Mot 2016! 4 steg till en lyckad säsongsplanering
Blogg

Mot 2016! 4 steg till en lyckad säsongsplanering


Löparsäsongen lider mot sitt slut för de allra flesta, och det börjar bli dags att utvärdera 2015. Jag anser att alla vi som älskar att löpa har nytta av att reflektera och titta tillbaka på vad vi har gjort under året – oavsett om vi springer för att må bra eller satsar på att göra bra tider. Om du har skrivit träningsdagbok så blir utvärderingen lättare. 

Frågeställningar som ”hur hade jag tränat när jag sprang så bra under juni månad?” eller ”varför gick det så tungt i slutet av juli?” gör att du kan urskilja positiva och negativa tendenser i dina löparprestationer.

Att ha en målsättning och en realistisk plan för hur mycket tid du behöver lägga ner för att nå ditt mål är viktigt när du planerar din säsong.

Sätt dig ned och utvärdera säsongen som varit. Nådde du dina uppsatta mål? När var du i bäst form? När gick det tungt? Fundera ut en målsättning till kommande säsong och börja ladda mentalt. Lycka till!

DE HÄR OLIKA STEGEN BÖR INGÅ I EN BRA SÄSONGPLANERING

Sätt ett mål
Fundera över vad du vill uppnå med din träning. Vanliga målsättningar är att gå ner i vikt, klara en viss tid på en sträcka eller att genomföra ett lopp. Målet bör vara realistiskt och helst mätbart. Kom ihåg att ha både ett slutmål och ett eller flera delmål.

Sätt ihop en bra träningsplan
Här utgår du eller din tränare från din målsättning, nuvarande form, hur mycket tid du har till förfogande för träning och din träningsbakgrund. Träningsplanen bör vara stegrande över tid, varierad och grenspecifik – alltså inriktad på att träna på det du vill uppnå. Du bör också se till att justera fysiska svagheter och ta hänsyn till faktorer som kost, vila och social situation och koppla det till träningens innehåll.

Genomför och dokumentera
För mig som tränare handlar det om att få adepten motiverad och tycka träningen är rolig, då kommer träningen att flyta på bättre. Träningspassen ska vara varierade och med en belastning som är rimlig. När adepten känner att hen klarar att genomföra träningspassen som står i programmet så ökar också motivationen.

En sådan här träningsplan bör också vara utformad så att den ”utbildar” adepten – jag vill att mina löpare ska förstå varför man tränar en viss sak. För när förståelsen för träningens effekter ökar så minskar också risken för att göra fel, köra för hårt eller för lätt, med mera.

Utvärdera
Här stämmer du av om du nådde din målsättning. Det kan vara att du klarade dina tidsmål, genomförde loppet eller att vågen visar på önskad vikt. Ett bra hjälpmedel är då en träningsdagbok eller lämplig dokumentation som du kan stämma av mot.


Triathlon-SM i Uppsala och Umeå 2016
Blogg

Triathlon-SM i Uppsala och Umeå 2016


Liksom i år kommer sprint- och stafett-SM nästa år att arrangeras i Uppsala helgen 18-19 juni. Umeå Triathlon kommer stå som arrangör när SM i olympisk distans avgörs en dryg månad senare, 23-24 juli.

Anmälan är öppen och kan göras direkt via tävlingarnas hemsidor eller via Svenska Triathlonförbundets tävlingskalender. Nytt för i år är att det lönar sig att anmäla sig tidigt. Fram till 31 januari ges 200 kr rabatt på startavgiften.

Uppsala Triathlon och Umeå Triathlon är gemensamma satsningar från Svenska Triathlonförbundet, destinationerna och flera lokala föreningar. SM i medeldistans kommer att gå i Vansbro de kommande två åren. Datum för tävlingen 2016 är 2 juli.

I samtliga städer ovan går det att ställa upp och tävla i tävlingsklass eller motionsklass. I tävlingsklassen krävs det att du har tävlingslicens och du måste vara medlem till en triathlonförening som är ansluten till Svenska Triathlonförbundet. I motionsklass behövs varken licens eller medlemskap i en triathlonförening för att du ska kunna delta.

Här kan du anmäla dig och hitta mer information om tävlingarna:

SM sprint och stafett i Uppsala 18-19 juni 
SM olympisk distans i Umeå 23-24 juli
SM medeldistans i Vansbro 2 juli

Foto: André Haglund


Nu lanserar WHHM Sveriges första Duo-halvmara!
Blogg

Nu lanserar WHHM Sveriges första Duo-halvmara!


