Löparmode: Stilsäkra vårtecken i blått
Blogg

Löparmode: Stilsäkra vårtecken i blått


Det blommar i skohyllan
I nya Air Max 1 Ultra City Collection har Nike inspirerats av sex storstäder med starka löparkulturer. Skorna har smyckats med blommor och mönster i olika färger som representerar städerna New York, Paris, Tokyo, London, Shanghai och Milano. Tokyo pryds av rosor och körsbärsblommor i blå nyanser. Pris 1 900 kronor. 
nike.com/sportswear 

Som en stjärnhimmel
Färgglada träningstajts finns det gott om på marknaden, lika så i Under Armours vårkollektion. Heatgear alpha compression printed legging (pris 499 kronor) kombinerar vi gärna med en lång skjorta för en fika på stan, toppen i samma mönster gör sig lika bra i spåret som till ett par svarta jeans. Heatgear alpha printed shortsleeve, pris 299 kronor. 
underarmour.com 

Solskydd på italienska
Glasögonmärket Italia Independent grundades 2007. Modellen 0113 (herr) i Havana Blue ingår i I-Sport-serien som mixar sport och fritid på ett snyggt och användbart sätt. Pris 1 490 kronor. 
italiaindependent.com


Våga vägra väggen – så orkar du hela passet trots att kroppen skriker nej
Blogg

Våga vägra väggen – så orkar du hela passet trots att kroppen skriker nej


De flesta har någon gång upplevt orken tryta mitt under en härlig löprunda. Efter de första tecknen kan det gå ganska fort. Benen känns som cementblock, andningen blir allt tyngre och dina spänstiga kliv blir allt mer släpande.

Negativa tankar far genom huvudet. Du vill bara stanna och ta den närmaste vägen hem – i snigelfart. Här är åtta tips som hjälper dig framåt även fast distansen känns övermäktig och kroppen skriker nej. 

1. Många löpare behöver släppa tankarna på löpningen och den ansträngning de har framför sig och istället fokusera på något annat. Räkna träden du springer förbi, böj verb eller fantisera om något roligt du ska göra efter loppet. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att känna in kroppens signaler då och då, liksom att hålla koll på när du senast drack eller åt, särskilt om du springer ett långlopp eller långpass. 

2. Om man pressar sig hårt är det inte ovanligt att man får ont i lårmusklerna och i vaderna. Det är inte annat att vänta mot slutet av ett långt eller intensivt träningspass, eller i en tävling. Men om smärtan är intensiv, slå av på takten. Promenadpauser och stretching kan minska smärtan så att du kan springa vidare.

3. En löparkompis kan hjälpa dig att kriga mot ditt dåliga självförtroende när du börjar tvivla på din kapacitet. Du behöver dock inte ha en följeslagare under hela distansen, utan någon som kan hoppa in och springa med dig från den sträcka där du känner på dig att du kommer att få det riktigt jobbigt, mentalt och fysiskt.

4. Om du får det motigt mitt i ett lopp och inte har någon peppande löparkompis med dig kan du istället söka stöd hos löparna omkring dig. Att uppmuntra, le mot eller göra tummen upp till andra löpare som delar kampen med dig frigör endorfiner.

5. Målet är nära, men du är utmattad och klarar knappt en meter till – i det här läget kan du föreställa dig att du tar en kopp och skopar upp den sista energireserven. Du kanske känner dig som en seg deg, men säg till dig själv: ”Jag har tränat för det här. Jag ska hitta den där sista droppen energi och fixa det här. Jag kommer att klara det.”

6. En annan strategi är att föreställa sig trådar som löper från vardera arm och som för varje armpendling drar dig närmare mållinjen. Syftet är att hålla armarna i rörelse eftersom benen följer armarnas rörelser. 

7. Du kan också dela upp den resterande distansen i kortare segment. Fokusera på att avverka en kilometer i taget. Känns det för långt, sikta in dig på en lyktstolpe eller ett trafikljus i taget. Man kan kalla det för ”förhandlingslöpning”.

8. Koncentrera dig på att sätta den ena foten framför den andra och intala dig själv att du bara ska klara sträckan fram till nästa delmål. När du kommit dit tar du nästa, och nästa… Ju fler sträckor du lägger bakom dig, desto mer ökar självförtroendet. Till slut är det så liten bit kvar att du vet att du klarar det, och plötsligt är du i mål. 


