Blev du testlöpare av Sauconys nya EVERUN-teknologi?
Blogg

Blev du testlöpare av Sauconys nya EVERUN-teknologi?


Nu har vi utsett fem testlöpare som får ett par Saucony Triumph ISO 2 (neutralt löpsteg) eller Guide 9 (pronerande löpsteg) med det helt nya stötdämpande materialet EVERUN. 

Vi säger stort grattis till:

  • Ida Tryggvesson
  • Filip Wendelin
  • Marie-Therese Öberg
  • Johan Löwkvist
  • Emma Haglund
Vinnarna har även kontaktats via mejl. Tack till alla er som var med och tävlade!

Triumph ISO 2 passar dig med neutralt löpsteg som söker en skön mängdträningssko. Skon är byggd med en helt ny konstruktion – en EVERUN Topsole som ligger närmast under foten. Denna ger det mest stötdämpade materialet närmast foten och formar sig efter fotsulan. 

Triumph ISO 2 blev Runner’s Worlds redaktörers val i senaste skotestet (nr 12 2015, i butik 15 december). 

Guide 9 passar dig som söker en mängdträningssko med effektivt pronationsstöd. Skon har (precis som Triumph ISO 2) en EVERUN Topsole närmast foten som formar sig efter fotsulan. Guide 9 kombinerar flexibilitet, passform och stöd utan att bli klumpig. 

Läs mer om EVERUN i vår artikel i samarbete med Saucony

Kolla in filmen som förklarar allt om EVERUN


Blogg

Hur långt är ett snöre?


Hade tänkt springa veckans långpass idag för att ha det avklarat men när jag vaknade imorse visade termometern -19 grader och långpass i det vädret kändes inte särskilt lockande. En stor fördel med att inte följa nåt program är att kunna improvisera efter dagsform och väder och inte känna sig som en slav under ett schema. Jag kör mycket distans och låter dagsformen få bestämma farten. Ibland går det fort, ibland långsamt, vissa gånger lägger jag in fartökningar och andra gånger kör jag pulserande, lite mer fartleksbetonat. Ibland flackt, ibland kuperat. Oavsett vad man kallar passen för så trivs jag med det upplägget, särskilt nu på vintern. Trots att det blir mycket distans så är det inte så enformigt som det låter, jag tycker att jag lyckas få tillräckligt med variation. Men veckans viktigaste pass är ändå långpasset. Jag har nån sorts hatkärlek till det. Det är utan tvekan ett av veckans jobbigare pass, inte så mycket för ansträngningen utan snarare för att det är mentalt jobbigt att springa lugnt och långsamt länge, nästan så att det blir tråkigt och därför gör jag ofta felet att springa dom lite för fort. Nu på vintern är de ännu jobbigare än vanligt, jag blir fortare uttråkad pga underlaget, svär för mig själv och trots att det inte är särskilt jobbigt pulsmässigt så blir det jobbigt pga kyla, snömodd, ishalka och isande vindar. Men jag springer dom pliktroget varje vecka ändå därför att jag tror på att det är det enskilt viktigaste passet (i kombination med mycket mängd) för att bli bra på marathon.

Hur långt är ett långpass egentligen? Ungefär lika långt som ett snöre säger vissa, lika långt som ett rep menar andra. Jag har sen tidigare bestämt mig för att långpass är 30km eller mer. Vet inte riktigt varför. När jag började intressera mig för marathon och satte mig in i löpningens vokabulär fick jag lära mig att alla pass över 90 minuter är långpass. Jag hade en 2:a i kemi men förstod i alla fall så pass mycket att långpassens syfte var att öka antalet kapilärer i musklerna, lära kroppen att använda fett istället för glykogen samt att vänja sig vid långvarig belastning. Det lät ganska enkelt och logiskt. Sen började jag fundera lite mer. Tar glykogenet verkligen slut vid exakt 90 minuter? För alla? Om så är fallet borde man väl rimligen behöva springa ännu längre än 90 minuter för att använda fett och inte stanna vid 90min. Det låter lite godtyckligt, ungefär som att 26p på ett prov är godkänt men 25p är underkänt. Och varför springer vissa långpass på 18km och andra på 38km?

