Runner's World
Blogg

Mot ett starkare jag

06 feb 2019 av Antal visningar: 340

2018 ett år jag alltid kommer att minnas med glädje. 2018 var året jag var gravid för första gången och fick vårt första barn. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det har vart ett år svävandes på rosa moln. Året startade med vinterlöpning som vanligt med fokus på att bygga styrka, snabbhet och uthållighet. Jag fick reda på att jag hade fått en plats på drömloppet TDS under UTMB-veckan tillsammans med min man och jag hade så många roliga löparresor planerade med Pampastravel. Formen var på topp och jag såg fram emot året. Då fick jag reda på att jag var gravid.

Jag var överlycklig, rädd och förväntansfull på en och en samma gång. Jag hade tusen frågor men så mycket var osäkert. Skulle det gå bra? Hur skulle det bli med löpningen och träningen? TDS var bara att glömma tråkigt nog då man kan skjuta fram sin plats till öret efter till följd av en skada men inte till följd av en graviditet.

Jag kunde springa ganska obehindrat fram till vecka 20. Efter det minns jag att jag fick korta ned transportlöpningen på ungefär tio kilometer till jobbet till halva sträckan. Jag slutade springa i vecka 26 för att jag fick så mycket sammandragningar av löpningen vilket gjorde att det inte kändes kul så då började jag cykla istället. Det är verkligen helt underbart att cykla landsvägscykel då man hinner se så mycket. Jag vågade dock inte cykla så snabbt eller på vägar med mycket trafik med magen så det var till att gå upp tidigt under semestern och cykla på morgonen innan trafiken satte igång.

Jag är så tacksam att jag kunde hålla mig aktiv under hela graviditeten. Jag hade aldrig problem med att gå eller att röra mig och jag körde sista träningspasset två dagar innan vår dotter kom. Dagen innan hon kom gick jag 11 kilometer – kanske det var det som drog igång förlossningen.

Jag har en sådan bra förlossningsupplevelse och jag klarade mig utan några svårare komplikationer. Det var utan tvekan det häftigaste som jag har gjort. Att få barn är en väldigt omtumlande men helt fantastisk upplevelse – så mycket kärlek och känslor.

Vår dotter har nu hunnit bli tre månader och jag ser fram emot att börja träna ordentligt igen men samtidigt vara lyhörd mot kroppen, det förtjänar den verkligen efter allt som den har gått igenom under förra året. Kvinnokroppen är så stark. Fram tills nu har min träning mest bestått av raska promenader, styrka med kroppsvikt, mamma mage träning och knipövningar.

Inte alltid den roligaste träningen men väldigt bra träning för att bygga upp kroppen inifrån och ut.

Blogg

Vintern är död – länge leve vintern!

05 feb 2019 av Antal visningar: 211

Äntligen ett livstecken 🙂 Känns som det var ett tag sen jag skrev nåt här nu. Skulle vilja skriva att det beror på att jag har tränat en jävla massa och därför inte hunnit med, men så roligt har jag inte haft det. Istället känns det som om det ända jag gjort den senaste månaden har vart att jobba, jobba och jobba. Sa jag förresten att jag har jobbat? Livet som lärare kan vara rätt så najs ibland då dom flesta av oss som har ferietjänst jobbar 35h/v som ska göras på plats + 10h förtroendetid som är oreglerad, därav alla våra lov som vi faktiskt jobbar in i och med att vi gör 45h på en arbetsvecka. Det betyder i sin tur att man tex kan hinna med att springa både på förmiddagarna alternativt komma ifrån tidigare nån dag i veckan och hinna få lite dagsljus under distanspasset, om man har tur med schemat. Själv har jag dock tagit på mig att jobba övertid den här terminen. På förhand lät en kurs till som inte allt för jobbigt men jag har fått världens sämsta schema på grund av det. Jag är först på plats på mornarna och går sist av alla nästan varje dag. Dessutom hinner jag knappt med att gå på toa eftersom jag har lektioner hela tiden. Rättning och planering är bara att glömma, det brukar få bli helgens nöje. När den första utbetalningen ramlar in på kontot så småningom så ska jag direkt köpa två par nya Vaporflyes för det kommer jag att vara värd.

Löpningen har som tur var inte blivit drabbad, jag har gnetat på så gott jag orkat, den enda skillnaden är väl egentligen att jag mestadels har fått träna sent på kvällarna vilket gjort att det känns som om tiden bara sprungit iväg. Att det är februari nu känns helt overkligt. En normal vardag går jag hem från skolan vid halv-fyra tiden och hinner springa direkt efter vilket gör att det inte känns som om kvällarna försvinner i tomma intet men den senaste månaden har det bara vart jobba, äta, träna och sova.

Känslan i löpningen har heller inte vart särskilt bra den senaste månaden vilket säkert hänger ihop med att jag jobbat mer än vanligt. Även om träningsmängden har vart godkänd på typ 12mil/v så har jag inte riktigt haft den där motivationen som jag alltid har på vintern. Januari brukar alltid vara min bästa träningsmånad sett till både volym och kvalité. Istället har det många gånger känts både tungt, tråkigt och jobbigt att springa. Har också haft svårt för att pressa mig ordentligt och mest sett fram emot att få löpningen överstökad. Ett tag var jag nästan lite orolig över att jag tappat ”det” och såg framför mig hur jag höll på att förvandlas till en korpulent medelålders man som joggade ett par gånger gånger i veckan för att inte bli allt för tjock eller ännu värre, som gick på gymmet för att cykla. Som tur var fick jag till en bra vecka förra veckan utan att jag behövde tänka på det. Plötsligt kändes allt lätt igen och dessutom motiverande. 140km fördelat på sju pass inkl. två fartpass med bra känsla och ett långpass på 34km som kändes hur lätt som helst. Som grädde på moset hann jag även med två pass styrka med fokus på bickar och bänkpress och det utan att känna mig särskilt trött eller sliten. Så förhoppningsvis är jag på G nu och kan vända den här negativa trenden med dålig motivation för om tio veckor ska jag ju vara i 2.48-form eller helst ännu bättre än så.

Tyvärr har vädrets makter inte direkt visat nån förståelse för oss vinterlöpare här i norr. Ni som såg tv-sändningarna från SM-veckan i söndags såg kanske hur mycket det faktiskt kräksnöade här då och så har det sett ut mer eller mindre hela vintern. Snösmocka på snösmocka har avlöst varandra och dessutom har kvicksilvret visat ner mot -20 grader konstant. Lägg till en nordlig snålblåst på det som gjort att inte ens Cindy Crawford skulle framstå som speciellt vacker löpandes i den här stan så kanske ni förstår vilken bedrövlig vinter vi haft här hittills. Och då är det ändå ingenting jämfört med förra årets vinter som gjorde Sundsvall rikskänt för ”Nackstafjället” och tvingade kommunen att stänga alla skolor. Och ja, jag noterade att ni Stockholmare också fick lite vinter nu i helgen som var. Sluta grina, det är vardag.

Som löpare vet man dock att det bara är att bita ihop trots att man har snö upp till knäna och ingen känsel i fingrarna. Egentligen är det märkligt att man fortsätter trotsa det här vädret trots alla svordomar och förbannelser som det genererar. Jag undrar hur många snösmockor det krävs innan man faktiskt kastar in handduken? Eller som när man sticker ut på ett långpass och redan efter 2-3km vill lägga sig ner och gråta en skvätt, dels för att man inte ser nånting alls pga all jävla snö som yrar runt skallen men också för att man tappar balansen och nästan ramlar varje gång man lyfter på fötterna eftersom kommunens snöbudget tagit slut för länge sen och inte en cykelväg är plogad. Då blir till och med jag lite imponerad av mig själv. När sen folk runt omkring lite försynt undrar hur f-n man kan springa utomhus så är det bara att låtsas som ingenting och försöka upprätthålla fasaden av att man är hård som granit när man i själva verket ägnade 2,5h åt att fundera på var man lämpligast skulle kunna bryta långpasset men också vad man i så fall skulle hitta på för dålig ursäkt i träningsdagboken till att man faktiskt bröt. Som tur är har jag inte behövt göra det än.