I Women’s Health Halvmarathons Duo-klass springer deltagarna loppet i lag med en kompis – och delar på sträckan. En springer det längre varvet på cirka 12 kilometer och den andra springer den avslutande sträckan på 9 kilometer. Banan går på Djurgården och Östermalm i Stockholm.

Individuella tider redovisas i resultatlistan som mellantider och laget får också en genemsam totaltid.

Loppet arrangeras av tidningen Women’s Health i samarbete med Marathongruppen, och de två arrangörerna erbjuder träningstips och träningsprogram för både de som springer hela loppet och de som väljer att dela.

Alla som springer WHHM – hela sträckan eller Duo – belönas med ett specialdesignat finisher-smycke från Edblad istället för en medalj. 

Pris: 790 kronor för båda deltagarna.

Läs mer om WHHM och Duo-klassen på whhm.se


Blogg

Åt sidan istället för upp


Låt mig presentera laterala burpees! Det är ju ingen hemlighet att jag gillar burpees, men visst är det trevligt med förnyelse ibland. Men vi ska ju inte behöva gå så långt att vi inte gör burpees alls. Nej, vi tweakar bara burpeesarna lite genom att göra dem laterala, alltså att vi hoppar åt sidan istället för bara rakt upp. Men tro inte att du kan stryka golvet med fötterna när du hoppar – nej, du ska göra ett riktigt hopp. Kör gärna dina laterala burpees i kombination med en övning med skivstång, till exempel marklyft, eller en kettlebell, till exempel svingar – och så hoppar du över stången eller kettlebellen i dina burpees.

Det fina med laterala burpees är att du inte behöver vara helt utsträckt i höftleden någon gång (som i vanliga), så du kan få ett skönt flyt och ett högt tempo. Testa något av följande pass:

PASS 1:

10 marklyft – 1 lateral burpee

9 marklyft – 2 laterala burpees

Och så håller du på så tills du är nere på 1 marklyft och 10 laterala burpees.

PASS 2:

I 90 sekunder: 15 kettlebellssvingar, 5 goblet squats, resten av tiden laterala burpees över kettlebellen.

Vila 90 sekunder.

Kör 8 till 10 varv.

PASS 3:

Varva 200 meter rodd med 10 laterala burpees över roddmaskinen och 30 sekunder hollow hold eller plankan. Så många varv du kan på 15 minuter.

Lycka till!


Blogg

Att komma igen


   Under många år sprang jag nästan inte alls utan ett par sporadiska tillfällen per år. Ett tag gjorde alla montona rörelser så som simning, cykling, vandring och skidåkning ont i höften. Min aktivitet var begränsad till att gå tråkiga promenader i kvarteret.

   Sedan blev det sakta bättre och jag kunde leva ett rätt vanligt liv och jag började hitta andra intressen och tyckte att livet var helt ok. Jag började acceptera att jag kanske aldrig skulle kunna springa igen och om jag skulle kunna börja springa igen, då skulle jag bara mysjogga några gånger i veckan och aldrig pusha det och springa snabbt.

   Men det där var ju igentligen bara skitsnack som jag försökte intala mig själv. Självklart så njöt jag först av att bara kunna jogga, men det gick inte lång tid förrän jag tänkte ”Ohh, ett lopp hade ju varit roligt att springa”. Jag inser att det jag har saknat mest är att ställa mig på en startlinje och ge allt.

   Jag har aldrig varit rädd för att försöka sträva efter det jag helst vill ha i livet. Jag är jättedålig på att ”safa” och ibland har jag tänkt att jag borde lära mig att ge upp lite snabbare. Jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen och att vila i tid, men det finns inga garantier. Jag kommer att bli skadad igen och jag kommer att komma tillbaka igen. 

   Jag tror aldrig att man lär sig att falla. Det kommer alltid att göra ont, annars har man inte satsat tillräckligt mycket av sig själv i ett projekt. Men man blir bättre och bättre på att ta sig upp igen.


Löpning i Beirut – mot alla odds
Blogg

Löpning i Beirut – mot alla odds


Det piper till i mobilen en varm och vindstilla lördagseftermiddag. Beirut halvmaraton, en av höstens löparhöjdpunkter, meddelades vara inställt utan någon vidare förklaring. 