Många menar att det är bättre att mäta långpasset i tid snarare än distans. Jag gör det som sagt inte men jag tycker ändå att det låter rimligt, framförallt eftersom farten då inte blir en lika viktig faktor att ta hänsyn till och det skulle förklara ovanstående diff i längd. Vi är alla olika, har olika förutsättningar, gränser och tränar inför olika distanser. Det som för nån är ett långpass är för andra vanlig distans. I december sprang jag 20st pass på 90min eller mer och med 90min definitionen skulle det då innebära att jag sprang 20st långpass. Det faller ju på sin egen orimlighet. Jag tror det kan finnas en poäng med att inte definiera hur långt ett långpass ska vara med risk för att man psykologiskt anpassar sig till nåt man på förhand bestämt sig för. Tex har jag allt för ofta gett upp vid exakt 30km bara för att jag bestämt mig för att det är ett långpass när jag mycket väl kunnat fortsätta ett tag till. Hur långt ett långpass ska vara är nog upp till var och en, däremot tycker jag att veckans längsta pass är en bättre definition än 90min. Det behöver inte vara lika långt från vecka till vecka, bara att det är det längsta. Men om man tränar specifikt inför tex marathon tror jag ändå att det behöver finnas en undre gräns för hur långa vissa av passen bör vara. Jag har bestämt mig för att mitt längsta pass ska vara lika lång tid som jag tänker springer loppet på, dvs 2.50. Sen ska jag sluta upp med att logga ”korta långpass” också som jag gjorde tidigare. Ett långpass kan ju inte vara kort. Det är som å säga att man är liberalkommunist. Eller elitmotionär. 

Trots att det inte blev nåt långpass imorse så har det ändå blivit löpning. Dubbelpass till och med. En timmes morgonjogg i minusgraderna och nu i eftermiddag 20km i min tänkta tävlingsfart på löpband. Det var jobbigare än jag tänkt men å andra sidan ska det vara jobbigt att springa i tävlingsfart, särskilt när formen är kass och benen slitna. Förhoppningsvis går det lättare och lättare allt eftersom. Det är ett av mina nyckelpass som jag tänker springa varje vecka. Och till dig på löpbandet brevid – svaret är Ja, vi tävlade.

Och appropå hur långt ett snöre är, det är ju mer av en filosofisk fråga, men i det här fallet går det att räkna på. Man får inte glömma bort att träna knoppen också, den behöver minst lika mycket träning som kroppen. Jag skänker den fantastiska boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami till den som fixar den snyggaste lösningen på frågan: hur långt är snöret?

(cylindern är 12cm lång och 4cm i omkrets)

Dagens låt: den här skivan har jag missat, har snurrat den konstant de senaste dagarna och den hade lätt tagit sig in på min top10 lista förra året om jag bara hade upptäckt den i tid. Modernt men men ändå retro. Det här är riktig R&B / soul. Usher, Chris Brown och Rihanna är det inte. 


Runner’s High – meningen med att vara människa
Blogg

Runner’s High – meningen med att vara människa


Det var 18 kilometer kvar. Jag hade sprungit i 35 kilometer och haltat i 25. Det var mitt första ultralopp och jag hade ont i knäet, rejält ont. Men jag ville inte bryta – inte i mitt första ultralopp.

Jag befann mig på 2 700 meters höjd i Schweiz. Det må bära eller brista, tänkte jag och började springa så fort jag kunde nerför berget. Fast om jag ska vara ärlig så tänkte jag nog aldrig på att det kunde brista. Jag tänkte inte alls, jag bara sprang.

Efter någon kilometer var smärtan borta och jag rusade om löpare som sprungit förbi mig någon timme tidigare. De sista 15 kilometerna sprang jag som i ett rus. Jag kände ingen trötthet, ingen smärta.

Strax efter målgången kom smärtan ikapp mig. Jag haltade till hotellet, och sen hade jag ont i knäet i nästan en månad.

Jag tror att många som springer känner igen sig. Ibland när det är som jobbigast är det som om tröttheten och smärtan dunstar bort och man kommer in i ett flyt, mer bekant som ”andra andningen” eller ”runner’s high”.

