Ironman Kalmar närmar sig!
Blogg

Ironman Kalmar närmar sig!


Motala måhända vara SM, men för de allra flesta är Kalmar störst och viktigast. Nu ska träningen vara gjord och det är ingen idé att panikera och köra fler långa och tunga pass.

– Nu ska man fokusera på att köra lättare pass för att hålla igång. Matar man på de sista dagarna med träning lyckas man egentligen bara med att försämra sitt utgångsläge, säger Mikael Nelker.

Har man inte lyckats få ihop den träning man planerat inför stundade tävling poängterar han att man bör ha en målsätning som därefter också är realistisk. Annars är det lätt att bli besviken.

– Har man inte fått ihop den mängd träning som krävs för en ironman bör man heller inte ha alltför höga förhoppningar. Tyvärr finns det inga genvägar och det är ingen idé att försöka göra något som kroppen inte är tränad för bara några dagar innan tävlingen. Triathlon är inte en fotbollsmatch där man kan få stolpe in och slå bättre lag på tillfälligheter. På full ironmandistans får man det resultat man förtjänar. Det är klart man kan ha en bra dag, men det kommer inte hjälpa mer än att lindra en aning om det stora jobbet med träningen inte är gjord. Man ska rannsaka sig själv och ta en rejäl funderare om det verkligen är möjligt med det man hoppas kunna åstadkomma, säger han.

Ta det lugnt med träning sista dagarna
Så hur kan man lägga upp träningarna nu då?
– Försök simma ofta de sista dagarna, inte långt eller hårt men det är viktigt att hålla sim-musklerna alerta och flytläget intakt. Cykla kan man göra om man bara rullar och lägger in några femmor strax över tävlingsfart. Springa är ok men inget över 5-7 km och inga längre fartinslag än 500-800 meter. Sova, äta och dricka är det bara att ösa på med.
Sömn kan vara en av de viktigaste delarna att få till, men kanske också svårast. Jag skulle säga att man ska strunta i att kolhydratladda, eftersom man inte tränar nämnvärt denna vecka så kommer depåerna i kroppen vara proppfulla tills på lördag om man bara äter allsidigt efter kostcirkeln. Risken är att man stökar till det med tarmarna om man utsätter dem för onormala intag av märkliga substitut.
Som sagt, med vanligt folkvett kommer man långt. Lyssna inte på massa ”experter”, man ska göra det man mår bra av. Var extra skeptiska till folk med goda råd som försöker sälja något. Testa inget nytt under dagarna som är kvar! säger han.

Några tips och idéer för att undvika de fallgropar som Kalmars förrädiska bana bjuder på:

Simningen:

  • Ställ dig i en grupp där du är bekväm. Är du en 1:12-1:14h simmare så ta hellre 1:10-gruppen än 1:15.
  • Öppna lugnt, det finns ingen anledning att starta hårt eftersom det är rullande startordning.
  • Hitta rytm och andning, och försök slappna av och tänk teknik före tryck. Det är relativt långa raksträckor på simbanan och sjön är ganska stökig, så risken finns att poolsimmarna slingrar sig sakta fram medan vana öppet-vatten simmare har det lättare. Historiskt får man inga snabba tider generellt, vilket vittnar om att banan sannolikt är korrekt uppmätt.
  • Öka inte trycket sista delen då man tjänar ytterst lite på detta och det kommer bara ta energi från resten av loppet.
  • Att ligga på fötter är suveränt om man är bra på det. För lite mer ovana simmare kan ligga vinge vara bättre, d.v.s. man ligger direkt vid sidan några decimeter ner på en annan simmare. Bägge sägs spara 15-20% energi givet samma hastighet. 

Cyklingen:
Nyckeln till en ironman finns här: hur man disponerar cyklingen. Proffsen kan måhända avgöra ett lopp här men vi amatörer gör det bäst om vi skyndar långsamt. Utan vetenskapligt bevis bör man klara en 20-25 minuter långsammare maraton än vad man skulle göra om man endast sprang 42,2 km. Om ens PB från Sthlm Maraton ligger på 3:15 så är det alltså underkänt med 4h i Kalmar. Då har man cyklat för hårt. Självklart kan man rada upp undantag här men nu generaliserar vi. Den gamla tumregeln; tappa 5 minuter på cykeln så tjänar du 10 minuter på löpningen stämmer nog ganska bra för de flesta. Så de bästa tipsen på cykeln är:

  • Vinden är den största boven på denna flacka bana. Låt inte banprofilen lura dig, 18 mil i 7-12 m/sek kan knäcka även den bästa. Använd de partier där du har medvind för att spara på krafterna och använd dem istället under de partier du upplever motvind.
  • Ligg lågt och mata på. Känslan är vårt bästa verktyg, pulsen kan vilseleda dig en dag som denna.
  • Två gels i timmen samt en flaska sportdryck är ganska lagom när det kommer till näringsintag.
  • Hög profil bak men ta hellre det lilla hjulet fram eftersom en krängande framgaffel i 5-6h kommer förstöra din core inför löpningen.
  • Sista milen bör man välja en lättare växel och mentalt förbereda sig för det roligaste… att springa drygt 4 mil med krispiga ben.
  • Sist men inte minst är det bra att veta; Kalmars cykelbana är 182 km lång…