Besvikelse.

Men så kommer ännu ett meddelande, denna gång från tränaren och maratonlöparen Roger Bejjani: ”Vi ordnar ett eget lopp istället. Samling för samåkning 06.30.” 

Någon minut senare kommer ytterligare ett meddelande från en av de anmälda löparna: ”Frukost i vår trädgård efter loppet, alla är välkomna.”

På söndagsmorgonen lämnar 40 löpare Beirut för att köra upp till Faqra, en skidort i bergen som erbjuder efterlängtad svalka på sommaren. 

Till vår hjälp har vi en person som tar tid och en annan som förestår en vattenstation. Mer service än så behövs inte; det alternativa loppet är 18,5 varv runt en morgontom parkeringsplats. Sträckan motsvarar halvmaradistansen, men är givetvis mycket mer monoton än Beiruts halvmara som skulle ha gått utmed Medelhavskusten.

Att Beirut halvmara ställdes in berodde officiellt på att en sällsynt sandstorm just dragit in över Libanon och lämnat luften full med damm och partiklar; varning för andningssvårigheter utfärdades och skolor hölls stängda. Men den kanske mest avgörande orsaken var att ett antal personer hörde av sig och hotade tävlingsarrangören med olika former av protester. Sponsorn av halvmaran var nämligen en ökänd miljöbov: cementföretaget Sibline.

– Det var bara att ställa in. Vi vill inte riskera någons hälsa eller säkerhet, men jag ska se till att ni som har sprungit det alternativa loppet idag får medalj – fast utan företagsnamnet Sibline, säger grundaren av Beirut maraton, May El Khalil, under trädgårdsfrukosten efter vårt alternativa lopp.

På söndagarna åker de flesta Beirutborna på lunch hos släkt och vänner, så på tillbakavägen ner till Beirut har de slingrande vägarna fyllts med köande bilar. Ju närmare Beirut och kusten vi kommer, desto varmare blir det dessutom. 

– Det var nog bra att loppet ställdes in och att vi istället sprang uppe i bergen, ler Nadine Kalot från förarsätet. 

Nadine har satsat på att förbättra sin nuvarande maratontid på 3.22.10, vilket är den tionde snabbaste sluttiden för kvinnor i Libanon. Och två veckor efter vår alternativa halvmara lyckas hon faktiskt korsa mållinjen på 3.21.00 i Berlin Marathon.

Det inställda loppet är en typisk händelse för oss löpare i Libanon. Det är få saker som med säkerhet kan förutbestämmas här, och det gäller både i stort och smått. Efter landets långdragna inbördeskrig – där alla till slut krigade mot alla – har resan tillbaka varit lång. Infrastrukturen är fortfarande under uppbyggnad och en viss osäkerhet präglar vardagen, men det har samtidigt gjort att libaneserna har utvecklat en stor initiativförmåga och handlingskraft för att ta sig runt de hinder som dyker upp – till exempel ett inställt lopp.

Mycket av vardagslöpningen i Beirut handlar om att hitta lösningar. Beirut är ingen miljonstad – befolkningen är knappt större än Stockholms innerstads – men stadsmiljön är trång och intensiv. Gatorna är smala och tungt trafikerade; trottoarerna är överbelamrade, tillfälligt eller permanent avspärrade – eller helt enkelt obefintliga – så löparna får hålla till på de få tillgängliga ytor som finns.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 10 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Måste jag verkligen…? Guide till vad du behöver göra – och inte göra!
Blogg

Måste jag verkligen…? Guide till vad du behöver göra – och inte göra!


 …värma upp?
Ja. Att öka intensiteten på passet gradvis är skönare än att starta hårt direkt, och kan dessutom förebygga skador. Gå tre minuter, växla sedan mellan löpning och gång (30 till 60 sekunder vardera) under fem till tio minuter innan du börjar springa.

…varva ner?
Ja. Gå åtminstone tio minuter i slutet av passet för att hålla igång blodcirkulationen, vilket påskyndar återhämtningen.

…stretcha?
Nej. Om du har några stretchövningar som känns bra att göra, så gör dem för all del. Men stretcha med försiktighet, överdriven stretchning kan orsaka skador.

…ta gångpauser?
Att lägga in gångpauser under passet eller loppet kan vara hela skillnaden mellan att knappt komma i mål, eller att avsluta starkt. Ta till en början gångpauser på 15-60 sekunder var 30:e till 60:e sekund. Varefter du blir starkare så tar du kortare gångpauser och springer längre stunder. Men ta gångpauserna från början av passet, vänta inte tills du blir trött.

