jonas Glans FOTO: DECA Text & Bild
På Jonas Glans meritlista finns sedan tidigare två femteplatser på inomhus-EM och ett svenskt rekord på 10 kilometer landsväg. De senaste åren har dock Malmölöparen tävlat sparsamt. I intervjun efter loppet sa han följande till SVT angående sin frånvaro:
– Det är samma som alla andra säger som har problem, det är mentalt och fysiskt.
Han hoppas nu få ledigt från jobbet för att kunna tävla på mästerskapet som börjar den 15:e augusti.
Från Eugene till Söderhamn
Turebergs Hanna Hermansson kom till Sverige från VM och Eugene förra söndagen. På tisdagen stod hon på startlinjen för 800 meter på Söderhamns GP.
Resan till trots vann Hermansson loppet på 2.03,22, hennes fjärde snabbaste tid i år. Näst bästa svenska blev Örgrytes Wilma Nielsen på fjärdeplats, 2.03,57. På herrsidan blev Nielsens klubbkompis Felix Francois bästa svensk på en andraplats. Hans 1.47,19 är nytt säsongsbästa och gör att han befäster sin andraplats på Sverigestatistiken.
Hanna Hermansson under VM FOTO: DECA Text & Bild
Efter en kort sjukdomsperiod var också Samuel Pihlström, Hälle, tillbaka på banan. Pihlström, som ligger bra till på EM-rankingen, kom i mål som åtta på 3.45, åtta sekunder från hans PB.
Den andra GP-tävlingen denna vecka var i Göteborg. Återigen stod Jonas Glans på startlinjen tillsammans med Emil Danielsson och dennes klubbkompis Kalle Berglund.
Hare i loppet var Ullevis VM-löpare Vidar Johansson som var beställd att hålla 3.55 på 1 500 meter. En tid som skulle kunna få löparna en bit under 7.50.
När Vidar, efter ett bra jobb, gick av stannade farten av något innan den norske löparen Zerei Mezngi gjorde ett ryck med 900 meter kvar. Täten utvecklades då till en trio som förutom norrmannen innehöll Glans och Danielsson. Trion blev lite senare en duo och senare en duell mellan Glans och Mezngi.
Malmölöparen visade återigen att formen inför kommande EM är god då han spurtslog norrmannen och vann loppet på 7.47,76. Danielsson blev trea på 7.51,76.
Herrarna på startlinjen inför 3000m FOTO: DECA Text & Bild
Även Hanna Hermansson stod på startlinjen i Göteborg. Det blev ingen vinst för Hermansson denna gång, men en bättre tid än i Söderhamn. Med 2.02,28 blev hon trea precis före Wilma Nielsen som gjorde sin näst bästa tid någonsin. Nielsen 2.02,69 är endast fyra tiondelar från hennes PB från JEM förra året.
Herrarnas 800-meterslopp vanns av Andreas Kramer på 1.47,53. Efter ett första varv på dryga 53 sekunder gick Kramer upp i ledningen med 200 meter kvar och kunde efter fin avslutning vinna loppet.
Kramers klubbkompis Lovisa Lindh ställde upp på den något udda distansen 600 meter. Hon slutade tvåa på 1.27,53.
Eskilstunas Emil Milan de Olivia ställde upp på ett väglopp på 10 kilometer i Italien där han tyvärr tvingades bryta.
Bättre gick det däremot för hindertjejerna i Jyväskyle, Finland, dit Sävedalslöparna Amélie Svensson och Linn Söderholm åkte tillsammans med Högbys Julia Samuelsson. Både Svensson och Samuelsson kom under tio minuter, 9.58,22 respektive 9.58,84. Det räckte till en andraplats för Svensson och fjärdeplats för Samuelsson. Söderholm slutade på femteplats på det nya säsongsbästat 10.03,29.
Nästa vecka är det friidrott-SM i Norrköping, tävlingarna kommer sändas på SVT.
Funktionen TruSport i Huawei Watch GT Runner är utvecklad av ett forskarteam i Finland – och kan guida både nybörjaren och den erfarna löparen i träningen.
[ANNONS] Mjukvaran TruSport är ett träningssystem för Huaweis smarta träningsklocka GT Runner, utvecklat av Huawei Health and Sports Team i Helsingfors. Det är ingen slump att Huawei har ett stort team som är dedikerat till att utveckla sport- och hälsofunktioner just i Finland – landet har en lång tradition av att leverera produkter av högsta klass både i form av sportklockor och för träningsövervakning.
Chefsforskaren Petri Wiklund har jobbat mycket med att utveckla TruSport-funktionerna, som bland annat rekommenderar individuellt anpassade, dynamiska träningsområden, baserat på användarens fysiologiska kapacitet. TruSport räknar också ut arbetsbelastningen och träningsstressen, samt användarens prestationsnivå och återhämtningstid baserat på olika typer av träningsformer.
– Det handlar om att skanna av användarens fysiologi i realtid under träning för att kunna fastslå löparens aeroba kapacitet och löpförmåga. Baserat på den informationen kan TruSports algoritmer ge återkoppling i form av professionellt utformade och vetenskapligt baserade träningsprogram, säger Petri Wiklund – som dessutom är löpare själv.
Petri Wiklund är chefsforskare på Huawei Health and Sports Team i Helsingfors i Finland, som bland annat har utvecklat mjukvaran TruSport i Watch GT Runner-klockan. Han har lång erfarenhet av att forska inom hälsa på de finska universiteten i Jyväskylä och Oulu, och har även arbetat i London och Kina.
För nybörjare kan det handla om att klockan ger förslag på tempo, träningsvolym och återhämtningstid. Man kan även följa sin fysiologiska utveckling och löpförmåga, få en långsiktig träningsprestandaanalys och tips kring hur löptekniken kan förbättras. Genom funktionen Lactate Threshold kan klockan också rekommendera lämpligt tempo baserat på löparens laktattröskel.
– Vi har tagit fram träningsprogrammen och träningsråden tillsammans med idrottsfysiologer, löpare och löpcoacher, säger Petri Wiklund.
För att få fram rätt algoritmer och kunna översätta den data som klockan samlar in under användning till bland annat VO2max–värden har det finska forskarteamet testat klockan på många löpare. Tack vare det kan Huawei Watch GT Runner ge en första VO2max-indikation direkt efter första löppasset.
– Ju längre tid som löparen tränar med klockan, desto bättre data levererar den både gällande löparens träningsindex, form och återhämtningsbehov. På så sätt kan Watch GT Runner ge användaren mycket värdefull träningsinformation.
Den här datan kan också kombineras för att få fram andra värden, till exempel uppskattade tävlingstider på specifika distanser.
Genom att kombinera data kan Huawei Watch GT Runner ge exakta uppskattningar av dina tider på specifika distanser.
– Ja, om vi kombinerar ”aerobic fitness” med ”running ability index” – som bland annat baseras på hur snabbt och hur mycket du sprungit samt din hjärtfrekvens – kan vi få fram förutspådda tävlingstider för användarna. I våra analyser stämmer framförallt resultaten på 5 och 10 kilometer väl med de förutspådda tiderna. Och även om fler variabler kommer in på längre sträckor, som maraton, stämmer även dessa förutsägelser väl, förklarar Petri Wiklund på Huawei Health and Sports Team.
Filosofin som ligger bakom algoritmerna i TruSport är bland annat inriktad på att maximera träningseffekten för att utveckla de viktigaste egenskaperna hos löpare. Fördelningen mellan lugnare och hårdare träning sker enligt modellen för ett polariserat träningsupplägg, där majoriteten av träningspassen genomförs i ett lugnare tempo. Den övriga träningen består av kortare pass med medelhård till hård träning, i syfte att höja laktattröskeln och VO2max-värdet.
Fjällöpning är ett fantastiskt sätt att kombinera riktigt bra träning med en häftig naturupplevelse. Här är några bra tips på vägen.
Att få springa långa fjällturer på sommaren och hösten är en upplevelse många löpare uppskattar. Att till fots få ta sig över fjället, dricka vatten ur fjällbäckar, rusa utför mjuka öppna myrmarker och utmanas i teknisk traillöpning på steniga fjälleder.
På kalfjället råder även en naturlig tystnad och storlsagen natur som för många skapar en inre ro och harmoni i kroppen. Målet med fjälllöpningen är förstås positiva minnen och erfarenheter och ju bättre förberedd du kommer desto mer ökar chanserna att detta uppfylls.
