Yes we can!
Lite kvinnopower så här på måndagen, kunde väl passa? Den här underbara tavlan har jag bakom mig på jobbet. Dålig dag? Då tittar jag på den och tänker att ”Ja, jävlar I CAN DO IT!”
Lite kvinnopower så här på måndagen, kunde väl passa? Den här underbara tavlan har jag bakom mig på jobbet. Dålig dag? Då tittar jag på den och tänker att ”Ja, jävlar I CAN DO IT!”
Igår blev jag mer fyrtio än trettio år. Hade en helt fantastisk födelsedag. Normalt brukar jag utöver alla fina presenter jag får av familj och vänner köpa något till mig själv. Årets present blev ett distanspass på MTB´n med kära vänner. Med risk att låta filosofiskt så börjar pengar tappa värde medan tid ökar. Den lilla ungdom man har kvar lider mot sitt slut. Pengar kan man tjäna hela livet, prestera på toppnivå inom idrott är anings svårare om inte omöjligt när man är gammal. Kanske har min nuvarande skada fått mig att inse att jag inte är osårbar längre.
Min sura ischiasnerv är bättre men tyvärr långt ifrån bra. Inte sprungit en meter på tolv dagar och gissar att det dröjer ytterliggare fyra-fem dagar innan jag försiktigt smyger igång. Löpsuget är löjligt stort. Dagdrömmer att jag tassar fram på lätta ben och blänger avundsjuk på varande joggare som springer förbi mig. Som vanligt är det först när man har förlorat något som men inser dess sanna värde. En klok vän sa ett fint uttryck till mig i veckan ”Den friske önskar sig många saker, den sjuke bara en”. Jag är kanske inte så illa därran för att sitta här och skriva dessa saker men när man inte kan utöva sin största passion så förlorar det mesta sin mening. Vill inte ens tänka på hur det skulle kännas att vara sjuk eller skadad på riktigt.
Min specifika nervskada hindrar mig endast från att springa. Cykling och simning går alldeles utmärkt även om det smärtar ganska mycket när musklerna svalnat. Ett nödvändigt ont. Efter vad jag har läst på är det bra för tillfriskningsprocessen att hålla sig aktiv samt min psyke skulle aldrig klara av att sitta stilla i två veckor. Har sedan detta uppstått simmat varannan dag och cyklat desto mer. Blandar högt med lågt på simningen. Ibland känns det bra men så fort jag ställs mot riktig konkurrens märker jag hur hopplöst långt efter jag är. Det var i grevens tid jag tog tag i det, nu måste jag försöka hålla kontinuiteten ända fram till sommaren om jag inte ska hamna för långt efter.
Cyklingen känns däremot magisk. Min gamla Tacx Flow är långt ifrån exakt i sina wattangivelser men den är ändå hyfsat konkret. Jag ligger långt över förra årets värden och det blir bara bättre och bättre. Har även fått en mycket bättre uthållighet på höga pulsslag. Tidigare kändes det som om benmusklerna stumnade före hjärta-lungor, nu känns det nästan tvärtom. Hänger självklart ihop med att benen är fräscha då de slipper slaktas varannan dag av tuffa löppass men jag tar tillfället i akt och försöker cykla så mycket jag kan. Ett hyfsat stort lyxproblem att vara i för bra cykelform.
Fantastisk sporthelg i övrigt. Kalla, Hellner och resterande skidgudar gav oss episk underhållning samt Liverpool körde över Arsenal med 5-1. Noterade även att en av mina stora idoler inom sporten fyller år på samma dag som jag, Chris Lieto. Inte för att det betyder ett skit men ändå…
Nu ska jag strax dra och simma. Skam den som ger sig. Dat kan ju omöjligt gå sämre i varje fall.
Hörs på den!
Grandpa Nelker
Kanske dags att lämna över till den yngre generationen Nelker?! 
Hur kommer det sig att ni började arbeta med det stickadematerialet Flyknit där varje skos ovandel görs av en enda lång tråd?
– Från början kom idén kring Flyknit från att vi bad våra idrottare berätta hur den perfekta skon skulle se ut och många beskrev då att de tänkte sig en strumpliknande design ovanpå en sula. Så hela projektet började med att vi testade den idén genom att limma fast olika typer av strumpor på skosulor men det gick naturligtvis inte. Men när vi runt 2010 fick tillgång till Flyknit och lyckades förstärka det med Flywire för en bra passform hade vi lyckats.
Hur skulle du beskriva den nya modellen Flyknit Lunar2?
– Vi har helt enkelt förbättrat den föregående modellen utifrån löparnas önskemål. Bland annat har vi ”vävt” in plösen i resten av skon så att den inte kan glida snett, passformen i ovandelen har förbättrats ytterligare med mer stretch och sulan har fått ökad löpkänsla genom att baseras på hur foten rör på sig genom steget.