Blogg

Running up that hill


”It doesn’t hurt me. Do you want to know how it feels”

Backintervaller stod på dagens schema. ”Hill” kanske är att ta i vad gäller ovanstående backe, men tillräckligt brant för nån (läs jag) som helst undviker allt vad backar heter. Idag kändes det dock oförskämt bra, fick till bra tryck i steget, tänkte mer på tekniken än farten, kände mig stark rakt igenom. 8x90s, inga konstigheter. 

Coach LG sa nånting klokt i lördags. -”Spring inte backintervaller dregglandes med huvudet på sned”. Det har liksom vart min grundinställning tidigare till alla former av intervaller. Att springa intervaller ska göra ont, kroppen ska plågas, benen ska skrika och hjärtat slå så hårt att det nästan vill hoppa ur bröstkorgen. Kanske därför som jag för det mesta alltid har lätt ågren flera dagar innan. Idag fokuserade jag som sagt mer på steget och att få till ett bra frånskjut. Kände mig odödlig direkt efteråt. Nu, ett par timmar senare, går jag som en pelikan.

För övrigt så strular Garmin Connect lite, har inte använt det på flera år sen jag hade en 405:a i min ägo, men mer detaljerade pass kommer så fort det löst sig.

Alltid lika skönt att runda av en jobbig arbetsdag med lite löpning. Livet som lärare är sällan särskilt glamouröst. Rättning, planering, möten och ständiga diskussioner med elever om att mobiltelefoner inte är jättebra för deras inlärning. Idag var en sån dag. Brukar ofta försöka jämföra skolarbete med löpning, tycker det är en bra liknelse. Det tycker inte eleverna, dom fattar inte vad jag snackar om. Man får ingenting gratis, ingen som gör jobbet åt en. Vill man bli bättre måste man helt enkelt borra ner huvudet och ta i även fast det är både jobbigt och stundtals ganska tråkigt. Jag kommer fortsätta med den liknelsen. Förhoppningsvis trillar poletten ner hos nån. Nån gång.

Avslutade dagen med att gå på basket. Norrlandsderby mellan Sundsvall och LF. Basket är en riktigt sport. Dom som inte kan nåt om basket vill gärna raljera om sporten som korgboll, att det bara blir en massa fouls och att man inte får röra varandra. Tycker lite synd om dessa människor. Men det är svårt att förklara nåt för nån som inte förstår. 

/Hörs

Running up that hill – magisk version med ingen mindre än David Gilmour på gitarr. 


8 saker du som löpare behöver veta om Apple Watch
Blogg

8 saker du som löpare behöver veta om Apple Watch


När Apple presenterade sin Apple Watch förra året började diskussionerna, speciellt bland löpare, hur sportvarianten skulle stå sig mot andra träningsklockor på marknaden. Brian Dalek på amerikanska Runner’s World har gått igenom klockans funktioner. Du som funderar på att skaffa ett exemplar bör först läsa hans genomgång: 8 things runners need to know about Apple Watch. 

Apple Watch släpps i nio länder den 24 april, när den kommer till Sverige är ännu inte bestämt. Priserna kommer att ligga från knappt 3 000 kronor (350 dollar) för den billigaste varianten upp till närmare 100 000 kronor (10 000 dollar) – men då får du den också i 18 karat guld…! 


Blogg

Dags att tänka om!


L.Ö.P.N.I.N.G.

Ett ord som fortfarande ger mig lite ont i magen. (Inte bara för att jag drabbades av århundradets värsta löpmage under vår egen halvmara förra året och fick spendera hela eftermiddagen hemma på toa. Jag hann se hela Harry Potter och Halvblodsprinsen-filmen. Ett toabesök på modiga två och en halv timme.) Jag gillar det helt enkelt inte.

Jag har försökt. Jag har sprungit. Jag har tragglat. Men nej. Jag börjar inte tycka om det.

Nu har jag bestämt mig för att tänka om. Jag ska inte ”gå ut och springa” mer, om jag inte verkligen känner för det. Nej, jag ska istället gå ut och springa backintervaller eller korta agilitybanor. Det tycker jag ju är ganska kul, och borde få mig att få igång benen lite inför otäcka sommar-AMRAPS som innehåller löpning. Det är ju den korta snabba löpningen jag har nytta av i min träning, inte de trötta kilometerna.