En huvudregel för din fjällöpning är alltid att säkerheten ska gå i första hand. Även om många dagar bjuder på strålande väder och härliga vyer kan väderförhållandena snabbt växla i fjällvärlden, såsom att dimma snabbt kan dra in och skapa siktproblem. Var därför noga med att hålla dig till markerade leder och bär också med dig en karta och kompass för din färdväg.
Snabba väderomslag medför även att du bör tänka till i din packning. En vindjacka, vindbyxa, torr tröja, mössa, mobiltelefon och lite extra energi är därför bra att bära med sig i en smidig löparryggsäck.
Skavsår är aldrig välkomna och allra minst när du befinner dig en bit bort på fjället. Ett par insprungna trailskor, ullsockar och skavsårsplåster kan rädda dina löppass under fjällöparäventyret och vara helt avgörande för din upplevelse.
En elastisk linda bör också finnas med upp på fjället för att minska blödning vid eventuella fall eller fotstukningar. Oavsett om du är ute ensam eller i grupp bör du alltid se till att någon känner till din planerade färdväg.
I den svenska fjällvärlden kan du generellt dricka vattnet ur rinnande bäckar. Därför behöver du sällan bära med dig egen vätska vilket sparar på vikten och ökar glädjen i löpningen.
Se till ta pauser och njuta av den fantastiska miljön fjället erbjuder. Titta dig omkring, var tacksam över din tid i fjällen och unna dig kvalitativ vila mellan dina pass på fjället oavsett om du bor på hotell, stuga eller tältar!
Sommarens ljusa morgnar och kvällar ger dig mer tid att träna. Här kommer några enkla tips på hur du utnyttjar det på bästa sätt.
Lätt distanspass på morgonen Att ge sig ut och springa känns lättare när himlen är ljus och fåglarna sjunger. Utnyttja det genom att lägga in en morgonjogg eller ett lätt distanspass innan resten av familjen har vaknat. Du kommer att vara sjukt nöjd resten av dagen – och ha all tid i världen att umgås.
Lägg in ett kvällspass Inte en morgonmänniska? Det är ju ljust på kvällen också. Utnyttja det genom att lägga in ett sent kvällspass – då är utomhustemperaturen ofta perfekt för löpning.
Men träna inte allt för sent på kvällen Kom bara ihåg att träning nära sänggåendet kan komma att påverka din sömn negativt, bland annat genom att du får ett adrenalinpåslag och att din kroppstemperatur ökar. På kvällen går kroppstemperaturen ner i kroppen, för att förbereda sig för vila. Om du då höjer temperaturen via träning lurar du din inre klocka att det fortfarande är läge att vara vaken.
Jonas Glans har ”chockat” löparsverige tidigare, och nu har han gjort det igen. Med 13:20.85 på 5000 meter på Folksam GP i Söderhamn klarade han EM kvaltiden, vann loppet och går in som fyra genom tiderna i Sverige på distansen. I Runner’s World nr 1-2021 hade Elmar Engholm en artikel om och med Jonas, och även om det hänt en del sedan dess är det en mycket läsvärd och fortsatt aktuell intervju med Jonas.
Jonas Glans, som tidigare i karriären hette Leanderson i efternamn, är ingen 31-årig nykomling utan har en lång karriär med både internationella mästerskapsmeriter, SM guld och han innehar det svenska rekordet på 10 km landsväg. Innan 5000 metersloppet vid Folksam GP i Söderhamn, visade Jonas riktigt bra form och kapacitet vid ett nationellt lopp i Hallsberg i början av juli där han med en stark avslutning sprang på 13:36.10.
Egentligen är det inte längre mycket som förvånar med Blekingesonen, men 13:20 är inget ens de bästa av löpare snyter ur sig. En sista kilometer på ca 2:32 skvallrar också om en kapacitet under Anders Gärderuds 46-åriga svenska rekord.
TEXT ELMAR ENGHOLM / FOTO DECA TEXT & BILD
EFTER EN SENSATIONELL 5:E PLATS PÅ INOMHUS EM I GLASGOW 2019 LÄMNADE JONAS GLANS MÄSTERSKAPET MED DE BEVINGADE ORDEN: ”JUST NU GILLAR JAG DET. MEN JAG KAN INTE LOVA ATT JAG SPRINGER I SOMMAR.” DET SKULLE DRÖJA 20 MÅNADER INNAN JONAS ÅTERIGEN STOD PÅ EN STARTLINJE. DET HAN DÅ GJORDE KOM SOM EN CHOCK FÖR LÖPARSVERIGE.
Vägen till SM-medaljer, landslagsuppdrag och svenskt rekord började för Jonas Glans som för så många andra – på ett gärde på Lidingö.
– Jag blev lite ofrivilligt intvingad av mina föräldrar. De åkte runt på alla de stora loppen, och då fick jag alltid springa knatteloppen. Första gången var Lidingöloppet och jag var 9 år. Jag vann direkt!
Som ungdom och junior gick det spikrakt uppåt för Jonas. Han prenumererade mer eller mindre på SM-guld i sin åldersklass och krönte sin juniorkarriär med finalplatser på junior-EM och junior-VM på 1 500 meter.
– Jag vann väl det mesta fram till jag var 19 år. Sen blev jag vuxen och då blev det andra problem.
Övergången från juniorstjärna till senior är sällan lätt. Vuxenlivet presenterar andra livsval, bortom löparbanorna. Många är de som spåtts en ljus framtid som helt enkelt tröttnat och väljer andra vägar i livet. För Jonas har dock aldrig motivationen att träna varit ett problem.
– Jag har aldrig haft problem med motivationen. När jag var 16 år insåg jag att jag ville springa för min egen skull. Det var skadorna som höll tillbaka mig.
Det skulle dröja fyra år, till sommaren 2014, tills det personliga rekordet på 1 500 meter förbättrades. Tiden 3.39,37 på Bislett i Oslo innebar inte bara att drömgränsen på 3.40 underskreds, utan även en plats till EM i Zürich. Men skador var ett återkommande tema för Jonas, både före och efter 2014.
– Jag kunde lika väl ha slutat vilket år som helst där om jag inte ”persat” på 5–6 år. Bislett var någon form av genombrott som senior.
Efter ett skadedrabbat 2015 så nådde Blekingesonen sina bästa resultat på specialsträckan 1 500 meter under 2016. I ett smått förbluffande lopp på Sollentunavallen landade han inom en halv sekund från Johnny Kroons svenska rekord från 1985. Tiden 3.36,92 är fortfarande den sjätte snabbaste genom tiderna. Ett mindre lyckat EM fick dock Jonas att tänka om.
– Det fick mig ändå att inse att 1 500 meter, i alla fall på mästerskap, inte är något för mig.
Jonas Glans vinner ISM på 3000 meter i Gävle 2018
Sedan 2016 har Jonas bara gjort ett internationellt lopp på sträckan. I stället skulle framgångar komma på den dubbla distansen. På två raka inomhus-EM har Jonas slutat 5:a på 3 000 meter, och dessutom sprungit så snabbt som 7.51,47, senast i Glasgow.
– Om jag har någon optimal sträcka så ligger den runt 3 000 meter.
Varför tror du att du har varit så framgångsrik på just den sträckan på mästerskap?
– Man tänker inte. Det bara händer, och då har man ingen anledning att inte gå med i den höga farten. Det är väl den optimala situationen för att få ett snabbt lopp i ett mästerskap.
Jonas skämtade inte heller när han sa i intervjun efter loppet i Glasgow att han ”inte kunde lova att springa i sommar”. För honom är det ett sätt att skydda sig själv från besvikelsen som motgångar ger.
– Jag måste göra så, för oftast kommer det en skada. Jag måste kunna distansera mig. Jag har pluggat under hela min karriär, och det har nog varit räddningen.
David Nilsson har varit en stor inspiration för Jonas under de senaste åren.
– Jag har tagit mycket inspiration från David. Han är seriös på sitt sätt, men hans liv skiljer sig nog mycket från vad många skulle kalla det ideala löparlivet. När han började få resultat för några år sedan så fattade jag att det kanske går att göra en satsning på ett helt annorlunda sätt.
I finalen på inomhus-EM i Glasgow placerade du dig bakom de norska bröderna Jakob och Henrik Ingebrigtsen. Tillsammans med brodern Filip utgör de nästan urtypen för en elitlöpare. Hur skiljer sig ditt liv från deras?