Vad är det svåraste momentet när man tar fram en helt ny skomodell?
– Vi brukar dela in vårt arbete i evolution och revolution. Nike Flyknit Lunar2 är till exempel en evolution där vi tar en existerande modell och förfinar den ytterligare. Då fokuserar vi helt enkelt på små förbättringar i sulan, ovandelen och liknande utifrån den respons vi får från löpare. Det är relativt enkelt jämfört med en revolutions-modell då vi tar fram något helt nytt. Då börjar vi helt enkelt med ett vitt papper vilket tar mycket längre tid.
Hur lägger ni upp ett sådant arbete?
– Vi jobbar med fyra säsonger varje år och har ungefär tre till fem års framförhållning. Så redan nu har vi projekt på gång där produkterna kommer att lanseras efter OS i Rio 2016. Så även om vi släpper Flyknit Lunar2 idag så finns det naturligtvis fler versioner under utveckling. Bland annat har vi tagit fram en vattentät och varmare Flyknit-version som kommer att finnas i modellerna som släpps nästa vinter.
För några år sedan kändes det som att skoutvecklingen framförallt handlade om att ta fram nya modeller med existerande material medan många nya skomodeller baserade på helt nya material. Är det så att det numera är materialutvecklingen som styr hur era nya modeller är designade?
– För oss är det faktiskt tvärtom. Vi arbetar med ett stort antal ingenjörer som vi ger i uppdrag att utveckla nya material utifrån våra visioner och behov för att utveckla nya skomodeller. Exempelvis anger vi att materialet ska ha vissa egenskaper som tjocklek, funktion och pris. Ett sådant projekt tar vanligtvis mellan 24 till 36 månader att genomföra.
Hur ser du på utvecklingen av att få in mer teknologi i skorna? Till exempel för att analysera löpsteget?
– Vi använder en hel del sådana tekniker idag i vårt utvecklingsarbete för att genomföra liknande analyser. Det hjälper oss att göra bättre skor för alla typer av löpare. Tyvärr har vi ännu inte listat ut hur vi ska kunna göra den teknologin användbar för vanliga konsumenter på ett bra sätt.

Hur ser din drömsko ut om du får fantisera helt fritt?
– Det här är naturligtvis en fantasi men något som fungerar i symbios med löparens fot. Tänk dig att du skulle köpa en lite burk med ett gummiaktig innehåll som du smetar på foten och som sen anpassar sig efter dina unika förutsättningar. Springer du snabbt ändrar den form och dämpning efter det, behöver du mer stöd så får du det, vill du ändra färg gör du det enkelt via en app i din mobil och så vidare. Men tror inte att det här är för långt borta, vi kommer säkert att se liknande utveckling nom de närmaste 20 åren.
Vilken av alla skomodeller som du arbetat med är du stoltast över?
– När jag växte upp sprang jag hela tiden i Nike Pegasus och älskade den skon. Tyvärr försvann den under en tid när jag började på företaget 1997 men jag lyckades se till att den kom tillbaka på marknaden igen år 2000.
Foto: Björk Ódinsdottir
Idag, 7 februari, är det 4 år sedan kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson från svenska utlandsstyrkan, och deras tolk skjöts ihjäl i Afghanistan under ett fredligt uppdrag. Inom crossfit finns ett flertal ”Hero-pass” som är uppkallade efter fallna soldater, och det är självklart att Gunnar och Johan skulle få ett Hero-pass uppkallat efter sig – ”J-G”. Idag, på fyraårsdagen av deras tragiska och fullkomligt onödiga död, stod J-G på schemat. Det kändes på något sätt lite extra viktigt att göra bra ifrån sig. Vem vill liksom hedras med taskig teknik och slarviga reps? INGEN! Bättre har de förtjänat.
Passet är i par där man gör varannan rep av:
20 clean & jerk (frivändning och press över huvudet)
16 inverterade burpees (rulla ner på rygg, rulla upp och ställa sig på händer)
20 L-pullups (pullups med benen rakt ut, raka eller böjda)
16 clean & jerk
12 inverterade burpees
16 L-pullups
12 clean & jerk
8 inverterade burpees
12 L-pullups
Och man kör varannan repetition, så först gör jag en C & J och så gör Susanne (min eminenta partner in svett) en C & J, och så vidare.
Nej, jag kan inte göra L-pullups. Men poängen med passet var att man skulle hjälpas åt. Coach Björk sa att vi skulle hålla en hand i ländryggen och den andra under låren på sin träningskompis. Ländryggen, my ass! Jag och Susanne kom på att det bästa sättet att hjälpas åt var att ta ett rejält tag om den andras rumpa och pressa upp.
