Helgen bjuder på SM i både Söderhamn och Stockholm
Blogg

Helgen bjuder på SM i både Söderhamn och Stockholm


Friidrotts-SM i Söderhamn
Friidrotts-SM 2015 som avgörs i Söderhamn handlar alltså inte bara om de inhemska medaljerna. I flera fall är det lika spännande om några fler lyckas springa till sig startplatser till VM som avgörs i Peking om ett par veckor. 

Den svenska VM-truppen består för tillfället av femton aktiva men bland annat jagar både Charlotta Fougberg och Daniel Lundgren kvaltiderna på 3000 meter hinder. Och på 800 meter har både Lovisa Lindh och Anna Silvander varit endast någon sekund från att säkra en biljett till Kina.

Sen håller vi naturligtvis ett extra öga (och alla tummar som går) på vår krönikör och bloggare Lars Södergård som springer herrarnas 10000 och 5000 meter.

Vill du också ha koll på det som händer under SM-helgen kan vi rekommendera att du följer förhandssnacket på Friidrottsförbundets hemsida och sändningarna på SVT Play.

SM 100 KM i Stockholm
Samtidigt som Friidrotts-SM går av stapeln avgörs SM på 100 km under Stockholm Ultra. Loppet springs på en rundbana ute på Djurgården och det är femte gången som SM-medaljer delas ut på den här distansen.

Bland favoriterna till medaljerna nämns bland annat Daniel Nilsson som vann SM på 100 km 2012 och Johan Eriksson från Kopparberg som var SM-trea på distansen i fjol. På damsidan är Frida Södermark med SM-guld på 100 km 2012 och 2014 förhandfavorit. Hon utmanas främst av Elisabet Barnes som vann Marathon de Sables Sahara, ett av världens tuffaste ultralopp, i april.

Sen gör Kajsa Berg som vunnit två EM-guld och ett VM-silver på 100 km comeback efter att blivit mamma. Hon nöjer sig dock den här gången med att ”bara” springa 50 km med målet att slå 3.44 som är det svenska rekordet på sträckan. Även Lins Holmsäter som vann SM på 100 km 2014 väljer den kortare sträckan då han tycker att loppet ligger för nära VM 100 km som avgörs i Holland 12 september. 

Du kan följa loppet via liveresultat på Stockholm Ultras hemsida.


Tipsen som gör det lättare att springa på morgonen
Blogg

Tipsen som gör det lättare att springa på morgonen


Se till att använda de långa, ljusa dagarna till att variera din träning – eller till att komma igång med den igen, om du har kommit av dig.

1. VARIERA TIDPUNKTEN
Att vänja sig vid att äta och värma upp inför löppass vid olika tidpunkter på dagen eller kvällen tränar din förmåga att vara flexibel och kunna stoppa in ett löppass närhelst det dyker upp en lucka i tillvaron. För tidiga morgonrundor räcker det att dricka lite vatten innan du ger dig iväg. Du behöver alltså inte äta något inför löprundor som varar i mindre än 45 minuter. Men om du är hungrig och vill äta är det bra att välja något som innehåller små mängder fett och fibrer. Morgonlöpare som ger sig ut senare än de brukar bör också dricka och äta något fiber- och fettfattigt på 150-200 kalorier innan de ger sig ut.

2. TRÄNA MED EN GRUPP
På sommaren ansluter sig allt fler till storstädernas löpargrupper. Pröva du också! Gå med i en grupp, eller byt grupp om du redan tillhör någon. Du kommer att möta nya löparkompisar, få ny energi och förmodligen upptäcka nya, härliga löprundor. Kontakta gärna någon gruppmedlem eller kolla löpargruppens hemsida för att försäkra dig om att gruppen har löpare som springer i din fart.

3. TRÄNA ALTERNATIVT
Lägg till andra utomhusaktiviteter till löpträningen för att njuta så mycket som möjligt av årstiden. Cykla, promenera, simma, paddla, eller gympa och yoga i någon park. Att variera löpträningen med annan träning förbättrar bara din hälsa och minskar risken för överbelastningsskador eftersom olika träningsformer belastar dina muskler och leder på olika sätt. För att behålla din löpform bör du springa varannan dag, men om du tränar alternativt två eller tre dagar i veckan under sommaren kan du bevara löpformen med hjälp av två löppass à 20 minuter i veckan.

Hur kan jag göra det lättare att springa på morgonen?
Lägg fram dina träningskläder och övrig utrustning kvällen före din planerade löprunda. Förbered din kaffebryggare med vatten och kaffe om du behöver en kopp före löprundan. Ställ alarmet på väckarklockan och placera den långt ifrån sängen så att du måste kliva upp för att stänga av larmet. På morgonen fokuserar du bara på en sak i taget: Sätt på kaffebryggaren, klä på dig träningskläderna, drick ditt kaffe, gå på toa, sätt på dig skorna – och så ut genom dörren!


Eurogames lockar stolta löpare och besökare till Stockholm
Blogg

Eurogames lockar stolta löpare och besökare till Stockholm


En kvarts miljon – så många besökare från när och fjärran kommer att komma till Stockholm i augusti och heja på de 5000 deltagare som ska tävla i Eurogames. Det är världens största HBTQ-evenemang och äger rum under fem dagar varje sensommar. I år är det Sveriges tur att vara värdnation, och den svenska arrangören samarbetar med åtskilliga svenska idrottsföreningar för att kunna åstadkomma det här omfattande evenemanget.