– Jag har ju ingen som hela tiden säger till mig vad jag ska göra. Jag har ett samarbete med min tränare, men jag tar alla beslut. Jag levde mer som de gör för fem år sedan, med en strävan att göra allt perfekt i vardagen. Men jag pallade inte att leva så. Jag började intressera mig mer för absolut lycka i livet – inte bara lycka i löparlivet.
Tjugo månader efter Glasgow-EM hade Jonas inte tävlat en enda gång. Och med ett extremt skralt tävlingsutbud under hösten förväntade sig knappast någon några sensationella resultat, allra minst från Jonas Glans. Därför väckte resultatet från 10-kilometersloppet Laufszene Invitational Run i Dresden – där Jonas Glans vann – förundran. Inte nog med att nästan ingen visste att Jonas skulle tävla, det var också första gången Jonas tävlade under sin frus efternamn. Leanderson hade blivit Glans, och Mustafa Mohameds rekord på 10 kilometer landsväg hade blivit hans. Klockan stannade på 28.08, 4 sekunder före inspirationskällan David Nilsson.
– Jag blev själv mycket förvånad. Jag var hyfsat säker på att klara 29.15.
Den största anledningen till att Jonas har flugit under radarn är hans frånvaro på sociala medier. Många elitlöpare använder sociala medier för att profilera sina karriärer och nå ut till sina supportrar. För vissa är samarbeten på Instagram det enda sättet att överhuvudtaget profitera på sin talang. Men sociala medier är väldigt ensidigt och visar sällan idrottares svåra stunder.
Har din frånvaro på sociala medier varit ett sätt att skydda dig från att både matas med ”perfektion” och omvärldens förväntningar på dig?
– Precis så. En höst körde jag av en slump samma pass på samma dag som Kalle Berglund. Han körde lite tidigare på dagen än jag, så innan jag sprang såg jag vad han hade kört och hur snabbt. Det påverkade mig. Jag måste ju springa lika snabbt som honom!
Jonas fortsätter:
– Man föreskriver vilka prestationer någon borde göra. Om jag lägger upp ett pass blir förväntningen att jag ska göra en viss prestation. Jag behöver inte den typen av målsättningar. Det blir vad det blir.
Att inte finnas på sociala medier innebär också att Jonas kan tänka på annat i vardagen.
– Mentalt har jag nog aldrig varit så lite elitlöpare som jag varit det senaste året. Jag tänker knappt på löpning. Desto mer man går in för det, desto större blir fallhöjden. Jag tar det inte på så stort allvar nu, men resultaten verkar bli desamma ändå.
En viss harmoni verkar ha infunnit sig hos Jonas.
– Utifrån skulle man kanske säga att jag inte gör allt för att bli en så bra löpare som jag kan bli. Men någonstans tror jag ändå att jag gör det rätta för att bli så bra som möjligt.
I dag bestämmer Jonas mer själv över sitt upplägg. Han har i likhet med den italienska mästartränaren Renato Canova börjat ifrågasätta veckouppläggen. Nu är träningsdagarna lite mer fristående från veckorna. – Jag har så klart också inspirerats av Ingebrigtsens och tröskeltrenden, men dubbeltröskel passar inte mig. Min kropp klarar inte av att springa två gånger om dagen. Jag springer intervaller ungefär fyra gånger i veckan, men utan att något pass är jättetufft.
Precis som efter Glasgow-EM för två år sedan är Jonas fåordig om sina nya målsättningar. – Det är klart att jag har saker jag vill uppleva, som ett OS eller VM. Men jag behöver inga specifika mål på vägen dit. Jag vill nog börja med att putsa mitt personbästa på 5 000 meter, och tycker också att det har varit kul med landsvägslopp. Det är en helt annan värld. Åskådarna får en helt annan uppfattning om hur fort det faktiskt går!
Om du skulle kunna säga en sak till dig själv som 19-åring – vad skulle det vara? – Ta chansen när den dyker upp och var inte så jävla långsiktig! Jag tror att jag har gått miste om både bra resultat och roliga upplevelser på vägen genom att vara för långsiktig i min satsning.
Jonas Glans (tidigare Leanderson) Klubb: Malmö AI Ålder: 31 år Bor: Malmö Familj: Fru Frida och 1 årig son. Yrke: Byggingenjör. Konstruktör Meriter: Sju SM-guld, två femteplatser på inomhus-EM (3 000 meter), svensk rekordhållare 10 km Personbästan: 800 meter: 1.51,73 – 1 500 meter: 3.36,92 – 3 000 meter: 7.51,47 5 000 meter: 13.20,85 – 10 km landsväg: 28.09 (svenskt rekord 2020)
Jonas Glans efter SM-guld tio kilometer landsväg 2021. Foto Deca Text & bild
Trots att han bara är 25 år gammal tillhör han en av de mest rutinerade i den svenska VM-truppen. Runner’s World har talat med svensken som i natt gör sin tredje VM-start.
När Andreas Kramers mamma startar en träningsgrupp i Sävedalen blir det självklart att hennes son ska vara med. Han håller på med flera olika sporter och har redan insett att idrott är hans grej.
Efter något år kommer också en ung tränare in i gruppen, han heter Per Skoog och har flyttat till Göteborg från Växjö där han varit tränare på friidrottsgymnasiet. Skoog tar till slut över ungdomsgruppen och i takt med att Andreas blir äldre börjar han satsa mer och mer på löpningen.
För Andreas Kramer har talang. Samma år som han ska fylla 18 gör han sitt första mästerskap som senior. Som 20-åring slår han svenskt rekord på 800 meter och som 21-åring tar han EM-silver på samma distans.
Andreas Kramer och Per Skoog FOTO: DECA Text & Bild
Faktum är att Kramer sedan 2015 bara har missat två mästerskap: VM i Peking samma år och EM i Amsterdam 2016. Hans karriär kan därför uppfattas som spikrak och problemfri.
– En viktig grej är att jag aldrig missat en säsong. Även om jag haft det småstruligt under försäsongen så har jag alltid lyckats hitta formen. Att jag ofta kommer till mästerskap gör ju att det utåt sett kan se ut som att jag alltid kan träna på – men så är det inte, säger Kramer.
Ett exempel han tar upp är junior-EM i Gävle 2019, dit Kramer åkte efter en tids sjukdom.
– Det var en riktig dipp, jag åkte ju dit som favorit till guldet men åkte ut redan i försöken.
Kunde blivit Norge
Men vi backar bandet till 2015. Andreas Kramer har kvalat till Inomhus-EM i Prag och väntar på att bli uttagen. Men i väntan på klartecken från det svenska friidrottsförbundet hör det norska av sig. Andreas mamma är norska och Kramer har så kallat “statsborgarskap” i landet.
– Jag fick först klartecken av Norge, de sa att om jag vill så får jag springa för dem, berättar Kramer.
I och med att han fortfarande inte hört något från Sverige så väljer han att avvakta med sitt beslut. Det dröjer ett tag men sen hör dåvarande förbundskapten Karin Torneklint av sig och Kramer väljer Sverige.
– Men det kunde ha blivit Norge, berättar Andreas.
Flera vägar till framgång
Under de senaste åren har Kramer utmärkt sig som en stabil löpare. I år har han radat upp tider kring 1.44–1.45 och ser man till hans årsbästa de senaste åren har han inte varit över 1.45 sen 2016. Personbästat är från 2020 på 1.44,47, en tid han varit nära i år då han gjort 1.44,59.
– Vi har hittat ett bra träningsupplägg som fungerar för mig. Sen har jag också bra sparringpartners på träningarna som jag har väldigt kul med. Men framför allt har jag hållit mig ifrån de allvarliga skadorna, säger Andreas.
Han fortsätter:
– Jag och Per har haft en bra relation och alltid haft lite att ta ifrån. Vi tränade inte för mycket i början utan har i stället kunnat öka med tiden.
Andreas Kramer under ett träningspass med Alexander Lundskog FOTO: DECA Text & Bild
Tillsammans med sin tränare Per Skoog har Kramer utvecklat sitt träningsupplägg. Det innehåller bland annat ett sprintpass i veckan och lite mindre mängd än de andra löparna i Sverigeeliten. De har också valt att behålla grundträningen till precis innan tävlingssäsongen börjar för att få en så lång period av hård och bra träning som möjligt.
– Om man tittar på löpare runt om i världen så ser man att det går att bli riktigt bra på flera olika sätt. Jag har konkurrenter som springer några mil i veckan och lyckas väldigt bra på det, säger Kramer.
Erfarenhet en viktig nyckel
När han i natt går in i sitt tredje världsmästerskap gör han det som en rutinerad löpare.
