Less is more
För de allra flesta innebär vecka 29-31 lata dagar i hängmattan. Har man anmält sig till Ironman Kalmar alt Köpenhamn är det precis tvärtom. Dessa veckor är krävande och kräver lika mycket planering & förberedelser som fysisk- & mental tuffhet. För min egen del ser jag fram mot den här perioden då det är detta jag jobbat hårt och länge för. Nu är det bara några få veckor kvar innan jag äntligen skall få se vad jag går för. Har offrat alldeles för mycket för låta något eller någon komma i vägen nu. Total fokusering är det som gäller. På tävlingsdagen är det de små marginalerna som skiljer oss åt, jag tänker vara den som får dem med mig. Förra året var det på håret att jag kom top 5 i min klass. Det var väldigt tätt runt 9:30h i min AG 35-39 samt i den under mig 30-34. Kan kännas fånigt för en oinvigd åskådare när triatleter jagar sekunder men för dem som siktar på topplaceringarna räknas varenda sekund. Hade jag stannat vid ytterliggare en vätskestation eller besökt en buske i skogen hade jag aldrig fått tävla på Hawaii. Märkligt hur olika fys vi har när man delar upp grenarna men ändå är det så många som kommer in nästan samtidigt. Efter nio timmars slit kan det kännas ironiskt behöva spurta á la medeldistans på målrakan. Kan vi inte bara skita i allt innan och bara ta en 1000 meters lång tjurrusning istället?!
Förra året gjorde jag en chansning på cykeln som visade sig vara en vinnare. Björns cykelfokuserade schema hade gett mig fina cykelben och ett nyfunnet självförtroende bakom styret. Kände mig komfortabel ut i motvinden på Öland och när vi sedan växlade om till ett längre parti av medvind lade jag in en tempoökning och lyckades skaka av mig mina efterföljare. Tänkte inget så coolt Sebastian Kienle sa efter Hawaii ”If itz hurting me, itz killing zhem” utan mer ”Osannolikt de har jobbat lika hårt som jag i sommar, de ska fan inte få njuta av ligga bakom mig för pacing och sen springa om mig”. Efterföljande marathon kändes hemsk nästan hela vägen men skönt veta jag kan få ur mig 3:19h trots jag är helt slaktad. Lyckas jag balansera cykeldelen bättre i år hoppas jag komma nära 3h på löpningen. Det är planen i alla fall. I teorin borde jag klara ligga runt samma watt i år men ta mindre stryk av det vilket bör resultera i en snabbare löpning. I teorin som sagt, ska bara göra det också…
Detta blir min 5:e Kalmar i rad. Första gången år 2010 känns som länge sedan nu och man kan småskratta åt ens tankar och idéer man hade då. Var absolut i god form då så har egentligen inte förbättrat mig särskillt mycket i absolut tal men de minuter jag har tagit är inga enkla att ta. Mitt största misslyckande är simningen, tycker jag har kommit långt men har ändå bara tagit ynka 3 minuter från min tid 2010. Medveten om att förutsättningarna ändras men 7 st Ironman alla inom 1:07-1:11 är på tok för dåligt. Jag är mycket bättre än så och hoppas kunna bevisa det i år. Cyklingen är väl den gren jag har gått fram mest, gjorde visserligen 5:22h på mitt första försök inkl 6st kiss- och stretchpauser. Idag hoppas jag kunna komma in runt 4:45-4:50 utan vara helt grillad. Springa har jag alltid ”kunnat” även om jag har förbättrat mig avsevärt sedan jag drog igång med konditionsidrotter 2009. Gjorde tyvärr 3:35h mitt första år, då gick jag ändå en del under andra halvan. Tycker personligen inte min bästa IM mara på 3:18h riktigt visar min kapacitet så det är väl egentligen där jag hoppas göra störst förbättring i minuter räknat denna gång. Har som vanligt inget exakt tidsmål då det finns alldeles för många yttre omständigheter som påverkar men om vi leker med tanken så tror jag mig ha kapacitet för låga 9h. Uppdelat 1:02, 4:50 resp 3:08h (förutsett årets cykelbana håller rätt distans). Kommer dock INTE ta några beslut löpande för att klara en viss tid utan kör på känsla. Kommer stirra blint på wattmätaren på cykeln under de första nio milen. Gör jag bort mig under inledningen av cykelmomentet kan jag lika gärna bryta. Less is more skall graveras på ramen, bredvid klistermärket av mitt skyddshelgon Batman.
Ikväll väntar 4h på Ekerö, sjukt nog ser jag fram mot det?!
Nelker