Jag blev lite extra taggad idag när jag var på presentationen av Reeboks nya löparsko Z Pump Fusion. En jätteskön sko! Klassisk Pump-teknologi där du pumpar in luft i skon för en perfekt passform. På mina fötter satt de som en smäck! Som en mockasin.

Då fick vi sätta skorna på prov i just en agilitybana bland koner. Så jäkla kul! Jag hade precis varit och tränat på morgonen, så det krävdes bara ett par varv i banan för att jag skulle börja svettas igen, så det blev bara tre varv, för vi hade vanliga kläder på oss. Men där och då kände jag att det är dags att tänka om. Jag ger inte upp löpningen, jag tänker om. Annan löpning, istället för ingen löpning eller ångestlöpning. Mycket bra plan.

Hur är det mer er? Gillar ni att springa? Någon som ska springa Women’s Health Halvmarathon?


"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"
Blogg

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"


Vem sa att svensk löpning saknar löpare av yppersta internationella kvalitet? Jo, jag vet att både jag själv och många andra har dryftat detta faktum otaliga gånger. Och det är väl egentligen inget fel i det påståendet, men det får sig en rejäl törn om man väger in svensk medeldistans i vågskålen. För när det gäller medeldistans är vi nämligen en nation som bubblar och bara väntar på att slå till mot de absolut bästa i världen. Och den löpare som kan komma att göra det snabbast, och som egentligen redan har gjort det, heter Andreas Almgren.

Tiden 1.45, som han gjorde på 800 meter i junior-VM i USA, är exceptionell. Egentligen räcker det med att titta på bilderna därifrån för att förstå hans potential. Det krävs rätt fysiska förutsättningar. Det krävs rätt mentala förutsättningar. Och det krävs en teknik i rörelsemönstret som andra bara kan drömma om. Alla dessa egenskaper har Andreas Almgren redan som 19-åring. Hans löpsteg är en studie i harmoni, kraft och yttersta noggrannhet i en och samma rörelse. Steget är helt enkelt fulländat.
– Jag är perfektionist och när det gäller löpningen så är jag redo att göra precis allt som står i min makt för att bli så bra som möjligt, säger Andreas.

Jag träffar honom efter att han har genomfört ett intensivt träningspass. Andreas och några andra medeldistansare håller som bäst på att vässa tävlingsformen inför en spännande inomhussäsong. En säsong där fokus framför allt ligger på inomhus-EM i Tjeckien i början av mars.

När jag hör honom berätta om hur hårt han satsar på löpningen, tänker jag omedelbart på Anders Gärderud och något han berättade för mig tidigare. Gärderud gjorde klart för mig att en talang – oavsett hur bra hen är – måste bestämma sig. Enligt Gärderud handlar allt om ett kompromisslöst ställningstagande. En kille som Andreas måste bestämma sig för att satsa 100 procent och ge löpningen precis allt, sett ur ett tioårsperspektiv. Endast på det sättet når man den definitiva framgången, menar Anders Gärderud, som själv tog OS-guld på 3 000 meter hinder vid OS i Montreal 1976.
– Jag håller med Anders Gärderud. Jag är själv inställd på att det är först om fem till tio år som jag kommer att vara som allra bäst. Jag vet att man måste ha en stark inre drivkraft och vara totalt hängiven löpningen för att kunna kapa de där sekunderna som krävs för att kunna tillhöra världseliten på 800 meter, säger Andreas.