Och då får man ju också så fina talkmärken i röven.
Passet var jätteroligt! Vi svettades och hade väldigt roligt i den dryga kvarten passet tog.
Det var mitt första Hero-pass. Nu är jag sugen på att testa flera av de som finns. Och hoppas innerligt att det inte kommer att finnas anledning att komma på fler.
XL-galan i Globen bjöd på många imponerande prestationer, men kvällens höjdpunkt var etiopiska Genzebe Dibabas fantastiska rekord på 3000m. Tiden: 8.16.60, innebär en sänkning av världsrekordet med mer än sju sekunder. En fantastisk styrkeuppvisning och det såg oförskämt lätt ut när hon leende sprang in mot mållinjen.
Dibaba gick ut hårt redan från början och efter halva loppet hade hon flera sekunders marginal till rekordet. Prestationen blir än större av att hararna klev av efter bara några varv.
– Jag kände mig lite ensam efter första kilometern men ett fantastiskt stöd från läktarna hjälpte mig. Utan publiken hade jag inte klarat det, berättade Dibaba direkt efter loppet.
Abeba Aregawi missade världsrekordet, men hennes 3:57.91 på 1500 meter innebar svenskt, nordiskt och europeiskt rekord (för bara en vecka sedan skulle det ha blivit nytt världsrekord).
Irene Ekelund gjorde dessutom med 23.48 säsongens bästa tid på 200m och på 800 meter var Gunnar Durén sju hundradelar från världsrekordet för 50-åringar. Men 1.59.69 blev ändå ett imponerande Europarekord.
Enligt räckviddsmätningen Orvesto Konsument 3:2013 når Runner’s World nu 108 000
läsare i snitt per nummer. Undersökningen genomfördes under perioden 1 september – 31
december och totalt var det 13 880 personer som deltog i mätningen. Runnersworld.se
noterar också den högsta siffran på unika besökare någonsin – över 90 000 under januari
månad.
– Vi arbetar kontinuerligt med att stärka vår bredd, för att fortsätta vara det självklara valet för läsaren som vill utvecklas, få inspiration och fördjupade kunskaper om löpning, kost och utrustning. Men vi strävar också efter att överraska med nya, spännande redaktionella vinklar på löpning som företeelse. Att det redaktionella arbetet och vår kreativa marknadsavdelnings insatser har resulterat i nya rekordsiffror är förstås grymt roligt, säger chefredaktör Stefan Larsén.
Runner’s World har sedan första Orvestomätningen 2007 ökat räckvidden från drygt
60 000 läsare till nuvarande 108 000. En ökning med 80 % på sju år och en ökning med 17% sedan förra mätningen.
– Varumärket Runner’s World blir bara starkare och starkare. Vi är glada över att kunna
förvalta det allmänna löparintresset och göra en produkt och bygga ett varumärke som är
intressant för alla som gillar att springa. Men trots den högsta siffran hittills är vi aldrig nöjda, vi känner att Runner’s World är värd 200 000 läsare i månaden vilket får bli nästa målsättning, säger marknadschef Jojje Borssén.
Runnersworld.se mäts via Google Analytics och publicerar siffrorna via Kia Index.
Här har ni honom. Han heter Nils Wallfält, men jag kallar honom för Mr Teknik. Jag har tränat ganska få pass för honom – FÖR få, helt uppenbart, för när han sätter tänderna i ens svagheter behöver han oftast bara säga ett par ord, en liten mening för att det ska bli SÅ mycket bättre. Senast handlade det om ryck och den här gången front squats, alltså knäböj med stången fram på axlarna. Jag har hatat front squats förut. Det har varit en av mina dödsfiender inom crossfit. Sanningen är att jag har många dödsfiender inom crossfit – pullups, front squats, toes to bar – listan kan göras lång. Egentligen är ju Crossfit Nordic som Mordor och jag är Frodo. Ni hajar, det är många övningar som jag HATAR och är rädd för.
Förut – i livet före morgonens pass med Nils – brukade jag gå ner rakt och fint, men sen säckade hela jag ihop och när jag skulle upp sjönk bröstryggen framåt och rumpan gick upp före allt annat. FAIL! Jag har provat allt. Tryckt upp armbågarna, försökt tänkta på att pressa fram höften och räta på ryggen, men varje gång med samma skräpresultat.
Så sa Mr Teknik det: ”Tänk att du ska pressa upp stången med armarna när du reser dig upp.”
