Triathlon är en sport där man inte kommer undan prylarna. För somliga är dock prylarna viktigare än själva utövandet och för somliga tvärtom. Oavsett var man står i frågan måste man ändå var och vartannat år göra ett par större aktiva val. 
Jag har alltid haft en inställning att man får det man betalar för samt att det är tråkigt att behöva hämmas av undermålig utrustning. Det är kanske inte den mest ekonomiska inställningen och inser att jag är lyckligt lottad som har haft möjlighet att alltid ha det bästa.

Då jag har en ganska ovanlig kroppstyp så är det dessutom svårt att hitta ”dussinvaror” för bra priser då de storlekar jag behöver sällan köps in i större kvantiteer. Att vara 190 cm lång, väga 79 kilo och ha stl 47-48 i sportskor är inte direkt en europeisk median. 
Grejerna finns men för att skaffa dessa krävs mycket research samt en ganska stor plånbok. Inget att sura över, vi har alla våra problem och så länge de är materiella snarare än fysiska så ska jag inte klaga.

Inför nästa år måste två större val göras. Behöver en ny tempocykel samt ny våtdräkt. Behöver sannolikt några par skor också men det byter man så ofta att de faller under förbrukningsvaror tillsammans med t-shirts. 

Har kört med Orca 3.8 sedan mitt första år med sporten 2010. De har alltid funkat bra men den sista jag köpte är jag inte helt nöjd med. Passformen är sådär och kvalitéen lämnar mer att önska. Kan vara så att jag förändrat min kroppstyp något och behöver en mindre. 
Ska testa några olika nu under vintern och utvärdera vad som är bäst för mig. Ingen direkt brådska då det är tyvärr sex månader tills man får simma utomhus i Sverige igen.

Något större huvudbry är införskaffandet av en ny cykel. Är egentligen supernöjd med den jag har idag (Trek Speed Concept 9.9) då den tillåter mig sitta bekvämt samt att den är ruskigt snabb. Finns oändliga inställningsmöjligheter på den vilket är det absolut viktigaste för mig. Om en cykel vinner vindtunneltester eller inte är helt oväsentligt om den som äger den inte kan sitta som det är tänkt alt sitter obekvämt om tvingas röra på sig hela tiden. Hela idén går liksom förlorad då. Har sett många på t ex Cervelos P5:a där de har sadeln på en lägre höjd än var styret sitter på. När de dessutom är i aeroställning så ligger de nästan raklånga. Känns som om de kunde gjort ett smartare cykelval då….

Det enda man har kunnat klaga på är att cykeln mer är en tempocykel än en triathloncykel.
Många lösningar som krävs inför en Ironman får man uppfinna själv och det blir sällan optimalt eller särskillt snyggt. På den nya uppgraderade versionen för 2014 är dessa saker korrigerade och ramen sägs dessutom vara om möjligt snabbare än den förra. 
Det jag främst tänker på är hur de löst förvaringen av reservdelar samt vätska under cykling. De har inte mindre än tre avtagbara boxar för reservdelar samt energi. Styret är konstruerat så att man kan ha en flaska mellan sina tri bars samt wattmätaren ovanpå.
Detta gör att man får en clean cykel och jag slipper ha tejpade grejer över hela ramen & styret. Ett stort irritationsmoment att ha en skramlande cykel på träning & tävling samt grejer som lossnar. Nu verkar det som om jag slipper det i framtiden.

Nu återstår endast komma fram till vilka specs jag ska ha på den. Lutar åt Sram Red då min wattmätare från Quarq kör med såna vevar. Ser illa ut när man blandar komponenter. Vill dessutom ha mekaniska grejer, lite old school i den frågan samt frågande om det är värt 15.000 kr extra att ha elväxlar. Lägger man det på ett läger istället så tror jag att cykeln kommer gå snabbare än om det går på batterier?!

Återkommer i frågan när beställningen är gjord. 

Nelker

Ut med det gamla…… 

…….och in med det nya.
 

Hallå igen!

Fortfarande bedrövligt jetlaggad, somnade kl sju igår för att sedan vakna mitt i natten. Mina bokstavskombinationer förbjuder mig från att somna om alt njuta av en god bok så jag passar på att uppdatera bloggen istället. Kommer inte trötta ut er med ytterliggare berättelser från Hawaii. Kunde dock inte låta bli att köpa bilderna från Finisherpix efter tävlingen och posta dem här. Liten egotripp men va fan, det kan man väl få unna sig ibland?!

Liten statusuppdatering också. Efter NYC marathon som går 3:e november så kommer jag inte träna strukturerat på en månad drygt. Detta innebär inte att jag kommer ligga hemma och äta jordnötsringar och bli beroende av diverse shit shows på TV3 utan jag kommer bara göra saker jag känner för. Spendera massor av tid med familjen, gå på gymmet och försöka bli stark, cykla MTB och spela tennis. Ska försöka undvika springa så mycket det går så mina skavanker får tid att läka.