Ben, armar, puls och andning arbetar rytmiskt tillsammans, och tid och rum flyter samman. Det är en euforisk känsla, men vad är det egentligen? Är det ett högst subjektivt upplevt tillstånd, otillgängligt och mystiskt för de flesta?

Enligt antropologen David Raichlen är ”runner’s high” ett genetiskt arv från våra förfäder. Fram till för några tusen år sedan hängde vår överlevnad på att vi orkade springa längre än vad våra byten orkade.

Att springa och att anstränga sig till det yttersta gör ont, och på savannen är det alltid en jämn kamp mellan jägare och jagade. Ett jagat djur gör allt för att överleva, så människan var tvungen att mobilisera alla krafter till en dödlig spurt och en hård kamp. De vars hjärnor utsöndrade smärtlindring och belöning lyckades bäst med det. 

”Runner’s high” är helt enkelt hjärnans sätt att förtränga trötta ben och småskador. Den som lyckades belönades med hundratusentals kalorier, vilket gjorde ansträngningen värd besväret. Denna belöning – det vill säga bytet – motiverade våra förfäder att utsätta sig för ansträngningen om och om igen.

Det är sannolikt samma känsla som får oss att vilja ut och springa – igen och igen. På något sätt uppfattade min hjärna förmodligen att jag sprang för liv och död den där dagen för över tre år sedan.

Men vad exakt är det som händer i hjärnan?
Forskarna har hittat två hormoner som man tror ger upphov till den euforiska känslan. Den ena är endorfiner, kroppens eget morfin. Efter två timmar löpning flödar endorfinerna som fungerar som smärtstillare. Det andra hormonet är endocannabinoider, kroppens eget marijuana, som ger upphov till känslan av lugn. Mängden endocannabinoider ökar när vi utsätter kroppen för stress.

Enligt forskarna är sannolikheten att uppleva ”runner’s high” störst på morgonen då halterna av endocannabinoider är tre gånger högre än på kvällen. Man bör ligga på cirka 70-85 procent av sin maxpuls, alltså springa lite lagom ansträngande så att inte alltför mycket stress och ansträngning motverkar effekten. Forskarna kunde också se att det dröjde ungefär två timmar innan endorfinerna flödade i hjärnan.

Själv springer jag ofta tidigt på morgonen och på långpassen känner jag mig lite hög. Kroppen verkar förvänta sig det också; jag är nog beroende av löpning. När jag kommer till en ny plats är en av mina första tankar alltid att hitta ett lämpligt ställe att springa på.

När vi springer frigör hjärnan de substanser som gjorde oss till människor och det är kanske därför som det känns så rätt att springa. Att springa är att ta del av ett djupt nedärvt beteende som finns i alla människor. Löpning är alltså ett sätt att återknyta kontakten med den djupare meningen med att vara människa.


Ta en tjuvtitt på nummer 1 2016!
Mat för löpare: Så lär du dig gallra bland kostråden
Blogg

Mat för löpare: Så lär du dig gallra bland kostråden


Det finns en oändlig mängd information i tidningar och i sociala medier om hur, vad och när du bör äta för att prestera bra under träning och tävling. Alla motstridiga tips och råd skapar lätt förvirring. Faktum är att det också finns många råd i gråzonen – det vill säga råd som kan vara rätt för vissa personer, men inte för andra.

Innan du tar till dig vad du läser gör du klokt i att fundera över vem som har skrivit en artikel och vilka källor som anges. Om informationen kommer från en privatperson, som baserar sina råd på egna upplevelser, bör du ta råden med en nypa salt. Om artikeln refererar till en vetenskaplig studie bör du ta reda på vilka som står bakom studien. Om till exempel en producent för proteintillskott har finansierat studien finns det risk att företaget vinklar studien till sin egen fördel. 

När det gäller vetenskapliga studier ska du också ha i åtanke att de flesta studier är gjorda på män. Försök på män är enklast att standardisera eftersom menscykeln gör det svårare att standardisera försök på kvinnor. De flesta studier är också gjorda i en kontrollerad laboratoriemiljö. Studier ute på fält, som till exempel under en tävling, liknar verkligheten mer, men är också svårare att kontrollera. 

