Jag har som de flesta vet en förkärlek för tunna skor som låter mig känna underlaget. Även när jag springer långt. Jag älskar Inov-8 men har också varit nyfiken på ett märke som heter Viva Barefoot.

Skorna är ju det viktigaste när man springer. Om man inte springer barfota. Jag kan bli väldigt lyrisk över en sko som sitter som den ska och bryr mig inte så värst på asfalt men i skogen och terrängen- då jäklar ställer jag höga krav. Att bli en #trailbaby i min skogarderob – det är det få skor som klarar!

Viva Barefoot är verkligen skor med ”nära marken” känsla och finns i såväl löparskor som vardagsskor.

För några veckor sedan landade ett härligt paket från Fotkultur i Malmö med ett par mysiga ”skogstofflor”.

Fotkultur (som har webbshop förstås!) vill ”vara ett attraktivare alternativ till den traditionella skofackhandeln genom att kombinera försäljning av fotriktiga/innovativa skor och produkter med personlig specialistkompetens inom friskvård & hälsa”

Ja men skorna då- skogstofflorna! Jag hade inte provat dem för runt BRR var det inte läge med nya skor fast – de var faktiskt med dit för så sköna är de!

Men häromdagen var de med ut- när jag tog en snortidig spontan skogsrunda på kursen. Utan pannlampa. Jo jag lyfte benen rätt bra där i skogen. Skorna var riktigt sköna- de passar nog dig som har lite bredare fötter bättre än riktigt smala. Jag drog åt dem rätt bra men så har jag herrstorlek också så i dam är de säkert smalare.

Jag tycker fördelarna med tunna lätta skor är övervägande. Ponera att du tar 180 steg per minut. Och du ska springa tre timmar. Och du har en sko som väger 200 g och en som väger 300 g. I varje steg lyfter du 100 g mer. För varje timme gör det 1000 kilo ungefär. Lustigt va? Så kan man ju inte räkna för då kan man ju säga att man borde springa naken för att inte släpa på vikt men just på fötterna tycker jag det är grymt att känna mig lätt, vara nära marken och gärna låta fotleder jobba lite.

Mitt tips för dig som vill börja springa i tunnare skor är att börja väldigt försiktigt. Dina vader kommer skratta då och gråta annars. Det är en massa nya muskler som får jobba, leder som rör sig lite annorlunda och ligament som stretchas på ett nytt sätt.

Jag tycker att man ska tänka lite barfota till vardags också- så blir det inte en sån abrupt chock för fötterna när det är dags att springa. Gå mycket barfota där du kan! Sockar på kanske nu till vintern men rör på fossingarna- de gillar det!

För att börja springa med tunnare skor- ta korta svängar på mjukt underlag. Testa gärna att springa helt barfota också. Öka lite successivt. Det är ingen status i att springa i tunna skor- men det är en underbar känsla.

Här kan du läsa mer om fotens anatomi.

Och här kan du läsa om Fotkulturs utbildning!

---

Det är torsdag och det är lite kli i halsen och jag som aldrig haft problem med tänderna får åka in akut och laga en krater (ok liten överrift) där en tand gått sönder. Sånt jag inte hade tid med. Liksom.

Det sovs lite dåligt för dammsugarjäfveln ramlade omkull mitt i natten, det är äggskal i min handväska och jag åt lunch när bedövningen satt i för jag var så hungrig och jag tror jag spillde och dreglade lite och det var lite jobbigt ute bland folk.

Det är ungefär en triljard med mail som ska svaras med människor som har förväntan på saker jag ska göra som jag inte vet om det är jag som ska göra?

Det är lite osäkerhet på vad den här ledningsgruppen jag ska presentera för imorgon väntar sig. Det är däremot helt soklart vad jag brinner för, vad jag vill förmedla med mitt *Verksamhetsintegrerat hälsoarbete (japp googla på det och se vems namn som kommer upp som topp 3- c’est moi!).