Anledningen till att jag hinner skriva det här just nu med tanke på vad jag skrev i början om just tid som bara äts upp är för att 1) jag var så sjukt effektiv på jobbet idag och rättade bort 50 prov på två timmar och 2) det är löpvila idag. Det var nog två veckor sen sist och när både löparknät och gubbvaden börjar ge sig till känna så gör man nog bäst i att lyssna på gammelkroppen. Annars blir det svårt att persa om tio veckor. Istället får det bli bickar och bänkpress på gymmet nu ikväll. Rätt var det är så är det sommar och beach 2019.

/Hörs

 

New Balance växlar upp
Blogg

New Balance växlar upp

04 feb 2019 av Antal visningar: 298

New Balance är från och med i år ny officiell huvudpartner till Göteborgsvarvet, som ett led i en större satsning på den skandinaviska marknaden.

New Balance är sedan tidigare officiell kläd- och skosponsor till två av världens mest prestigefyllda maratonlopp, TCS New York City Marathon och Virgin Money London Marathon. Nu meddelas alltså att New Balance även går in som huvudsponsor i världens största halvmaraton, Göteborgsvarvet, som firar 40 år den 18 maj i år.

NB sponsrar sedan tidigare svenska idrottare, som 800-meterslöparen Lovisa Lindh (som också är krönikör i Runner’s World).

Spring säkert! Vinterskotest 2019
Blogg

Spring säkert! Vinterskotest 2019

02 feb 2019 av Antal visningar: 378

Vinterlöpning ställer stora krav på löparskornas förmåga att hålla fötterna varma och torra – och dig på fötter. Här är 18 nya modeller som kan underlätta din vinterträning, oavsett underlag och temperatur.

För löpträning under vintermånaderna gäller i högsta grad devisen ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det gäller även löparskor. För att kunna löpa säkert under de väderleksförhållanden som vi möter under den mörka och kalla årstiden krävs det nämligen både anpassning av klädseln och att vi har ”bra på fötterna”.   

Men eftersom vädret ofta skiftar under vintermånaderna, och förhållandena för löpare i norra och i södra Sverige är vitt skilda, går det inte att slå fast att en specifik typ av löparsko alltid är det bästa valet. I vår guide har vi därför i stället försökt lyfta fram under vilka förhållanden som de enskilda modellerna bäst kommer till sin rätt.

För att göra det lite enklare för dig att orientera dig i testet har vi också delat in modellerna i de tre kategorierna trail, odubbat och dubbat. Trailmodeller är intressanta alternativ för vinterlöpning när underlaget är varierande, men kravet på säkert grepp inte är i fokus. Odubbade vinterskor har ofta en yttersula som ger bättre grepp än vanliga löparskor, oftast tack vare ett grövre mönster och en gummiblandning som ska ge mer friktion. Dessa vinterskor har också gärna någon form av väderskydd i ovandelen och är inte sällan utrustade med extra reflexdetaljer.

Den sista kategorin är den de flesta förknippar med vinterlöpning ¬– dubbade vinterskor. De är överlägsna när det gäller grepp om underlaget är isigt, och har förstås oftast både extra väderskydd och reflexdetaljer.

Utöver dessa tre skokategorier som är lämpade för vinterlöpning är det tre centrala faktorer som påverkar valet av vinterskor utifrån de olika väderleksförhållanden vi möter. Det handlar främst om sulans grepp mot underlaget, men även ovandelens skydd mot väta och isolation mot kyla:

1. Sulans grepp mot underlaget

Det är oftast inte låga temperaturer som är den största utmaningen för dig som springer under vintern. I stället är det isiga, glatta underlag som ställer till det. Med dåligt grepp blir löpningen spänd och orytmisk. I värsta fall ramlar du omkull och riskerar att skada dig.

Bor du så till att du kan förvänta dig längre perioder med snö och is är det en god idé att satsa på dubbade skor. Dels finns det flera olika typer av lösa dubb- eller broddsystem, som man sätter fast på sina ordinarie träningsskor. Dels finns det särskilt framtagna vintermodeller där yttersulan har permanenta metalldubbar. Vinterskor har dessutom ofta andra konstruktionsdetaljer som är anpassade till vinterfören. Om du verkligen vill optimera förutsättningarna för att kunna löpa avslappnat på is- och snöunderlag, är investeringen i ett dubbat par skor helt klart motiverad.

Möts du oftare av slask och mjuka blöta underlag än stabila vinterförhållanden med packad snö och is? Då kan en trailsko vara ett bra val. Många trailmodeller har aggressivt mönstrade yttersulor som biter bra på varierande underlag. Fördelen med en sådan sko är att den naturligtvis också är användbar i skogsterräng under övriga året.

Ytterligare en variant är vinterskor med en mjukare, strävare sula – utan dubbar – som är tänkt att ändå ge ett hyfsat bra grepp utan den ”hårda” känsla som metalldubbar kan ge på till exempel asfalt.

2. Skydd mot väta

Många tillverkare erbjuder någon eller några av sina mest populära löpträningsskor i speciella utföranden för slask och väta. Ovandelen är då tillverkad antingen i ett helt vattentätt material (vanligen Goretex-membran) eller har en vattenavstötande funktion. Den förstnämnda lösningen håller naturligtvis vätan ute bättre, men ger också en varmare och i allmänhet mindre följsam ovandel (även om utvecklingen gått mot lättare och smidigare alternativ).   

En ovandel som bara är vattenavstötande har förstås också sina begränsningar, särskilt om man löper genom djupa vattensamlingar eller i snöslask. Den ventilerar å andra sidan bättre, blir generellt smidigare och betyder oftast ett något lägre pris.

Här gäller det alltså att fundera över dina egna behov och önskemål. Tänk bara på att skor med vinteranpassade ovandelar endast fungerar tillfredsställande under vinterhalvåret. När utetemperaturen stiger blir de oftast för varma att löpa i.

3. Isolation mot kyla

Att hålla sig tillräckligt varm om fötterna hänger ihop med förgående punkt – skydd mot väta. Torra fötter betyder oftast tillräckligt varma fötter. Här finns alltså en klar nackdel med att använda sina vanliga träningsskor med en ovandel tillverkad i glest nätmaterial vars syfte är det rent motsatta: att hålla fötterna så svala som möjligt.

Tvekar du mellan två storlekar när du provar en vinteranpassad skomodell så välj den större. Vinterskor har oftast ett stummare, mindre elastiskt ovandelsmaterial än en modell med vävd eller stickad nylonovandel. Särskilt vattentäta ovandelar formar sig sämre efter foten. Lite mer utrymme och luft i tåpartiet ger dessutom bättre isolation, och du får plats med en något kraftigare löparstrumpa om du skulle önska det.

Så testade vi!

För att kunna jämföra greppet i de olika sulorna på ett likvärdigt sätt testades alla skor på is i en ishall. Testet inleddes med att vi gick med skorna för att värdera hur trygga de kändes vid gång rakt fram. Sedan jämförde vi hur trailmodellerna och vintermodellerna utan dubbar var att glida med på isen. Då blev det tydligt att olika gummiblandningar och mönster i yttersulorna gav olika bra fäste. Här stack Saucony Peregrine 8 Ice+ ut, som upplevdes ha bäst grepp av de odubbade modellerna. Av de renodlade trailskorna presterade New Balance Hierro V3 något bättre än genomsnittet, men ingen av dessa modeller ger bra grepp på is. 

Till sist sprang vi med alla skor på isen, både rakt fram och i svängar. Alla dubbade modeller var överlägsna i avseendet att de tillät löpning på ett förhållandevis säkert sett, men Asics Gel Fuji Setsu 2 GTX var den modell som testlöparna främst lyfte fram.

Efter istestet har en grupp testlöpare, bestående av både män och kvinnor med varierande kapacitet, sprungit i modellerna under en månads tid innan de fyllde i ett utförligt testformulär som ligger till grund för de slutgiltiga omdömena här.

