Häromdagen frågade en bekant som vet att jag springer en del vad mitt nästa lopp är. Barcelona Marathon, svarade jag lite svävande. Egentligen gillar jag inte att prata träning med personer som inte själva tränar därför det blir lätt så att man får inta försvarsställning och motivera varför man springer 12-13mil i veckan som om det vore jättekonstigt. ”-Det är väl inga problem för dig som är så vältränad”, fick jag som svar. Jo, det är ett jävla problem tänkte jag tyst för mig själv men sa ingenting.

Jag skulle inte kalla mig själv för vältränad just nu. Jag springer en del men inte så mycket mer än så. Även om jag tycker att jag varierar passen så är det ändå ganska ensidigt att bara springa. Egentligen borde jag träna mer allsidigt för att inte gå sönder igen men just nu har jag inte orken för det. Marathonträningen tar all tid. Och all styrka som jag en gång hade har jag tappat för länge sen och smidighet ska vi inte prata om. En vältränad person har inte problem att ta sig upp ur sängen på morgonen inbillar jag mig. För några år sen däremot skulle jag nog ha sagt att jag var vältränad. Förutom att jag sprang 6-7mil i veckan så tränade jag även annat 4-5ggr i veckan. Tung styrketräning, gick på corepass, bodypump, spinning, tränade med kettebells mm. Ett tag körde jag mycket funktionella styrkeövningar, låg på pilatesbollar och ålade mig. 30 chins och tresiffrigt i bänkpress var inget problem. Men det var då. Jag tror inte jag fixar tio situps just nu. Uthållighet har jag en del av, snabbhet inte lika mycket men styrka, smidighet, rörlighet, balans och koordination som jag tycker krävs för att man ska vara vältränad existerar inte. Jag menar inte att jag är otränad, jämfört med många andra ligger jag nog över snittet, men vältränad är ett komplext begrepp som jag tycker ska innefatta fler delar än att bara vara uthållig eller bara vara stark. Ta till exempel många medelåldersmän på gymmet med en begynnande ölmage som utan problem trycker 200kg i knäböj eller marklyft, jag tror att många av dom ser sig själva som vältränade. Starka ja, vältränade nej. 2.10 på maran men inte orka två chins tycker jag heller inte gör att man är vältränad. När jag har fixat mitt drömmål på maran så ska jag jobba på styrkan, smidigheten och dom andra bitarna, men just nu lägger jag krutet på att springa.

Tyvärr är det full vinter här i Sundsvall med allt vad det innebär. Hitills har jag kört nästan alla pass ute trots -22 grader, ishalka eller snöoväder men nu börjar jag bli less på riktigt. Det har snöat konstant sen igår och i kombination med dryg vind så fick det bli löpband idag. Droppen kom igår när jag snöpulsade mig fram utan sikt i snöoväder och svor konstant. Idag blev det 4x5km tröskel på löpband i splits och linne. Då kan det se ut så här. Inte särskilt vackert nånstans men det blev ett bra pass. Och jag slapp pulsa i snö.

Tröskel är intressant. Min uppfattning är att många stirrar sig blinda på en fart. Jag tror det är bättre att gå på puls när man ska träna tröskel för farten är ju beroende av underlag, väder, vind och övriga förhållanden. Det förutsätter ju att man vet sina pulszoner. Jag tränar sällan med pulsband nuförtiden men om jag ska springa tröskel vill jag verkligen ha det. Och lägger man 3-4000kr på en dyr pulsklocka tycker jag också att man borde fundera på att lägga en tusenlapp på ett riktigt test så man verkligen får glädje av sin dyra pulsklocka. Jag tränade länge i tron att min maxpuls följde snittet och kunde beräknas med en formel. 195 sa den. Varje gång jag kom upp på 80% höll jag på och dö. Ändrade i smyg till några slag lägre. Det hjälpte inte heller. Sen gjorde jag ett sånt där laktat- och vo2max test och fick reda på att min maxpuls inte alls var 195, utan långt därifrån. Helt plötsligt blev det mycket lättare att träna pulsbaserat. Det var typ det jobbigaste jag gjort och det kostade några kronor men det var helt klart värt det. Funderar på att göra om samma test nu i vår. Jag vet fortfarande inte vad som är ett bra testvärde, har inte orkat sätta mig in i det, kommer ihåg att jag fick 61ml/kg/min eller hur det nu mäts men tycker att ett tiotal maror senare och ca 13 000km löpning på det så borde jag kunna förbättra det.