Inte nog med det ska jag sen sitta med på ett runda bords samtal om företagshälsa på Stockhom Open efteråt men behöver inte förbereda mig som tur är.

Det är lite ont om tid, det finns en pojkvän som förtjänar en massa mer tid, massa mer kärlek, en cykel som ska lagas. ett hög med tvätt, massa räkningar att betala.

Men.

Jag väljer att göra det bästa av den här dagen. Göra det bästa jag kan just nu. Väljer att lyssna på sjukt bra musik och ta fram minnen av någongång då jag- just det ÄGDE läget trots att det var tufft och så boostar jag mig själv inifrån så jag ska kunna gå rakryggad in och leverera det jag tror på och kan stå för.

Varje dag. Så bra det går. Så bra det går. Varje dag. Bara så.

---

En sak jag reflekterade över efter kursen är det här med information och kommunikation.

Det är väldigt ofta vi informerar om saker. Det informeras enormt mycket överallt men det är bara kommunicerat när det tas emot av någon.

Och HUR det tas emot är ju helt olika. Ord har så enormt olika innebörd för oss.

Det jag skriver här. Är information. Som blir kommunikation på olika sätt beroende på vem du är. Säkert är det någon som tycker att jag är alldeles för mycket! När jag tycker att jag sprungit snabbt- tycker någon att det är långsamt. Någon tycker det jag tycker är långsamt är rätt snabbt.

Men en sak är säker och nu när jag sitter med en nulägesanalys och förslag till handlingsplan för en avdelning så finns det ett ord som är nyckeln till nästan allting: Kommunikation. Alltså inte information. Dialog.

Förra veckan när Obama satte sig i förhandlingar med republikanerna efter budgetstupet så hände något.

Börsen steg.

Så är det. När vi pratar med varandra. Då händer saker.

---

Inspirerade av amerikanska PCRM- Physicians Committee for Responsible Medicine så bildas nu också i Sverige en läkarledd förening för kost och hälsofrågor. Den är under konstruktion och beräknas vara färdig till början av 2014.

Det ska bli intressant att se vad för råd som kan komma därifrån.

Klart är iallafall att de flesta av de 11 000 läkare som är med i PCRM förespråkar vegankost av hälsoskäl.

För oss västerlänningar som har lite svårt att inte få äta vår ”traditionella kost”, ”måste ha kött för proteinets skull” och tycker det är tråkigt med konsthållning som inte innehåller temporär svält och sifferkombinationer så kanske det blir lite jobbigt.

Men det går att bara öka andelen vegetariskt och vegansk kost man äter. Istället för att tänka att nu måste jag utesluta kött så kan du tänka att nu ska jag införa vegetarisk kost flera dagar i veckan.

Klimatet, djuren och din kropp kommer tacka dig!

---

Jag är just hemkommen från två riktigt härligt, tuffa, roliga, inspirerande och tänkvärda dagar!

Vi har en egenkomponerad ledarskaps och coachutbildning som jag, även om jag ju jobbar helt fristående från de vanliga ”linjerna” fått äran att gå. Jag leder ju på mitt lilla sätt.

Vi har utgått ifrån DISA och även om jag vetat att jag är en klassisk ”gul”- Inspiratör, fladdrig social eldsjäl utan tålamod som gärna bara KÖR rätt på och så får det bli lite som det blir så vet jag att jag har andra delar också.

Och de här två dagarna och genom den analys vi fått göra tillsammans med en handledare har jag lärt mig mycket mer om hur jag ska dra nytta av mina styrkor (jag är GUL men också RÖD, vilket kortfattat står för ”Verkställare” och så är jag grön också vilket står för mer omhändertagande).

Hur kommunicerar man bättre med andra som har ett annat grundbeteende? En väldigt analytisk och pedantiskt ”blå” person blir ju helt förskräckt över hur jag far fram.

Hur kan jag coacha bättre de som reagerar annorlunda än mig?

Hur ger man negativ feedback bättre? Hur ger man en tillsägelse? Hur kommunicerar man effektivare och driver en grupp mot ett uttalat mål?