– Jag kan känna mig trygg i att jag varit här förut. Jag pratas inte upp i onödan och lägger inte energi på andra grejer runt omkring som man kanske gör i sitt första mästerskap. I stället kan jag lägga allt fokus på tävlingen, säger Andreas.
Andreas har etablerat sig i världseliten de senaste säsongerna, konkurrenterna i mästerskapet har han mött flera gånger.
– Jag vet deras styrkor och svagheter och hur de springer taktiskt, sådana grejer är alltid bra att ha med sig när man står i ett försök eller semi.
800-metersfältet från World Indoor Tour-tävlingen i Torun 2022 FOTO: DECA Text & Bild
Under hösten hade han lite problem med en baksida, något som fick honom att lägga om i träningen. Kramer sprang endast kvalitetspassen och jobbade upp mängden genom alternativträning. Med tiden blev baksidan bättre och den är inget som hindrar honom nu.
– Jag är i min bästa form, säger Kramer.
Kramer har den 14:e snabbaste tiden av de anmälda i det mycket jämna 800-metersfältet. Försöken startar 02.10 (svensk tid) torsdag 21 juli och sänds på SVT/SVT Play. Topp tre går vidare till semifinal, plus löparna med de sex snabbaste tiderna.
Torsdag klockan 01.25 går Sarah Lahti in i mästerskapet. För Runner’s World berättar hon om hur resan dit varit, hur det var att komma med i OS som 21-åring och hur vägen till Tokyo sen blev.
Om du startar i Helsingborg och åker en halvtimme med bil i nordvästlig riktning kommer du till Klippan. En liten tätort med drygt 8 000 invånare, kanske mest känd för Herrevadskloster som byggdes i mitten av 1100-talet. Det är här som Sarah Lahti växer upp.
Familjen är ofta ute i löparspåren och hennes bror är en duktig löpare. Sarah börjar följa med familjen lite då och då, hon börjar springa med mamma, sen pappa och till slut är hon med på sin brors träningar. Hon inser att hon har talang och karriären kan börja.
Sarah är med på flera juniormästerskap och som 20-åring gör hon sitt första mästerskap som senior. På Inomhus-VM i Portland 2016 springer Lahti 1 500 meter, men blir utslagen i försöken. Några månader senare är det dock på en annan distans hon ska ta steget från duktig junior till olympier.
Sarah berättar:
– Det gick väldigt snabbt. Jag hade flyttat till Nederländerna 2015 och börjat träna med en ny grupp och tog ett till steg i min utveckling. Kanske inte någon OS-nivå direkt men gjorde ändå precis under 33 minuter på 10 000 meter 2015.
Sarah Lahti under inomhus-VM 2016 FOTO: DECA Text & Bild
Även om karriären rullat på och trots att Sarah tagit stora steg i sin utveckling är OS inget hon tänker på när säsongen 2016 börjar.
– Jag hade nog inte i huvudet att jag skulle till OS, det kom bara naturligt, säger Lahti.
För efter att ha slagit svenskt rekord på 10 000 meter kvalar Sarah till mästerskapet på 5 000 meter. I Rio-OS senare samma år springer hon dock 10 00m och slutar på en meriterande tolfteplats.
Tuff väg till nästa OS
Efter att ha utvecklats snabbt i några år börjar farten sakta ned. Efter OS i Rio får hon en stressfraktur men tar sig ändå tillbaka och på JEM23 2017 tar hon medalj på både 5 000 meter och 10 000 meter. Samma år slår hon också svenskt rekord på halvmaraton och kvalar till VM i London.
Det kan låta som att kärriären, efter en liten motgång, nu fortsätter i rätt riktning. Men så är inte fallet.
– Det året var rätt mycket upp och ned, jag var ofta ganska trött i kroppen och på nedjoggen efter JEM började jag få lite ont i hälsenan.
Sarah Lahti under JEM23 2017 FOTO: DECA Text & Bild
Trots smärtan åker hon till St Moritz för att ladda inför världsmästerskapet i London 2017, men hälsenan blir inte bättre. Det blir inte så mycket löpning som hon hoppats på under lägret och i mästerskapet tvingas hon bryta. Hon vet det inte då, men det ska ta tre år innan Sarah blir kvitt sina skadebekymmer.
Började jobba på ett gym
Unde de tre åren som följer drabbas hon av tre stressfrakturer och tvingas till operationsbordet två gånger.
– Jag sprang en månad sen var jag skadad tre månader. Under tre år tävlade jag bara två gånger, säger Lahti.
Det är tufft och livet som skadad tar på henne. Så efter den sista operationen bestämmer hon sig för att nu ska det få ta den tid det tar.
– Jag bestämde mig för att ta nio månader och inte springa och inte heller köra någon galen alternativträning. I stället tog jag det lite lugnt och gjorde grejer som “normala” människor hade gjort, typ gå på fester och ha kul.
Hon tar ett jobb på ett gym i Nederländerna och börja sakta bygga upp sin hälsena. Pausen blir nyttig och efter ett tag börjar hon kunna springa igen på alter-g löpband (löpband som reducerar din vikt). Det tar ett år, sen är hon smärtfri igen.
När hon kommer tillbaka till ett liv med löpning är det 2020, samma år tar hon SM-silver på 10 000 meter. Året efter är det OS och trots alla skadebekymmer kvalar Sarah återigen in till spelen där hon tyvärr tvingas bryta.
– Jag har lärt mig att lyssna på kroppen, att springa en gång extra kommer inte göra mig till en bättre löpare.
Lahti direkt efter OS-kvalet på Stockholms Stadion 2021 FOTO: DECA Text & Bild
VM igen – fyra år efter debuten
Under de senaste åren har Sarah Lahti och Meraf Bahta turats om att ha det svenska rekordet på 10 000 meter och 10 kilometer landsväg.
– Det är kul, vi pushar varandra att ta rekordet nästa gång. Vi gör varandra starkare och utan henne hade det varit svårt att springa snabbare, berättar Sarah.
Meraf är tyvärr skadad och har tvingats lämna återbud till VM, det innebär att Sarah Lahti är enda svenska till start på 5 000 meter.
Meraf Bahta och Sarah Lahti under Terräng-SM 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Hon tycker att säsongen gått både upp och ned. Den har innehållit allt från PB på 5 000 meter till ett misslyckat lopp på Bauhausgalan. Träningen har flutit på bra även om hon haft lite problem med allergier som nu börjat släppa. Hon har känt sig stark och har målbilden klar inför försöken.
– Går jag till final skulle jag bli supernöjd men jag vill gå i mål och känna att jag fått ut allt i loppet. Att jag inte hade något mer att ge.
Lahti har det 16:e bästa årsbästat av de startande, 15 löpare går till final. En brasklapp måste dock lämnas in gällande löpare som Francine Niyonsaba och Eilish McColgan då dessa löpare är anmälda men saknar årsbästa på distansen. Båda två har dock ett PB under under 14.30. Försöken sänds på SVT/SVT Play, klockan 01.25 torsdag 21 juli (svensk tid).
De är maratonlöparna som startade sina karriärer sent. På bara några år gick de från motionärer till elitlöpare och nu startar de i VM. Runner’s World har pratat med de svenska maratondamerna.
Det är 2008 och Hanna Lindholm är 29 år. Hon har börjat springa på fritiden och anmäler sig till lite olika motionslopp. Det är roligt och tävlingarna blir allt fler. Trots att hon är nära 30 visar det sig att det finns en talang för sporten och snart hör också Stockholmsklubben FK Studenterna av sig. De frågar om hon vill börja träna med dem och hon säger ja. Hon börjar med medeldistans men bestämmer sig 2014 för att ge maraton ett försök.
Tio år senare börjar Carolina Wikströms karriär på riktigt. Hon har tyckt om att springa men precis som Hanna har det mest varit på motionsnivå. Wikström är 25 år och har fått blodad tand efter Stockholm maraton. Hon bestämmer sig för att göra ett försök att gå under 3 timmar och går med i klubben LK Roslagen.
Carolina Wikström efter Hässelbyloppet 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Även om båda kommer in sent i sporten får de en snabb utveckling. Som 35-åring maratonkvalar Hanna Lindholm till sitt första mästerskap, EM i Zürich 2014. För Wikström går det ännu snabbare, redan 2019 gör hon 2.33 och 2021, tre år efter att karriären börjat på riktigt, står hon på startlinjen på OS.
– Det har nästan varit svårt att hänga med i utvecklingen, berättar Carolina.