I Eurogames kan löpintresserade välja att springa ett 50 kilometer långt ultramaratonlopp eller tävla i distanserna 5 kilometer på bana och 10 kilometer i terräng. Den som vill testa ett kortdistanstriathlon kan även göra det. Alla lopp utgår från Djurgården.

Men Eurogames är mer än löpning och triathlon, här finns 28 idrottsformer representerade; man kan tävla i allt från volleyboll till pingis. Här finns plats för människor i åldrarna 18 till 100, amatörer som proffs.

För ledordet i Eurogames stavas inkludering. Det menar Jakob Jansson, Eurogames Stockholms president och den som är ytterst ansvarig för projektet. Men i begreppet inkludering inbegrips inte bara olika former av sportpreferenser och ett brett åldersspann.

– Framför allt handlar det om att alla människor, oavsett om man är kvinna, man, har obestämbar könsidentitet, är bi- homo-, hetero- eller transsexuell, ska kunna delta på lika villkor med stolthet och självförtroende, säger Jakob Jansson.

Han menar att idrotten ligger 15 år efter resten av samhället när det gäller HBTQ-frågor.

– Det existerar fortfarande en väldigt könsnormativ, grabbig och hård jargong i många omklädningsrum. Männen står fortfarande i centrum i de flesta sporter, och många HBTQpersoner känner sig vilse och dåligt bemötta i de här miljöerna, säger han.

Studier visar att hela 80 procent av alla HBTQ-personer som har ägnat sig åt sport någon gång har upplevt att de har utsatts för kränkningar, menar Jakob Janson. Det kan handla om allt från psykningar under träningar och matcher till att man känner sig vilse och obekväm i omklädningsrummen.

I en enkät från Ungdomsstyrelsen framkom att var tionde ung homo- eller bisexuell känt sig otrygg eller rädd i samband med idrottsverksamhet. Motsvarande andel bland heterosexuella var bara en procent.

– HBTQ-personer slutar i regel tidigare med idrott, de brukar hoppa av i 13- till 14-årsåldern eftersom de inte känner att de blir bra bemötta. Man har också sett i studier att de mår sämre både fysiskt och psykiskt, säger Jakob Jansson.

Men hur kommer det sig egentligen att det är så svårt att sudda ut könsnormerna inom idrotten? Jakob Jansson anser att den grabbiga stämningen är djupt rotad inom till exempel ishockey och fotboll, den finns där enligt tradition och det är svårt att bryta mönstret.

Det finns dessutom få förebilder inom idrotten som vågar komma ut under sin aktiva karriär, även om det såklart finns undantag, som fotbollsspelaren och Let’s dance-stjärnan Anton Hysén. Andra exempel är den tidigare amerikanska friidrottsstjärnan Bruce Jenner, som på senare år mest har varit känd som styvfar i teve-såpan The Kardashians, har nyligen genomgått ett könsbyte, vilket har fått stor publicitet världen över.Vår egen slalomdrottning Anja Pärson kom ut efter att hon lade av med sin elitsatsning, liksom Kajsa Bergkvist gjorde efter sin höjdhoppskarriär.

Ett exempel på en firad idrottsstjärna som under sin karriär förnekade envisa rykten om att han skulle vara gay, men som slutade förneka ryktena efter att karriären var över, är femfaldige OS-medaljören i simning, Ian Thorpe, Australiens egen nationalhjälte. I en teve-intervju med Michael Parkinson förkunnade han att han varför han så länge hade mörkat sin sexuella läggning: “Jag ville göra min familj stolt. Jag ville göra min nation stolt över mig. En del av mig visste inte om Australien ville ha en mästare som var gay.”

Med Eurogames vill man att idrottsvärlden ska bli mer tolerant inför olika slags sexuell läggning. Man vill inte att idrottare ska må dåligt och känna att de måste dölja vilka de egentligen är.

– Vi försöker med det här evenemanget att ändra människors inställning. Vi vill att alla som vill, oavsett vilka sexuella preferenser de har, ska kunna medverka utan att behöva känna oro eller ångest över att ”inte passa in”. Ingen ska heller behöva fundera på könstillhörighet, fortsätter Jakob Jansson.

I varje enskild tävling kan man tävla i tre olika kategorier: kvinna, man eller obestämd. Den senare kategorin tävlar man i om man inte har lust eller inte kan placera sig i en viss könskategori.

– Många människor känner sig kluvna, att de inte passar in i ett specifikt kön av den traditionella bemärkelsen. De har kanske lidit sedan de var små när de har behövt kryssa i om de är man eller kvinna, i allt från enkäter till idrottssammanhang. I Eurogames ska ingen behöva känna att de måste kryssa i en särskild ruta om de inte vill, säger Jakob Jansson.

I sportvärlden spekuleras ofta huruvida vissa kvinnor ”verkligen är kvinnor” eller om de egentligen är förklädda män eller män som har gjort könsbyte. Frågan som brukar ställas är om de tävlar på lika villkor som kvinnorna.

– Det som inte brukar komma fram i debatten är att de män som gjort könsbyte och som får kvinnliga könshormoner snabbt tappar i muskelmassa och inte längre har samma fördel av att vara man som tidigare, säger Jakob Jansson.