Löpningen:
Löpbanan är på tre varv, varav de första två är på 15 km och det sista på 12 km. Fantastisk publik och snabb bana. Kort sagt en suverän bansträckning. Det är svårt hitta något att gnälla över här. Med schyssta ben kan man verkligen göra en snabb maraton som avslutar denna mäktiga dag.
Personligen använder jag mig av ett belöningssystem under löpdelen:

  • På första varvet får jag inte stanna för energi utan bara ta den i farten när jag saktar ner.
  • Under andra varvet är det tillåtet att gå vid varannan alternativt var tredje station för att ta in energi.
  • På sista varvet gäller inga regler utan då är det överlevnad som gäller. Men kom ihåg att jogg är väldigt mycket snabbare än gång. Håll er springande; kramper, smärta och olust är vad en ironman innebär. Bit ihop och kom ihåg att ingen gillar en fegis men alla älskar en Järnman!

Glöm inte:
Registreringen stänger kl. 17:00 på torsdag.

Öppettider för registreringen på Expot:
– Onsdag kl. 14:00 till 18:00
– Torsdag kl. 08:00 till 17:00

Till registreringen ska du ha med dig:
– ID-handling
– Giltig triathlonlicens. Du kan ha en tävlingslicens från förbundet (300kr). Du kan också köpa en endagslicens på plats vid registreringen. Endagslicensen kostar 170 kr. Svenska deltagare måste även ha medlemskap i en förening som är ansluten till Svenska Triathlonförbundet.

Läs mer här om starttider och annat viktigt att veta. 

Här hittar du startlistor för respektive startgrupp.


Blogg

Appappappapp…


Jag är på appjakt. Vilka är de coolaste, bästa och hetaste tränings- och hälsoapparna? Har ni några förslag? Vilka använder du och varför är de så bra? Är du en appare, så skriv jättegärna en kommentar här på bloggen och dela med dig av dina bästa.

Det här med träningsappar är ju fantastiskt! Jag tränade under hela min mammalediga tid med Nike Training club. Det var superkul och funkade jättebra för mig eftersom jag tränade mest hemma då. Bra form kom jag i också. Nu tränar jag nästan aldrig hemma, men de veckor då det känns svårt att få ihop träningen önskar jag ibland att jag hade appen kvar (jag fick ta bort den för att den tog så mycket plats i telefonen). Det är ju så lätt att sätta igång den och dra av en halvtimme i vardagsrummet innan resten av familjen har vaknat.

Nästa träningsapp jag ska skaffa är nog en app där jag kan logga mina personliga rekord i crossfit-grejer, både rena styrkeövningar och benchmark-pass. Jag har inte alla PR i huvudet, och det kan vara ganska bra att ha lite koll på dem. Om någon har ett tips på en enkel app som passar mig får gärna tipsa om den också.


5 steg till att börja kalla dig själv löpare
Blogg

5 steg till att börja kalla dig själv löpare


1. Målfokus
Det första steget till att bli löpare kan vara att sätta upp ett mål. Sikta in dig på ett lopp eller bestäm dig för att klara av att springa en viss distans. Oavsett om det handlar om att springa en kilometer utan att stanna eller att springa ett millopp så brukar ett bestämt mål ha den effekten att träningen blir mer regelbunden. Och regelbunden träning brukar snabbt förbättra prestationen, vilket i sin tur ger en mental kick.

2. Vässa löprundorna
Visst är det skönt att ta sig en sväng när solen skiner och du har lite tid över. Men att lägga upp ett träningsschema och hålla fast vid det, får dig att känna dig mer seriös i ditt löpande. Se till att variera löpningen, spring olika distanser och på olika underlag. Det kommer öppna upp en helt ny (löpar)värld för dig.

3. Tänk på vad du äter
Ät bra mat, det ger mer energi. Det du stoppar i munnen har stor betydelse för hur din kropp fungerar. Samla ihop några enkla och nyttiga recept som du kan ha i en pärm i köket. Det gör det lättare att laga bra mat. Om du i regel äter balanserade och hälsosamma måltider till frukost, lunch och middag så finns det även utrymme för godis, fikabröd och andra saker du gillar (men som kanske inte är det bästa för din kropp) som en bonus då och då.

4. Bra utrustning
Se till att skaffa bra skor och sköna löparkläder. Kläder som andas håller dig torr från svetten och tynger inte ner som blöta filtar över kroppen. Det gör löpningen roligare. Är kläderna dessutom snygga, får de dig att känna dig snygg. Och känner du dig snygg kickar det också igång självkänslan, vilket gör att benen rör sig snabbare.