Du bör även tänka på att de flesta studier använder motionärer som försökspersoner – elitidrottare väntar helst in resultaten innan de ändrar sin kosthållning. Var också uppmärksam på vem artikeln du läser är riktad till. Många som tränar följer råd som är riktade till personer som rör sig minimalt. Tränande tonåringar följer till exempel ofta råd som är riktade till de som vuxit färdigt eller till de som aldrig tränar. 

Läser du om en studie i en tidning ska du också vara medveten om att skribenten kan ha vinklat texten för att tidningen ska säljas, snarare än att redogöra för studiens huvudpoäng. En dagstidning skrev till exempel för en tid sedan att man går upp i vikt av att äta frukt. Men när man nagelfor studien, som journalisten hänvisade till, framgick det att deltagarna hade fått dricka en fruktoslösning – vilket inte är frukt – varje dag. Det var energiöverskottet från fruktoslösningen som gjorde att studiedeltagarna gick upp i vikt, inte något ökat intag av frukt. 

Det faktum att många löpare skär ner på energiintaget och äter mer protein och mindre kolhydrater går hand i hand med de smala kroppsideal och de kostråd som basuneras ut i media. Men kom ihåg att som löpare gör du av med mycket energi och många gånger bör du gå emot strömmen när det gäller dina matval.

Jag känner till idrottare som skäms över sina stora matportioner och som tycker att det är jobbigt att ständigt behöva svara på varför de äter så mycket kolhydrater. Vi som tränar måste göra våra egna val så att vi ger vår kropp de bästa förutsättningarna för att orka träna optimalt.

Idag tenderar idrottare att få i sig för lite energi, framför allt från kolhydrater. Det kan bland annat leda till hämmad tillväxt, ökad skadefrekvens, hormonrubbningar och benskörhet vid tidig ålder. Ett för högt proteinintag är också vanligt förekommande bland idrottare. Det är oklokt eftersom mer protein inte gör dig starkare utan snarare leder till ökad fettinlagring. Protein ökar också mättnadskänslan, varför en proteinrik kosthållning kan leda till att du stoppar i dig mindre kolhydrater än du annars skulle ha gjort. Därmed kan du gå miste om viktiga vitaminer och mineraler. 

5 råd med vetenskapligt stöd

1. För optimal prestation finns inga genvägar. Du behöver balans mellan sömn, träning, näring, energi, vätska och återhämtning. 

2. Du bör periodisera din kosthållning, det vill säga anpassa energi- och kolhydratintag efter träningsmängd.

3. Kolhydrater behövs för högintensiv träning samt vid tävling.

4. Proteinintaget bör fördelas under alla dagens måltider för att förbättra muskeluppbyggnad och återhämtning.

5. Förlorar du cirka två procent av kroppsvikten i vätska kan din prestationsförmåga försämras.

Obs! Låter ett tips för bra för att vara sant? Då är det förmodligen för bra för att vara sant.

 


Blogg

Bra start på året


2016, nu kör vi. Nytt år, nya möjligheter och nya rekord som ska slås. Som vanligt är motivationen på topp så här i början på januari som den alltid brukar vara men nu börjar det märkas att man är mitt uppe i pågående maraträning. De senaste fem veckorna har jag ägnat åt att bygga upp en bra grund med 12-13mils löpning/vecka utan att känna mig sliten, tvärtom så har jag känt mig oförskämt pigg och fräsch men nu börjar verkligheten komma ikapp. Idag sprang jag min 70:e kilometer på tre dagar och pannbenet fick verkligen jobba, benen likaså. Sliten var bara förnamnet, fick verkligen anstränga mig för att inte se ut som en äldre tant med höftprotes som var ute och powerwalkade när jag sprang förbi folk som var ute på sin söndagspromenad nu på eftermiddagen. Det här är en ganska beskrivande bild hur jag brukar känna mig i allmänhet när jag springer och i synnerhet idag.