Till syvende och sist tycker han att man ska fundera på vad meningen med sport egentligen är. Behöver vi verkligen tävla uppdelat i olika kön? Är det verkligen a och o att tävla efter samma genetiska förutsättningar?

– Personligen känns det viktigast att man som sportutövare känner sig bekväm bland andra utövare och att man känner sig respekterad för den man är, avslutar Jakob Jansson.

FAKTA
Eurogames Stockholm är ett sportevenemang som kommer att äga rum mellan 5:e och 9:e augusti i år. Tanken med evenemanget är att alla ska känna sig välkomna, oavsett sexuella preferenser, kön, religion eller nationalitet. Målet är att kunna erbjuda en säker miljö för HBTQ-personer från hela världen. Förutom löpning och triathlon kommer det att anordnas tävlingar i 26 andra idrotter. Vid sidan av sporttävlingarna kommer det även att anordnas kulturella evenemang, utställningar och politiska föreläsningar och workshops.

Läs mer om evenemanget på www.eurogamesstockholm.com


Låt hjärnan jobba medan du springer – bli en bättre löpare
Blogg

Låt hjärnan jobba medan du springer – bli en bättre löpare


Om du låter hjärnan jobba medan du springer kan du bli en bättre löpare. Det visar en studie från universitetet i Kent i England. Forskarna delade upp ett gäng militärer i två grupper och studerade dem i 12 veckor. Båda grupperna tränade på en stationär träningscykel, men i en grupp fick deltagarna under tiden utföra kognitiva övningar på en dator. Militärerna i den senare gruppen klarade att cykla betydligt längre än i början av träningsperioden innan de blev fysiskt utmattade – hela 126 procent längre. Gruppen som cyklade utan att jobba med hjärnan samtidigt orkade visserligen också trampa under längre tid – 42 procent – med andra ord inte alls i samma omfattning som de som samtidigt tränade de mentala musklerna. Något som forskarna tror kan översättas även till andra fysiska aktiveter så som löpning. 


Veckans triathlet: Martin Olsson
Blogg

Veckans triathlet: Martin Olsson


Namn: Martin Olsson
Ålder: 25
Längd: 185cm 
Vikt: 77kg
Klubb: Kalmar RC Triathlon

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Under min uppväxt testade jag på det flesta sporter bland annat hockey, fotboll, innebandy, längskidor, löpning m.m. men min huvudsport som jag höll på med längst var orientering. Jag var aldrig riktigt bra på något eftersom jag bytte mellan olika sporter och inte var så målmedveten. Men jag tror att allt hoppande mellan olika sporter gjorde att man blev ganska allround och fick lätt för att lära sig nya saker. Efter gymnasiet så studerade jag till brandman och då hade jag en period på två år där jag i princip bara gymtränade. Efter utbildningen var jag 10 kg tyngre och less på att stå inne på gymmet, så jag började köra en del konditionsträning igen, det blev mycket fjällöpning men även någon tävling, men mest för att hålla mig i form. 2010 köpte jag min första landsvägscykel och blev introducerad i cykelvärlden. Tanken var redan då att jag skulle testa på triathlon men det blev aldrig av.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag var nyligen inflyttad till Kalmar från Östersund och efter flytten så cyklade jag lite och började spela innebandy med ett lag för att fylla ut vardagen. Men sommaren 2012 så testade jag på en triathlontävling i sprintdistansen och tyckte det var superkul. Några veckor senare var jag och kollade på Ironman Kalmar och tyckte det såg häftigt ut men att det var sjukt långt! Men ett par dagar senare så anmälde jag mig till Ironman Kalmar 2013 och efter det började jag träna stenhårt. Jag kunde inte ens crawla 25 meter så jag sprang direkt till simhallen och satte igång. I flera veckor så alternerade jag mellan att sitta hemma och kolla på simteknik på youtube och sedan springa till simhallen och försöka crawla för att dämpa oron över att överhuvudtaget ta mig i mål. Jag lyckades lära mig halvtaskig crawl som sedan tog mig igenom Ironman utan att drunkna. Satte upp som mål för mig själv att jag skulle klara under 10 timmar men misslyckades och gick i mål på 10:01:31. 

Vilken distans satsar du på?
– Ironman distansen för att det var så det började, sen är det även roligt när man bor i Kalmar att köra Ironman på hemmaplan. Men jag är frestad att ta ett år med kortare distanser; olympisk och halv IM. Även sugen på att köra fler cross (terräng) triathlon tävlingar efter att ha kört Xterra nu i sommar. Terrängdisciplinen passar mig bra med bakgrund inom orientering och att jag gillar teknisk mtb körning.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En vanlig träningsvecka för mig består oftast av 4 simpass, 3-5 löppass, 2-3 cykelpass, 1-2 styrke/core pass. Jag kör ofta två pass per dag, ett på förmiddag och ett på kvällen. Brukar bli mellan 8-15 timmar träning

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har ju bara tränat så här strukturerat och målinriktat under ca 2 år men då kört ungefär på följande vis:

Under senhösten/vintern tränar jag mycket styrka, teknik och uthållighet, mycket distanspass. Denna vinter la jag även ner extra mycket jobb på min simning. Under den här perioden har jag kört i 4 veckors block (medel, medel, hård och lugn). I slutet av varje block brukar jag köra lite tester och följa upp min träning så att jag utvecklas för att sedan förhoppningsvis kunna höja nivån lite till nästan block. Framåt våren/sommaren blir träningen mer intensiv och tävlingslik. Annars lika som innan. Under sommaren när det är mycket tävlingar så planerar jag mer vecka för vecka hur det passar med allt och när jag ska vara i form. Sedan när alla tävlingar är över brukar jag ta 1-2 månader där jag bara tränar det jag känner för, helt kravlöst och utan schema. Blir mycket alternativ träning under den här delen av året för att bryta av lite.