Maratonboomen
Under de senaste åren har flera svenska löpare sprungit bra på maraton. Redan 2019 var fem svenska kvinnor under VM-kvalgränsen, Wikström och Lindholm var två av dem.
En brytpunkt för denna utveckling menar Lindholm är Valencia maraton vintern 2018.
– Det kändes som att efter det loppet blev det en helt annan nivå på svensk maratonlöpning, berättar Lindholm.
Hanna har efter några struliga år med skador kommit tillbaka och under sommaren har hon sprungit EM. Innan loppet har hon 2.36 som PB, när hon åker därifrån gör hon det som en sex minuter snabbare maratonlöpare.
Hanna Lindholm under Stockholm Maraton i år FOTO: DECA Text & Bild
I loppet gör, förutom Lindholm, ytterligare två svenskor under 2.40 och en liten bit ned i resultatlistan finns också Carolina Wikström på 2.46. Även hon lyfter fram vikten av att flera svenskor sprungit bra på distansen.
– När jag började så följde jag tjejer som Hanna Lindholm, Johanna Bäcklund och Malin Starfelt. Alla hade kommit in sent i löpningen och sen utvecklats snabbt. De visade att det var möjligt att gå långt.
För Wikströms karriär var 2019 ett viktigt år.
– När Charlotta Fougberg och Hanna Lindholm sprang under 2.30 flyttades en mental barriär, säger Carolina.
Året springer även hon under 2.30 och blir sen uttagen till OS.
Värmen måste övervinnas
VM-maratonloppet kommer starta klockan 15.15 svensk tid, vilket innebär 06.15 lokaltid. Precis som i förra årets olympiska spel kommer det vara varmt, vilket båda löparna har fått jobba med.
– För att anpassa mig har jag kört lite extra påklätt under distanspassen på gymmet, sen har jag bastat lite efter träningen också. Sen blev det ju rätt varmt i Sverige och då behövde man inte anstränga sig så mycket för att få till värmen, säger Hanna.
Wikström fick testa på att tävla i extrem hetta redan i Tokyo förra året och har därför inte behövt lägga så mycket energi på den frågan inför VM.
– Under loppen funkar det med mycket vätska och kall dryck, gärna med elektrolyter i. Sen kör jag med en keps för att skydda mot solen, berättar Wikström.
Carolina Wikström under OS 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Med sina 2.29.51 går Wikström in i mästerskapet med den 22:a bästa tiden i år. Hon är nöjd med hur säsongen startade men hade svårt att komma över besvikelsen i Rotterdam maraton.
– Jag hoppades på att slå PB där men hade inte alls dagen för det. Det har varit svårt att balansera jobb och träning, man får inte riktigt den återhämtningen man behöver, säger Carolina Wikström.
För tillfället gör Carolina sin AT-tjänst som läkare, hon planerar att bli klar med den i mars nästa år och då vill hon lägga mer tid på löpningen.
Förväntningarna på loppet
Lindholm fick tidigt reda på att hon skulle kvala in på ranking och har därför valt att inte springa så mycket maratonlopp. I stället har hon valt att tävla på kortare distanser för att få lite avbrott i träningen.
– Jag vet att när jag ligger och maler för många veckor på 16–17 mil får jag problem, säger Lindholm.
Hennes senaste maraton är Stockholm maraton i juni i år, där hon blev femma och bästa svenska, på 2.36. Förväntningarna på VM-loppet är att få ut allt kroppen har.
– Jag vill göra mitt bästa lopp någonsin. Sen vet jag inte hur det kommer visa sig. Om det är att jag kan slå PB eller få en bra placering, säger Lindholm.
Loppet startar 15.15 den 18 juli (svensk tid) och sänds på SVT/SVT Play.
Förhöjd kroppstemperatur under längre träningspass eller tävlingar påverkar prestationen negativt – det blir jobbigare för hjärta och lungor vilket leder till försämrad aerob förmåga. Så här påverkas din prestation – grad för grad.
+ 10–15° C
Elitlöpare som gör 2.10 på maran presterar 1–2 minuter sämre tider. Elitmotionärer som springer under 3 timmar på maran springer 4–8 minuter långsammare.
+ 16–20° C
Löpare som springer 10 kilometer på 45 minuter presterar cirka 40 sekunder sämre tider. Elitlöpare gör 1–4 minuter sämre tider på maraton.
+ 21–26° C
Elitlöpare som gör 2.10 på maraton springer cirka 3 minuter långsammare. Elitmotionärer som gör under 3 timmar på maran kan tappa så mycket som 20 minuter på grund av värmen.
+ 27–31° C
Om temperaturen är över +27° C och luftfuktigheten överstiger 70 procent ser man en tydlig nedgång i prestationsförmåga. Om man vill minska den effekten kräver det att man acklimatiserar sig i god tid före sitt lopp.
+ 32° C eller mer
Undvik att springa när det är som varmast – sikta på att springa tidig morgon eller sent på kvällen. Eller överväg att köra på löpbandet på ett luftkonditionerat gym (det lär inte vara någon kö till löpbanden ändå). Måste du springa ute? Försök att springa där det är mycket skugga. Se också till att ha koll på vätskebalansen och var uppmärksam på tecken på överhettning.
Väntan är över. Världens bästa löpare får äntligen mötas igen i ett världsmästerskap, för första gången på tre år. Här är allt du behöver veta om löploppen och sändningstiderna, stjärnorna som slåss om medaljerna – och våra svenska hopp.
Texten är ett längre utdrag från Runner’s World nummer 6 2022. Detta innebar att huvuddelen av texten skrevs innan ländernas slutliga VM trupper presenterades.
Friidrottens anor sträcker sig långt bak i tiden. De flesta av våra moderna institutioner var knappt tilltänkta när de gamla grekerna tävlade mot varandra i löpning, kast och hopp. Trots det är världsmästerskapen i friidrott en relativt ung företeelse. Det dröjde faktiskt till 1983 innan de första officiella världsmästerskapen hölls i Helsingfors. Dessförinnan klassades olympiamästaren även som världsmästare.
Sedan dess har 17 världsmästerskap hållits, senast i Doha, Qatar, 2019 – innan coronapandemin satte stopp för friidrottsfesten. Det innebar bland annat att de världsmästerskap som skulle ha genomförts förra året flyttades fram till i år. Därför blir 2022 ett galet år där mycket ska tas igen. I mars avgjordes först inomhus-VM och i augusti genomförs EM i München. Däremellan tar friidrotts-VM för första gången klivet över Atlanten till det stora landet i väst, närmare bestämt till Eugene i Oregon den 15–24 juli.
USA är utan tvekan den mest framgångsrika nationen på friidrotts-VM. De dubblar lätt nästa nations, Kenyas, medaljskörd. Men det har aldrig blivit något VM på hemmaplan – USA är betydligt mer kända för sina stora maratonlopp och sin universitetsfriidrott än för stora arenatävlingar för de professionella friidrottarna.
Att det 18:e världsmästerskapet skulle tillfalla Eugene, Oregon, känns trots allt helt naturligt. Det är inte för inte som Eugene kallas ”Tracktown USA” – arenan Hayward Field kan närmast liknas vid ett Mecka för friidrottsfans. Det var här Nike grundades av Phil Knight och dåvarande University of Oregon-tränaren Bill Bowerman. University of Oregon har också en rik friidrottshistoria med stjärnor som 800-meterslöparen Joaquim Cruz, tiokamparen Ashton Eaton, medeldistanslöparen Matthew Centrowitz och medel- och långdistanslöparen Galen Rupp.
Anknytningen till Nike har cementerat Eugene, som ligger två timmar söder om Portland, som det solklara hemmet för friidrott i USA. Bara ett stort internationellt mästerskap har saknats. Inför arrangörskapet har också arenan Hayward Field fått ett ansiktslyft. De klassiska läktarna på långsidorna har fått ge vika för en ny, hypermodern arena vigd åt friidrotten – där vi kommer att få se världens bästa friidrottare göra upp den 15–24 juli.