Har ägnat en del av julledigheten åt att surfa runt på nätet och läsa artiklar om löpning, olika löparbloggar, forum och lyssna på podcasts. Normalt tycker jag mig inte ha tid för det och prioriterar hellre att läsa nån trevlig politiker- eller musikblogg men nu har tiden funnits. En tanke som slår mig är löpningen blivit så fruktansvärt teoretisk på motionsnivå och att många verkar glömma det viktigaste, nämligen att springa. De flesta av oss kommer aldrig bli elit och behöva fundera i dessa banor. Ibland känns det som om det är viktigare att diskutera hur lång vila man ska ha mellan sina tusingar, drop på skorna eller hur man ska äta före och efter ett pass än själva löpningen, det är Phil Maffetone hit och Renato Canova dit. Det slår mig att det finns många självutnämnda experter som verkar veta precis hur och vad man ska träna. Jag hoppas att jag inte tillhör den kategorin. Jag är fortfarande en nybörjare på det här med löpning och på sin höjd en hygglig motionär som gnetar på, jag försöker att inte ta mig själv på för stort allvar men också att vara ödmjuk inför de som kan det här med löpning bättre och vill hela tiden lära mig mer. Hade det inte vart för Team Asics hade jag nog aldrig börjat blogga om löpning. Vem skulle egentligen vara intresserad av det mer än jag själv? Jag har absolut inget emot att diskutera löpning och träning men känner samtidigt att jag inte har ork att gå omkring och fundera på om jag skulle ha haft 45s ståvila istället för eller 60s joggvila, det stjäl bara massa energi och tar fokus från det som är viktigt. I min träningsdagbok de senaste veckorna står det distans, distans, distans, långpass, distans med fartökning, distans osv. Jag har sprungit en hel del kuperat, i backar, progressivt och med fartleksinslag men det viktigaste tycker jag är att jag sprungit och inte vad jag väljer att kalla träningen för. Under 2016 hoppas jag att trenden blir att tänka lite mindre och springa lite mer. Sen tror jag att många inklusive mig själv skulle må bra av att springa skiten ur sig lite oftare för att utvecklas ännu mera. Löpning är precis som livet i stort, det gör sällan ont om man hela tiden befinner sig i bekvämlighetszonen.

Imorn startar jag upp januari månads träning på allvar. Planen är att fortsätta springa mycket distans och ligga kvar på ungefär samma veckomängd men att skruva upp farten på ett par av veckans pass. Senaste tiden har den mesta träningen genomförts i ganska moderat tempo överlag, i januari ska jag försöka springa mer och mer i min tänkta tävlingsfart. 20km marafart är ett pass som jag tänker köra varje vecka, det gjorde jag ifjol inför Rotterdam och det fungerade bra då så förhoppningsvis är det ett vinnande koncept även i år. Misstänker att det kommer få bli på löpband till stor del med tanke på väder och underlag ute så det är bara att ställa in huvudet på att behöva stångas med alla nytillskott på gymmet som nu ska infria sina nyårslöften och som skamlöst ockuperar löpbanden med timmeslånga promenader. Man kan ju få hjärnblödning för mindre.

Jag går in i 2016 med gott mod och förväntnar mig stordåd. Jag kommer bli oerhört besviken om jag inte lyckas med mitt uppsatta mål men det viktigaste under det här året är ändå att hålla mig hel och frisk. Jag vill inte uppleva en till sommar på crosstrainer eller en höst fylld av krämpor utan kontinuitet. Hitills hänger kroppen med även om den börjar kännas lite sliten men konstigt vore väl annars. Sub 2.50 på maran är det enda konkreta mål som jag satt upp inför den här säsongen, vill inte fokusera på så mycket mer och jag är övertygad om att mina tider på både milen och halvmaran per automatik kommer förbättras utan någon specifik träning för dom distanserna om jag bara klarar av maran. Det ligger ju lite i sakens natur att jag behöver bli snabbare på kortare distanser för att bli snabbare på marathon. Jag kommer göra ett allvarligt försök i Barcelona om drygt två månader men jag kommer inte gräva ner mig om det inte går då. Året är långt och det kommer fler tillfällen att lyckas. Stockholm Marathon blir nog försök nummer två om det inte går i Spanien. Men fram tills dess tränar jag på som om det vore på liv och död.