Vilka är dina svagheter?
– Grenmässigt är det är helt klart simningen, men det som är positivt är att det fortfarande finns mycket att förbättra. Är även svag i core muskulaturen. Teknikmässigt finns det också alltid svagheter att fila på i alla grenar. Har även svårt att hålla mig till en sak, så fort jag testar på något kul vill jag gärna vara med och göra det också, vilket kan störa min träning mot mina mål. 

Vilka är dina styrkor?
– Löpningen är väl min starkaste och mest stabila gren, men cyklingen har börjat komma ikapp även den nu! Jag är allround och har lätt för att lära mig nya saker. Rent tävlingsmässigt är mina styrkor att jag oftast är stark i slutet av tävlingar och är rätt tjurig. 

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Varierar över årstiderna. Men ungefär: 45 % cykel, 25 % löp, 25 % sim, 3 % styrka, 2 % övrigt.

Vad är ditt stora mål i år?
– Nästa utmaning är Ironman Kalmar, har tränat inför det hela året så känns skönt att det äntligen är dags snart! Min målsättning har hela tiden varit att komma topp 3 i min AG.
Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska åka på Xterra World Championship i höst i så fall blir det ett stort mål.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Gå med i någon klubb, träna med andra, lär av andra.
  2. Sätta upp mål med sin träning.
  3. Gör en plan för att klara målen eller ta hjälp av en coach som kan ge dig verktygen för att klara målen.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Jag gillar idén att ha det så bra som möjligt där man bor. Man har alla bekvämligheter och kan fixa allt runt omkring och ha det allmänt bra. I Kalmar har vi bra förutsättningar för att träna triathlon året runt och mycket människor med samma intressen. Men jag gillar absolut att åka iväg och träna också, har tyvärr inte hunnit vara på så många olika ställen men uppskattar verkligen att cykla i höga stigningar med fina omgivningar. Även svenska fjällvärlden är en stor favorit, speciellt för att löpträna.

Hur många punkor innan du bryter?
– På en Ironman är jag kittad för en eller möjligvis två punkor, försöker ta mig i mål till varje pris! På kortare distanser är det annorlunda, om jag är helt ute ur matchen och känner att jag inte kan göra mig rättvisa har jag inga problem att kliva av.

Värsta och bästa simning:
– Har egentligen aldrig haft något sådant otäckt eller värsta minne från någon simning. Men man gör ju X antal ångestladdade simpass per år när man står på bryggan/bassängkanten och fryser innan man ska hoppa i.
Bästa sim-minnet är från årets triathlontävling, Växjö triathlon, det var rätt kallt i vattnet och sim sträckan blev halverad. Men det roliga var att jag inte var så långt efter täten på simningen som jag brukar, så man fick ett kvitto på att all träning jag la ner i vintras givit resultat. 

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 12-18 timmar. 

Våtdräkt:
– Zone3 Vanquish.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon speedmax CF.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Varierar med underlag och distans men gillar Salming Speed.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
AG 1:a Xterra Sweden 2015 (11 totalt)
AG 2:a Ironman Kalmar 2013
2:a Åre Extreme Challenge, stafettklass 2010
4:e Åre Extreme Challenge, stafettklass 2013
3:a dag ett, Björkliden Arctic Mountain Marathon, 50 km herrar, 2010 (8:a i totalen)
2 etapp segrar Oringen, herrar multi kort, 2008 (5:a i totalen)
10 km (Kalmarmilen) 34:43, 2013
21,1 km (Göteborgsvarvet) 1:19:42, 2014
Cyklat från Haparanda till Ystad, 250 mil

Målsättning:
– Att hålla på så länge jag tycker det är roligt och givande! Jag vill köra klart den här säsongen sen utvärdera och funderar på vilken nivå jag vill lägga min triathlon träning/tävling på i framtiden. Är rätt ny inom triathlon och att träna så pass mycket och målmedvetet så jag känner att det finns utvecklingspotential i alla fall!

 

 


Blogg

Fjällöpning


Kom precis hem till Svallet efter en helg i Jämtlandsfjällen som fick avsluta en riktigt bra träningsvecka och den första riktigt hårda veckan sen mitten på maj. Haltar lite lätt pga träningsvärk i rumpa och vader, känner mig grymt stel och osmidig men känner ingenting på utsidan av knät trots att jag ganska direkt hoppade på en 120km vecka från i princip ingenting. Klart att kroppen protesterar en aning. Har tappat rätt mycket av hårdheten som jag hade i våras men kan ändå summera ett dubbelpass i torsdags på närmare 30km och nu i helgen 3,5h löpning på fjället i lördags och 2,5h idag. Det tar sig.