Sånt har vi arbetat med ledda av och Ami och Patrik från Mindset som verkligen levererat över förväntan. De var otroligt duktiga, kunniga, engagerade och speciellt Ami fastnade jag för.

Jag känner mig full av nya idéer, lite starkare i att kommunicera och ta mig an alla de ”blåa” människor jag ofta måste prata med och så ser jag enormt mycket fram emot att gå steg två som drivs av Renée Manne. Vilken fantastisk utbildning! Vilken möjlighet! Vilket företag jag jobbar för!

Jag känner än mer hur jag fullkomligt älskar att coacha, att föreläsa och att hjälpa andra till förändring. Det är helt underbart, och samtidigt frustrerande, att ha hittat rätt och hittat så mycket att göra. Jag har gett mig själv i läxa att börja bli lite mer strukturerad. Älskar att sladda in lite oförberedd och spontanlösa problem med ett sjujäkla driv och envishet men det finns smidigare sätt att göra saker.

Jobba på det alltså. Och så är ju mina initialer ASF- Alltid Ständig Förbättring. #workit

 

---

Förra veckan var den första med lite mer fart på länge.

På måndagen sprang jag de 7 km till dagis med 5 kuperade i 4:40 fart i mitten.

I tisdags joggade jag tillbaka till jobbet 11 km med en sväng med Maria.

I onsdags körde jag lite löpskolning och styrka utanför huset.

I torsdags sprang jag hem från Ulrika Hoffers föreläsning efter att ha juicat en herrans massa god juice och ätit av det Ulrika hade med och bjöd på. Var raketbränsle för de var nog mina snabbaste 6 kilometerna någonsin. Swosch hem.

Fredagen blev en jogg till jobbet 7 kilometer.

I lördags hittade jag en tid för barnvakt och fick till 14 kilometer fartlek inklusive en rolig fin sväng i Hagaparken där jag hittade ett kul spår i skogen bakom Fjärilshuset. När jag stannade vid ett rödljus så sa det bara pang i knäet. Som en låsning. Testade för menisk men ingen solklar smärta och ingen smärta alls efteråt och vilade igår och joggade lätt lätt fem kilometer imorse. Kände ingenting.

Så tillbaka till planen med mer fart. Uthållighet har jag som sagt men vill få upp farten så imorgon blir det morgonjogg (mest för att jag är på kurs och ska orka sitta still hela dagen).

På kvällen 6 x 1000 meter med 1-2 minuters vila med N

Onsdag: Styrka

Torsdag: Morgonjogg 45 minuter cirka

Fredag: Stor dag med massa jobb så förmodligen vila

Lördag: Långpass med fartökning i mitten 20-30 kilometer med N.

Imorgon är det dessutom Skypemöte med coachen. Jag vet att den träning som kommer bli är ungefär den jag tänkte träna förra året men inte blev av. Nu är frågan om jag kan få den att bli av. Hej 4 am rise och 8- mils helger. Hej sikta mot målet. Sikta ordentligt! Hej verkligen ge det en chans i 7 månader. Hej utmaning.

Hej vecka 42!

Ett starkt gäng underbara tjejer som debuterade som ultralöpare på Tjejmarathon 2012. Såna här bilder, såna här veckor när jag räknar minuter- de ger mig enorm kraft och glädje!

---

Det du fokuserar på. Det du riktar din uppmärksamhet mot, får energi. Det växer. Oavsett vad det är.

Fokuserar du på att du är sen. Tänker du inte att du försöker komma i tid.

Tänker du på att morgonen blev rörig. Då tänker du inte på att stanna upp och ta nytt grepp om dagen.

Får du ett  halvtaskigt mail och svarar lika illa, så fortsätter den mailkonversationen i den andan. Snäser du och är kort och otrevlig så skickar du ut den negativa energin och ger den energi att växa.

