Det här med att träna för coach. Som man vet att han vet att jag vet att han vet vad målet är så jag vet att jag kan bara göra som det står i programmet- men göra lite som jag vill också :).

Igår stod det ” easy long run- cap it at 2 hrs”. Ja två timmar löpning var det faktiskt ett tag sen jag sprang. Sisådär 5 veckor sen exakt.

Stack iväg efter piratbarnkonsert i Berwaldhallen- kan VARMT rekommendera- Sveriges Radios Symfoniorkester passar både vuxna och engagerade barn!

Sådär lördagseftermiddagstrött. Men vet att det släpper när man sticker ut. Sprang lite på måfå genom tråkig stockholmsförort men med destination min bästis och guddotter så väldigt motiverande! 13 kilometer dit som gick trögt i allt mellan 5:40-6.00 fart. Men väl där drack jag lite saft, tog en paus på 15 minuter och sen var jag riktigt pigg men försökte inte rusa iväg men lätt och ledigt hem på 5:20 sista sju kilometerna. Prick 20 km och kändes så mycket bättre än innan jag stack ut!

Idag var det bara en lätt jogg på schemat eftersom jag kör intervaller imorgon. ”Lätt jogg” kan tolkas lite hur som helst. Jag och N älskar ju att leka amatörorienterare i Ursviksskogen och vi har massa kontroller kvar att ta! Så iväg sprang vi och det var massa fel på kartan idag igen men plockade ganska raskt iallafall fem kontroller innan vi sprang hem och åt morötter åt naturgodis. Men sen fisksoppa. Vi var ute i säkert 90 minuter och tog oss kanske 9 kilometer. Så kan det gå!

Löpningen är som ett andningshål. Ta den klassika timmen. Man andas flera tusen andetag, tar kanske 10 000 steg och kommer tillbaka till samma plats där man började- hemma, men har liksom skakat av sig något, och hämtat något. Ibland lugn, ibland eufori. Kanske en insikt. Kanske lite tröttare i benen men starkare i tanken. Rikare hur som.

---

nej inte av mig! Men av min coach!

När jag vill förklara vad det är för ”träningsfilosofi” jag själv coachar enligt, tränar efter och tror på så sammanfattas det rätt bra i det här långa inlägget.

”Pulsträning är inte lösningen på allt. Det är ett verktyg. Bygger du ett hus använder du inte bara hammaren”.

Och allt handlar hela tiden om att ”listen to your body”. Och man lär sig sin kropp. Men ibland är det som att kroppen pratar ett annat spåk. Pratar men man förstår inte. Så man lär sig sitt eget språk och tills man gör det kan det gå lite snett ibland!. Man lär sig vad olika saker betyder. När smärta betyder stanna. När smärta är lite bekvämlighet som gnäller.

Läs! Mycket bra inlägg!

---

Vi har en timmes lunch på kursen och igår längtade jag ut i höstsolen!
Hinna 10 km med dusch och inhandling av mat skulle inte gå så reviderade passet till 7 km.
Har Strava i telefonen så startade den men ingen klocka på armen att kolla intervalltider på.
3 km uppvärmning i ganska rask fart 5-4:30 fart. Sen 10 x 30 sekunder ”strides”- kontrollerade fartökningar med en minuts vila emellan.
Eftersom jag tar runt 180 steg per minut så räknade jag 90 steg snabbt, 180 långsamt. Hittade en slinga runt en liten sjö som jag tog tre varv. Sen joggade jag långsamt tillbaka.
7 km i 5:00 snittfart. Och det som inte syns på datan är den helt enorma löpglädje jag kände. Helt euforisk när fötterna smattrade, armarna pendlade starkt och löven lyste! Så! ska ett intervallpass kännas!
Idag blir det ett kort långpass i mörkret.

---

I veckan fick jag mitt första träningsprogram av Lucho.