Friidrotts-VM på SVT, 15–24 juli Friidrotts-VM sänds på SVT. Förmiddagspassen startar 18.00 svensk tid och kvällspassen börjar 02.00 på natten och håller på till cirka 05.00. Du hittar preliminära sändningstider (svensk tid) per löpgren längre ned i artikeln. OBS! Datumen är tävlingsdag lokal tid, de svenska tv-sändningarna för kvälls/nattpassen blir då på natten/morgonen nästföljande dags datum. Läs mer och se uppdaterade sändningstider på svt.se
800 meter
D kval 21 juli: 02.10 (morgonen 22 juli) D semi 22 juli: 03.35 (morgonen 23 juli) D final 24 juli: 03.30 (morgonen 25 juli)
H kval 20 juli: 02.20 (morgonen 21 juli) H semi 21 juli: 04.00 (morgonen 22 juli) H final 23 juli: 03.10 (morgonen 24 juli)
Stjärnorna
En som redan har vunnit på Hayward Field är hemmahoppet Athing Mu. Det är svårt att tro att den gängliga olympiamästarinnan bara är 19 år gammal. Förra året vann hon både de amerikanska universitetsmästerskapen på 400 meter och de amerikanska OS-uttagningarna, tillika nationsmästerskapen, på 800 meter i just Eugene. Faktum är att hon de senaste två åren bara har förlorat ett enda lopp, och det var på 400 meter inomhus. Hennes 1.55,04 är amerikanskt rekord och det är svårt att se hur någon ska kunna utmana henne.
Silvermedaljör i Tokyo var brittiska Keely Hodgkinson, då bara 19 år gammal. Hon har gått från klarhet till klarhet och innehar med sina 1.55,88 från OS-finalen det brittiska rekordet, vilket hon tog från legendariska Kelly Holmes.
Regerande världsmästare från 2019 är Halimah Nakaayi, Uganda. Hon har inte visat på den klassen de senaste åren, men tog brons på inne-VM i mars. Vann där gjorde en annan amerikan, Ajee Wilson. Hon hade det amerikanska rekordet fram till Athing Mus genombrott och hoppas säkerligen kunna utmana om en medalj på hemmaplan.
Nästan alla som ställer sig på startlinjen till herrarnas final på 800 meter kommer kunna utmana om medaljerna – så tight är det. Den regerande världsmästaren, amerikanen Donavan Brazier, såg ut att kunna etablera sig som herre på täppan på distansen – men fjolåret blev en gigantisk flopp med missad OS-plats. Han har sett ut som en spillra av sitt forna jag och har lämnat ett vakuum i toppen.
Kenyas Emmanuel Korir vann OS i fjol före sin rutinerade landsman Ferguson Rotich. Båda kan utmana om guldet i Eugene. En annan spännande afrikan, Nijel Amos, brakade in i världstoppen redan för tio år sedan. I OS-finalen i London satte han juniorvärldsrekord bakom den seniorvärldsrekordsättande David Rudisha. Amos delar fortfarande tredjeplatsen som världens snabbaste på distansen genom världshistorien med Sebastian Coe, men några fler medaljer i globala mästerskap har det inte blivit. Det som talar till hans fördel är att Botswanalöparen Amos faktiskt är bosatt i Eugene och kommer känna sig som hemma på Hayward Fields snabba banor.
Andra potentiella medaljörer är Elliot Giles, Storbritannien, Clayton Murphy, USA, Patryk Dobek, Polen, och så förstås guldmedaljören på årets inomhus-VM, Mariano Garcia, Spanien. Svenska hoppet Andreas Kramer (se nedan) har slagit flera av de löparna – och kan vara med och slåss om medaljerna.
Svenskarna
Det svenska rekordet på 800 meter på damsidan innehas av Lovisa Lindh. Efter att ha fått nobben av Sveriges olympiska kommitté, SOK, inför Tokyo-OS – trots klarad kvalgräns – var hon sugen på revansch. Men trots att hon klarade VM-kvalgränsen på 1.59,50 i fjol blev hon inte uttagen till årets VM i USA heller, då friidrottsförbundet inte ansåg att hon var i tillräckligt god form med ett par veckor kvar till VM. Nu får vi hoppas att hon orkar ladda om för EM i stället i augusti.
Lovisa Lindh blev inte uttagen till VM. Foto: Deca Text & Bild
På herrsidan har Sverige en etablerad världslöpare på 800 meter i Andreas Kramer. Det stora genombrottet kom 2018 med en silvermedalj på EM i Berlin. Sedan dess har Andreas varit ett stående inslag på världsscenen. Han har fullkomligt pepprat med tider under Rizak Dirshes gamla svenska rekord, men fullträffen på de globala mästerskapen har uteblivit.
Senast åkte han ut i försöken, vilket han även gjorde i fjolårets OS. På inomhus-VM i mars visade däremot Andreas att han blir att räkna med i Eugene. Han sprang då in som 5:a med klar medaljkänning.
Är det lättare att se dig själv slåss om medaljerna när du vet att du har slagit de flesta medaljaspiranterna vid något tillfälle?
– Det är klart att det hjälper. Framför allt känner jag till vad de andra har för styrkor och svagheter. Kommer jag till ett mästerskap i bra slag vet jag att jag har alla möjligheter. Sedan är det många steg man ska klara av i ett mästerskap och då gäller det att vara fokuserad hela tiden. Alla som är där är i sin bästa form och allt ska avgöras under några få dagar, säger Andreas Kramer.
Hur håller du dig kall under loppen?
– Jag försöker ha med mig olika taktiker in i loppet som jag och min tränare Per Skoog har diskuterat på förhand. Sedan försöker jag följa taktiken så gott det går, men ibland sätter andra stopp för upplägget och då är det bara att acceptera läget och anpassa sig till ett annorlunda scenario. I slutändan handlar allt om att springa snabbare än alla andra.
Vad slår högst, en EM-medalj eller en VM-final?
– Silvermedaljen från EM är jag stolt över. Där uppfyllde jag ett av mina mål, att ta en internationell medalj. Sedan dess har jag haft med mig vetskapen om att jag kan vara stark i mästerskapssammanhang. Tar jag mig till en VM-final är jag väldigt stolt över det också. Då är jag topp-8 i världen och har alla chanser att förbättra det under ett enda lopp. Själv har jag svårt att avgöra vad som slår högst, men det behöver jag heller inte bestämma. Utåt sett tror jag alltid att medaljer uppskattas mer, oavsett sammanhang!
1 500 meter
D kval 15 juli: 03.10 (morgonen 16 juli) D semi 16 juli: 04.05 (morgonen 17 juli) D final 18 juli: 04.50(morgonen 18 juli)
H kval 16 juli: 03.30 (morgonen 17 juli) H semi 17 juli: 04.00 (morgonen 18 juli) H final 19 juli: 04.30(morgonen 20 juli)
Stjärnorna
På damernas 1 500 meter handlar det om en kamp mellan väletablerade löpare. Fyra namn har dominerat grenen i flera år: Sifan Hassan, Faith Kipyegon, Gudaf Tsegay och Laura Muir.
Nederländernas Sifan Hassan försökte sig på en makalös trippel i Tokyo: 1 500, 5 000 och 10 000 meter. Hon tog hem de längre sträckorna, men fick ge sig mot Faith Kipyegon och Laura Muir på 1 500 meter. Hon är dock den regerande världsmästaren från Doha, där Etiopiens Gudaf Tsegay tog bronset. Tsegay vann också enkelt årets inomhus-VM och innehar tillika inomhusvärldsrekordet.
Faith Kipyegon, Kenya, är dubbel olympisk mästare och har ett tidigare VM-guld i samlingen. Som en av de absolut mest rutinerade mästerskapslöparna någonsin kommer hon aldrig kunna räknas bort från guldet.
Brittiskan Laura Muir har ett OS-silver och ett VM-silver, men har aldrig fått kliva högst upp på pallen i ett globalt mästerskap. Muir sätter gärna själv upp tempot om ingen annan gör det och väntar inte på att det ska bli en spurt det sista varvet. Kanske är Eugene hennes mästerskap?
Av dessa fyra medaljkandidater är Sifan Hassan det största frågetecknet. Hon har redan börjat flytta fokus mot de längre sträckorna, men kanske är lockelsen i att försvara guldet från Doha alltför stor? Ett varningens finger höjs även för hemmalöparen Ellinor Purrier St. Pierre. Hon tog ett stort kliv förra säsongen och dominerade distansen på de amerikanska OS-uttagningarna.
På herrsidan har 1 500 meter dominerats av Timothy Cheruiyot, Kenya, och Jakob Ingebrigtsen, Norge, de senaste åren. Cheruiyot är regerande världsmästare, men Jakob Ingebrigtsen vann OS. Jakob slog dessutom världsrekord inomhus i vintras – men förlorade överraskande på inne-VM mot Samuel Tefera, Etiopien.