5. Se över ditt sociala liv
”Jag kan motstå allt utom frestelse”, sa Oscar Wilde. Om ingen av dina vänner tränar, utan hellre sitter på krogen, är det lätt hänt att du själv hamnar där. Försök att få kontakt med andra löpare för inspiration och stöd. Nya löparkompisar kan också väcka tävlingsinstinkter du inte visste att du hade. Kolla upp om det finns någon löparklubb i trakten där du bor eller jobbar.

 


Nu kan du beställa Stora Cykelboken direkt från oss på Runner’s World!
Blogg

Nu kan du beställa Stora Cykelboken direkt från oss på Runner’s World!


Stora Cykelboken är den kompletta guiden till landsvägscykling. Boken täcker in allt nödvändigt du behöver veta om landsvägscykling med hjälp av tio delar:

  • Innan du köper cykel
  • Cykelns delar
  • Cykelköparguide
  • Cykelns inställningar
  • Kläder och tillbehör
  • Bemästra din cykel
  • Vett och etikett
  • Nutrition
  • Träning
  • Sköt om din cykel

Med bokens hjälp kommer du utvecklas som cyklist och ha roligare på vägen. Cykling är dessutom bra alternativträning till löpning!

Stora Cykelboken på 208 sidor är skriven av Tori Bortman och Gabriella Ekström som tillsammans har mer än 40 års erfarenhet av cykling på alla nivåer. Boken ges ut av Bicycling – Sveriges största cykeltidning.

Stora Cykelboken beställer du direkt från oss på Runner’s World för 249 kr om du är prenumerant (ord. pris 299 kr)


AXA Fjällmaraton: Seger till herrarnas förhandsfavorit och tuff kamp bland damerna
Blogg

AXA Fjällmaraton: Seger till herrarnas förhandsfavorit och tuff kamp bland damerna


Under lördagen den 8 augusti arrangerades elfte upplagan av AXA Fjällmaraton. Årets tävling lockade runt 1 000 löpare som i år startade i Vålådalen där tävlingen tidigare har haft sin målgång. Banan, som i år var lite längre än tidigare, mätte officiellt 44 kilometer och 2100 höjdmeter och avlsutades i Trillevallen.  

Snabbast av herrarna var förhandsfavoriten Anders Kleist (IK Akele) som satte hög fart från början. Kleist sprang i mål på xx, drygt nio minuter före tvåan André Jonsson (Peak Performance/Sportsgym SC). Trea var Joacim Lantz (Ockelbo SK).

Anders Kleist (foto: Johan Marklund)

Ida Nilsson (Högby IF) blev snabbaste dam efter en tuff kamp med Karin Nilsson (Borås). Trea var Sara Eén (Solvikingarna).

I duo­‐klassen vann Harald och Johan Gyllensvärd på herrsidan medan Anette Högberg och Åsa Rönnemark var snabbaste damduo. Mixedklassen vanns av Patrizia Strandman och Rodolfo Vera.

Ida Nilsson (foto: Johan Marklund)

Under Fjällmaratonveckan har flertalet lopp förutom AXA Fjällmaraton gått av stapeln, bland annat Halvmaraton, Kvartsmaraton, Öppet fjäll och nykomlingen Peak Performance Vertical K från Åre Torg upp till Åreskutans topp – med drygt 1000 vertikala höjdmeter.

Läs mer om de olika loppen på fjällmaraton.se.


Veckans triathlet: Oskar Djärv
Blogg

Veckans triathlet: Oskar Djärv


Namn: Oskar Djärv
Ålder: 25
Längd: 180 cm
Vikt: 69 – 72 kg
Klubb: IF Mantra Sport
Hemsida/ blogg: http://oskardjarv.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Började med längdskidåkning och mountainbike när jag var 13-14 år gammal, mest för att det var roligt och man fick träffa kompisar. Tränade dock inte jättemycket, och kom sist i de flesta tävlingar jag ställde upp i. Började cykla landsväg i 16-17 -årsåldern och gjorde en svensk halvklassiker, sedan en hel klassiker året därpå. Testade även min första triathlontävling i samma veva, men började inte träna simning och tävla i triathlon mer kontinuerligt förrän jag var 21-22. 

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Min far fick nys om ett triathlonläger som Karl-Johan och Emelie Danielsson skulle hålla i Hedemora 2007. Han tipsade min bror och mig om det och vi drog dit en helg och lärde oss massor om den coola idrotten som hette triathlon. Jag var på kroken, men det tog några år innan jag tog tag i det ordenligt.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar på kortdistans, det vill säga sprint och olympisk. Men jag är inte helt omöjlig, och kan köra en tävling på halvironmandistans om det skulle knipa.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En typisk träningsvecka varierar lite beroende på träningsperiod, men brukar bestå av 5-6 simpass, 3-4 cykelpass och 3-4 löppass. Och sedan något styrkepass på det. Varje gren varvas med korta/långa intervaller och distans.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Eftersom jag själv inte känner mig som en expert kring hur ett träningsupplägg bör se ut så har jag grym hjälp av min tränare Joakim Berggren för detta. I början av grundträningssäsongen är det fokus på att få upp snabbhet i kroppen, i samtliga grenar. Detta för att få in ett energieffektivt rörelsemönster vid hög hastighet. Detta byggs sedan vidare på under året när det blir mer och mer fokus på tröskelintervaller. Såklart varvas detta med olika mängder distansträning också. Under vintern kör vi i Falun många av cykelpassen på velodromen, där man kan få riktigt bra kvalitet på intervallerna samtidigt som man får öva på sin cykelteknik.