Att förklara 800 meter och att förklara begreppet medeldistans är inte helt enkelt. Eller så är det just enkelt det är – så till vida att 800 meter är full jävla rulle från startpistol till målsnöre. Kroppen måste hantera mängder av mjölksyra och trots det måste hjärnan ha förmågan att kunna tänka klart och agera taktiskt. Att springa 800 meter är hårdare än det mesta. Och träningen som krävs för att nå resultat är brutal.
– Medeldistans är i princip bara smärta rakt igenom. Egentligen är det en blandning av allt inom löpningen. För att bli bra måste du ha både snabba och uthålliga muskelfibrer – du måste kunna springa såväl 200 meter som fem och tio kilometer riktigt fort. Det är en tuff gren som kräver tuff träning. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2015 (i butik 10 mars).
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Utnyttja gummibandseffekten! Så får du bättre spänst och fart i löpsteget
Blogg

Utnyttja gummibandseffekten! Så får du bättre spänst och fart i löpsteget


Muskler och senor liknas vid kraftiga gummiband tack vare sina elastiska egenskaper. Precis som för ett uttöjt gummiband ges kraft tillbaka när återfjädring sker i en aktiv muskel. Detta kan förenklat kallas för gummibandseffekten. I normala gång- och löpsteg samt hopp- och kaströrelser töjs muskler och senor först ut för att sedan fjädra tillbaka. Återfjädringen blir kraftigare ju mer spänst det finns i gummibandet.  

Syftet med följande hoppövningarnar är att förbättra spänsten för att få en explosivare muskelstyrka, det vill säga bättre förmåga att utveckla stor kraft på kort tid. 

Gör övningarna en gång i veckan under fyra veckor och märk skillnaden i ditt löpsteg. Planera in dem efter ett lugnare distanspass eller efter cirka 15 minuters uppvärmningsjogg dagar då du inte löptränar. Det är viktigt att vara ordentligt uppvärmd innan du börjar hoppa. Börja försiktigt om du är ovan vid den här typen av övningar, och stegra upp mängden och intensiteten successivt.  

1. Laterala böjningar
Stå till vänster om en låda som är 3-4 decimeter hög. Böj knäna och hoppa över lådan med frånskjut med höger fot för att sedan landa mjukt på vänster fot på andra sidan lådan. Hoppa sedan på samma sätt åt andra hållet. Upprepa i 30 sekunder. 

 

2. Lådhopp
Stå på höger fot med en 3-4 decimeter hög låda framför dig. Böj högra benet och sväng tillbaka med armarna. Hoppa sedan upp på lådan, enbart med höger fot. Låt inte vänstra foten nudda marken eller lådan. Hoppa sedan tillbaka och landa på samma fot. Hoppa i 30 sekunder. Byt sedan fot och gör samma sak igen.

3. Höga växelhopp
Stå med en fot framför den andra med det bakre knät några centimeter
ovanför marken. Tryck ifrån med fötterna och hoppa uppåt samtidigt som du sträcker upp armarna i luften. Saxa benen i luften så att du landar i motsatt ställning till utgångsläget. Hoppa igen, och saxa som förut. Börja med 16 repetitioner.

Övningarna är hämtade ur Runner’s World The Runner’s Body av  Ross Tucker, Jonathan Dugas och Matt Fitzgerald.  

LÄS MER: Hoppa! För snabbare och starkare steg


Blogg

Running on empty


”I don’t know where Im running now, I’m just running on”

Första inlägget, coolt! Känns lite overkligt att ha fått chansen att vara en del av Team Asics Go Run It, har knappt hunnit ta in det. Satt en dag på jobbet och såg ansökan, skrev några rader, glömde sen bort det tills det damp ner ett mejl från från Jonas på RW som sa att jag kommit med. Sen var det helt plötsligt dags för en första samling nu i helgen med allt vad det innebar och här är jag nu, bloggandes på runnersworld.

Många kanske är nyfikna på vad det är vi ska göra, ifjol var det ju ganska tydligt att utmaningen var Stockholm Marathon. Vi har fått tre utmaningar att träna inför under detta kalenderår, den första är inte helt oväntat Stockholm Marathon, dom två övriga är hemliga än så länge för alla utomstående, men jag lovar att det kommer bli nåt i hästväg så häng med på resan!

Den största utmaningen för egen del kommer bli att försöka pussla ihop dessa fantastiska utmaningar med de lopp jag redan hunnit planera in, innan jag kom med i det här. Vanligtvis brukar jag inte planera allt för långt fram men just i år hade jag redan hunnit boka in både Rotterdam marathon nu i vår och Berlin till hösten, så det blir extremt spännande att se hur det kommer funka.