Primärt står kampen mellan den rutinerade kenyanen Cheruiot med det långa steget och den norska superstjärnan Ingebrigtsen, men Tefera kan absolut blanda sig i striden om segern. Väljer Jakob dessutom att dubbla med 5 000 meter blir uppgiften ännu tuffare för norrmannen. Andra löpare att se upp för är britten Josh Kerr som tog en aningens oväntad bronsmedalj i Tokyo och gick under 3.30. Landsmannen Jake Wightman är dessutom alltid farlig.
Den flitigaste 1 500-meterslöparen är annars helt klart australiensaren Stewart McSweyn. Trots drösvis med lopp både på den europeiska touren under sommaren och under den australienska säsongen, när vi har vinter, gör han aldrig ett dåligt lopp. Den fleråriga formtoppen verkar dock ha lagt sig något i och med en riktigt usel inledning på sommarsäsongen. Hittar han tillbaka får man dock räkna med den modiga McSweyn.
Svenskarna
Svenskan med störst chans kanske Yolanda Ngarambe. Hon har redan gjort 4.07 ett par gånger i år och har fått en kvotplats på sin världsranking. Även klubbkompisen i Tureberg, Hanna Hermansson kom in på slutet i truppen på en kvotplats. Båda är sedan en tid tillbaka baserade i USA och kommer inte ha några problem med tidsomställningar och det varma sommarvädret.
På herrsidan är det största svenska namnet Kalle Berglund tyvärr inte aktuell för start, och tyvärr klarade ingen av övriga svenska topplöpare på 1500 meter den mycket tuffa kvalgränsen på 3.35,00. Ingen kom heller med på kvotplats via världsrankingen.
5 000 meter
D kval 20 juli: 01.25 (morgonen 21 juli) D final 23 juli: 03.25 (morgonen 24 juli)
H kval 21 juli: 03.10 (morgonen 22 juli) H final 24 juli: 03.05 (morgonen 25 juli)
Stjärnorna
Damernas 5 000 meter är en öppen historia, och utfallet kommer bero mycket på vem som väljer vilken gren. Flera av de bästa 1 500-meterslöparna är kompetenta även på 5 000 meter. Sifan Hassan vann i Tokyo i fjol och det är troligt att 5 000 meter kan bli hennes huvudgren 2022. Hennes spurt kan ingen matcha när toppformen har prickats.
Regerande mästare är Hellen Obiri, Kenya, som tog silvret bakom Hassan i Tokyo. Obiri är rutinerad och har två VM-guld samt ett guld på terräng-VM i prishyllan. Kan hon matcha Hassan över det sista varvet?
Bronset i Tokyo togs av en annan 1 500-metersstjärna, Gudaf Tsegay, Etiopien. Om hon dubblar kan hon mycket väl återupprepa den placeringen i Eugene. Världsrekordet hålls däremot av en annan etiopiska, Letesenbet Gidey.
Glöm heller inte bort Burundis Francine Niyonsaba. Hon tvingades att lämna sin paradgren 800 meter då hennes testosteronnivåer överskrider de högsta tillåtna. På de längre sträckorna finns inga sådana regler och hon har redan visat framfötterna på distansen på OS.
Att välja en favorit i herrarnas 5 000-meterslopp görs inte heller det i en handvändning. Precis som på 800 meter så är det vidöppet – och det handlar inte bara om Kenya mot Etiopien. Världsrekordhållaren Joshua Cheptegei, Uganda, vann OS och Etiopiens Muktar Edris är regerande världsmästare från Doha. Den enda som fanns med på båda de pallarna var Kanadas Mohamed Ahmed. Och fjolårets världsetta var Jakob Ingebrigtsen, Norge.
Att välja ut de bästa löparna i den här skaran är i bästa fall en gissningslek. Då har vi inte ens nämnt rutinerade Hagos Gebrhiwet, Etiopien, fjolårets sensation Mohamed Katir, Spanien, Ahmeds landsman Justyn Knight, spurtstarke Selemon Barega, Etiopien och mångsysslaren Jacob Kiplimo, Uganda. Alla dessa kan ta hem guldet – men kan lika väl åka ut i försöken i den benhårda konkurrensen.
Hemmahoppet ställs främst till bronsmedaljören från Tokyo, Paul Chelimo. Den kenyafödda Chelimo fick ett idrottsstipendium i USA och erbjöds medborgarskap efter att ha tjänstgjort i armén. En annan amerikan på uppgång är Grant Fischer, som har stor erfarenhet av att tävla på Hayward Field.
Svenskarna
Sverige har två starka damnamn på sträckan: Meraf Bahta och Sarah Lahti. Meraf, som har både ett guld och ett silver från EM på 5 000 meter och det svenska rekordet på 14.49,95, lämnade dock återbud till VM med ett par veckors marginal på grund av en hälskada. I stället hoppas hon kunna springa EM i München i augusti.
Meraf Bahta avstår VM på grund av skada. Foto: Deca Text & Bild
En som redan har sprungit under VM-kvaltiden i år är Sarah Lahti. Hon flyttade upp som tvåa genom tiderna i Sverige, framför Sara Wedlund, med 15.04,87 i ett regnigt Birmingham. Där finns det mer i tanken, och i ett sista lopp inför VM visade Sarah mycket fin form med 8.50 på 3000 meter.
Efter många år utan tydliga stjärnor på 5 000 meter har Sverige helt plötsligt flera namn på herrsidan som skulle kunnat utmana om en VM plats. Nu blir det dock ingen svensk löpare i VM på 5000 meter, varken via klarad kvalgräns (13.13.50) eller kvotplats, utan det blir fokus mot EM istället för de svenska löparna. Emil Danielsson, son till svenska rekordhållaren på den dubbla sträckan, Jonny Danielsson haft en bra försommarsäsong och de senaste veckorna innan VM har även Suldan Hassan, som nästan Anders Gärderuds svenska rekord på 5 000 meter 2020, börjat visa bra form. Andreas Almgren hade skadeproblem och sjukdomar under våren, men även han är ”i gång” i träningen mot EM istället för VM.
10 000 meter
D final 16 juli: 21.20 H final 17 juli: 22.00
Stjärnorna
Att springa 10 000 meter kan bli det ultimata kraftprovet i Eugene. Varma julidagar i kombination med ett tidsprogram som ska passa europeiska TV-tittare kan göra att de 25 varven avgörs under en stekande sol.
På damsidan lär de som tröttnat på att höra om Sifan Hassan bli besvikna. Även här kommer hon vara en av favoriterna – om hon väljer att ställa upp. Världsrekordet hålls av Letesenbet Gidey på 29.01,03 som var tvåa bakom Hassan senast på VM. Hassan är också regerande olympisk mästare, där Gidey tog bronset.
På den olympiska pallen placerade sig Kalkidan Gezahegne på silverplats – en etiopiska som numera representerar Bahrain. Hon behöver inte ta sig igenom de brutala etiopiska uttagningarna för att få tävla i Eugene, vilket kan visa sig viktigt. En annan intressant löpare är Hellen Obiri, som lär vara Kenyas starkaste kort och framför allt blir farlig om loppet avgörs på det sista varvet.
På herrsidan har kampen på 10 000 meter ofta stått mellan Kenya och Etiopien, men de senaste åren har ett annat östafrikanskt land flyttat fram positionerna rejält: Uganda. Deras främsta löpare, Joshua Cheptegei, slog Kenenisa Bekeles ”omöjliga” världsrekord 2020, är regerande världsmästare och vann OS på halva distansen. Hans landsman Jacob Kiplimo var världsetta i fjol och tog brons på OS bakom Cheptegei.
Etiopiern Selemon Barega är regerande olympisk mästare och har en av de absolut vassaste spurterna över det sista varvet. Hans landsman Yomif Kejelcha kan också springa vansinnigt snabbt när klockan ringer och kan bli farlig – om han orkar hänga med fram till avgörandet. Räkna inte heller bort deras landsman Berihu Aregawi, som inte är lika spurtsnabb som Barega och Kejelcha men är extremt tempostark. Han kan försöka springa ifrån övriga med flera kilometer kvar.
Andra spekulanter på medaljerna är bland annat Kanadas Mo Ahmed, Storbritanniens Marc Scott och hemmalöparen Grant Fisher, som sänkte det amerikanska rekordet till 26.33,84 tidigare i år.
Svenskarna
Eftersom Sarah Lahti väljer 5.000 på VM och Meraf Bahta är skadad blir det inga svenskar på 10.000m. För svenskt deltagande på herrsidan skulle Jonny Danielssons svenska rekord behövts sänkas med nära halvminuten, vilket ingen av de svenska herrarna varit i närheten i år.