I lördags morse stack jag och min kompis Robert till Jämtland. Vi stannade till i Åre och laddade upp med ett Super Cheese & Bacon Meal på Sibylla innan vi fortsatte mot Storulvån och Jämtlandstriangeln. Initialt hade vi tänkt att springa triangeln som dom flesta gör men det fanns inte en enda sovplats kvar på Blåhammaren så istället bestämde vi oss för att bo på Storulvån och springa olika dagsetapper. Med facit i hand så blev det nästan bättre. Fjällöpning är verkligen utanför min comfort zone men efter en helg i Jämtland så kan jag i alla fall förstå tjusningen med det. Jag kommer aldrig att springa nån fjällmara och kommer alltid att föredra asfalt men det har sin charm måste jag erkänna.

Väl framme i Storulvån bytte vi om direkt och tog sikte på Sylarnas fjällstation. Avståndet dit var 16km och jag visste som sagt inte vad som väntade. Den första stigningen med ganska knixigt stenparti var en chock för kroppen men efter ett tag kom jag in i rytmen. Km tiderna landade på ca6.20min/km så det var bara sluta bry sig om dom. Tiden gick förvånandsvärt fort, det var inte alls lika monotont som asfaltslöpning, det gällde att hela tiden att hålla koll på var man satte fötterna och samtidigt försöka njuta av vyerna. Vädermässigt kunde vi inte ha fått bättre väder; 10-12 grader, strålande sol och ingen vind. Kortbyxor och t-shirt när vi sprang över snö.

Dom 16km till Sylarna tog ca 1h och 40min. Där tog vi en liten paus, satte oss i solen, njöt av utsikten och käkade Snickers. Magiskt. Totalt fick vi ihop 32km löpning och nästan 3,5h nettotid. Det blev en hel del småstopp för att stanna och dricka vatten ur bäckar.

Löpning i fjällen behöver inte vara spartanskt med tält och konserver. Storulvåns fjällstation hade det mesta man kunde önska sig. Lite dyrt kanske med tanke på att standarden är typ vandrarhem men absolut värt det då alternativet är att tälta och käka bullens pilsnerkorv. Vi slog till på en tre rätters meny på kvällen, riktigt gott med god mat och öl efter en dag på fjället.

Imorse vaknade vi upp till inte lika bra väder men det såg helt okej ut. Började dagen med en stor frukostbuffé i restaurangen som var riktigt prisvärd och som grädde på moset serverades nygräddade våfflor med sylt och grädde som avslutning. Vid 10-tiden stack vi ut med Blåhammarens fjällstation som mål. 12km uppför. Benen var rätt slitna sen gårdagen och det blev inte bättre av kuperingen och höjdmetrarna. Men det gick okej och vi kom till slut fram till Blåhammaren. På väg upp funkade t-shirt bra även idag men när vi vände för att springa tillbaka åkte jackorna på. Himlen började bli mörkare och mörkare och regnet hängde i luften. Ganska omgående på hemvägen började de första dropparna komma och med det även åska och blixtar. Jag är jäkligt rädd för åska normalt och höll nästan på skita på mig när det small uppe på fjället. Det finns ju inte ett träd och man är ju högsta punkten där uppe. Kände hur hjärtat började slå fortare och omedvetet ökade jag farten rejält, som tur var gick det ju nerför hela vägen hem även om nedförslöpningen nästan var jobbigare pga alla stenar och rötter. 

Som tur var kom vi ned med livet i behåll, precis i rätt tid, för lagom till vi lämnade Storulvån öppnade sig himlen rejält och regnet började vräka ner. 

Summerar en riktigt bra helg med två dagars löpning som verkligen kommer göra gott inför Ultravasan. Sprang in mina nya Asics Fuji Racer som funkade perfekt. På ett par ställen var vi tvugna att vada över bäckar, jag orkade inte ta av mig skorna utan plumsade i och blev dyblöt men skorna torkade nästan direkt.

Imorn tänker jag unna mig en vilodag för kroppen är som sagt rejält sliten efter en hård vecka, men sen hoppar jag på LGs program och matar på med mängd dom få veckor som återstår. Jag insåg nu att trail är nånting helt annat än vad jag trott och på det sättet var det bra att få en liten försmak av vad som väntar i Dalarna. Att springa över myrar, våta spänger och stenig obanad terräng var mycket jobbigare än jag trott. Jag kommer vara riktigt glad om jag överlever Ultravasan och hamnar på en snittid kring 7min/km. Det finns nog också en risk att jag kanske måsta bryta, men målet är att ta sig i mål.

/Hörs 


Jag är löpare: deckarförfattaren Emelie Schepp
Blogg

Jag är löpare: deckarförfattaren Emelie Schepp


JAG HAR SPRUNGIT till och från så länge jag kan minnas, men när jag kom över de trettio började jag fundera på hur jag skulle kunna motionera mer regelbundet. Jag insåg att löpning var det ultimata, för det kunde jag styra helt själv. Jag behövde inte matcha med någon tid på något gym och jag slapp stå och svettas ihop med andra.

NÄR BARNEN var små köpte jag ett löpband för att hinna springa. Vi har det i källaren i huset. Löpbandet är den bästa investering jag gjort, det gjorde att jag kunde springa när jag ville även när barnen var små.