Har hunnit bli 33 år (eller var det 34? har tappat räkningen..), sprungit till och från sen sena tonåren, strukturerat de senaste 4-5 åren. Har hunnit med 6 maror (New York x2, Paris x2 och Stockholm x2) samt ett gäng millopp och halvmaror. Marathon är utan tvekan favoritdistansen, springer hellre långt än fort och har alltid ångest inför alla former av intervaller. Det blir rätt mycket mellanmjölk. 

Målet med Team Asics är att ha förbannat kul men också få hjälp med att börja resan ner mot drömtiden 2.48.48 på marathon, när jag uppnått det kan jag börja med bowling eller schack med gott samvete.

När jag inte springer så sorterar jag min skivsamling i bokstavsordning, dricker öl och följer slaviskt Liverpool FC. Däremellan så försöker jag lära gymnasiekids att lösa andragradsekvationer med viss framgång.

Eftersom musik är nåt jag gärna nördar in på har den uppmärksamme läsaren redan reagerat på valet av rubrik. För den oinsatte så är det titeln på en Jackson Browne låt som för de flesta kanske är mest känd från den klassiska scenen då Forrest Gump i filmen med samma namn reser sig från sin bänk och ger sig ut för att springa genom USA. Klassisk löparscen!

/Hörs


Rättelse: Startdatum för Maratonprogrammet i RW nr 1
Blogg

Rättelse: Startdatum för Maratonprogrammet i RW nr 1


I vår maratonguide i RW nr 1 2015 har träningsprogrammet fått fel startdatum. Rätt startdatum för det 18 veckor långa Stockholm Marathon-programmet är 27 januari. 

Vi beklagar detta – Lycka till med träningen inför loppet!   


Vinnarna av Mid Rise Compression Tights från 2XU
Blogg

Röv och axlar till mina kolleger


I fredags hade jag ynnesten att träna mina kolleger Sofie och Marie! En dröm som gått i uppfyllelse! Jag fick vara coach åt Lanttolife som har fyra miljarder läsare på sin blogg, och Marie ”The Boss” ”Stålbålen” Kjellnäs.

Som den triatlet Sofie är önskade hon axlar och röv. Och det är väl klart att hon skulle få det! Jag levererade röv (till den milda grad att Maries jeans sprack över ena skinkan i morse. Där kan man snacka snabb tillväxt!)

Först fick de värma upp med agility ladder och häckar. För att det är roligt. Jag tycker att uppvärmning i allmänhet är trist – jag är själv dålig på att värma upp när jag tränar själv, men snabba fötter genom stege och stora höftrörelser över häckarna tycker till och med jag är kul. Och mina kolleger ska ha det bästa!

Vi gick vidare till röven, med step ups på låda med stång och….

… pistols! Sofies röv har lite svårt att svara när hon springer, så jag ville aktivera den så effektivt som möjligt – genom enbensövningar, innan vi gick vidare till rumpdödaren numero uno:

Hip thrusters!

En fantastisk övning som ger klockren kontakt med rumpan. Det är viktigt att inte kasta upp stången med ett kraftfullt juck, utan att du pressar upp kontrollerat och ger rumpan en extra kläm i toppläget. Djeflar va det svider!

I det här läget tyckte jag nästan synd om flickornas rumpor. Så vi lämnade dem att växa till och gick lös på axlarna istället. Jag inledde med ett par stabiliserande övningar, Kettlebell armbar (på bilden) och bottom up turkish get up.

Armbar är en kalasövning för dig som har problem med axlarna. Den tränar upp stabilitet, styrka och rörlighet i axeln. Ligg på rygg med kettlebellen på rak arm rakt upp. Vrid sedan hela kroppen som på bilden, så långt du kan med armen fortfarande rakt upp. Du kan rulla över på mage, om du har rörlighet och styrka för det. Övningen är långsam och kontrollerad.

Vi jobbade vidare med sittande strikta pressar (sitt på golvet med raka ben framåt och gör strikta pressa med stång. Du kan inte ta ut rörligheten i svanken, utan måste jobba aktivt med bröstryggen. Värsta grymma övningen!), Turkish getups med botten på kettlebellen upp mot taket för större balansmoment, underarmsstyrka och stabilisering i axeln och sist men inte minst min favoritövning: pik i ringar.