Eftersom jag anlitat honom just för att han förespråkar den träning jag tror på så är det ingen chock direkt. Man tränar på när det känns bra, och vilar när kroppen är för sliten. Inget 3 veckor på och 1 vilovecka. Springer man långt och det känns bra- fortsätt! Ska kan springa långt men kroppen känns skit- avbryt!

Tids nog kommer kroppen få bli riktigt sliten. Att springa TEC på sub 18 timmar är inte jättelångt bort. Men det kommer kräva hårdare träning än förra året. Där jag kanske kört ett långt pass var tredje vecka kommer det förmodligen bli två kortare (kanske 3-4 mil) gånger två en helg de riktigt tuffa veckorna. Tiiiidiga mornar.

Jag har ju haft stämbandsinflammation med lite snuva till så har vilat sen i fredags förra veckan. Programmet kom i måndags- via Google documents.

Eftersom det är bara en månad ut från BRR och jag för en gångs skull varit lite sjuk så är det väldigt lugnt just nu. Om det någongång är passande att ta det lite lugnt så är det ju nu.

Igår var första gången på sex dagar jag kände att luftrören var ok att springa med. Tog 5 glada soliga kilometer på lunchen.

Idag blir det ett lite tuffare pass- med ”strides”. Lucho pratar förstås i miles och jag kom först ihåg bara siffran 6 och tänkte 6 kilometer men det är 6 miles förstås. Cirka 10 kilometer och det hinner jag inte på lunchen här på kursen. Men kanske sju? Man gör så gott man kan.

I helgen är det ett lätt långpass på 2 timmar och en lätt jogg. Easypeasy just nu alltså.

---

Jag älskar att lära mig nytt och lära mig mer. Nutrition är ett av mina favoritämnen. Inspirerande, frustrerande och rätt provocerande när man förstår hur fel många är ute.

Mest är jag ju upprörd över med vilka underliga argument vi rättfärdigar att mata barn med raffinerade näringsfattiga produkter fulla med tveksamma tillsatser under epitetet ”barnmat”, att vi proppar dem med välling, godis och accepterar RisiFrutti som ett ok mellanmål.

MEN jag ska lämna det för nu.

Jag är på fördjupningskurs i nutrition på PNC. Den som tror att det är reklam för Pauluns produkter är fel ute. Snarare är det en fullmatad kurs med en helt fantastisk näringsfysiolog- Martin Brunnberg samt en massa andra duktiga lärare- bland annat Eva Rusz (KBT), Kristina Andersson och David Jonsson.

Det jag gillar mest är att det inte kastas sanningar över oss. Speciellt inte från Martin. Det är fokus på vad forskning pekar på- gärna med reflektion av att det kan vara olika. När vi pratar om farmakologi och medicin så tar han upp var dessa ämnen finns naturligt. Det är ingen diet som förespråkas och uppsjö av tillskott (dock probiotika och vitamin D) utan snarare väcks mer frågor och reflektioner. Fullärd blir man aldrig. Man lär sig helt enkelt att veta att det finns massor vi inte vet. 

Jag älskar att applicera den kunskap jag har här på jobbet men även på klienter, på mig själv och förstås på de jag bryr mig om. 

Idag är en mastig dag med aptitreglering på förmiddagen, fortsättning av KBT på eftermiddagen. Sen ska jag vara med på en workshop med Martin och efter det är det en inspirerande föreläsning av min bloggkollega här underbara Susanne.

Älskade fästmannen tar hand om E ikväll och jag får en heldag med lärande och en löprunda i höstsolen på lunchen.

Fina torsdag!

---

Hej känna sig stark. Bli starkare. Uthålligare. Grymta lite. Gå in i bubblan. Slå på. Stänga av. Andas frisk luft. Dansa över löv. Svettas mycket. Huttra lite först.

Lyfta en till. Springa en till. Öka lite.

Krama ur lite. För att fylla på mycket.

Idag kändes det ok med min raspiga röst att testa att träna igen. Jag vilar gärna en extra dag, tar det säkra för det osäkra.