Notera att viktangivelserna gäller storlek US 9 (42,5) i herr och US 7 (38) i dam (Wmns). Häldropp är höjdskillnaden mellan sulans bakre och främre del, mätt utan innersula.

LÄS HELA TESTET HÄR: Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller

Löparsverige drar till Portugal – häng med du också!
Blogg

Löparsverige drar till Portugal – häng med du också!

31 jan 2019 av Antal visningar: 259

Kicka i gång löpträningen med Runner’s Worlds löparveckor på Training Camp Portugal tillsammans med Springtime Resor.

I Monte Gordo på Algarvekusten får du en träningsresa med mycket löpning, träning, gemenskap och naturupplevelser. Du får uppleva sköna löprundor, smarta tekniktips, snabba intervaller, nyttig backträning och fantastiska vyer under bergspasset. Vi har anpassade fartgrupper på alla löparpass. Förutom löpning i pinjeskogen, boardwalken, under bergspasset och på stranden har du möjlighet att träna på en välutrustad sportstadion endast tio minuter från vårt hotell. Med på den första veckan (23-30 mars) följer bland annat Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai och på den andra veckan (30 mars-6 april) finns bland annat Mustafa ”Musse” Mohamed på plats.

Detta är definitivt vårens mest givande och inspirerande löparveckor. Några av Sveriges bästa löpledare visar vägen!

Ander Szalkai – Markus Torgeby –Mustafa ”Musse” Mohamed – Lisa McRae – Ledare från TSM Running – Ledare från Marathonsällskapet – Ledare från Kondis

 

Välj mellan två avresor – 23 eller 30 mars. För dig som är prenumerant på Runner’s World får du 750 kronor i rabatt per person. Ange kod: RW, vid bokning. Erbjudandet gäller till och med 28 februari.

Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller
Blogg

Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller

23 jan 2019 av Antal visningar: 618

Här är 18 nya modeller – 13 odubbade och 5 dubbade – som kan underlätta din vinterträning, oavsett underlag och temperatur. Foto alla bilder: Luca Mara.

Läs mer om hur vi testat skorna – och bra tips om vad du ska tänka på här.

13 odubbade trailmodeller lämpade för varierande underlag:

 

Asics Gel Fuji Trabuco 6 GTX

Trabuco är en beteckning som har funnits med på Asics trail-modeller länge. Här handlar det om en utgåva som inte är begränsad till skogsterräng utan som klarar blandade underlag och varierande vinterförhållanden på ett utmärkt sätt. Yttersulan har ett relativt grovt mönster men med en klart lägre profil än på syskonskon Fuji Setsu. Fuji Trabuco har heller inga metalldubbar. Det gör att den passar bäst under blöta, slaskiga förhållanden då den inte alls ger samma bett mot snö och is som dubbade Fuji Setsu. Gortex-membranet ger däremot samma skydd mot väta och kyla. En gelkudde i häldelen ger extra stötdämpning och en så kallad ”rock plate” i framfoten skyddar mot vassa ojämnheter i underlaget.

Vikt: Herr 335 gram. Dam 285 gram.

Häldropp: 8 mm.

Pris: 1 600 kronor.

 

Hoka One One Speedgoat 2 

Den här trailmodellen är uppkallad efter den amerikanske ultralöparen Karl “Speedgoat” Meltzer och är framtagen för att klara de flesta typer av underlag. Testlöparna uppskattade främst skons robusta konstruktion, rymliga passform och den nyutvecklade ovandelen i så kallat ”engineered mesh”. Det betyder att materialet har olika täthet i olika områden av väven för optimal avvägning mellan stöd, komfort och ventilation. På känt Hoka-vis är den vaggformade mellansulan väl tilltagen, vilket ger komfortabel stötdämpning på hårda och ojämna underlag. På lösa underlag levererar Vibram Megagrip-yttersulan med sitt specialutvecklade mönster ett säkert grepp i alla riktningar. Speedgoat 2 kan liknas vid en fyrhjulsdriven terrängbil, vilken säkert tar sig fram i de mest skiftande omgivningar – däremot kan man inte förvänta sig något riktigt ”bett” på isiga underlag.

Vikt: 289 gram (herr), 238 gram(dam).

Häldropp: 4 mm.

Pris: 1 900 kronor.

Här hittar du den.

Merrell All Out Crush 2 Goretex 

Många löpare associerar kanske Merrell med minimalistiska skor, där låg vikt och direktkontakt med underlaget är de främsta kännetecknen. All Out Crush är visserligen en förhållandevis lätt skomodell, men den är också byggd för att ge ett säkert skydd mot underlagets ojämnheter. Den relativt mjuka och grovt mönstrade yttersulan ger bra grepp på varierande underlag.

Ovandelen har en tämligen avskalad utformning, där tunna laminerade förstärkningar runt framfoten är de enda stödjande detaljerna. Goretex-membranet har en så diskret utformning att det knappast märks av alls, delvis på grund av skons rymliga passform. Skon passar bäst till relativt breda fötter och har en fast, låg innersula som gör den rymlig också i hålfotspartiet. Tack vare den enkla konstruktionen utan onödiga designdetaljer blir slutresultatet en lätt, smidig allroundsko med bra skydd mot ruskväder ¬– men den ger inget supergrepp på isiga underlag.

Vikt: Herr 253 gram. Dam 210 gram.

Häldropp: 6 mm.

Pris: 1 500 kronor.

Mizuno Wave Hayate 4 

Detta är en lätt, strömlinjeformad och följsam trailmodell med högst tillförlitliga greppegenskaper på kuperade underlag. Yttersulan är utvecklad av däcktillverkaren Michelin och har både ett markant sulmönster och en mjuk ytstruktur med bra vidhäftningsförmåga mot hårda underlag. Dessa egenskaper kommer främst till sin rätt när man forcerar branta uppförsbackar och löper på ojämna och ständigt växlande underlag. Mellansulan har en relativt låg profil, vilket ger skon en klart kvick löpkänsla. Framfot och häldel kan delvis röra sig oberoende av varandra genom en ledad konstruktion i mellanfoten kallad XtaRide. Detta ger säker markkontakt även när man löper på skrå, uppför och utför.

Ovandelen i Hayate har strategiskt placerade externa förstärkningar som ger en åtsmitande och stödjande passform. Däremot finns inga speciellt anpassade detaljer för löpning i snö och slask, varför skon fungerar bäst i relativt torra väderförhållanden och i plusgrader.

Vikt: Herr 280 gram. Dam 230 gram.

Häldropp: 9 mm.

Pris: 1 400 kronor.

New Balance Fresh Foam Hierro V3 

Hierros utformning och uppbyggnad gör att man utan problem kan växla mellan löpning på i stort sett alla typer av underlag – torr asfalt, grus, gräs, slask och snö. Skon har nämligen en markant mjuk stötdämpning, vilket är den mest uppenbara uppdateringen från föregångaren V2. Den elastiska HypoSkin-plastfilmen som omger ovandelen ger struktur och skydd men tillåter ändå foten att röra sig på ett smidigt sätt. En omtyckt konstruktionsdetalj bland testlöparna var det mjuka, stickade partiet runt ankeln. Trots att det gör skon lite knepig att ta på lovordade testlöparna hur detta förhindrade skräp, smuts och väta att tränga ned i skon.

Megagrip-yttersulan från Vibram har egentligen inget markant trailmönster med aggressivt utformade dobbar eller räfflor, men ger ändå säkert grepp på de flesta underlag. Den breda sulbasen förstärker skons allmänt robusta och stabila känsla. Tillsammans med den skyddande ovandelen gör det tredje generationen Hierro till ett utmärkt val för våta, moddiga vintervägar.

Vikt: Herr 328 gram. Dam 269 gram.

Häldropp: 8 mm.

Pris: 1 500 kronor.

Här hittar du den.

New Balance Summit Unknown 

Detta är främst en sko för drivna löpare, som håller högt tempo i träningen och prioriterar låg vikt samt en åtsmitande passform. Mellansulan är tillverkad i ett fast skumplastmaterial som New Balance kallar REVlit, medan yttersulans relativt mjuka gummiblandning Hydrohesion ger hög friktion mot underlaget för säkert grepp.