Sarah Lahti, här före Meraf Bahta och Yolanda Ngarambe, är Sveriges främsta hopp på 10 000 meter. Foto: Deca Text & Bild
3 000 meter hinder
D kval 16 juli: 19.35 D final 20 juli: 04.45 (morgonen 21 juli)
H kval 15 juli: 02.15(morgonen 16 juli) H final 18 juli: 04.20(morgonen 19 juli)
Stjärnorna
Hinderlöpningen har historiskt dominerats av Kenya. De har dock fått stå tillbaka de senaste åren för andra nationers framfart. På damsidan är Beatrice Chepkoech är förvisso regerande världsmästare, men senast på OS vann Ugandas Peruth Chemutai och bästa kenyan var Hyvin Kiyeng som trea.
På båda de prispallarna har en amerikanska funnits. Senaste på VM var Emma Coburn tvåa, precis som Courtney Frerichs var på OS. En medalj på hemmaplan skulle slå otroligt högt, men de har båda inlett säsongen trögt.
Den som har inlett säsongen bäst är kenyanskan Norah Jeruto, numera tävlandes för Kazakstan. En annan vass kenyanska är Celliphine Chepteek Chepsol.
Det främsta europeiska intresset finner vi i Tysklands Gesa Felicitas Krause. Hon tog brons senast på VM och har dominerat europeiska mästerskap i många år. Hon är alltid bra på mästerskap och kommer hitta en väg för att blanda sig i medaljstriden i Eugene.
På herrsidan heter den regerande mästaren Conseslus Kipruto, Kenya, som sedan VM 2019 har tävlat ytterst sparsamt och därför är ett stort frågetecken inför 2022. Men med både VM- och OS-guld på meritlistan går han inte att räkna bort.
Soufiane El Bakkali, Marocko, har annars varit den bästa hinderlöparen de senaste åren och vann fjolårets OS. Där slog han Lamecha Girma, Etiopien, en ohyggligt vass löpare både över hinder och på platten. El Bakkali är en lite mer utpräglad hinderlöpare och brukar kunna skaffa sig ett försprång över vattengraven, men får se upp med Girmas spurt.
Kenyanen Benjamin Kigen var 3:a på OS och är världsetta. Landsmannen Abraham Kibiwot och etiopiern Getnet Wale är också utmanare. En outsider är Finlands Topi Raitanen. Han var 8:a i fjol på OS och kan spurta mot de bästa i världen.
Svenskarna
Sverige står utan en hinderlöperska som kan ta en VM-plats, men vi har några unga tjejer som kan utmana på framtida mästerskap. På herrsidan har däremot hinderlöpning alltid varit en svenskgren. Vi har starka anor från Anders Gärderuds och Dan Glans tid, med Mustafa ”Musse” Mohamed som den klarast lysande stjärnan i modern tid.
Tomrummet efter maratonsatsande Musse har så sakteliga fyllts med yngre förmågor, och på fjolårets OS tävlade inte mindre än tre svenska herrar på sträckan – tyvärr utan finaldeltagande.
Nu blir det bara en svensk hinderlöpare i VM genom Vidar Johansson, då de andra svenska OS löparna Emil Blomberg och Simon Sundström inriktar sig mot EM. Vidar Johansson har det bästa personbästat i trion. Hans 8.18,31 placerar honom som 4:a genom tiderna i Sverige, placeringen bakom Dan Glans. Vidar har en chans att nå finalen i Eugene om han får ut hela sin kapacitet.
Maraton
D final 18 juli: 15.15 H final 17 juli: 15.15
Stjärnorna
VM hålls oftast i stora, tätbebyggda städer. Eugene är ett undantag med sina 170 000 invånare, knappt större än Linköping. Maratonloppet kommer därför att avgöras på en mer naturskön bana än normalt i VM-sammanhang. Det 14 kilometer långa varvet ska springas tre gånger och går genom Eugene och grannstaden Springfield. Precis som på 10 000 meter kan värmen spela en avgörande roll under maratonloppen, men av den anledningen startar de också tidigt – strax efter klockan 6 på morgonen (lokal tid).
Damernas regerande världsmästare, Kenyas Ruth Chepngetich, återvänder för att försvara sin titel. Hon vann Chicago maraton i oktober och i Nagoya så sent som i mars. Chepngetich 2.17.08 är fjärde bästa maratontid genom tiderna. En annan av Kenyas fyra representanter är Judith Jeptum, som vann årets Paris maraton.
Etiopiens lag är inte ännu uttaget, men bästa etiopiska i fjol var Degitu Azimerav med 2.17.58. En annan utmanare skulle kunna vara kenyafödda israeliskan Lonah Chemtai Salpeter som gjort 2.18.45 i år.
Från hemma nationen har OS trean Molly Seidel tvingats lämna återbudet så nu står hemmahoppet till 37-åriga Keira d’Amato som har kommit från nästan ingenstans och kan utmana de bästa i världen i juli. Keira d’Amato tog en lång paus från idrotten och gjorde en civil karriär innan hon halkade tillbaka in på löpningen med en maratonsatsning. I januari slog hon sitt personbästa med nära 4 minuter och satte ett sensationellt amerikanskt rekord på distansen med 2.19.12.
På herrsidan har Etiopiens Lelisa Desisa inte gått i mål i något av sina tre senaste maratonlopp – inklusive fjolårets OS. Som regerande världsmästare har han en friplats till VM-loppet, men frågan är om han utnyttjar den? Han skulle i alla fall slippa att möta världsrekordhållaren och olympiamästaren Eliud Kipchoge, som väljer att inte springa VM.
Kanske kommer Nederländernas Abdi Nageeye och Belgiens Bashir Abdi till VM för att försvara sina medaljer från OS? I Kipchoges frånvaro lutar Kenya sig främst mot Geoffrey Kamworor. Den trefaldiga halvmaratonvärldsmästaren och dubbla terrängvärldsmästaren är en van mästerskapslöpare och har farten som behövs om en spurt avgör loppet. Etiopiens trupp är inte spikad, men Tamirat Tola har varit stabilast de senaste åren och har 2.03.39 som bäst.
USA har inte varit lika starka på maratondistansen som på friidrottsbanan under en lång period. Galen Rupp är den klart mest namnkunniga av amerikanarna som uttalat satsar mot Eugene. Han känner också väl till staden då han har tävlat för University of Oregon och sprungit flertalet amerikanska mästerskap. Rupp har en silvermedalj från OS i London på 10 000 meter och ett OS-brons i maraton från 2016. Personbästat lyder 2.06.07 och förra året var han 8:a på OS i Tokyo. Han kommer att göra allt i sin makt för att frälsa hemmapubliken och lämnar inget åt slumpen.
Svenskarna
Maratonloppen på mästerskapen är vanligtvis fulla av överraskningar. Utan farthållare brukar VM-loppen kunna vara mer ryckiga och kräva sina offer längs med vägen. Den som springer ett jämnt och klokt lopp kan därför prestera långt över förväntat.
Vår två bästa svenskor är klara för loppet. Carolina Wikström har gjort två halvmaror i år, samt ett maraton i Amsterdam på 2.29.51. Hennes 2.29.56 från Stockholm maraton i fjol sticker dock ut som en betydligt vassare prestation i närtid. I fjolårets OS-mara sprang Carolina in som 22:a – en ypperlig prestation.
Carolina Wikström är klar för VM-start. Foto: Deca Text & Bild
Hanna Lindholm är den andra svenska löparen i damernas maraton, och kan hon springa ner mot sitt personbästa är 2.28.59 kan det räcka långt.
På herrsidan kommer Sverige att representeras av David Nilsson. Han är tack vare sina 2.10.09 från Valencia 2020 inkvalad till mästerskapet. Sedan dess har han gjort en mara på fina 2.14.33 i Stockholm i höstas. David har satsat på flera halvmaratonlopp och vässat farten på bana. I april sprang han 61.56 i Berlin halvmaraton och gjorde 28.39,96 på 10 000 meter.
David Nilsson representerar Sverige i herrarnas maratonlopp. Foto: Deca Text & Bild
Den flitigt tävlande Högbysonen Nilsson sprang VM både i Peking och London, med en 36:e plats som bäst. I likhet med Carolina Wikström och Hanna Lindholm kan han ta en fin placering med ett väl avvägt lopp. Det finns många skalper att hämta under det sista 14-kilometersvarvet.