…springa intervaller?
Bara om du har som ambition att bli snabbare. Men löpträning i hög fart ökar skaderisken, så nybörjare bör undvika det de första sex månaderna.

…springa långpass varje vecka?
Nej. Du behöver bara springa långpass var 14:e dag. Men se till att göra det – långpasset bibehåller och förbättrar din uthållighet.

…veta hur långt och hur fort jag springer?
Bara om du siktar på att springa en viss sträcka på en viss tid. Om du springer för träningens skull räcker det att hålla koll på tiden. Att springa 30 minuter i en fart som känns behaglig är fullt tillräckligt de flesta dagar. Och ska du springa långpass är det bara att vara ute längre helt enkelt.


Blogg

Nattintervaller


Jag är ingen löpare – långt ifrån (oavsett vad det står på tröjan). Däremot går jag igång på knäppa idéer och knasiga pass. Därför var Nikes inbjudan till nattlöpning i Gamla stan klockan 02 i lördags natt helt oemotståndlig. Jag, Marie och Sofie krängde alltså på oss tajts och löparskor på nattkröken och möttes upp vid Skeppskajen. Det var nu jag började ana oråd. PR-människan jag hade haft kontakt med hade dragit ner förväntningarna på den rent fysiska insatsen ”Nej, det är en tvåkilometersslinga i Gamla stan, sen äter vi hamburgare.”

Väl på plats var hela Nike Running club närvarande – döseriösa, med farthållare och allt! De hade förvisso dragit upp en tvåkilometersslinga i Gamla stan, men vi skulle springa intervaller på den. I en timme! Jag kan på allvar inte minnas senast jag sprang i en timme. Jag stånkar mycket missnöjt så fort det står 400 meter löpning på crossfitpassen. Men jag är inte den som ger upp! Och kroppen var så snäll mot mig! Jag blev knappt trött! Nu gick inte intervallerna så fort, men ändå! Jag var oerhört imponerad av alla delar av min kropp som bara samarbetade och tuggade på, intervall efter intervall. Den enda delen som fick nog ganska fort var min mage som inte var upplagd för en timmes intervaller på asfalt klockan 02. Löparmage är lite av min specialitet och jag vet ju att det går över, så det var bara att bita ihop.

Folk på väg hem från krogen tittade storögt när vi ångade förbi, ”Vad gööööör ni?”, och en kille stod och hängde på bron vid Slussen i åtminstone en halvtimme och peppade för varje varv ”Faaaaan, va ni är duktiga. Ni är så braaa!”.

Efter passet fick vi mycket riktigt hamburgare, och jag får ju erkänna hur gott den smakade efter en timmes intervaller jämfört med om vi hade lunkat runt i två kilometer.


Tre små förändringar i din träning som kan ge stor effekt!
Blogg

Tre små förändringar i din träning som kan ge stor effekt!


SPRING TVÅ KILOMETER TILL PÅ LÅNGPASSET ELLER TEMPOPASSET
Den stora skillnaden: Mer uthållighet!

Om du springer samma sträcka på varje pass i sex veckor så börjar träningseffekten till slut att avta. Men lägger du till två kilometer så blir du mer uthållig, eftersom dina muskler och de syretransporterande systemen då måste anpassa sig. Om du dessutom tränar din kropp att fortsätta springa i samma tempo så ökar din maximala syreupptagningsförmåga, vilket gör dig snabbare på alla distanser.

Gör det nu!
Om du lägger på två kilometer på veckans långpass under tre veckor, så är det klokt att dra ner på träningsvolymen den fjärde veckan. Gå då tillbaka till den distans du började på. Då ger du kroppen en chans att återhämta sig och bygga upp musklerna. Dina långpass under åtta veckor kan då till exempel se ut så här i antal kilometer: 10, 12, 14, 10, 14, 16, 18, 14 kilometer. 

Erfarna löpare som kör tempopass varje vecka kan tillämpa samma metod även på dessa. Men förläng inte långpassen samtidigt som tempo-passen, då är risken stor att du ökar din volym för mycket och för fort. Känner du att du inte kan hålla ditt planerade tempo, eller om du har muskelvärk i mer än 48 timmar efter ett pass, så är det dags att ta en vilodag eller två. Öka sedan distansen i en lite försiktigare takt, till exempel med en kilometer per långpass och vecka. 