Ovandelens stödjande detaljer är laminerade mot ett formfast nätmaterial, vilket ger hela skon en påtagligt fast känsla och en väl omslutande passform. Detta förstärks av skons elastiska, sockliknande plös, som är fäst i skons botten. Summit Unknown är främst en kvick trailmodell, som bäst lämpar sig för kuperad, omväxlande skogsterräng. Den kan däremot inte matcha syskonmodellen Hierro när kung Bore invaderar på allvar.

Vikt: Herr 247 gram. Dam 204 gram.

Häldropp: 10 mm.

Pris: 1 300 kronor.

Här hittar du den.

Salomon Sense Ride Nocturne 

Detta är en Salomon-modell för mindre extrema väderförhållanden än Speedspike CS. Det måttligt aggressiva sulmönstret gör skon mest lämplig för löpare som tränar på blandade underlag under vintern, men som inte har behov av supergrepp på is och snö. Ovandelen är tillverkad i en robust nylonmesh, men har inga extra vattenavvisande detaljer. Skon har en klart åtsmitande passform, varför man gärna kan gå upp ett halvnummer i storlek. Tunna, smidiga laminerade plastförstärkningar runt mellanfoten håller foten säkert på plats och Salomons Quicklace-system gör att man lätt finjusterar passformen under löprundan. Nocturne innebär att skon är försedd med reflekterande material i ovandelen, vilket ökar synligheten i vintermörkret.     

Vikt: 295 gram (unisex).

Häldropp: 8 mm.

Pris: 1 500 kronor.

Saucony Peregrine 8 Ice+ 

Sauconys populära trailmodell Peregrine är nu inne på sin åttonde säsong. Lika länge har dock inte den speciella vinterutgåvan Ice+ funnits med, varför modellbeteckningen kan verka lite förvirrande. Det är nu den tredje generationen Ice+ som lanseras, men bägge varianterna av Peregrine är byggda på samma läst och har därmed en tämligen likartad passform. Såväl ovandel som yttersula skiljer sig dock åt. Vinterskon har – till skillnad från trailversionen av Peregrine – en vattenavstötande ovandel.

Den mest markanta skillnaden är däremot yttersulan. Ice+ är försedd med en så kallad Vibram Artic Grip-sula, där både häldel och framfot har fått v-formade infällningar av en speciell gummiblandning som ska ge ökad friktion mot underlaget. Materialet har en yta som påminner om sandpapper och är ett intressant alternativ till metalldubb. Det ger förvånansvärt säkert fäste mot släta is- och snöunderlag. Vid djup snö och snömodd är det däremot inte lika tillförlitligt som dubbar. Å andra sidan uppför sig skon alldeles utmärkt också på de partier av barmark, som man ofta passerar på sina vintriga träningspass.

Vikt: Herr 295 gram. Dam 266 gram.

Häldropp: 4 mm.

Pris: 1 800 kronor.

Här hittar du den.

Adidas Pureboost RBL 

Även om designen kanske ger klara modeassociationer är detta är en löpsko med flera funktionella vinteranpassade konstruktionsdetaljer. Ovandelen är tillverkad med hjälp av en stickningsteknik som gör att den både blir följsam och ger en något bättre isolation jämfört med vanlig vävteknik. Materialet är också behandlat för att ge en vattenavvisande effekt. För att få en tätt åtsmitande passform i ankelpartiet har skon försetts med ett halvhögt elastiskt skaft.

Sulplattformen är extra bred i framfoten för att ge en ökad kontaktyta mot underlaget. Boost-mellansulan behåller sin höga stötdämpningsförmåga också vid låga vintertemperaturer. Yttersulans rutmönster i relativt mjuk gummiblandning ger bra fäste på olika typer av underlag, undantaget hård blankis. Tack vare yttersulans utformning samt skons mjuka stötdämpning kommer Pureboost RBL bäst till sin rätt på blöt asfalt och andra hårda underlag. 

Vikt: 319 gram (unisex).

Häldropp: 8 mm.

Pris: 1 600 kronor.

Brooks Ghost 11 GTX 

Det är knappast förvånande att Brooks valt att lansera en vinteranpassad version av modellen Ghost. Standardversionen finns nu i en elfte upplaga, och få löpskor har fått så många utmärkelser och positiva testomdömen som just Ghost – inte minst för dess komfort och allsidighet.

GTX-prefixet innebär att vinterskon har ett vattentätt Goretex-membran i ovandelen. I övrigt är skon uppbyggd på samma sätt – inklusive yttersulans mönster – som standardmodellen. I klartext innebär detta att man – till priset av en cirka 25 gram tyngre sko – kan förvänta sig samma mjuka stötdämpning och kvicka löpkänsla som i den vanliga Ghost-modellen, men med ett effektivt skydd mot kyla och väta.

Vikt: Herr 335 gram. Dam 295 gram.

Häldropp: 10 mm.

Pris: 1 700 kronor.

Här hittar du den.

Mizuno Wave Ibuki GTX 

Denna nykomling i Mizuno-programmet riktar sig till löpare som söker en skomodell för tuffa vinterförhållanden. Ett helt nytt sulmönster kallat X-10 ger säkert grepp både på hårda och mjuka underlag. Mellansulan har Mizunos stabiliserande och stötdämpande Wave-platta inkapslad i ett robust mellansulmaterial. Ovandelen är försedd med ett vattentätt Goretex-membran för att säkerställa torra fötter också i snö och slask. Skon har ett tämligen konventionellt häldropp på 10 millimeter, vilket tillsammans med en generellt stadig uppbyggnad gör Ibuki till en klart prisvärd och tålig arbetshäst för långa, slaskiga distanspass.

Skon erbjuder däremot inget extra bra grepp på is och snö.

Vikt: Herr 340 gram. Dam 285 gram.

Häldropp: 9 mm.

Pris: 1 200 kronor.

Nike Air Pegasus 35 Shield 

Nike har under många år erbjudit vinteranpassade varianter av sina två mest långlivade löpskomodeller. Förutom klassikern Pegasus har också stabila Zoom Structure (se nedan) funnits i ett utförande där ovandelen har vattenavvisande egenskaper (Shield). Den senaste uppdateringen av Pegasus Shield har fått en radikalt ändrad design jämfört med föregångaren. Den mjuka, följsamma ovandelen ger närmast intrycket av en bekväm filttoffla trots sin vattenavvisande funktion. Sömmarna är förseglade för att bättre stå emot väta och skon har försetts med en typ av snabbsnörning som man oftast finner på trailmodeller. Yttersulan har en vinteranpassad mönstring, som skiljer sig något från standardvarianten av Pegasus 35 som lanserades i somras. Däremot är den mjuka Cushlon-mellansulan med en integrerad Zoom Air-enhet identisk på bägge Pegasus-varianterna. Slutomdömet är att detta är en lyckad uppdatering av en bekväm och neutral sko: Shield-teknologin säkerställer torra fötter i vinterslasket och skon fungerar utmärkt till såväl långa som snabbare träningspass.

Vikt: Herr 280 gram. Dam 225 gram.

Häldropp: 10 mm.

Pris: 1 300 kronor.

Här hittar du den.

Nike Zoom Structure 22 Shield 

Inför kommande vintersäsong uppdaterar Nike hela grundkonstruktionen på sin stabilitetsmodell Zoom Structure från utgåva 21 till 22. Det innebär att skon samtidigt lanseras både i ett utförande med normal ovandel och i en vinteranpassad Shield-utgåva. Mellansula och yttersula är identiska på bägge modellalternativen. För en extra hundralapp får man den vattenavstötande Shield-funktionen i vinterversionen.

Den stabiliserande kilen på skons innersida finns kvar precis som hos föregångaren, även om den visuellt ser något annorlunda ut. I likhet med tidigare versioner har Structure 22 en stötdämpande Zoom Air-platta inkapslad i mellansulans främre del. Structure Shield är enkelt uttryckt ett stadigare vinteralternativ till Pegasus Shield, som å andra sidan är lättare och har en klart mjukare löpkänsla. Prislappen är densamma, så valet bör avgöras av vilka individuella behov man har.