/Hörs

Dagens låt: i väntan på rykande färska album har jag blivit lite nostalgisk och lyssnat igenom gamla guldkorn. Beatles som numera finns på Spotify har snurrat en del, men så länge dom vägrar lägga upp mono-versionerna så bojkottar jag Betales på spotify. –”You haven’t heard Sgt. Pepper till you’ve heard it in mono” (John Lennon). Häromdagen snurrade jag hela ABBA boxen och kom osökt att tänka på Josefin Nilsson i samma veva. Där snackar vi bortglömt guldkorn signerat Björn och Benny som mycket väl skulle kunna ha vart ABBAs stora comeback och det är svårt att inte försöka föreställa sig hur det här skulle låta med Agneta Fälthskog istället…


Träna mer effektivt 2016 – så gör du!
Blogg

Träna mer effektivt 2016 – så gör du!


Peter Coe – som under många år tränade sin berömde son Sebastian till att bli en av 1980-talets mest lysande medeldistanslöpare – formulerade sig ofta klart och koncist beträffande sin träningsfilosofi. Ett av hans uttalanden lyder: ”Tankearbetet måste göras först – innan träningen börjar. ” 

Med denna formulering ville Peter Coe understryka att effektiv träning i hög grad handlar om planering och noggranna förberedelser. Har man en genomtänkt träningsplan, där man på förhand har förstått vad som fordras för att nå sina mål, blir träningen både lättare att genomföra och lättare att utvärdera. 

Allt fler löpare tar hjälp av personliga tränare eller ansluter sig till instruktörsledda träningsgrupper av olika slag. Naturligtvis kan detta skapa ökad träningsmotivation och inspiration, och även hjälpa dig att effektivisera träningen. Men löpning är i högsta grad en individuell träningsform – det är egentligen enbart du som kan lära dig vad som fungerar bäst för dig.

Att öka sina kunskaper om hur olika typer av träning fungerar och skaffa sig erfarenheter av hur den egna kroppen påverkas ger en helt annan dimension till löpningen jämfört med att följa ett generellt utformat träningsprogram. För om man vill utveckla sin löpförmåga på bästa sätt går det faktiskt inte att lämna över tankearbetet bakom träningen till någon annan.

Själva planeringsprocessen och uppföljningen av den egna träningen är också något som gör träningen och tävlandet extra stimulerande. Det är ett samspel mellan kropp och hjärna, som jag skulle vilja kalla ”löpningens själ”. 

Som ett stöd i tankearbetet, som är den inledande fasen av din träningsplanering, kan du använda dig av checklistan här intill. Med hjälp av den kan du enkelt gå igenom olika aspekter av din träning och på så sätt lägga grunden för en konkret träningsplan, där olika komponenter balanserats mot varandra på ett optimalt sätt.

1. Hur mycket tid har du att träna? 

Vid den här tiden på året är det lätt att hänge sig åt dagdrömmeri. Man tänker: Nästa säsong, då jäklar…! Naturligtvis är det inte fel att spänna bågen, men samtidigt måste en ambition att träna hårt, mycket och målmedvetet förankras i verkligheten. 

Om din vardag inte plötsligt rymmer avsevärt mycket mer tid till träning är det smart att ta utgångspunkt i den gångna säsongen när du skissar på din träningsplan. En tioprocentig ökning av den träningsmängd som man då avverkade kan vara en realistisk målsättning.

Fundera över var i vardagspusslet det finns möjlighet att lägga in något eller några extra träningspass. Kanske kan du träna före jobbet eller i samband med lunchen någon dag i veckan? 

Tänk på att all ökning av träningen också fordrar motsvarande extra tid för återhämtning. Annars uteblir den kapacitetsökning som är själva avsikten med att träna mer.

2. Varför tränar du?

Innan du börjar planera innehållet i enskilda träningspass måste du bestämma vad syftet med din träning är. Om du är prestationsinriktad och siktar på att göra bra resultat i vissa lopp ser träningen avsevärt annorlunda ut än om du tränar för att få en bra allroundfysik och öka ditt välmående.  