SPRING EN INTERVALL TILL
Den stora skillnaden: Högre fart!

Det kanske är självklart att om du vill springa fortare så måste du träna på att springa fortare också. Men att hela tiden försöka pressa tiderna på dina intervaller kan vara tufft, mentalt och fysiskt. Faktum är att det kan vara lika effektivt att helt enkelt bara springa en intervall till. Och ökar du även farten på sikt så kommer du att stå på startlinjen med ett helt nytt självförtroende. 

Gör det nu!
Testa korta intervaller på bana, till exempel enligt följande exempel med sju fartpass som förberedelse inför ett femkilometerslopp. Börja med 8 x 400 meter på i snitt 90 sekunder per intervall, med en joggvila på 90 sekunder efter varje. Öka farten så att du sänker intervalltiden med i snitt en sekund under de följande två veckorna, och lägg till en nionde intervall vecka fyra (men då utan att öka farten). Fortsätt sedan att öka farten gradvis. Justera tiderna och sträckorna efter din kapacitet och dina preferenser.

SATSA PÅ EN LÄNGRE TÄVLINGSDISTANS
Den stora skillnaden: Mer motivation!

Kanske vill du göra av med fler kalorier när du tränar? Eller så vill du gå från att vara publik till deltagare? Oavsett vilket; att gå från 5 till 10 kilometer, från 10 till halvmaraton, eller från halvmaraton till maraton – det är ett värdigt mål för alla löpare. Att ta nästa steg uppåt i distans får dig att kliva utanför din komfortzon och ger dig nya utmaningar, nya mål – och nya pers!

Gör det nu!
Ta det lugnt, öka volymen långsamt och stegvis tills du springer 15 kilometer mer per vecka än vad du gjort tidigare. Förläng dina långpass och dina kvalitetspass. Sedan är det dags att anmäla sig. Din nya tävlingsdistans ska som längst vara dubbelt så lång som din förra, kortare distans. När du väl har pröjsat deltagaravgiften så kommer du att bli motiverad att träna. 

LÄS MER: Tre ändringar i din kost och återhämtning som kan ge stor effekt

 

 


De var snabbast i Terräng-SM
Blogg

De var snabbast i Terräng-SM


För bara några veckor sedan tog han hem Hässelbyloppet, och i helgen var det dags för Eskilstunas Adraham Adhanom igen. Men tiden 37.02 var Abraham Adhanom 23 sekunder före Mustafa Mohamed, tillbaka i SM-sammanhang.

Först i mål på damernas långa, 8 km, var Sara Holmgren som även tog hem ett brons på lördagens 4 km.

4 kilometer vanns av Jonas Leanderson, Malmö, på tiden 11:33 samt Sarah Lahti, Hässelby, 13:20.

Resultat SM terränglöpning 

DAMER 8 km
1) Sara Holmgren, Sävedalen, 28.43

2) Linn Nilsson, Hälle, 28.59

3) Frida Aspnäs, Spårvägen, 29.14

4) Frida Lundén, Studenterna, 29.19

5) Cecilia Norrbom, Spårvägen, 29.31

6) Annelie Johansson, Hälle, 29.45

HERRAR 12 km
1) Adhanom Abraham, Eskilstuna, 37.02

2) Mustafa Mohammed, Hälle, 37.25

3) Ababa Lama, Hälle, 37.28

4) David Nilsson, Högby, 37.28

5) Johan Larsson, Strömstad, 37.40

6) Lars Södergård, Spårvägen, 37.48

Samtliga resultat från helgens lopp hittar du här


Blogg

Den tjocka tanten


Det verkar inte vara meningen att jag ska få springa en mara nu i höst. I alla fall inte hel och fräsch. Ända sen Asics Grand 10 har jag gått och inbillat mig att oturen som grinat mig i ansiktet sen i somras äntligen tagit slut. Att det äntligen är min tur. Har till och med börjat drömma om stordåd de senaste dagarna på vintermaran. PB. Kroppen har verkligen känts pigg och svarat bra på träningen. Har känt mig iform. Hel framförallt. Fram tills nu. Under dagens tänkta långpass sa vänster vaden ifrån, precis som under det sista passet inför Berlin Marathon. Fattade direkt vad det var, samma känsla som för en månad sen. Avbröt direkt och började skamset promenera hem. När jag gick där längs Selångersån kändes det som om hela Sundsvall var ute och sprang denna gråtrista söndag, blev omsprungen på löpande band och försökte undvika deras strirrande blickar som i mitt huvud sa nånting i stil med ”Jaså du orkade inte riktigt springa hela vägen hem”. Ville bara skrika rakt ut. För en kort sekund tänkte jag att nu skiter jag i det här, nu lägger jag ner allt vad löpning heter och börjar med boule eller nåt.