Vikt: Herr 299 gram. Dam 259 gram.

Häldropp: 10 mm.

Pris: 1 300 kronor.

Här hittar du den.

5 DUBBADE VINTERSKOR FÖR BÄSTA GREPP PÅ IS OCH SNÖ:

 

Asics Gel Fuji Setsu 2 GTX

Med Gel Fuji Setsu 2 erbjuder Asics en modell som är anpassad för de allra mest bistra vinterförhållanden. Den robusta ovandelen är försedd med ett Goretex-membran för att hålla fukt och kyla på utsidan och den aggressivt mönstrade yttersula har försetts med 15 metalldubbar för att säkerställa greppet på isiga och snöiga underlag. Mellansulan av Solyte-skum har kompletterats med ett gelskikt i hela skons längd, vilket ger hög stötdämpning också på hårda underlag. Passformen är klart åtsmitande, varför modellen fungerar bäst till normalbreda eller smala fötter. Fuji Setsu GTX är relativt stel och tung, men å andra sidan ger den ett suveränt skydd mot elementen och ett tryggt fäste på alla typer av vinterunderlag.

Vikt: Herr 337 gram. Dam 283 gram.

Häldropp: 10 mm.

Pris: 1 700 kronor.

Här hittar du den.

Icebug Oribi3 BUGrip GTX 

Svenskbaserade Icebug insåg att det rådde brist på funktionella vinterträningsskor med dubbar i början på 2000-talet. Sedan dess har man jobbat hårt och målmedvetet för att råda bot på detta.

Skon med det långa modellnamnet Oribi3 BUGrip GTX är något av företagets flaggskepp, en löpsko som klarar de allra mest utmanande vinterförhållanden. Främst tack vare Icebugs patenterade BUGrip-teknologi – i det här fallet 14 stycken slitstarka metalldubbar som ger säkert grepp på is och hårdpackad snö, men som fjädrar in i sulan vid belastning mot hårda underlag. Trots ett vattentätt Goretex-membran är skon dessutom överraskande lätt och följsam. Med ett minimum av sömmar och en avskalad design har Icebug tydligt prioriterat funktion före ett flashigt utseende. Med denna modell kan du träna säkert under de mest tuffa vinterförhållanden, utan att behöva göra avkall på ditt naturliga löpsteg.

Vikt: Herr 285 gram. Dam 245 gram.

Häldropp: 7 mm.

Pris: 2 000 kronor.

Här hittar du den.

Icebug DTS4 BUGrip 

DTS står för Distance Training Shoe, det vill säga en sko speciellt lämpad för långa distanspass. Modellen är allmänt mer robust och komfortabel än syskonmodellen Oribi och yttersulan har hela 19 stycken så kallade dynamiska BUGrip-dubbar i karbidstål.

Ett vattenavvisande membran under ovandelens kraftigt förstärkta väv gör att skon tål regn, snö och slask på ett utomordentligt sätt. En bred sulplattform och ett relativt högt häldropp (12 mm) förstärker intrycket av en pålitlig arbetshäst för långa vinterpass. Den relativt höga vikten är lätt att tolerera med tanke på det säkra greppet och det skydd mot väta och kyla som DTS4 erbjuder.

Vikt: Herr 340 gram. Dam 290 gram.

Häldropp: 12 mm.

Pris: 1 900 kronor.

Här hittar du den.


Salming iSpike 

Låg vikt, flexibilitet, god markkontakt och naturlig löpkänsla är begrepp starkt förknippade med alla Salmings löpskomodeller. När man nu breddar sitt modellprogram med en speciell vinterträningssko har man på intet sätt övergett sina grundidéer om hur en funktionell löpträningssko bör utformas. Trots att iSpike är försedd med inte mindre än 13 karbidförstärkta rostfria ståldubbar handlar det om en följsam och relativt smidig löpsko. Förklaringen är delvis en nyutvecklad Vibram-yttersula kallad LiteBase, där man tack vare en speciell gummiblandning kunnat reducera tjockleken utan att kompromissa med slitstyrka och grepp. Värt att notera är att metalldubbarna endast väger drygt ett gram styck. Lägg därtill en tålig och stadig, väl omslutande ovandel och slutresultatet blir ett tryggt och säkert skoval för utmanande löpning på såväl is och snö som slaskiga eller leriga underlag.

Vikt: Herr 268 gram. Dam 225 gram.

Häldropp: 5 mm.

Pris: 2 200 kronor.

Salomon Speedspike CS 

Speedspike CS är speciellt utformad för löpning under verkligt krävande vinterförhållanden. Den grovt mönstrade yttersulan är försedd med 15 strategiskt väl placerade metalldubbar av karbidstål. Det ger ett pålitligt grepp på såväl hårda isiga underlag som i lössnö, men också på mjuka, leriga underlag. I övergången mellan mellansula och ovandel är skon försedd med en förstärkning runt om hela skon kallad MudGuard, vilket ger ett extra skydd mot slask och väta. Skons framfot har dessutom ett vattentätt membran. Istället för konventionell snörning har skon Salomons Quicklace-system – en tunn kabel som med ett enkelt handgrepp reglerar trycket över vristen. Modellen tillverkas endast i unisex-utförande, men den åtsmitande passformen gör att den fungerar väl också för kvinnor. Gedigna greppegenskaper, stabil konstruktion och funktionellt skydd mot väta gör Speedspike CS till ett utmärkt val för löpare som inte låter vinterföret begränsa träningen. 

Vikt: 305 gram (unisex).

Häldropp: 6 mm.

Pris: 1 800 kronor.

Här hittar du den.

Blogg

Löpande band

21 jan 2019 av Antal visningar: 315

Ju äldre jag blir desto mer stör jag mig på olika saker. Allt från inkompetenta människor som fattar felaktiga beslut till den PK-ism konsensus som råder i den allmänna debatten idag. Det finns dock en sak som irriterar mig mer än nånting annat just nu och det är att behöva vänta på att ett löpband ska bli ledigt på gymmet vilket snarare är mer regel än undantag den här tiden på året. Många gånger används ju dessutom banden inte ens till löpning vilket kanske är det som egentligen stör mig. Att tvingas sitta och titta på när folk går på banden samtidigt som dom tittar på en film eller läser en bok och dricker mer vatten än vad jag gör på en vecka gör ju att man kan hålla sig för skratt, så mycket tid har man ju inte så att man känner ”fan vad kul det här är”, när man sitter där och stirrar in i väggen.

Jag vet inte hur många gånger de senaste vintrarna som jag har gått och vart nervös en hel dag inför ett hårt och brutalt intervallpass bara för att komma till gymmet och tvingas vänta en halvtimme på att alla ska gå klart först, eller i värsta fall tvingas ge upp. På mitt gym finns det åtta löpband + tre st som är avsedda för gång. Förra veckan när jag kom till gymmet direkt efter jobbet så tvingades jag vända direkt i dörren för det första jag såg när jag slängde ett öga mot banden var en lång kö av människor som uppenbarligen hade samma tanke som jag. Dessutom påminde alla skor i entrén om att det var gratisvecka som det ju alltid är i januari vilket jag hade förträngt. Det var bara till att skamset bege sig hemåt för att vänta ut kreti och pleti. Jag har inga problem med gå på gymmet kl 23 en vardag och dunka intervaller, tvärtom är det nästan skönt att slippa allt sorl, alla människor och den solkiga värmen som uppstår av allt folk som andas men jag tycker synd om alla dom som har småbarn, två mil till närmsta gym eller ett jobb som inte möjliggör att kunna träna mitt i natten.