I första fallet bör din träning till allra största delen bestå av löpning (kompletterad med skadeförebyggande styrke- och rörlighetsövningar). I andra fallet kan du med fördel välja från träningens dignande ”smörgåsbord”. Effektiv träning handlar i hög grad om prioriteringar.

3. Planera för variation

Många löpare fokuserar alltför mycket på träningsmängd, vilket gör träningspassen väldigt likformiga. Det är sant att långa, relativt långsamma träningspass bygger en solid muskulär uthållighet. Men utan intensiva tempopass som utmanar din maximala syreupptagningsförmåga och rekryterar dina snabba muskelfibrer kommer du inte att utveckla din löpförmåga optimalt. 

4. Stärk dina svagheter

Att träna efter en generell träningsplan kan ge en viktig struktur och progressivitet i träningen – men sådana program tar naturligtvis inte hänsyn till löpares individuella olikheter. Därför är det viktigt att modifiera träningsråden efter dina individuella behov. Vissa löpare har till exempel en hög andel långsamma muskelfibrer och kan relativt lätt löpa långa distanser i ett moderat tempo. Andra har sin styrka i kortare och mer intensiva träningsinslag. 

Ofta har man en tendens att träna mer av det som man redan är bra på och att undvika det man egentligen borde lägga mer tid på. Därför kan man ta hjälp av någon tränare eller erfaren löpare för att analysera hur man kan jobba mer målinriktat med sina svagheter.

Resonemanget gäller också andra aspekter av träningen. Den som exempelvis redan har en god löpteknik behöver knappast ägna sig åt löpskolningsövningar annat än som en del av uppvärmningen. Däremot kan löpare som felaktigt sätter i hälen framför kroppens tyngdpunkt åstadkomma avsevärda förbättringar genom att regelbundet ägna sig åt lämpliga löpskolningsövningar.

5. Förebygg skador

Även om våra genetiska förutsättningar är olika finns det knappast någon träningsaktivitet som ger mer påtagliga resultat än löpning – oavsett på vilken nivå man startar. Beroende på faktorer som kroppskonstitution, ålder och allmän träningsstatus är vi emellertid mer eller mindre känsliga för överbelastningsskador. 

Anledningen till att löpningen ger så pass effektiv träningsrespons hänger samman med den höga belastningen på såväl syretranporterande organ som hela rörelseapparaten. I en välbalanserad träningsplan är det därför viktigt att ge plats för skadeförebyggande åtgärder, anpassad efter hur skadebenägen du är. 

Under ett års tid drabbas mer än hälften av alla löpare av överbelastningsskador enligt ett flertal undersökningar – skador som omöjliggör löpträning under längre eller kortare perioder. Här finns det alltså stora möjligheter till förbättringar. Det handlar framför allt om fem nyckelfaktorer:


Slipp skador i år – Fem nyckelfaktorer!
1.
Töm inte ”reservtanken” i de enskilda träningspassen. Du ska känna dig ordentligt trött – men aldrig helt utmattad – efter ett väl genomfört träningspass.

2. Planera återhämtning och vila lika noggrant som du planerar träningspassen.

3. Ät balanserat. Se till att fylla på energidepåerna och ersätta vätskeförlusten omedelbart efter träning (inom 30 minuter efter avslutad träning). 

4. Komplettera löpträningen med relevant styrke- och rörlighetsträning.

5. Träna ett specifikt prehab-program för dina problemområden. Prehab-övningar är desamma som används vid rehab efter en skada, men i förebyggande syfte. Ta kontakt med idrottsmedicinsk expertis om du känner dig osäker på hur denna träning bör utformas. 

LÄS MER:

9 DÅLIGA LÖPARVANOR OCH HUR DU BRYTER DEM

SPRING SNABBARE MED RÄTT STYRKETRÄNING

10 RÖRLIGHETSÖVNINGAR SOM GÖR DIG TILL EN BÄTTRE LÖPARE

FEM SMARTA TRÄNINGSSMOOTHIES