Vilka är dina svagheter?
– Mina svagheter har tidigare främst legat i simningen, men nu anser jag att jag jobbat upp en bra fart och teknik där, och jag känner mig nu mer trygg i simningen än jag gjort tidigare år. Mina svagheter rent fysiskt ligger nuförtiden istället i att jag inte kan springa så mycket som jag vill eftersom jag i många år varit skadebenägen i underbenen och inte fått till den träning som behövts. Detta har blivit bättre, men jag anser fortfarande att jag ligger efter i denna gren. Mina svagheter rent allmänt är att jag i vissa fall har dålig disciplin, vad det gäller att passa tider eller ta mig upp ur sängen..

Vilka är dina styrkor?
– Mina styrkor är att när jag väl tagit mig upp ur sängen och tagit mig till mitt träningspass så genomför jag alltid passet så gott jag förmår den dagen. Att ge upp eller lägga ner ett pass händer sällan, och i så fall beror det på att jag inser att jag är sjuk/skadad eller är på annat sätt är tvungen att inte genomföra passet. Mina styrkor på tävlingsbanan får jag anse vara cyklingen. Av de tre grenarna är det här jag kan känna mig lite starkare än mina konkurrenter och det ger mig en extra trygghet.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Sett till antalet timmar har jag senaste åren lagt 40-45% av tiden på cykelträning, 35-40% på simträning och omkring 10% på löpträning. Löpträningen har fått stryka på foten i och med att jag varit så skadeförföljd. Resterande tid utöver de tre grenarna har lagts på styrketräning, vattenlöpning och längdskidåkning.

Vad är ditt stora mål i år?
– Det största målet för denna säsong har redan avklarats, och det var sprint-SM i Uppsala 13-14 juni där drömmen var att ta en SM-medalj, vilket jag gjorde med mitt silver! Fler mål för säsongen är att samla erfarenhet internationellt genom att tävla i Europacuper.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– De bästa tipsen jag har är först och främst att var lyhörd och lyssna på vad kroppen har att säga, då kan man undvika att bli skadad/sjuk/utbränd, vilket ökar chansen att man kan/vill hålla på med triathlon länge framöver. För att bli vältränad är mitt (och många andras) stora tips att hålla kontinuitet i träningen. Med för många dagars paus mellan träningspassen blir det som att göra en omstart i träningen för ofta och det är svårt att bli snabbare och starkare, vilket vi alla vill bli, eller? Det tredje rådet är att försöka träna med andra så mycket man kan! Det stärker en själv och de jobbigaste passen blir så mycket lättare om man delar på bördan.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Just nu tycker jag att det är bäst att träna i Falun, där det finns grymt bra anläggningar för samtliga grenar, tillgång till en kanonbra träningsgrupp och tränare samt riktigt fina områden för cykling och löpning. Riktigt bra året runt. Sedan genomsyras hela staden av elitidrott vilket är kul, där det är mer regel än undantag att man stöter på personer som är med i någon typ av landslag. Sedan är det klart att det är härligt att träna i varmare länder där allt kommer serverat på silverfat. Men jag har inte testat så många sådana ställen. Playitas har jag testat, och det är suveränt!

Hur många punkor innan du bryter?
– På en kortdistanstävling har man inte tid att laga en endaste punktering, men om jag har turen att få punktering i närheten av området för reservhjul så byter jag givetvis till ett sådant och fortsätter loppet. Oturligt nog har jag bara punkterat på tävling när jag inte haft något reservhjul med mig och då har jag fått bryta loppet.

Värsta och bästa simning:
– I början av de flesta simningar så tänker jag att ”detta kommer bli min värsta simning hittills”, men sedan brukar det ordna upp sig rätt bra ändå, otroligt nog. Den tävling jag tänkte så som mest under var i Malmö 2014, sprint-SM. Det blåste mycket och vågorna var hyfsat höga, samt mycket slagsmål i början. Jag tappade mycket på täten och navigerade riktigt dåligt. Min bästa simning är nog från Hallsta Triathlon 2014 när jag för första gången simmade så snabbt att jag direkt befann mig i förstagruppen på cykeln. Det var stort!

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– En vanlig vecka i april tränar jag omkring 19-27 timmar. Det varierar givetvis, men där någonstans.

Våtdräkt:
– Orca Alpha

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– BMC Timemachine TMR01

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Race

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
SM-Silver Sprint (2015)
SM-Brons Sprint (2014)
SM-Guld Stafett (2014 & 2015)
Segrare Sala Silverman (2014)
2:a Danske Invest Triathlon Series (2014)
1:a Danske Invest Triathlon Series (2015)

Målsättning:
– Min målsättning är att ge denna idrott så mycket av min energi och tid jag kan, och utefter det se hur bra jag kan bli! Jag jag vill verkligen se hur högt upp i utvecklingstrappan jag kan komma, för jag både hoppas och tror att jag har fler kliv att ta.