JAG ÄR FÖDD och uppvuxen i Motala, det var mycket idrott under uppväxten och jag provade på flera olika sporter som judo och volleyboll. Jag gick samhällsvetenskaplig linje med inriktning på idrott och ridning på gymnasiet. Jag tillbringade väldigt många timmar i stallet varje dag och tävlade i hopp och dressyr.

JAG VISSTE tidigt att jag ville skriva, men efter gymnasiet jobbade jag ett år som au pair i USA. Jag tyckte det där med resande var så kul att jag sökte in till turismlinjen i Östersund. Men sen kom jag på att jag nog skulle satsa på skrivandet i alla fall, och kom in på en journalistutbildning i Sundsvall. Men innan jag hann börja där träffade jag min man. Han var då egenföretagare inom reklam och media och vi började arbeta tillsammans. Jag tyckte att det var bättre att få betalt för att skriva i stället för att ta studielån.

JAG HAR alltid haft en bra grundkondition, men när jag bestämde mig för att satsa på löpningen så tankade jag ner ett träningsprogram på nätet. Jag jobbar alltid bäst när jag har ett mål i sikte. Planen var att jag först skulle klara fem kilometer, sedan en mil.

VI BOR NÄRA skogarna i Kolmården, där finns det fantastiska löpstigar. Min vanliga löpsträcka är en mycket kuperad slinga på fem kilometer, som jag kör i ett ganska jämnt tempo. Jag spurtar alltid mot slutet, jag gillar att ta ut mig det sista jag gör.

JAG HAR aldrig deltagit i något lopp, jag gillar att vara fokuserad på mitt och mitt eget och springer mest för välbefinnande. Ett tag hade jag siktet inställt på att göra milen under 50 minuter, men insåg att jag inte trivdes med att pressa mig för mycket, så nu brukar jag ticka runt på 55 minuter. Som mest brukar det bli tre pass i veckan.

EFTER ATT ha jobbat i några år med att skriva reklamtexter och journalistiska texter, bestämde jag mig för att skriva en bok. Jag ville skriva en kriminalroman som var hårdkokt och jag tyckte att det saknades en kvinnlig huvudkaraktär som var riktigt tuff, någon som jag själv skulle vilja läsa om. Då skapade jag åklagaren Jana Berzelius som inte viker för någonting. Dessutom springer hon grymt fort på milen, haha, jag är riktigt avundsjuk på hennes fysik.

JAG SKICKADE manuset till ”Märkta för livet” till en massa olika förlag. Men när jag inte fått något svar efter ett halvår ringde jag upp förlagen och sa att de kunde slänga mitt manus eftersom jag tänkte ge ut boken själv. Jag satsade allt på att bli Sveriges främsta egenutgivare, tryckte upp boken som pocket och gav ut den som e-bok. Efter ett halvår hade jag sålt 40 000 exemplar och jag hade nått mitt mål om att bli den främsta egenutgivaren.

EFTER DET började flera förlag ringa upp, med förslag på kontrakt och i dag tillhör jag Wahlström & Widstrand. Jag är mycket ödmjuk inför det faktum att jag får arbeta fullt ut med mitt författarskap. I maj kom min andra bok om Jana Berzelius ut, ”Vita Spår”, och redan nu är jag igång med min tredje bok.


Sara och Fredrik svenska mästare i medeldistans
Blogg

Sara och Fredrik svenska mästare i medeldistans


I herrarnas tävling var Björn Andersson först upp ur vattnet och han skaffade sig ett stort försprång på cykeln, men tvingades tyvärr bryta efter första varvet.

Under cyklingen hade Erik Holmberg ett tag ledningen tätt följd av Rickard Carlsson och Nils Svensson. Men när det var dags för växling till löpning var det en annan ordning. Fredrik Bäckson, kom in först och på andra och tredjeplats var Nils Svensson och Andreas Lindén. Andreas tvingades tyvärr senare att bryta tävlingen.

Fredrik behöll ledningen under hela löpmomentet och gick i mål med segertiden 3:55:53. George Bjälkemo sprang snabbast av alla och jobbade upp sig till en andraplats och fick sluttiden 3:58:24. Nils höll undan och lyckades knipa tredjeplatsen med tiden 3:58:38.

I damernas tävling var Annie Thorén först upp från simningen, följd av Mikaela Persson. Annie trampade på hårt på cyklingen och hade skaffat sig en lucka på fem och en halv minut ner till Persson när det närmade sig T2. Olyckligtvis gick Thorén omkull i sista kurvan och tvingades bryta tävlingen med en ond armbåge.

Mikaela Persson gick därmed ut på löpningen i ledning med Sara Svensk som jagade henne, och på tredjeplats låg Jenny Nilsson. Även Cecilia Jessen var bland topp tre på cyklingen och var bra med på löpningen. Löpstarka Sara Svensk tog in på Mikaela och hon gick om och tog ledningen näst sista varvet av fyra och behöll den ända in i mål och knep alltså SM-titeln på tiden 4:32:50. Mikaela höll undan och tog silvret och gick i mål på tiden 4:37:33 och Jenny tog bronsplatsen på tiden 4:41:01.

Utöver SM i medeldistans var det även barn- och ungdomstävlingar samt RM för masters under helgen. Ta del av alla resultat från helgens tävlingar. 