Hänger du upp dig på att du inte gör det du tänkte, inte känner som du vill känna, inte tränar som du vill träna och är där du vill vara så minskar du chanserna att tänka de tankarna, som får dig att känna det du vill som får dig att tycka bättre om ditt läge och ger dig bättre möjlighet att göra de val som tar dig framåt.

Det är konstruktivt att reflektera över varför saker inte blev som det var  tänkt men ibland så hamnar vi helt onödligt i en nedåtgående spiral av negativa av tankar som kan sabba en hel dag- bara för en liten skitsak. Och det är såna saker jag pratar om förstås- skitsaker!

Klarar vi av att börja mata det positiva så växer det. Riktar vi ljuset bort från det som gick fel till det som gick bra, till det du vill ska gå bra framöver- är det lättare att det faktiskt gör det!

Snap out of it som man säger på engelska! Snap out of it och mata de positiva tankarna. Mata mata mata dem!

---

Helger tycker jag ska vara som att sätta sig själv på laddning. Jag är sällan trött fredagar-iallafall inte sådär som man brukar höra att folk är. Jag somnar aldrig (aldrig!!!) i soffan, inte vid nattning utan det är vid 22.00 nästan exakt som jag blir trött och lägger mig. Men visst blir det lite mer sova på helgen. En halvtimme här och där varje morgon och lite lugnare fart. Så lugnt det går när man har en överenergisk 4-åring. Som eftersom hon äter så bra inte tar slut vid 4-snåret utan bara köööör även om klockan blir 21 och vi inte kommit isäng. Herreminje.

Jag har varit med min familj, hejat på Madde, träffat Maria utan träningskläder (med andra kläder dock). Lekt massor med E. Sprungit 15 kilometer typ snabbdistans till och runt i Hagaparken med knäkänning som resultat. (Bara tvärt började göra ont vid ett rödljus- nu är jag paranoid!). Hängt med faster som är på besök, syster och med N förstås.

Solen har skinit, vi har sovit bra. Haft picknick utanför huset och jag har ätit massa god mat.

Idag var vi alltså på Hässelbyloppet och hejade på Madde som flög fram på fina 45:22. Såg massa andra duktiga löpare och blev lite sugen att kanske knäcka sub 45 koden till nästa år? Det är svårt att veta ens vad jag skulle springa i nu om jag bara drog på. Inte skulle det gå fort iallafall.

På kvällen har jag och Madde också haft första mötet inför Tjejmarathon 2014 och efter det har jag jobbat väldigt fokuserat med att göra träningsprogram till adepter. Att göra program är lika delar fakta och teori som lite konst. Alla är olika. Alla motiveras av olika saker. Alla har olika pusselbitar som träningen ska passa in emellan. Runt. Alla tränar för olika saker och har olika styrkor och svagheter. Jag blir lika glad för snabbare snittfart per kilometer som att få höra att en känsla inför något är lättare. Att det är roligt. Att ”nu är jag motiverad”.

Nu är det bums isäng inför de första två dagarna på en ledarskaps och coachutbildning! Sov gott!

---

Jag är en sucker för choklad. Och jag vet att jag inte är ensam!
Här har jag testat ett nytt grepp:
Smält 200 g mörk Fairtradechoklad över vattenbad. När chokladen smält rör du ned lite basmüsli, lite hackade nötter, lite cocos eller vad du känner för.
Bred ut på bakplåtspapper. Låt svalna. (Försök!!)
Bryt i bitar- njut!
Går att äta direkt från frysen. Tyvärr!

---

Imorgon går ett riktigt historiskt lopp av stapeln. Sörmlands Ultra. Loppet är fulltecknat för första gången och jag vet att det är flera som debuterar på ultra. KUL! Önskar jag kunde vara där!

Jag sprang loppet 2011 och det gick inte alls. Åt helt fel och var inte så stark uthållig då men kom i mål iallafall!

Den dag jag kallar mig erfaren på ultra- då har jag tappat respekten för utmaningen det är att springa långt. Det är mycket som kan hända- speciellt i terräng.

Men kanske kan jag ge några tips ändå. Hoppas det.