Voilá! Så klart! Så dum jag har varit. Det är väl klart att man ska göra så! Ryggen tycker att det är tungt. Jag håller i stången med händerna. Ja men så hjälp till med armarna då! Jag har aldrig gjort så snygga front squats någonsin! Vissa personer, till exempel Nils, har förmågan att med små små medel pinpointa exakt vad man behöver hjälp med. Helt otroligt! Jag är ju inte den som strösslar epitet omkring mig hur som helst, men Nils är utan tvekan Mr Teknik.
Nu ska den här endorfinhöga kroppen sitta i soffan och jobba med nummer 4 av Women’s Health. Man kan inte säga annat än att vi är i framkant!
I fjol var Aregawi endast 12 hundradelar från det dåvarande rekordet när hon vann 1500 m vid XL-galan på 3.58,40. I år är hon på plats för att attackera rekordet på nytt. Det blir dock en lite större utmaning än hon först tänkt sig, eftersom Etiopiskan Genzebe Dibaba så sent som i lördags sänkte världsrekordet på sträckan med över tre sekunder.
Men lördagens kraftiga sänkning ändrar inte Abebas planer. Fjolårets VM-etta står fast vid att hon satsar på att slå det nya rekordet på 3.55,11.
– Jag vill göra ett försök. Dibaba sprang väldigt snabbt men jag tror att jag är tillräckligt bra för att utmana det nya rekordet, berättade Abeba vid en pressträff i veckan.
Abeba har tillbringat hela hösten och vintern i Etiopien för att träna, och det ska bli spänande att se hur träningen betalat sig. Det blir också en viktig formkoll inför inomhus-VM i Polen om en månad.
– Jag har tränat på hårt och har hela tiden haft målet att springa på XL-galan och sedan inomhus-VM. Jag tränar bara med killar som hjälper mig med farthållningen, och jag känner mig i bra form. Det är en viktig tävling för mig och jag hoppas att mycket publik kommer och hejar på mig. Jag ska försöka göra mitt bästa!
Genzebe Dibaba har också vittring på världsrekordet i damernas 3000 meter. Redan ifjol var etiopiskan endast tre sekunder från världsrekordet som är 8.23,72.
TV4 sänder live mellan 20.00 och 22.00.
Ur svensk synvinkel är de här hålltiderna av största intresse:
Det finns tre sätt att arbeta med en muskel: isometrisk (ingen rörelse), koncentrisk (dra ihop muskeln) och excentrisk (släppa ut muskeln). Excentrisk träning innebär att du långsamt öppnar upp muskeln, vilket anstränger muskeln på ett annorlunda sätt än det vanliga.
Genom att utmana musklerna med följande övningar, stärker du dem och gör dem mindre mottagliga för skador. Var noga med tempot när du genomför dem: ett av delmomenten ska alltid genomföras långsamt.
Den här filmen är inbäddad från amerikanska Runner’s World och har ett format som inte kan visas i exempelvis ipad och iphone.
Ibland inbillar vi oss att PT-Andreas vill träna oss för att vi är så vackra att se på. Ibland inser man att det nog inte är så.
Idag var det höftmys på schemat och vi fick sträcka och rotera åt olika håll för att släppa loss hela höfterna, fram som bak. Och så ställde han upp oss med händerna mot en vägg och ena foten på en bänk, gav oss en ful övning och FILMADE DEN! (Han försökte göra det i smyg men hans fniss i slutet avslöjade honom.) Men hur mycket jag och Marie än ser ut som två medelålders damer som gungar i takt till dålig musik så ÄR det en fantastisk övning! Prova själv! Du kan börja med att jucka framåt och bakåt med höfterna, sedan åt sidorna och sist rotera åt båda hållen. Se bara till att få fatt i höftböjarna först. Jag fick gå upp på tå på det bakre benet för att verkligen få tag i dem. Gör tio av varje på båda benen. L! Ö! S! H! Ö! F! T! Löshöft!!!!
Och sedan var det rumpans tur. (”sa flickan” ville jag skriva här, men insåg också att alla inte har samma humor som jag, så jag låter bli.)
Vi fick stå med ett ben, böjt i nittio grader i knä- och höftled, lårbenet riktat rakt framåt, och jucka åt alla håll. Som vi gör på filmen!
Har du det minsta problem med höfterna eller ryggen – gör de här övningarna! NU! Och OM NÅGRA DAGAR IGEN! Och igen. Och igen….
Allt du behöver göra är att helt enkelt dela med dig av dina egen löpning till oss med hjälp av följande frågor och motivera varför just du är vår nästa ”Läsarprofil”.
Kolla också gärna hur några av våra ”Löparprofiler” har svarat på frågorna.
[form code=51]
Genom att fylla i formuläret godkänner du att vi lagrar dina svar för eventellt framtida publicering i Runner’s World. Vi kommer däremot inte att publicera något av materialet utan ditt personliga medgivande.