Se filmen från tävlingen:

 



Information hämtad från Svenska Triathlonförbundet.

Se fler bilder på Vätter Challenge Facebooksida.

Läs några av tävlingsrapporterna från loppet:
Andreas Lindén
Erik Holmberg
Annie Thorén
Mikaela Persson 

Har du en tävlingsrapport som du vill dela med dig av, länka gärna till den i kommentarsfältet nedan! 


3 enkla sätt att göra löpningen roligare
Blogg

3 enkla sätt att göra löpningen roligare


1. Blanda mer
Testa nya typer av lopp på nya ställen, skrapa ihop ett gäng vänner och spring en stafett,
eller utmana dig själv på en distans du aldrig tävlat på tidigare – det blir ett automatiskt
personrekord!

2. Experimentera oftare
Träningspass behöver inte alltid bestå av strukturerade intervaller. Fila på formen och motarbeta ledan genom att springa fartlek under nästa pass, då du alltså lägger
in spontana fartökningar av varierande längd. Försten till nästa träd!

3. Tänk glada tankar
Fokusera på allt det som är positivt med ditt löppass medan du springer – den friska
luften, sällskapet, alla positiva hälsoeffekter och allt gott du kan äta efteråt!

Psst – ytterliggare en anledning att löpträna…
66 procent av de par som löptränar tillsammans, anser att de gemensamma löppassen
bidrar till att de har sex oftare (med varandra), enligt en enkät som Brooks genomfört. Och inte nog med det. 49 procent av paren menar att gemensamma löppass som är längre än tio kilometer också leder till bättre sex.


Blogg

Att bli av med ett löparknä


Nu har jag friskförklarat mig själv på riktigt. 20km igår och 13km idag. Om jag fortfarande hade haft problem borde jag orimligen ha kunnat springa dom passen utan att ha känt av det. Lår, vader och rumpa värker men på ett bra sätt. Träningsvärk kallas det visst för enligt Google. En stor godispåse är inhandlad som belöning. Klassisk betingning fungerar alltid. Därför blir det här mitt sista inlägg om löparknä. Fokus den här veckan är distans och mängd. Till helgen blir det dessutom löpning i fjällen med Storulvån som utgångspunkt. Ska bli spännande för en asfaltskille. Trodde faktiskt inte att jag skulle hinna bli så pass bra att fjällöpning skulle vara aktuellt nu i sommar.

Tänkte försöka sammanfatta hur jag blev av med mitt löparknä. Nånting måste jag ju ha gjort rätt eftersom jag blev av med det snabbare än beräknat. För ett par veckor sen när jag knappt kunde jogga 10min utan smärta så hade jag innerst inne gett upp både Ultravasan och Berlin Marathon. Nu känns båda loppen realistiska att genomföra. 

För det första verkar det finnas olika grader av löparknä. I min jakt på ”facit” har jag stött på dom som stretchat och blivit bra på en vecka till dom som dragits med sitt löparknä i flera år. Det bästa är ju att upptäcka känningarna i tid och på så sätt kunna förebygga en ofrivillig löpvila. Jag noterar att jag den 12 maj i min träningsdagbok skrivit ”diffus smärta på utsidan av knät” och kommer ihåg att jag pinade mig igenom den sista fartökningen bara för att det stod så i programmet. Att springa gör ont. Att springa ska göra ont men man måste också lära sig att skilja på smärta och smärta. Jag är ganska van vid att ha ont i kroppen, nästan så jag blivit avtrubbad, därför ignorerade jag den diffusa smärtan. Fel nummer ett. Lyssna på kroppens signaler.

1. Sluta springa
Mitt löparknä var ganska elakt och inget som stretchades bort på en vecka. Till en början hindrade det mig i vardagen ganska mycket, jag kunde inte resa mig från en stol utan att det kändes som om tusen knivar borrade sig in i knät, samma sak med trappor. Trots det envisades jag med att försöka springa. Det gick sådär. 10km här och 12km där. Slutade i regel alltid med att jag skamset fick halta hem och hade en enorm smärta i ett par dagar efteråt innan proceduren upprepades. Gör inte så. Mitt löparknä krävde total löpvila för att börja läka. Senor är ju dessutom mycket segare på att läka ihop jämfört med muskler. När man väl börjar springa så är det korta rundor som gäller. Så korta att det känns löjligt. 5-10min. När jag fixade 15min utan smärta så började jag med 3x15min / vecka och ökade gradvis, men var alltid noga med att aldrig kliva över gränsen så att det gjorde ont under själva löpningen. Däremot kunde jag känna av det senare på kvällen.