1) Börja i din takt, låt dig inte dras med. Att dra på sig det minsta mjölksyra i början av ett långt lopp har du inget alls för. Är du orolig för att orka- gå i backarna från början! Var nitisk med det.

2) Ät och drick. Men tänk på att tar du det lugnt och det inte är så varmt så har  du rätt lätt att få i dig rätt mycket vätska. Ät inget konstigt du inte är van vid. Ät ordentligt tidigt i loppet- det är DÅ du har kontroll på magen. Den fysiologiska regeln säger lättsmälta saker som inte kräver massa blod till matsäcken för att bryta ned maten. Blodet behövs i musklerna. För mycket fett kommer störa upptaget om du inte är van vid det. Var noga med tecken på elektrolytimbalans.

3) Smörj in fötterna! Ljumskar. Lite varstans. Sportslick is Da bomb men har du inte det så är mängder med vaselin bra. Är det fuktigt  och regnligt är det störe risk för skav.

4) Sätt upp delmål- och fira dem! Hur du tacklar loppet mentalt är individuellt- ”du är halvvägs” kan knäcka en person och peppa en annan. Bryt ned loppet och ta den horisont du orkar med just då. Ett steg till orkar du alltid. Så är det väldigt tufft- ta ett steg. Ett steg till. Räkna dem. Ta sikte på en krök, en medlöpare, en vätskestation. En Snickers. Lyssna på Foo Fighters.

Var tacksam att du kan springa. Var tacksam för här och nu.

5) När det börjar göra ont- säg hej till smärtan. Förvånas inte. Det gör ont. Det är en del av det. Blir alltid lika förvånad när jag hör folk bryta för att det gör ont. (Pratar inte om skador nu) Det är inte farligt. Distrahera dig- eller ta den till dig. Mal ned den.

När det börjar kännas tufft- det är då du står vid vägskälet till att ge upp eller ta vägen mot okänd destination. Öppna dörren till så mycket mer ork och kraft än vad du trodde att du hade. Det är nu du hittar den. Gör den till din. Upplever den. Tar med den in i mål och ba wow! Jag kan! Och får uppleva hur häftigt det är att ta sig igenom den där gruvan av tvivel, smärta och vimmelkantighet.

Men mest av allt- njut! Heja på varandra! Peppa! Tacka funktionärerna- till skillnad på stora kommersiella lopp så står de här för att de älskar det här. De här loppen är gemenskap. Hitta nya vänner. Lär dig, dela med dig. Ta hand om dig! Ta hand om andra. Ha riktigt jäkla roligt! Och berätta gärna här hur det gick!

Lycka till!

---

Jag hade förmånen att ha med mig  Sara till landet förra helgen. Vi har pratat om det ett tag så det var mysigt att det äntligen blev av. En lugn helg med mycket frisk luft, god mat och lugn och ro! Tror vi båda behövde det.

På söndagsmorgonen satte vi oss i läsrummet och spelade in en pod. Vi förberedde oss faktiskt inte mycket utan det blev fritt prat men med fokus på den komplexa hälsan.

Bilden nedan snodde jag från Saras blogg- den är mycket hälsa och kärlek för mig: den där mössan är säkert från 60-70-talet och är min pappas. Den och gamla slitna kläder, en kratta i handen och omgiven av skog, ängar och de jag tycker allra mest om- då är jag lycklig och då- då är jag hälsosam.

Här hittar du den podden men även massa andra bra program som Sara spelat in!

---

Tänk dig att vara hur rik som helst men vakna och vara jättetrött, ensam (kanske inte själv men ensam för alla vill bara åt dina pengar). Och inget känns meningsfullt att göra.
Tänk att vakna trött för du har jobbat för mycket och livet är pressat och stressat och du känner bara hur du inte hinner något.
Tänk dig att vakna utsövd och se fram
emot dagen. Bli glad för det lilla. Det enkla.
Det tycker jag är rikedom. Då känner jag mig rik.
Idag är jag miljonär.

---