I december så drar jag igång igen. Har som målsättning för nästa år att utveckla min simning ytterliggare så jag under bra förhållanden i dräkt klarar en IM simning på dryga timmen, vill kunna ligga 15-20 watt högre på en halv IM resp IM på cykeln samt kunna putsa några minuter på min löpning efter det (3:08-3:12h mara). Tuffa mål såklart men det ska de vara. Är jag disciplinerad och håller mig frisk så borde det kunna gå. Björn har fortsatt lova hjälpa mig med detta, han kan självklart inte lova något med tanke på min begränsade tid för träning men vi ger det ett ärligt försök.

Än så länge har jag bara Kalmar på schemat men vill köra två st halva ironmans innan det varav en utomlands. Ingen vanlig marathon planerad, än så länge iaf.

Här följer lite bilder. Printa och sätt upp dem på väggen! 🙂

På väg ut på cykeln

Halvvägs till Hawi

På väg tilbaka mot Kona igen, uppför.

Strax framme, kämpar i motvinden.

Avslappnat ansikte iaf, annars inte många rätt.

Klassisk beteende på Queen K på väg mot energy Lab. 

Målspurt

Hatar bli passerad så håller fortfarande koll trots 10 meter till mål.

What´s my name?! Hybris, mallig och lättad.

5 sekunder efter denna bild föll jag ihop i armarna på en funktionär.
 

Nelker 

Tävla är utan konkurrens den absolut bästa träningen om man vill bli bättre. Det är iofs inget nytt men det blir väldigt påtagligt efter mitt senaste äventyr. Lära av sina misstag är precis lika viktigt om inte viktigare än att memorera det man har gjort rätt och som man bör fortsätta med. Den största utmaningen om man satsar på Ironmandistansen är att man bara får ett till två försök på sig per år. Inte nog med att man kanske är i bättre form, eller åtminstone tror sig vara det utan de yttre förutsättningarna är ju hela tiden olika. Blir därför väldigt svårt att jämföra sina resultat med gamla. Speciellt om man som jag bara varit aktiv i några år. Blir därför desto viktigare att notera och dra lärdom om ens nya erfarenheter hela tiden om man vill närma sig de som är bättre än en själv. Att hålla jämna steg på träning är en sak, att leverera på tävling är en helt annan.

Även om jag är tillfreds med resultatet i lördags så kan jag inte låta bli att klura på hur det skulle ha gått om jag gjorde några saker annorlunda. Försöker verkligen vara självkritisk men hade verkligen velat göra om en sak igen för att sedan se vad det hade lett till.
Man ska inte lyssna för mycket på vad andra säger men var nog lite väl uppskrämd över hur tuff cyklingen skulle vara. Detta år blåste det knappt något för att vara Hawaii vilket man nu i efterhand borde ha förvaltat bättre. Många som gjorde det fick bra utdelning, somliga inte men tror mer på att det beror på deras slarv med nutrition och disponering.

Jag höll medvetet tillbaka på cykeln ut, precis enligt plan. Tyvärr kanske lite för mycket.
Hade varit intressant att se vad som hade hänt om man kört på som i Kalmar. Det hade nog gett ca 5-6 minuters bättre bike split som i sin tur placerat mig bland bättre triathleter ut på löpningen. Mitt problem är att när det blir lite mellanmjölk som det nu blev så tappar jag den där lusten att plåga mig själv till det yttersta. Man ligger liksom mitt i folkhavet och har ingen aning om sin placering. Tycker det blir svårt att plocka fram det där lilla sista då med motiveringen att man eventuellt får 4-5 minuters bättre sluttid. Hamnar som i ett vakuum. 
På en löptävling är det mycket lättare då man har en mycket mer detaljerad race plan som man kontirnuerligt stämmer av och pacear sig efter. Runt km 25 på en Ironman är jag helt vilse i pannkakan och har jag ingen i min direkta närhet som jag vill slå eller som jagar mig så blir det lite mesigt nästan. Upplevde samma sak i Halmstad när jag förlorade greppet om topplaceringarna. 

Men som sagt, eftersom jag aldrig kört en liknande tävling innan i närhet av den form som jag har nu så var det väldigt svårt att bara efter några dagar på plats veta hur man ska lägga upp det perfekt loppet. När man dessutom rest långt och offrat mycket för att komma dit så är det nog smartare spela för att inte förlora snarare än för att vinna då riskerna växer markant. Nu vet man det till nästa gång man kör en liknande tävling. Nu behöver man inte lyssna i samma utsträckning på andra utan kan till större del lita på sina egna erfarenheter. Synd bara att det ska dröja så länge innan man får testa formen igen. Precis som Björn sa efter mitt lopp när han fått all data m.m. ”Hade varit intressant att se vad du kunde ställa till med på en vanlig Ironman”.

Nu är det en hel veckas vila på programmet. Kommer ta promenader varje dag samt kanske gå till simhallen och köra ett lugnare pass bara för att ge kroppen en skonsam genomblödning så den återhämtar sig snabbare. 2:a November går NY Marathon med mig på startlinjen. Är jag fräsch så går jag ut i 3:55 min/km och ser hur länge det håller…. Nu får det räcka med kontrollerade tävlingar för mig, dags att kasta in några dynamitstavar i brasan och se vad som händer!

Tack för visat intresse!

Maui Mike