 


Krönika: Löpardejt på Manhattan
Blogg

Krönika: Löpardejt på Manhattan


Jag går på blind date på Manhattan en måndag. En springande journalist-vän har pratat om den här killen i veckor – han är löpare och ”bra”. I en tid när alla New Yorks singlar plötsligt finns i mobilen (läs: hjälpsamma mobilappar), går det snabbt. Man träffas, känner efter och springer vidare. Tempot är högt och utbrändhet på kärleksfronten verkar numera lika vanligt som på karriärsfronten.

Vi ses i en vinbar, och vi pratar om livet och löpningen. Det visar sig att dejten är en löpartalang som springer maran på under 2.40. Efter två glas vin i baren föreslår han att vi ska äta något. Jag är jetlaggad och föreslår något snabbt och enkelt: ”Pizza, kanske?” Men degig snabbmat funkar inte med hans maratonuppladdning – loppet är bara en vecka bort. Det blir japanskt och långsamt. Vi har trevligt och fyra timmar senare när jag hoppar in i en taxi bestämmer vi att vi ska ses efter hans maratonlopp.

Jag dejtar löpare och icke-löpare, men har insett att ett samtal om löpning är ett överraskande bra sätt att få en känsla för vem killen är, speciellt i en tid när löpningenlätt blir en besatthet snarare än ett hjälpmedel för att få balans i livet. Måndagsdejten visar sig vara en seriös löpare som nyligen tagit ledigt i en hel månad för att löpträna i Mexiko. Han gillar att springa i sällskap med vänner som kan pressa honom till bra tider; Boston maraton, till exempel, springer han aldrig ensam.

Jag är raka motsatsen. Jag springer helst ensam – Boston och alla andra rundor också. Efter tolv maratonlopp borde jag se mig själv som en seriös löpare, men jag har snarare en bild av mig själv som livsnjutare. Jag blir dock alltid imponerad när jag träffar snabba löpare – dejter så väl som andra. Det är inte vem som helst som klarar att pressa sig till allt bättre resultat och som har disciplin nog att fullfölja ett hårt träningsprogram.

När jag dagen efter diskuterar dejten med min bästa killkompis frågar han om jag varit ute med ”American Psycho”. Jag skrattar eftersom jag förstår precis vad han menar – en högpresterande A-personlighet – och förklarar sen att jag snarare är orolig för att min springande dejt inte kan slappna av och ha kul. Schemalagd träning och överdriven seriositet tenderar tyvärr att tränga undan den dimensionen av livet, utan att man för den sakens skull förvandlas till psykopat.

En nyligen publicerad studie visar att 55 procent av alla svenskar stressar över att inte hinna med regelbunden träning. Vi matas med historier om elitmotionärer som river av mara efter mara samtidigt som de är mitt i superkarriären, är superföräldrar och har superhem, superförhållanden och supersex. Allt beskrivs som görbart – samtidigt.

Men, alla vi som springer vet att det är slitsamt att fokusera på många saker samtidigt. Otillräcklighetskänslorna kan till och med göra att man ibland håller på att gå under – så känner 55 procent av alla svenskar! Ändå är det helt andra historier som berättas – om och om igen.

Balans är som en enhörning: ovanlig – och samtidsmänniskans största utmaning. Som löpare har man två val: att prioritera bort andra saker i livet för att kunna satsa seriöst på löpningen, eller att lägga sig på en kravlös nivå, för när man skrapar lite på supermänniskornas yta visar det sig nämligen alltid att de har en partner som sköter markservicen, eller att de är så förmögna att de inte behöver tjäna pengar till hyran; eller så har de inte haft sex på åratal. För många ”super” på samma gång stämmer nämligen aldrig.

Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå att livsstilen säger mycket om vem man är och hur man mår, men man behöver antagligen vara löpare för att verkligen kunna förstå en annan löpare. När det gäller potentiella springande kärlekspartners är vetskapen om den andres maratonresultat en bra början. Efter det behöver man förstås ta sig tid att lära känna personen – istället för att bara springa vidare.

Sofia Hedström är modejournalist, bosatt i New York. Hon har bevakat över femtio modeveckor runt om i världen. Förutom att intervjua modevärldens giganter springer hon gärna maraton i klänning – tolv maratonlopp har det blivit hittills – och skriver om sin passion för löpning i Runner’s World.