/Hörs

Dagens låt: denna dag måste självklart tillägnas David Bowie. Det är helt omöjligt att välja ut en platta som definierar honom. Glamrock, pop, soul, funk, new wave, electronica, klassiskt, han har gjort allt. Hunky Dory är min personliga favoritskiva och All the young dudes min favoritlåt men denna sorgens dag väljer jag istället hans fantastiska insats på Comfortably numb tillsammans med David Gilmour. Vila frid David!

Det bor en förvirrad och vilsen atlet i oss alla. Tävlingarna som utgör våra huvudmål är så omfattande och långa att det är svårt vara mentalt & fysiskt förberedd. Under sommarhalvåret har man chans träna i den miljö man senare ska tävla i vilket underlättar och gör det enklare finjustera ens strategi och zoner. Det är även enklare få till den mängd som behövs då dygnet innehåller fler ljusa timmar samt underlaget tillåter rätt utrustning och hela fartregistret. Under vintern däremot är det omvänt. Ni kan hävda vad ni vill. Det är inte samma sak cykla inomhus, simma i pool eller springa på band. Visst, jag erkänner det finns undantag som klarar sköta nästintill all sin träning under takets kontrollerade former men vidhåller det finns fler exempel på dem som misslyckats. Andy Potts är väl den mest kända inomhuscyklisten som ligger på absolut högsta nivå. För att bli bra i öppet vatten måste träna ofta i just det. Jag är inge vidare i varken eller men tack vare relativt fler timmar i OW så står jag mig bättre där. Det visar sig speciellt när förutsättningarna blir tuffa (undantag Kalmar 2015 när jag simmade fel). Cykla inomhus har fördelar absolut. Största nackdelen anser jag vara den tekniska aspekten samt frånvaron från vind. Hur ska man bli bra på cykla på tekniska vindpinade banor som Fuerteventura om man aldrig tränat i hårda vindar eller kört snabbbt nerför?! Löpning på band är väl kanske den delen som är minst olik verkligheten då triathlonsporten oftast lägger löpdelen på platta bansträckor. Det är bara sinnessjukt tråkigt vilket är illa nog….

Anledningen varför jag skriver detta är för jag vill belysa vikten av att inte lägga för mycket vikt vid ens data under vinterträningen eller missa sina förberedelser under ens tidiga försäsongslopp. Vill även gnälla och skriva av mig då jag själv har tre tidiga lopp i år.

Inför race på vårterminen:

Simning – Kommer hålla mig kortfattad då jag knappast är en simexpert. Då jag saknar timmar i vattnet i jämförelse med mina likar har jag tvingats till göra det bästa av situationen. Är egentligen ingen hopplös simmare men då jag endast simmar 1,2-1,5 pass i veckan blir jag aldrig speciellt mycket bättre heller. Ett aktivt val som jag ofta får sota för. Simma ofta i 50:an vid distanspassen och kör långa serier som är nära er beräknade tävlingsintensitet. Fokusera inte så mycket på nån sekund hit eller dit per hundring utan hitta en critical speed & teknik där ni kan upprepa serier av 200-400 meter utan behöva livräddas ur poolen efteråt. Jag skulle även sluta köra med hjälpmedel strax innan så ni kan förlita er på riktig simning snarare än dolme-, fen- & paddelteknik.