Sätt upp dig i ringarna, med ringarna vid låren och kroppen lite krummad, i ”hollow”. Lyft sedan upp rumpan så långt du kan genom att använda magen och latsen. Kontrollerat! Det kan vara nog så svårt att bara hänga i ringarna utan att de åker ut. Här är det kontroll som gäller!

Sedan skulle ju tösabitarna få flåsa lite också! Hela passet kröntes av en AMRAP (så många varv som möjligt) av 100 m rodd, 7 lätta thrusters, 5 burpees och 10 meter strikt bearcrawl.

Så! Kul hade vi, och det är ett exempel på hur mina PT-pass kan se ut. Oj så skoj det är att ha börjat jobba!


3 smarta drag som ger dig övertag på tävling
Blogg

3 smarta drag som ger dig övertag på tävling


De flesta träningsprogram fokuserar på att du ska kunna springa så fort som möjligt i en jämn fart. Men när du tävlar mot andra är det sällan så tävlingar går till. Under ett 5 000-meterslopp är det till exempel vanligt att hastigheten hålls nere de första kilometerna, för att öka mot slutet. Taktiken, snarare än vem som har det bästa personliga rekordet på sträckan, är därför ofta avgörande.

Men det finns inte en given strategi för alla lopp. Topplöpare använder flera taktiska varianter så att de är förberedda på konkurrenternas olika drag. Här följer tre taktikupplägg du kan använda – i landsvägslopp, i terränglopp eller på bana – för att få ett övertag på motståndarna.

1. TA RYGG
Att ligga i rygg på framförvarande är inte bara något som cyklister kan göra. Forskare har visat att maratonlöpare förbrukar runt två procent av energin på att övervinna luftmotståndet (även när det är vindstilla), och att medeldistanslöpare förbrukar fyra procent. Låter man konkurrenterna ta det mesta av luftmotståndet där framme, kan man tjäna någon sekund per varv, och mer under blåsiga dagar.

Så gör du
Du måste träna på att löpa mycket nära andra löpare – nästan direkt bakom, mindre än en meter ifrån. Öva genom att springa minst fyra löpare på rad, där löparen i ledningen byts ut varannan minut genom att löparen längst bak springer upp i täten. 

2. FARTÖKNINGAR
Det är en vanlig strategi bland kenyaner – plötsliga fartökningar, som stannar av lika plötsligt. Fartökningen kan pågå i tio sekunder, eller hela vägen in i mål. Det är därför den här typen av fartökningar är så psykologiskt påfrestande; den enda person som vet hur länge fartökningen kommer att pågå är den som håller i fartökningen.

Så gör du
Att öka farten är enkelt. Men att återhämta sig efter en fartökning, i samma fart som ni höll innan fartökningen, kräver mycket övning. Försök löpa intervaller med ”flytande” återhämtning, som går i ett tillräckligt långsamt tempo för att du ska kunna hämta andan.

Flytande fartökning
Gör de här övningarna på en löparbana, 4-8 veckor före ett 5- eller 10-kilometerslopp. Övningarna går i en följd, där det hårda tempot ska ligga i din milfart och återhämtningen i en fart runt tjugo sekunder långsammare än ditt maratontempo. 

Hårt – Återhämtning

100 m – 700 m
300 m – 500 m
500 m – 300 m
700 m – 100 m
500 m – 300 m
300 m – 300 m
100 m – 700 m

3. UTBRYTNING
Under landsvägs- och terränglopp finns det alltid ställen längs banan som passar bra att överraska konkurrenterna på. Många löpare tittar omedvetet framåt på banan efter ställen där de kan ta igen sig en smula, som krönet efter en lång uppförsbacke eller en lång utförslöpa. På dessa ställen kan du göra en utbrytning ur klungan genom att i stället accelerera när de andra slappnar av. Att öka hastigheten i kurvor kan också skaka av löpare som har tagit rygg på dig.

Så gör du
Leta upp en backe som det tar minst trettio sekunder att komma uppför och som sedan planar ut under ytterligare trettio sekunder. Gör sex sprinter uppför backen, joggvila nerför, 3-4 veckor före ett lopp. De två första gångerna fortsätter du spurta i tio sekunder efter att du passerat krönet. Under de nästa två fortsätter du i tjugo sekunder, och under de två sista fortsätter du att spurta i trettio sekunder.