Blogg

Status uppdatering


Har inte haft nån inspiration att blogga alls den här veckan. Inte förrän idag. Kroppen har vart så extremt seg efter förra helgens fjällöpning. I måndags tog jag mig inte upp ur sängen bokstavligen. Kände mig som en 90-årig gubbe redo för hemmet. Hade sån enorm träningsvärk i muskler jag inte visste existerade och dessutom fruktansvärt ont under fötterna pga det steniga underlaget kombinerat med den relativt tunna sulan. Unnade mig en vilodag i alla fall innan jag kastade mig över LGs program. Det är ju inte särskilt mycket tid kvar att spela på så jag ville verkligen få in alla pass den här veckan. Körde igång och betade av pass efter pass men kände att kroppen inte svarade. Fick slita för varje meter. Det kändes jobbigt att ligga och tugga vanlig distans. Farter ska vi inte prata om. Ett av veckans fartpass var 2x7km i 4.00-4.10-fart. Efter första intervallen ville jag kräkas och då är det bara 2 månader sen jag höll den farten i 42,2km. Det kändes som om kroppen strejkade varje gång jag knöt på mig skorna. Inte göra ont eller så men i behov av vila. Så igår tog jag ett moget beslut; att ställa in gårdagens tänkta pass. Det är ju ingen mening att springa när kroppen säger ifrån.

Vaknade med en bra känsla imorse. Kroppen kändes mycket fräschare. Långpass stod på schemat. Minst 3 timmar. Det märks att man vart borta ett tag när man inte tänker på att ta mig sig vätska. Var säkert 20 grader redan när jag stack ut. Öppnade lugnt och försiktigt i 5.20-fart och började tugga på. Efter drygt 2mil var jag tillbaka hemma och passade på att dricka några munnar vatten och letade fram en Snickers som åkte ned i fickan. Benen kändes fräscha så jag ökade farten. Sista milen gick under 5-fart utan att kännas jobbigt. Stängde av klockan precis på 40km med en riktigt bra känsla.

Hela veckan har mållinjen i Mora känts mer och mer avlägsen. Men efter dagens pass är jag övertygad om att jag ska kunna ta mig i mål. Idag sprang jag 4mil i 5-fart utan energi och skulle utan problem ha kunnat fortsätta. Jag kommer inte till start med de bästa förutsättningarna men det är bara gilla läget. Jag har ju ytterligare två veckor på mig att klämma in ytterligare nåt långpass och en hel del mil utöver det. Nästa vecka börjar jag även jobba igen efter 8 veckors ledighet. Det känns lite jobbigt. Eller för jävlig jobbigt rent ut sagt. Men den vanliga ångesten som alltid brukar infinna sig har inte gjort det. Alla tankar på Ultravasan och att hinna komma iform tills dess har tagit upp allt fokus. Kommer nog få en chock på onsdag när semestern är slut på riktigt och verkligheten hunnit ikapp.

Det märks att det är nära när man börjar fundera på klädval, upplägg och andra saker som hör lopp till. Starten 05.00 känns inte så där jätterolig. Dessutom ska vi ju ta oss till Sälen från Mora innan så det kommer inte bli många timmars sömn den natten. Funderar på klädval och skor. Hur gör man med frukost och mat? Det lär nog gå åt en 6-7000 kcal. Kanske dumpa en väska halvägs med ombyte? Springa med vätska? Försöker också föreställa mig hur kroppen kommer kännas efter 6-7 mils löpning. Det är okänd terräng och en ny upplevelse. Oavsett hur det kommer gå så är jag riktigt taggad nu. Livrädd men förväntansfull. Om mindre än två veckor är det dags att skriva ett nytt kapitel och förhoppningsvis kunna titulera sig Ultralöpare efteråt.

/Hörs

Dagens låt: dagens tips är CMT Crossroads, ett tv program där Nashville möter andra genrer. I varje program framför två artister varandras musik tillsammans i nya arrangemang. Genom åren har mängder av storheter vart med; John Mayer & Brad Paisley, John Fogerty & Keith Urban, Lynyrd Skynyrd & Montgomery Gentry, Def Leppard & Taylor Swift, Emmylou Harris & Mumford and Sons mfl. Ett av mina favoritavsnitt är Katy Perry tillsammans med Kacey Musgraves. Lyssna och njut.


Blogg

Hejdå semester, hej vardag!


Semester kan ju vara helt underbart, och det har den också varit. Jag är inte så väderkänslig, även om det är tråkigt när vattnet inte blir så varmt, men det har väl aldrig hindrat mig från att bada! Jag är nu tillbaka i Stockholm, lite mer solbränd, lite mer förslappad men mycket mer utvilad och laddad inför en rolig höst! Jag har redan tjuvbörjat lite den här veckan när jag har varit hemma ensam (lämnade man och son på Gotland några dagar) och börjat träna på Nordic igen. Det känns aldrig helt bra efter fem veckor av ”nu ska jag träna mysiga grejer och sånt jag är bra på”-träning. Nu är det tillbaka i verkligheten igen, lite tyngre och lite svagare. Men snart är jag på banan igen.

Och jag har också börjat köra PT-kunder igen! Och det är ju så roligt! De ger mig så mycket och jag hoppas att jag också ger minst lika mycket tillbaka till dem. Träningsvärk åtminstone. Igår fick jag bland annat träna Marie och Sofie som också verkade laddade inför hösten.

