Ledarkrönika: Dags att spola belöningen?

Har du ett uttalat prestationsmål med din löpträning? Då vill du säkert också optimera din kost och återhämtning för att träningseffekten ska bli så bra som möjligt. Är du elitidrottare eller elitmotionär väljer du kanske därför bort onödiga kalorier och alkohol i stor utsträckning. Det är ett pris som många som tränar för att bli bättre kan tänka sig att betala under en period.

Är du däremot en av dem som löptränar för att kunna unna dig lite av livets goda – att till exempel äta och dricka det du vill? Eller ser du just det som belöningen för det hårda arbetet du lägger ner – gärna en öl, men först en mil? Då är du inte ensam.

Många löpare är som människor i allmänhet i det avseendet – bara lite mer vältränade. Och de flesta dricker alkohol lite då och då – kanske på helgen, på en fest eller i samband med en godare måltid. Det är inget fel i det, så länge du har ett sunt förhållningssätt till ditt drickande.

Att alkohol, som är en så socialt accepterad och omhuldad drog, i många avseenden är negativ för den träningseffekt du eftersträvar är säkert ingen nyhet. Men visste du att det också finns vanföreställningar om alkohol i kombination med träning, och att vissa av alkoholens negativa effekter till och med kan upphävas genom att just träna? Det visar en svensk sammanställning av forskning kring ämnet träning och alkohol.

Själv har jag valt bort att dricka alkohol under arbetsveckan, då jag också tränar som mest. På helgen dricker jag gärna ett glas vin eller två till maten, och ibland mer – men inte om jag ska träna eller springa något lopp. Jag vet att jag presterar sämre, och ju äldre jag blir desto tyngre blir det dagen efter. Det är inte värt det helt enkelt.

i RW nr 5 kan du läsa om vad forskningen säger om alkoholbruk i kombination med löpning. Du möter också en satsande löpare som valt att springa från sitt alkoholberoende. Du kanske inte kommer spola kröken – men det är intressant läsning som kanske får dig att se på nästa ”belöning” med nya ögon.

Till sist. I sin krönika framställer Sofia Hedström löpning som en klassfråga. Det är ett eko av kultursociologen Bourdieus tes om socialt kapital – att valet av idrott och motionsform är ett högst medvetet sätt att positionera sig i ett socialt sammanhang.

Jag tror att det ligger något i Sofias reflektion. Löpning framställs i media (ja, vi är medskyldiga) som det nya heta. Och många inom media är frälsta löpare – och medelklass. Det är klart att det har betydelse för hur löpning framställs, liksom vem som kan och vill identifiera sig som löpare. Att löpning som fenomen växer, det vet vi – men har löpning också blivit en klassfråga? Berätta gärna för oss vad du tror!

---