Vissa gånger när jag suttit och väntat i typ 40min och till slut lessnat har det faktiskt hänt att jag tagit ett av dom reserverade gå-banden och kört mitt pass trots dom stora lapparna med texten ENDAST AVSEDD FÖR GÅNG, men då brukar man kunna få sånna arga blickar att man nästan känner sig som en barnamördare. Helvete, vilken ond människa man är då. Nån gång har jag även tvingats gå i polemik med paragrafryttare om just detta, och även om jag alltid vinner den diskussionen så är det inte värt energin så därför undviker jag numera dom banden. En av de vanligaste synerna på mitt gym är att alla dom åtta banden avsedda för löpning används till gång medan gå-banden står helt tomma. Min teori är att vid löpbanden finns det tv-apparater vilket det inte finns vid gå-banden. Är folk så j-a uttråkade när dom tränar att dom måste titta på tv för att orka med sig själva? Och vari ligger logiken i att det är okej att gå på ett löpband men det är inte okej att springa på ett gå-band? Till saken hör att det är exakt samma typ av band.

Ikväll ska jag springa på löpband. Har dock inte bestämt mig för vad. 3x3km låter lagom jobbigt. Eller så blir det 6x1500m. Ett annat säkert kort är ju 4x5km tröskel. Oavsett vad det blir så har jag accepterat att jag i bästa fall kanske kommer vara hemma vid midnatt. Har t.o.m fixat middag nummer 2 som står i kylen och väntar på att micras när jag kommer hem från gymmet inatt. Jag får gymkort av min arbetsgivare vilket är trevligt men jag undrar om det inte vore värt att skaffa ett till kort på nåt annat gym bara för att öka chanserna att få tag på ett löpband i någorlunda vettig tid, åtminstone nu under vintern.

Att springa fart utomhus just nu känns inte aktuellt. Vi har -17 grader och en halv meter snö as we speak. Att tugga distans och långpass i dom förhållandena är en sak men fart eller intervaller är ju nåt helt annat. Jag brukar dock alltid börja mina bandpass med uppjogg ute och även avsluta med nerjoggen utomhus. Om jag ska springa totalt 10km fart så brukar jag för det mesta se till att ha minst lika många kilometrar i upp- och nerjogg, och det gör jag helst ute. Att börja med 8km uppjogg på band är ju döden, då kallstartar jag nästan hellre.

Än så länge har jag inte riktigt kommit upp i dom nivåer som jag hade önskat träningsmässigt vilket beror på den sketna vaden som spökade hela december. Men jag är i alla fall tillbaka på en någorlunda vettig nivå. Hittills under 2019 så har jag fått till ett långpass och ett fartpass i veckan samt snittat ca 12mil/v. Så i februari räknar jag med att vara tillbaka på riktigt och åtminstone kunna köra två fartpass i veckan. Och en av anledningarna till att jag kanske verkar lite bitter när det kommer till löpband är för att jag inte riktigt har vant mig vid att springa på band än. Det brukar alltid vara ett par veckors inkörning innan man vänjer sig vid tristessen, värmen och enformigheten och det har jag inte gjort än. Även fast jag inte ska köra nåt dräparpass nu ikväll så har jag ändå rätt mycket ågren just för att jag vet hur uttråkad jag kommer vara efter bara några minuter och jag vet också hur mycket jag kommer svettas och lida av värmen. Helst av allt hade jag nött på med 20km distans i min ensamhet ute i kylan men jag måste börja få till lite kvalitét på träningen också. Därför står jag ut med alla som använder banden till att gå på och väntar tills det blir min tur. Men det betyder inte att jag gillar det.

/Hörs

 

 

Funktion i hela kroppen (Ja, roligare än det låter)
Blogg

Funktion i hela kroppen (Ja, roligare än det låter)

20 jan 2019 av Antal visningar: 350

Ett helkroppsprogram med din rörlighet, smidighet och mobilitet i fokus. Och du lär få upp pulsen rejält.

Kör alla rörelser dynamiskt – stå alltså inte och häng i bottenlägen, utan fjädra tillbaka, ut och in i rörelserna. Kör alla rörelser mellan 5 och 10 gånger per sida som en del av din uppvärmning, eller flera varv som ett helt eget pass.

Utfallsserie

Börja i en planka eller i hunden (som ett uppochnervänt V). Kliv fram med ett stort steg med höger fot och sätt i den på utsidan av höger hand, eller så långt fram du kommer. Sänk höften och sänk höger armbåge mot golvet på insidan av foten så långt du kan och rotera sedan upp höger hand och vrid överkroppen åt höger. Kom tillbaka till utfallet och släpp efter lite. Sjunk sedan ner igen och sträck höger hand så långt framåt som du kan så att det sträcker i latsen på sidan av ryggen. Gå tillbaka och kliv bak i plankan. Byt ben.

Korta sträckta utfall

Stå höftbrett isär med fötterna. Ta ett litet kliv framåt och samtidigt som du gör det sträcker du armarna upp mot taket och gungar fram med höften, tänk att du sätter svansen lite mellan benen så att du tiltar bäckenet. Gunga genast tillbaka och byt ben.

Planka till trebent brygga

Börja i en hög planka på tå och händer. Släpp vänsterhanden och kliv igenom med högerfoten. Sätt i höger foten och vrid upp bröstet och magen mot taket. Pressa upp höften och bröstet och sträck upp armen över huvudet så att du sträcker ut hela framsidan och jobbar med rörligheten i bröstryggen. Tryck till och gå sedan omedelbart tillbaka samma väg och börja om, fast åt andra hållet.

Smala knäböj

Stå ihop med fötterna och gå ner så djupt du kan i en knäböj. Tänk på att få bak rumpan så att du inte tippar framåt. Gå så långt ner du kan och kom tillbaka upp igen. Upprepa.

Situps med fällning

Ligg på golvet med benen lite isär. Gör en situp och fäll överkroppen över höger ben. Fjädra genast tillbaka och upprepa sedan åt vänster.

Nackfällning

Sitt på rumpan med benen ihop och sträckta framåt. Ta tag bakom huvudet och fäll med hjälp av händerna fram huvudet så att det sträcker i nacken och hela ryggraden. Håll ett par sekunder, släpp efter och börja om.

Lisa Havells PB-kavalkad!
Blogg

Lisa Havells PB-kavalkad!

18 jan 2019 av Antal visningar: 371

Man kan tala om en ketchupeffekt när det gäller Spårvägens Lisa Havell under säsongen 2018: Pers på 1 500 meter med nio sekunder. Pers på 3 000 meter med elva sekunder. Pers på 5 000 meter med 38 sekunder.

30-åriga Lisa Havell har satsat på löpningen i ett knappt decennium. Men det är i år som hon får skörda frukterna. Om sin enastående utveckling säger hon:

– Jag är själv chockad! Men jag har tränat länge, bra och regelbundet, dessutom har jag varit skadefri och det har känts som att jag någon gång borde få utdelning. Men att det skulle gå så här bra har jag inte vågat hoppas! säger Lisa, vars personbästa numera är 4.16.62 på 1 500 meter, 9.18.52 på den dubbla distansen och 15.48.94 på 5 000 meter.

En ytterligare förklaring till varför det har gått så bra tror hon är att hon har fått harmoni i livet och fått bukt med sin allergi och astma. Sedan har hon även skapat en bra balans mellan jobb, träning och privatliv, hon trivs helt enkelt med livet.

– För vissa löpare går det snabbare men jag är väl en ”late bloomer”. Det tog lång tid för mig att vänja mig vid den tuffa träningen och för min kropp att svara. Så nu har jag liksom kommit ikapp! Jag har inte gjort några större förändringar i träningen, jag har i stort sett utfört samma träning som jag har gjort i många år – men det är kontinuiteten som gör det.

Du har alltså inte tränat mer än tidigare?

– Kanske att jag har höjt min volym en aning och skapat en bättre bas. De senaste 18 månaderna har jag också jobbat mer med min löpteknik för att få ett effektivare steg. Kan man få ett effektivt löpsteg så ger det ju utdelning: man orkar mer. Därtill har jag fått lite bättre koll på mina pass, till exempel ska trösklar gå i ett medelhårt tempo så att jag sen har kraft till de riktigt tuffa passen.

Ja många PB blev det i år, men det pers som Lisa rankar allra högst är det hon satte på 5 000 meter på Finnkampen i Tammerfors.

– Att springa på 15.48 var väldigt stort för mig. Jag hade en sådan bra känsla och det var som om jag hade krafter kvar och hade mer att ge, säger hon.