Vi körde bland annat kompisutfall. En övning som är toppen för stela höfter som behöver lite kärlek. Dessutom är det tungt så det räcker och blir över för låren. Ta tag i händerna på en kompis som du står mitt emot. Stå brett isär med fötterna. Sjunk ner i ett sidoutfall tills rumpan är i golvet. Dra er upp med hjälp av varandras händer, men ta så lite hjälp som möjligt. Pressa med det böjda benet och håll det raka så rakt som möjligt på vägen upp. Gör varannat ben, ungefär 10×3 repetitioner. Happy hips!


Blogg

Taper Time


Hallå!

Sista veckan av hård mängdträning fördrevs nere i Cannes. I ärlighetens namn fanns de superba träningsmöjligheterna med bland faktorerna som avgjorde beslutet att hastigt och lustigt åka ner hit. Man får vara smått självisk om fler gynnas, eller?!
Nåja, barnen har inte direkt klagat då de fått bada i varmt & klart medelhavsvatten från morgon till kväll. Lite skillnad från bacillfyllda bassänger i kalla Sverige som tyvärr var alternativet. Vore synd klaga men det var nästan för varmt och skönt för kvalitativ träning. Simma var magiskt om man gjorde det före förmiddagsbrisen rörde upp vågorna. Cykla gick ok om man stack ut tidig morgon eller sen kväll samt höll till på högre höjder. Springa var nästan omöjligt men tur i oturen så har jag ett problem med hälsenan vilket gjorde att jag vilade från nästan all löpning i veckan som gick. Har börjat få bukt med det och ska inte vara något problem inför Kalmar.

Tror man kan argumentera länge och väl om man verkligen gynnas av den typen av cykling som man gör här nere strax före den bantyp som jag ska tävla på. Den är långt ifrån tävlingsspecifik och cykla linjecykel är ju inte heller direkt som att ligga i tempoställning. ”Cykla som cykla” är nog en generalisering som inte riktigt stämmer men jag tror ändå jag fick ut mer positivt av cykelträningen här nere än vad jag hade fått hemma i Sverige. Dessutom hade jag osannolikt gjort lika långa pass då jag har en tendens vända hem om det är under 15 grader och regn. Höll dock på tappa självförtroendet helt då min wattmätare på linjecykeln är av ett annat märke än den på tempocykeln samt visar ganska rejält mycket mindre. Utan vetenskapliga bevis påstår jag att den visar ca 4-6% mindre allt annat lika. Den är som tur är konsekvent men det gav ändå hjärnspöken när man behöver bekräftelse på vägarna. Man får gång på gång bevis på att man inte kan jämföra watt sinsemellan, speciellt inte om mätarna är från olika märken och sitter på en annan cykel.

Fick ihop 11 timmar cykel inkl 4700 höjdmeter fördelat på tre pass, sprang endast 13km fartlek men lyckades simma hela sex gånger på sju dagar vilket är något typ av rekord för mig. Alla dessa simpass var inte jättelånga men lever ju efter devisen ”antal meter per vecka” och inte per dag. Dessutom ifrågasätter jag som oftast alla mängdfascister som bara matar på enorma hästpass utan få någon nämnvärd utveckling år efter år. Kan det vara så att en äldre person ska försöka hitta fart snarare än uthållighet vilket är just det som börjar bli svårare och svårare när man passerat 30-35 år?! Får ofta kritik för hur jag tränar men än så länge har det ju gått ganska ok trots jag sällan kör dessa ”livsviktiga” långpass. Självklart måsta man ibland simma, cykla & springa långt men inte varje vecka året runt. Om man inte badar i tid & fint väder förstås?!

Börjar finslipa min race plan men de sista detaljerna kommer jag besluta om först närmre inpå då vädret har en sådan enorm påverkan på loppets utfall. Hoppas på liknande förhållanden som 2013 snarare än 2014 även om löpningen var mer skonsam -14 tack vare de regnskurar som föll. Ska förklara varför. -13 blåste det en stark sydvästlig vind, -14 var det mer rakt västlig. Sydvästlig vind ger väldigt mycket medvind på banan och den motvind man behöver tampas med får man tidigt när man fortfarande är fräsch och positiv. Västlig vind ger snedvind merparten av cyklingen vilket inte håller ner hastigheterna speciellt men man får en trög känsla under loppet och måste trixa med en krängande cykel vilket sliter på rygg, axlar och core muskulatur. Detta går sedan ut över löpningen medan det förstnämnda alternativet skonar kroppen mer. Detta är hur jag upplever det iaf, finns säkert dem som tycker tvärtom. En sak är säker, blåsa kommer det göra. Oavsett om det står 2-3 m/sek i prognosen så är det sannolikt 7-9 m/sek på Öland. 2012 är undantaget. Året som Gud & domarna glömde 🙂 Det svåra med cykeldelen för mig detta år kommer vara hålla igen. Är i så sjukt bra cykelform och det känns förjävligt inte kunna få visa det och sätta en elak bike split. Triathlon handlar tyvärr om disponering & kontroll. Kommer bli äckligt svårt inte haka på de som passerar mig eller inte köra ikapp och om de som ligger före. 250-265 watt, no more – no less.

