Efter VM på 100 kilometer i september kan vi konstatera att Sverige har världens bästa ultralandslag. Friidrottsförbundets ultraansvarige, Peter Fredricson, hade visserligen stora förhoppningar inför mästerskapet, men kunde aldrig ana att landslaget skulle briljera så som det gjorde. Sveriges herrlag tog guld och damlaget tog silver, dessutom gjordes två helt makalösa prestationer individuellt: Jonas Buud, som varit skadad under vintern, och Kajsa Berg som födde tvillingar nio månader före VM, kammade hem guldet respektive silvret.

– Jonas Buud och Kajsa Berg är två enastående löpare med en vilja och drivkraft som är helt unik. Förutom att de tillhör världseliten på ultradistans ingår de nu även i den yttersta maratoneliten i Sverige. På Stockholm Ultra 50 kilometer i somras sprang Kajsa förbi 42-kilometerssträcket på 2.48, säger Peter Fredricson.

Han menar att det är en vanlig missuppfattning att det räcker att springa ”halvfort och långt” om man vill lyckas på ultradistans. För att vara en del av eliten på 100 kilometer och kunna tillhöra topp tio på ett mästerskap, så räcker det inte att vara seg och uthållig. Man behöver även, precis som nyss nämnda löpare, kunna hålla hög fart på kortare distanser. Som kvinna bör man klara maran under 2.50 och som man under 2.30 om man ska ingå i världseliten på 100 kilometer, säger Peter Fredricson.

Jonas Buuds och Kajsa Bergs pallplaceringar de senaste åren, och i synnerhet Jonas Buuds internationella framgångar, har inspirerat många maratonlöpare att testa längre distanser, enligt Fredricson. Redan för nio år sedan väckte Buud stor uppmärksamhet när han vann det anrika ultraloppet Swiss Alpine K78 för första gången. Efter att ha vunnit loppet åtta år i rad har han nu närmast blivit ikonförklarad i ultravärlden.

– Förutom att vi har en svensk fixstjärna att se upp till och vars framgångar smittar, spelar den svenska breddelitverksamheten stor roll för ultrasuccén, säger Fredricson. Lovande ultralöpare fångas upp av kommittén för ultradistanslöpning och kallar dem till två gemensamma träningshelger per år. Den här verksamheten går under namnet KUL:s landslagsgrupp.

– På de här träningarna utbyts erfarenheter och löparna motiverar varandra. Det gör att de utvecklas snabbare och att steget till landslaget och mästerskapsdeltagande blir kortare. Peter Fredricsson är också övertygad om att den svenska idrottsrörelsen spelar en avgörande roll för ultrasuccén. Det faktum att barn och ungdomar får chans att pröva på ett vitt utbud av idrotter med den kvalitet som föreningsstrukturen erbjuder, gör att många får en bred idrottsbakgrund och skaffar sig genomtränade kroppar innan de specialiserar sig inom en viss gren.

Vill du läsa hela den här artikeln där vi möter Jonas Buud och Kajsa Berg?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 10 2015. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Berätta lite om vem du är!
– 34 år, ursprungligen från Kalmar, men jag har flyttat runt ganska mycket sedan jag var 16 år. Svårt att beskriva i några få meningar vem jag är. Ni läsare får lära känna mig allt eftersom!

Hur kom det sig att du började med löpning?
– Mina föräldrar springer så det var rätt naturligt att jag också började springa lopp när det fanns barnklass. Jag sprang mitt första lopp när jag var 5 år.

Vilka är karriärens milstolpar?
– När jag var yngre känns det som om varje flytt jag gjorde förbättrade mig som löpare, och det var ju också främsta syftet. De tävlingar som jag är mest nöjd över är att ha vunnit NCAA och mina två svenska rekord och finalplatsen på hinder på EM i Göteborg.

Bästa tränings- och tävlingsminnena?
– Bästa tävlingsminne får nog ändå bli ett 5000 m lopp på Mt Sac när det var magisk stämning. Men jag har också väldigt bra minnen från denna sommaren eftersom det har varit så roligt att få tävla igen.

De som står ut lite extra av träningsminnen är nog någon av de här lite konstiga passen jag sprungit när jag varit på resande fot. T.ex kommer jag ihåg ett pass i Peru på 3500 m höjd där jag letat upp stadens stadium för att springa intervaller. I första kurvan spelade småpojkarna fotboll, på bortre långsidan väjde jag för bökande grisar, i andra kurvan fick jag hoppa över en jättekaktus och sedan blev jag på upploppet påhejad av kokatuggande och öldrickande gubbar för att slutligen gå i mål vid den gamla damens fruktstånd!

Har du något riktigt dåligt minne?
– Ja det är väl rätt många. Alla skador har förstås varit väldiga besvikelser.
Tävlingsmässigt var jag väldigt besviken över min insats på Helsingfors VM 2005.

Hur ser målen ut framöver?
– Jag vill springa mer långlopp, trail lopp och ultralopp. Nån gång ska jag också träna för att göra en hyfsad tid på maran.

Vad kommer vi att få läsa om i din blogg?
– Det vet jag knappt själv än eftersom jag aldrig haft en blogg tidigare. Men jag kommer att dela med mig av träning, tävling och säkert en hel del andra tankar om livet.

Hur ser en perfekt söndag ut?
– Det beror på om det är sommar eller vinter. Men oavsett årstid så är det en utedag på fjället eller i skogen. Sedan vill jag dricka vin med vänner.

Vilket är ditt favoritträningspass?
– Jag gillar långpass och speciellt de här passen där det känns bra eller jag springer med de som är bättre än jag och det blir högre fart på distanspassen.

Bästa styrkeövningarna?
– De som blir av. Jag har blivit kass på att köra styrka själv så jag går gärna på nåt pass på gymet, klättrar eller yogar som styrketräning.

Hur ser ditt bästa löpbandspass ut?
– Har sprungit på löpband två gånger i mitt liv när jag provat skor. Jag skulle aldrig få för mig att springa ett pass på löpband!

FÖLJ IDAS BLOGG HÄR!