Efter fjolårets PB-kavalkad (Lisa har även satt PB på 10 kilometer väg med tiden 34.48) blev hon som grädde på moset uttagen till terräng-EM som avgjordes i Nederländerna i december. Det var hennes första internationella mästerskap. (Mästerskapet gick efter vår intervju, och Lisa slutade på en 44:e plats.)

– Att bli uttagen individuellt till ett EM är något som jag har drömt om. I början av 2018 hade jag aldrig kunnat tro att det skulle ske – aldrig. Så jag är jätteglad och så taggad!

Men om vi backar bandet – till 2004 – så var det inte löpning Lisa drömde om att bli bra på. Det året flyttade hon från Uddevalla till Borås och började på fotbollsgymnasiet. Under gymnasiet spelade hon för division 1-laget Holmalund och efter avklarad examen var det dags för ännu en flytt – till USA för att studera och spela fotboll på college. 

– När jag var 21 så var det en friidrottstränare på skolan som såg mig springa med fotbollslaget. Han tyckte att jag hade känsla för löpning och frågade om jag hade tränat löpning förut, vilket jag inte hade. Han undrade om jag ville börja träna lite med dem, så då började jag träna med friidrottslaget på skolan.

Lisa sprang några tävlingar på skoj. Bland annat en engelsk mil (1 609 meter) på 5.20 om hon minns rätt. Det tyckte friidrottstränaren var bra, och sa till Lisa att hon hade talang och att löpning var något som hon borde fortsätta med. Under Lisas femte år på college (efter att de fyra åren med collegefotboll var över) tränade och tävlade hon sedan för skolans friidrottlag.

FAKTA LISA HAVELL

Ålder: 30.

Familj: Maken Axel Havell.

Bor: Stockholm.

Yrke: Senior Performance Marketer på en mediebyrå.

Klubb: Spårvägens FK .

Tränare: Patrik Tjärdal.

 

LISAS TRÄNINGSVECKOR

Vanlig träningsvecka under hösten:

Måndag: Lunch: 10 km distans. Kväll: 10–12 km distans + bålstyrka.

Tisdag: Kvalitetspass på kvällen, ibland tröskel till exempel 8–10 km rakt av eller uppdelat, exempelvis 4 x 8 min med 1 min vila. Kan även vara minutintervaller, till exempel 3 x (5-3-2) med 1 min vila.

Onsdag: Lunch: 10 km distans. Kväll: 10–12 km distans + skivsstångstyrka.

Torsdag: Distans på lunchen, teknik/sprint på kvällen.

Fredag: 10 km distans.

Lördag: Kvalitetspass på morgonen, exempelvis 10 min, 2 x 5 min, 5 x 2 min. Vila 2 min, 90 sek, 60 sek. Eftermiddag: Lugn distans 5–8 km.

Söndag: Långpass 22–25 km.

Totalt: 120–140 km.

Veckan före tävling:

Måndag: 10 km distans på lunchen och 10–12 km distans på kvällen + bålstyrka.

Tisdag: Kvalitetspass, till exempel 2 x 3 km tröskel, 1 500 m lite snabbare, avslutar med 4 x 1 min med 45 sekunders vila.

Onsdag: Distans 10 km och nedskalad skivstångsstyrka (fri­vändningar, marklyft, bål).

Torsdag: Distans 10–12 km plus stegringar.

Fredag: Lugn jogg 8–10 km.

Lördag: Tävlingsdag! Morgonjogg 15–20 min om tävlingen är på eftermiddagen.

Söndag: Långpass 18–20 km.

Totalt: 90–100 km.

Sponsrat inlägg
Run in My World: New York City
Blogg

Run in My World: New York City

09 jan 2019 av Antal visningar: 346

Knox Robinson är skribent, DJ, och en av grundarna till Black Roses Run – en av New Yorks hetaste ”running crews”. Här berättar han om energin som gör att New York ständigt rör sig framåt.

Löpningen som fenomen har förändrats. Löpning är inte längre bara en hobby eller en fritidsaktivitet – något man måste genomlida för att bli av med några trivselkilon. Tack vare några få visionärer i städer runtom i världen har löpningen utvecklats till en egen kultur. En livsstil. En mötesplats som hyllar olikheter och styrka.

I en serie artiklar, som produceras i samarbete med Jaybird, pratar vi med några av dessa visionärer om varför löpning är det bästa sättet att upptäcka en ny stad. Här möter du Knox Robinson. Den förra chefredaktören för FADER magazine är numera verksam som DJ, skribent och mindfulness-expert och grundare av Black Roses Run – en av New York Citys hetaste ”running crews”. Här berättar han med egna ord om hur det är att springa i hans värld.

* * *

”När jag och min partner kom på idén att skapa en icke-traditionell löpargrupp, Black Roses NYC, handlade det inte om att vi försökte ’göra’ något. För oss handlade det om att skapa en plattform för alla de som hakade på löparboomen under 2011 och 2012. Då kom det fram massor av nya löpare från oväntade håll och med olika bakgrund. Black Roses ger dem ett sammanhang där de kan dela med sig av sina idéer om vad löpning och kultur är. Jag vill att Black Roses ska spegla upplevelsen av världens bästa stad ­– en stad ständigt på jakt efter det unika, det vackra.”

Upplevelserna
”Som löpare i New York City måste du delta i och kommunicera med staden som vore den ett levande väsen. Det låter kanske löjligt, men vi väljer alltid rundor som har en speciell, lite dold energi. Vi springer längs vattnet så ofta vi kan. Av säkerhetsskäl och för upplevelsens skull undviker vi trafikerade stråk, även om det vore coolt att hoppa över bilar. Vi är verkligen en del av staden – både den mänskliga och den fysiska.”

”Det är en av anledningarna till att vi älskar att springa längs The High Line, en gammal tåglinje som löper längs västra sidan av Manhattan. Den får oss att reflektera över beständigheten i det vi gör. De ursprungliga träd och grässorter som har planterats på The High Line fanns en gång i tiden över hela Manhattan. Och The High Line var en gång i tiden en järnväg för industrin, och nu är det en park. Saker och ting förändras, och människor förändras. Därför är det viktigt att ta vara på stunden – att ta vara på varje löprunda.”

 

Ljuden
”Jag har en bakgrund inom musik, och var tidigare chefredaktör för FADER. New York är en musikalisk stad, tack vare sin kultur. Staden är en smältdegel när det gäller all sorts musik, från jazz och hiphop till salsa och afro-kubansk musik till fantastisk indisk klassisk musik.

Jag lyssnar inte alltid på musik när jag springer. Ibland, som under hårda tempopass, försöker jag att inte fokusera så mycket på puls och fart och stegfrekvens utan istället ta in stadens vibbar – och det får jag energi av.”
”Det är först nyligen som jag har börjat lyssna på musik när jag springer, inte minst tack vare nya, bättre tekniska produkter. Jag lyssnar på två sorters musik när jag springer: antingen en
Jay Electronica mixtape, eller en från Mos Def där han rappar till låtar av Marvin Gaye. Så det blir mest sådant, och så har jag en låtlista med mer spirituell musik som jazz, eller sax med sitar och harpa: Coltrane, Pharaoh Sanders, Carlos Santana. I princip kan det bli antingen spirituell jazz eller musik med lågt BPM, som ’trap music’. Jag har skapat en egen låtlista tillsammans med Jaybird som speglar min upplevelse av att springa genom New York City.”

Smakerna
”Vi har två grundprinciper när vi planerar våra rundor. Dels vill vi att underlaget ska ha en viss struktur; den där råa känslan som väcker fötterna till liv, som man hittar i hamnen i Brooklyn eller på en byggarbetsplats efter stängningsdags. Dels vill vi att våra rundor ska avslutas på en riktigt bra restaurang – som i sin tur gärna får ligga ett stenkast ifrån en skivaffär.”