2. Rehabövningar
Jag har haft problem med gluteus maximus (rumpan) sen förra året och det är förmodligen boven i dramat eftersom ITB fäster där, det var också där som jag hade flest triggerpunkter. Själva rehaben i sig tror jag inte påskyndat läkningen nämnvärt eller gjort nån större skillnad för att snabbt komma tillbaka. Däremot tror jag att den vart nödvändig för att förebygga framtida problem. I mitt fall har jag fokuserat mycket på rumpa, höft och allmän benstyrka. Vissa övningar har gett mer, andra mindre. Några av övningarna som jag kommer fortsätta med är:

Jane Fonda Lyft

Utfallsteg med höga knän
 

Enbensböj

Walts exercise (egentligen kanske en stretch men korrekt utförd bränner den bra på utsida höft)
 

3. Strecthing & foamroller
Jag tror att jag har stretchat mer den här sommaren än vad jag gjort under hela mitt liv innan. Jag har aldrig riktigt trott på stretching. Det gör jag fortfarande inte. Jag har kört den klassisa löparstretchen med det friska benet framför det skadade med lätt lutning 10gånger om dagen. Jag har stretchat rumpan och låren på femtioelva olika sätt; ståendes, liggandes och sittandes. För min del har det inte gett ett dugg. Ju mer jag har läst om ITB desto mer övertygad blir jag att senan inte går att stretcha. Eller åtminstone att det är lönlöst att försöka sträcka ut den för att bli kvitt sina besvär. Då tror jag mer på att stärka upp de muskler som ligger i anslutning till senan med hjälp av styrketräning, att man är för svag i dessa muskler och att det är det som orsaker besvären, inte att senan i sig är för kort.

Jag har rullat lika mycket på min skumrulle som jag har stretchat. Även om jag inte heller tror på att man kan rulla bort sitt löparknä så har det gett mer effekt än stretchingen. Framförallt har det tagit bort en del av symptomen när jag haft som ondast men jag kan inte påstå att det påskyndat läkningen. Lite som att sätta plåster på ett brutet ben. Jag har även rullat på en golfboll för att komma åt vissa triggerpunkter. Inte skönt nånstans med effektivt för att ta bort en del smärta.

4. Stötvågsbehandling
Stötvågsbehandlingen tillsammans med löpvilan tror jag vart de enskilt största faktorerna för att kunna komma igång igen. Jag var lite tveksam till en början men kände redan efter första behandlingen att det kändes annorlunda åt det bättre hållet. Rekommenderat antal behandlingar är 3-5, men redan efter den andra tyckte jag att det kändes mycket bättre. Sen är det ju en kostnadsfråga också, det är ju inte direkt gratis. Men stötvågen verkar reta senan så pass mycket att den sätter igång en läkningsprocess, något som annars kan ta väldigt lång tid.

5. Diklofenak
Det första jag gjorde efter Stockholm Marathon var att börja knapra Volataren. Totalt meningslöst har jag förstått nu i efterhand eftersom löparknäproblem inte beror på en inflammation och då hjälper diklofenak eller andra inflammatonsdämpade läkemedel inte särskilt bra. Senan är som sagt inte inflammerad utan irriterad av olika anledningar, tex av tryck under eller utifrån som kan bero på massa olika saker. Så släng alla piller i sopkorgen.

6. Knee-strap

Första gången när jag sprang med knäbandet var mitt skick uruselt, därför gjorde det varken till eller från. Men när jag väl kom igång med mina 15min rundor och kunde springa kortare sträckor så kände jag att bandet avlastade ITB en hel del och därför hjälpte. Tror inte att det finns några studier som visar på att det har effekt men för egen del har det hjälpt och jag hade svår separationsångest när jag väl bestämde mig för att strunta i det. Tycker absolut att det är värt pengarna men man bör nog inte förvänta sig att man ska bli frisk bara för att man köper en knee-strap.

Som sagt, (förhoppningsvis) sista inlägget om mitt löparknä. Våga vila tills all smärta är borta, smyg igång försiktigt med jättekorta rundor, jobba med styrka för rumpa och höft och om plåboken tillåter så kör ett par stötvågsbehandlingar. Och fortsätt med prehab. Jag vet att jag slarvat med det dom sista veckorna sen jag kunde börja springa, men jag lovar att bättra mig. Vill aldrig mer råka ut för denna hemska åkomma. 

/Hörs

Dagens låt: den här typen av amerikansk folk/indie/rock flyger obemärkt förbi under radarn hemma i Sverige men förtjänar så mycket mera. Tänk om radiokanalerna kunde sluta spela Ariande Grande och Selene Gomez i två sekunder och istället lyfta fram riktig musik som tex Stephen Kellogg. Då skulle världen bli en lite bättre plats.

 


Tre svenska proffs har kvalat till VM i Hawaii
Blogg

Tre svenska proffs har kvalat till VM i Hawaii


Nu börjar kvalificeringarna till årets Ironman World Championship i Hawaii bli klara. Denna vecka erbjuds 40 herrar och 28 damer plats i proffsklasserna då de uppfyllt kraven för att tävla i klasserna. En riktigt fin nyhet är alltså att Åsa, Fredrik och Patrik har lyckats med att kvalificera till sig en varsin startplats.

Sammanlagt finns det 50 platser för herrar och 35 platser för damer i proffsklasserna, utöver de som automatiskt kvalificerar sig till tävlingen. Förutom de som kvalat in under denna vecka, återstår alltså 17 platser (10 herrar och 7 damer). Vilka som ror hem dessa platser avgörs i slutet av augusti.

I ett inlägg på Facebook skriver Fredrik Cronenborg:
– Jag fick precis den officiella bekräftelsen på att jag har en plats i Ironman World Championship i Kona, Hawaii! Jag är väldigt glad och ser verkligen fram emot att tävla i världens största triathlontävling!

Läs mer om kvalificeringen här.

Foto: Mikael Nelker