Cykling – Den absolut största utmaningen. Sitta i spinningsalar iförd klubbens trishorts, jobbpendla (don´t get me started), ta selfies på trainern eller köra MTB är inte speciellt likt 5-6h nerhukad i en båge med en störtkruka på huvudet och två liter saltvatten i magsäcken. Addera dynamiken på ett lopp där värme, backar, vind, andra atleter & bristfällig asfalt tillkommer. Det är så mycket mer till cykla bra i 18 mil än bara trampa runt sina pedaler i 200 watt. Finns fördelar med trainer som jag dock gillar. Ingen trafik eller störelsemoment vilket underlättar kontroll & bibehållen intensitet under kvalitetspass. Skulle t o m sträcka mig så långt att vissa pass körs med fördel på trainer även under sommartider ur en praktisk synvinkel. Samma här, kör så långa serier som möjligt strax över er tävlingsintensitet. 3-5 x 10-15 minuter med kort vila funkar bra för mig. 20-30 minutare tycker jag är i längsta laget men har man det pannbenet är det att föredra såklart. Långpassen är trånga sektorn. Få, eller nästan inga klarar sitta 4-5h på en trainer i sträck (undantag Karin Linnersund & David Näsvik). Mitt tips är lägg tre dagar i rad med så mycket cykel ni mäktar med. Gärna tätt mellan passen. Kväll/morgon eller morgon/eftermiddag…..ja ni fattar. Ackumelerar ni 6-7h på tre dagar i några veckor i sträck anser jag det kvalificerar sig hamna under rubriken ”distanspass”. Försök även lägga in partier runt eller strax över tänkt race pace nere i bågen. Obs, förlita er inte på wattmätaren på trainern. Utan vetenskapligt stöd hävdar jag den snålar med watten. Kört så många pass nu inomhus varvat med utomhus att det stämmer åtminstone på mig utan undantag. Runt tröskel tappar jag 20-30 watt på trainern, distans 15-20w. Kan i princip inte genomföra 20 mins maxtest inne medan jag ser fram mot dem ute. Försök ligga runt 20-30 mil i veckan under en månad eller motsvarande i tid beräknat på 30 km/h. Sist men inte minst. Kör absolut inte en hel Ironman under vinterhalvåret med stora ambitioner om ni inte har möjlighet till ett träningsläger några veckor innan race. Då kommer er race report innehålla denna hashtag #epicfail

Löpning – Den enda gren som i princip går lika bra köra året runt om man är triathlet. Bana & band vid kvalitet sedan olika typer av distanspass utomhus eller löpband. Samma här, läs inte in för mycket negativt i splittarna från bandet eller utepassen. Alla löpband är felkalibrerade åt endera hållet samt kyla & underlag håller ner farterna på distanspassen. Gör nåt så old school som gå på känsla & stäm av med pulsen så ni håller er på mattan. Vid extrem kyla spring så mycket ni kan under 2-3 dagar så ni även här får ihop mil. Det ger bra effekt även om det inte är samma sak som dra 32km i ett sträck. Försök snitta 5-7 mil i veckan under en månad, eller motsvarande i tid. Värmeacklimatisering på band i extrakläder saknar enligt mig fäste i vetenskapen men kanske hjälper det mentalt, vad vet jag. Har aldrig provat och har klarat mig bra ändå trots varma lopp.

Som vanligt när det kommer till självutnämnda experter. Ta det jag skriver med en nypa salt. Detta funkar på mig, åtminstone upp till halva Ironmansistansen. Sydafrika är 10:e april och då får vi se om det här lyckats eller om jag hamnar på listan över ännu en naiv svensk triathlet. Vi är alla olika så lyssna även med dem som gjort liknande strapatser innan ni bestämmer er för vilken strategi ni ska följa. Sen såklart, lyssna på er kropp och sluta följa era träningsscheman slaviskt. Det är ingen exakt vetenskap och coacherna copy pastear lika mycket som ni gör på jobbet så börja tänka lite själva också….

Over and Out

Nelker