Har ingen direkt strategi för simningen annat än simma så fort & smart jag kan utan bränna krut. 1:01, 1:04 eller 59 minuter är skitsamma. Det får bli som det blir. Löpningen är det eviga kruxet men det får bli på känsla. Tänkte klippa första halvmaran runt 1:30h isch sen ta det därifrån. Har en fåfäng idé komma in under 3:05h någongång och då krävs det en ganska skyndsam inledning även om 4:15 min/km inte är några galna farter. Kommer få  äta upp att jag skriver det här men det är ok. Man kan aldrig bli bäst om man inte vågar förlora här & där.

Adieu!

Michel


Adriel Young om Norseman
Blogg

Adriel Young om Norseman


Vad var målet med denna tävling?
– Mitt mål med tävlingen var att få en svart t-shirt, vilket innebär att lyckas ta sig till toppen av berget i mål. Allt annat var bonus. Jag tror att om simningen varit längre (simningen blev nedkortad till 1.9km på grund av den låga vattentemperaturen på 10.5 grader) skulle jag kanske ha plockat ytterligare ett par placeringar, eftersom jag är rätt stark i den grenen.

Hur kändes loppet? Vilken del av tävlingen var tuffast och va kändes bäst?
– Hela tävlingen är tuff, jag kämpade en hel del med sista backen i cyklingen, det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Jag kämpade också med den kända ”Zombie Hill” (en backe längs med löpningen reds anm.), den är så brant att jag var tvungen att gå. Det som gick bäst för mig denna dag var simningen, trots att det var väldigt kallt. Även de sista 4.5km på löpningen kändes bra, då denna sträcka innehåller en tuff trail-klättring till bergstoppen, under denna sträcka passerade jag fyra killar. 

Hur länge har du tränat inför Norseman? Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag anmälde mig till denna tävling efter Hawaii förra året, och följande sex månader vilade jag från cykel och vanlig träning. Eftersom jag var rätt utbränd så hade jag en välbehövlig vila till ungefär maj i år. Därefter hade jag en period med mycket jobb, så det gällde att klämma in så mycket träning det gick och samtidigt ha ett liv. Jag är glad att jag inte behöver ägna så mycket tid till simningen. Jag har tränat mest cykling på Wahoo Kickr, vilket är ett bra verktyg för mig för att kunna maximera tid och kvaliteten på mina cykelpass. En typisk träningsvecka kan se ut:

Måndag: Återhämtningspass: lätt simning, cykling eller löpning
Tisdag: En timme på Kickr
Onsdag: En timme löpning
Torsdag: En timme Kickr
Fredag: 45 minuter löpning, intervaller
Lördag: Längre cykelpass
Söndag: Längre löppass på ca 1.5 timme

Hur förbereder du dig med energi/ vätska/ återhämtning inför ett sådant tufft lopp?
– Jag fortsätter träna fram tills veckan då tävlingen är, eftersom jag inte vill att kroppen ska bli slö, men passen under denna vecka är lättare. När det gäller maten brukar jag öka på kolhydrater och minska på fiber dagarna före tävling. Det är viktigt att fylla på med vätska under tävlingsveckan.

Hur kommer det sig att du ställde upp i tävlingen?
– Det är en ära att få tävla i en sådan här speciell tävling. När det gavs tillfälle så bestämde jag mig för att köra. 

Har du någonsin gjort Norseman förut? Kommer du göra det igen?
– Det var min första Norseman-tävling och jag verkligen älskade det. Det är förmodligen en av mina favorittävlingar. Tyvärr tror jag inte att jag kör igen nästa år trots att jag gillade racet väldigt mycket. Träning och förberedelse tar mycket av tiden och jag hinner inte umgås så mycket med min familj som jag önskar om jag även ska satsa på en sådan tävling. 

Kan man jämföra denna tävling med en hård Ironman-tävling, eller är detta något helt annorlunda?
– Detta är något helt annorlunda och unikt och det går inte att jämföra med en ”vanlig” Ironman. För det första är det helt fantastiskt att ha sitt eget crew med sig under hela tävlingen. Ofta är det svårt för familj och vänner att följa dig under hela tävlingar, men under Norseman kan man följa deltagaren hela vägen.
För det andra är det en riktigt tuff och tung bana, Ironman i Hawaii i jämförelse känns rätt lätt. Vi hade tur denna gång med att vädret var så pass bra trots den låga vattentemperaturen, det hade kunnat vara betydligt värre.

Vad händer härnäst?
– Bra fråga, jag har inte några fler tävlingar inplanerade ännu. Jag åker tillbaka till Australien ett tag. Och kommande fyra månader framöver ska jag på fyra bröllop så det kommer vara mycket kring det nu. Jag gillade verkligen naturen kring Eidfjord i Norge där tävlingen var, så dit skulle jag gärna åka igen om tillfälle ges.

Se hela resultatlistan här.
Se fler foton från tävlingen här.
Läs mer om Norseman här.

Foto: Morten Sivertsen