Jag och silverfiskarna
De kommer fram på nätterna, kryper planlöst omkring på det vitkaklade badrumsgolvet. Ibland kryper de rakt fram i de gråa gångarna mellan de vita kvadratiska plattorna och gör snäva 90 graders svängar. Andra gånger irrar de bara runt i ring på samma vita kakelplatta.
Jag ser aldrig till de på dagarna. Kanske är de upptagna med annat precis som jag eller kanske de sover? På nätterna har de tydligen svårt att sova precis som jag.
Under dagarna håller jag mig sysselsatt, har det oftast ganska bra, tränar, lagar mat, njuter av livet och bergen. Men när klockan blir runt 19.00 på kvällen och jag inte har något fungerande internet, ingen bra bok att läsa för tillfället, utan bara mina egna tankar i ett tyst rum förutom en droppande vattenkran.
Någonstans har jag läst att 90% av alla tankar vi tänker är gamla tankar som vi redan tänkt flera gånger om tidigare. Lite deprimerande att vi inte använder vår hjärna till att skapa lite mer variation i livet.
Jag läser en bok om meditation. (Notera att jag skriver LÄSER OM meditation, inte att jag har ro ATT meditera). I den står det att människor som lever utan artificiellt ljus ofta är vakna ett par timmar mitt på natten mellan ca. kl 02.00-04.00. Den vakna tiden kallas vakan och delar upp sömnen i två perioder. Under vakan upplever människorna en form av trandenscens, ett meditativt tillstånd där de befinner sig i sprickan mellan världarna.
Kanske är det på det sättet jag ska se på de timmarna på natten jag aldrig sover? Det låter ju betydligt intressantare att säga än sanningen, som är att under de där timmarna jag inte sover, mal samma tankar runt, runt i huvudet. Inga plötsliga insikter, nytänkande utan bara ett irrande runt, runt på samma kakelplatta. Det är jag och silverfiskarna!






Antal kommentarer: 1
Ida Nilsson
Jag får prova det nästa gång Petter!