Det känns så typiskt. Hade det nästan på känn. Så bra som det gått de senaste veckorna har det inte gjort på flera år. Klart nåt skulle hända. Egentligen skulle jag ha sprungit mitt långpass igår förmiddag tillsammans med Robert som också ska springa Vintermaran. Långpass med fartökning var planen. Men igår vaknade jag med betongkeps efter några öl för mycket i fredags och fick skamset ställa in vårt gemensamma pass. Stack ut och sprang på eftermiddagen istället och kände mig riktigt fräsch trots allt, en fartökning hade inte vart omöjligt att mäkta med, men bestämde mig ändå för att ta långpasset idag. Med tanke på hur dagens pass slutade borde jag ha kört det igår och tagit vilodag idag som planerat. Fan! Det duggregnade lite lätt när jag stack ut imorse och vinden blåste rätt upp i ansiktet, kände direkt att det här kommer bli jobbigt. Var inte riktigt med mentalt. Mycket riktigt, den första timmen i 5-fart var otroligt seg och när jag sen drog upp farten så fick jag slita för att hålla 4-fart. Ansträngningen var som under ett millopp och jag hörde mig själv flämta efter luft högt och ljudligt hela tiden, det lät som jag höll på å dö ungefär. Bet ihop och tänkte att en mil får räcka, lite nerjogg så jag får ihop 30km men sen blir det chips i soffan. Känslan från i onsdags då jag sprang pulserande tusingar med lätt känsla helt oberörd var som bortblåst. Tog mig igenom hela milen på ren vilja och när jag äntligen slog av på farten så märkte jag direkt hur vaden krampade ihop och stelnade till och hann tänka ”men för helvette, inte nu igen” innan det tog stopp.

Det positiva är ändå att det inte känns lika illa som förra gången. Då fattade jag ju inte vad det var utan försökte småjogga bort det i ett par kilometer. Nu avbröt jag direkt. Det kan ha gjort stor skillnad. Vaden är stiff och öm men smärtar inte när jag gör en tåhävning eller sträcker ut den så förhoppningsvis är det ingen ny bristning. Det får väl bli alternativträning igen den här veckan och löpvila tills vaden känns bra. Eventuellt en ny omgång med nålar hos naprapaten. Om den inte hinner bli inte helt bra till Vintermaran vetifan om det blir nån start. Har ingen större lust att jogga runt den på samma sätt som Berlin. Så kul är det inte att springa 4,2mil i november i Sverige. Då kan jag lika gärna ta säsongsvila redan nu och på allvar börja fundera på varför jag går sönder hela tiden. Men än ger jag inte upp, förhoppningen är att stå på startlinjen den 7 november och uträtta stordåd. Jag SKA stå på startlinjen och uträtta stordåd. Punkt. It aint over ’til the fat lady sings. 

Dagens låt: får trösta mig med det här tills vidare, årets mest efterlängtade skivsläpp. Av singeln att döma verkar det som om det vart värt 4 års väntan…


Mikael Ekvall snabbaste svensken på maraton på 25 år!
Blogg

Mikael Ekvall snabbaste svensken på maraton på 25 år!


Ekvall är nu fyra genom tiderna nu efter Kjell-Erik Ståhl, Åke Eriksson och Tommy Persson. Tiden är endast 1.29 från Kjell-Erik Ståhls svenska rekord, 2.10.38 från VM 1983.

Med en 11:e-placering blev Ekvall näst bäste europé i Frankfurt. Segrare i loppet blev Sisay Lemma, Ethiopien på 2:06:26.

Snabbaste svenska tiderna på Marathon:

1. Kjell-Erik Ståhl, 2.10.38, VM Helsingfors 1983.
2. Åke Eriksson, 2.10.53, Chicago Marathon 1990.
3. Tommy Persson, 2.11.02, 1980.
4. Mikael Ekvall, 2:12:07, Frankfurt Marathon 2015.