Loppet
”Jag har sprungit New York City Marathon 9 gånger. Att springa världens största maraton med över 50 000 andra löpare gör dig omedelbart till en del av New York. Man känner direkt en samhörighet med staden, och inte bara rent fysiskt. Att springa genom New York är en fantastisk upplevelse, som mycket väl kan vara i paritet med att få se sina barn födas.

Veckan före loppet förbereder sig hela staden för maran, räcker ut en hand, välkomnar dig. Som en gång i slutet av ett träningspass när en taxi började köra jämsides med mig. Efter ett tag lutade föraren sig ut och ropade: ’Looking good!’

New York City och dess invånare respekterar dig när det drar ihop sig mot maran. Det betyder däremot inte att cyklister och taxichaufförer inte försöker köra över dig, eller att dina kollegor inte blir trötta på att lyssna på ditt träningssnack. Däremot kommer okända människor att hälsa på dig, berömma dig för din insats och försäkra dig om att det kommer att gå bra på loppet.”

* * *

Läs mer i Runner’s Worlds och Jaybirds artikelserie om löpande visionärer i Tokyo, London, och Chamonix och om hur de utvecklar löpningen som kulturellt fenomen.

 

Blogg

Omstart

07 jan 2019 av Antal visningar: 354

Egentligen hade jag tänkt att skriva nån form av årskrönika under julhelgen – nåt form av försök till att sammanfatta löparåret 2018 som på många sätt blev ett år som knappast kommer gå till historien som ett av de bättre resultatmässigt. Snarare tvärtom. För trots att jag skruvade upp träningsdosen rätt rejält och lyckades med konststycket att hålla mig hel under nästan hela året så fick jag aldrig till det på maran. Jag fick förvisso uppleva två häftiga lopp i London och Chicago och även persa på halvmaran och fixa sub 1.20 för första gången, men det är ändå misslyckandena i dom två nämnda marathonloppen som jag kommer att komma ihåg mest när det gäller föregående år.

Nu blev det ingen sammanfattning, mest för att jag stått på en crosstrainer under hela julledigheten och inte velat tänka på löpning. 2018 avslutades verkligen i moll. Jag har spenderat så pass många timmar på crosstrainern i december att jag nästan börjat gilla den. Det är fan inget bra tecken. Dom senaste veckorna har vart en berg- och dalbana, heaven & hell. Ett steg framåt, två steg bakåt. Jag mäktade visserligen med 17km distans på julaftons morgon och slapp på så vis sitta och peta i julmaten men mycket mer än så blev det inte. Förrän nu. Till slut tvingade jag mig själv att vila från löpningen mer än nån dag och inte envisas med att testa vaden hela tiden och det verkar ha hjälpt.

Jag har precis stängt årets första vecka och lyckades skramla ihop 10mil och det verkar som om vaden håller ihop. Det märks dock att det inte blev särskilt mycket löpning i december för jag har sån sjuk träningsvärk som jag inte trodde jag kunde få av att bara springa mellanmjölksdistans. Imorse när jag vaknade var huvudet inställt på att testa ett fartpass för första gången på flera månader men vaderna ömmade så pass mycket att det gjorde ont bara av att ligga på rygg i sängen med vaderna vilande. Magkänslan sa direkt att löpning inte var aktuellt. Hello crosstrainer!

Är det nåt jag har lärt mig dom senaste åren så är det att löpningen är viktigare än att bara jaga nya pers och att samla mil på hög. Om jag inte får springa så funkar inte resten av livet. Jag kommer aldrig att nöja mig med att jogga två tre gånger i veckan bara för att må bra, däremot så kanske det inte spelar så stor roll i slutänden om jag springer 10 eller 15 mil eller att jag faktiskt unnar mig en vilodag varje vecka. Vad jag vet är att jag mår skit när jag inte kan springa.

När det gäller träningen i år så ska jag försöka träna smartare och inte bara mycket. Ifjol var det mil som gällde, i år tänker jag att jag måste prioritera fart. Det säger jag i och för sig varje år men det slutar ändå alltid med att jag tänker att flest mil vinner men 2019 är året då jag faktiskt ska lägga in fler kortare fartpass typ 40x200m med 200m joggvila och inte bara nöta på med mina 4x5km trösklar. Förra året snittade jag 15mil i veckan hela vintern och hade typ en vilodag i månaden. I år ska jag försöka att inte vara lika besatt av att samla milen på hög.

Årets stora mål är fortfarande marathon. Hamburg i vår och Berlin i höst men jag ska också försöka att springa lite fler millopp, kanske även kortare än så. För tidsmässigt så har jag stått still på milen i 3 år och underpresterat å det grövsta på den distansen dom få gånger jag sprungit ett 10k lopp, framförallt för att jag inte prioriterat det alls. Jag vet också att jag springer för fort på distanspassen och borde lära mig att hålla igen när jag nöter på med mina 22km distanspass fyra gånger i veckan. Men jag kommer fortfarande att försöka prioritera en hyfsad volym nu i vinter och första målet är att komma tillbaka till den nivå jag var på i höstas när det gäller hårdhet i kroppen. Som sagt, kroppen håller knappt ihop just nu för en tiomila vecka och det måste det bli ändring på.

Januari har i alla fall börjat okej. Dessutom har all snö mer eller mindre försvunnit här i Svallet efter dom senaste dagarnas milda väder. Där är förvisso skridskobana överallt men med dubb så är det inga problem. Det har vart underbart att inte behöva tio lager kläder varje gång man ska ut – häromdagen var det så pass milt att kortbrallor inte hade vart nåt problem – så förhoppningsvis kanske man slipper allt för mycket löpband nu i vinter. Det hade ju vart för jävla nice. Och efter förra årets snösmocka så är vi fan förtjänta av en vinter med barmark här uppe i norr.

/Hörs

Världens första VM i islöpning
Blogg

Världens första VM i islöpning

av Antal visningar: 323

Lördag den 16 mars arrangeras världsmästerskapet i islöpningar för första gången. Den historiska tävlingen går på Tisleifjorden i Norge, där 500 deltagare kommer att springa ett helt eller halvt maraton – på blank is.

Tisleifjorden kopplas vintertid oftast ihop med bilar, eftersom den blanka isen är en av världens ledande arenor för vintertest av bildäck och bilar. Men nu i vinter, den 16 mars, får bilarna ge plats för 500 löpare som ska springa Frozen Lake Marathon.

– Det kommer att bli en unik upplevelse. När jag var här för första gången var det ganska uppenbart att vi var tvungna att arrangera ett löplopp här, säger Jonas Svengård, evenemangschef hos den svenska skoproducenten Icebug och initiativtagare till Frozen Lake Marathon.
Han fortsätter: – Tänk dig att du har en slingrande helt flack plogad bana på isen omgiven av höga snötäkta berg. Det är en majestätisk naturupplevelse som bara kan upplevas en dag om året, och jag kan inte föreställa mig något mer inspirerande en vacker vinterdag.

Deltagarna i Frozen Lake Marathon kan välja mellan halvmaraton på 21 km och maraton på 42 km. För första gången kommer loppet också att innefatta världsmästerskapen i islöpning. – Vi hoppas att få se några riktigt snabba löpare på startlinjen och det blir spännande att se om löparna är lika snabba på isen som på asfalt, säger Geir Jarle Bjørneng, chef för arrangörsföretaget Springtime Event. – Samtidigt är det inte tävlingsmomentet som är vårt huvudfokus här. Även om det är VM, är det här en lopp för alla där det viktigaste är att alla deltagarna reser hem med en fantastisk upplevelse, säger Bjørneng.

Under Frozen Lake Marathon är säkerhet det vi prioriterar främst. Eftersom hela tävlingen genomförs på isen måste deltagarna använda löparskor med dubbar och av säkerhetsskäl är tävlingen begränsad till högst 500 deltagare. – Det hade ju varit kul om vi kunnat ta emot fler löpare, eftersom platserna snabbt tar slut. Men det är trots allt is vi ska springa på, och även om vi har säkerhetsexperter på plats som kan garantera att isen håller, tar vi snarare det säkra framför det osäkra, säger Bjørneng.

Mer info om Frozen Lake Marathon hittar du här

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på test.runnersworld.se