Kursen är heltid, jag försöker hinna med det viktigaste på jobbet, hinna till simskolan, greja med Tjejmarathon (ni skulle bara veta vad jag fick igenom igår!), maila klienter, pussa på min fästman (bild på mig här med hjärta i ögonen).

Och då får träningen gå snabbt.

Idag blev det en supersets på gymet här på Mornington Hotel:

OH squats/armhävningar

Utfallssteg med axelpressar/rodd

Thrusters

Dynamisk planka/ryggresningar

Rörlighet.

KABOOM på 40 minuter.

Löparskorna testar jag imorgon. Längtar.

---

Bättre och bättre för varje år! Så jobbar vi! Och nu släpper vi Tjejmarathon 2014.

Tjejmarathon är ett lopp som handlar om gemenskap och att gå ihop och förändra till det bättre  och utmana sina gränser- för att vi kan.

Vi har hittills samlat in över 200 000 kronor till Panzisjukhuset och Hungerprojektets arbete i Bangladesh. Andra större lopp gör stor sak av att de har en välgörenhetsaspekt och ju fler lopp som arbetar med frågan desto bättre men vi är grymt stolta över att vi är så små och ändå har genererat så mycket pengar!

Så vill vi fortsätta! Så i år är fokuset än mer på insamlingen. Vi testar en ny sträckning- nu på Maddes hemmaplan, lite tidigare i juni och tar lite hjälp av lite nytt folk för att bli ännu starkare i vår organisation och insamlingsarbete.

Vi har valt att stötta Panzisjukhuset igen. Dr Deniz Mukwege fick nyligen altrnativa Nobelpriset. Han grundade sjukhuset 1999 och jobbar med att behandla de kvinnor och barn som utsätts för så hemska saker så det knappt går att sätta ord på . Men Läkartidningen gjorde det nyligen. Läs. Orka läs.

Tänk dig att vara med och stödja ett projekt för att ge de här kvinnorna- och barnet som aldrig kommer kunna själv få barn- tillbaka till ett liv. En chans till mening, en chans till trygghet. Det väljer vi att stödja i år.

Det är samma kärna- samma kärlek tilll löpningen utomhus, till kraften inom oss och viljan att göra skillnad. Tjejmarathon är bland det häftigaste jag får vara med om i mitt liv. Jag har skarpa bilder som fyller mig med värme från när vi släpper iväg startfältet, såg folk gå i mål där distansrekorden rök all världens väg. ”Årets bästa lopp” som Peter sa.

Hur tjejerna det första året tog varann i handen över mållinjen.

Samma från förra året- en riktig kämpardag i sol.

Nytt datum, ny sträckning, lite nyheter. Många nya löpare hoppas vi- och hoppas alla som var med vill springa igen.

Läs mer här!

---

Jag är som sagt sällan sjuk och man kan lätt tycka att det är ett stort misslyckande att bli förkyld men den här snuvan var rätt väntad.

Jag hade en kanonfull vecka förra veckan och i fredags blev jag både kall och varm och vaknade med snuva på lördagen. Sen försvann rösten och den är inte tillbaka än.

Jag vilade dessutom två dagar extra förra veckan för när jobbet är MAX då är träningen MINI och bara med fokus UTOMHUS och FRISK LUFT. Så det blev inte så mycket löpning men mina backintervaller i tisdags var riktigt fina!

Det gör inte så mycket att det inte springs just nu. När man coachar andra så kan man leva ut lite genom dem. De senaste veckorna har det presterats med glädje (Mycket viktig aspekt i min coaching- det ska lysa om rapporterna) på både Tjurruset, SUM, Hagenloppet och bara i största allmänhet.

Jag sitter på en pilatesboll på kurs hela veckan för den här duktiga läraren och väntar ut att börja springa tills rösten kommer tillbaka. Om det är någongång det passar att vila så är det nu. Jag börjar träna för Coach med stort C snart och då blir det andra bullar.

Så vill ni läsa om vad en av mina adepter tränar för så kika in här hos fina doktor Magda. Det är så så roligt att få hjälpa till mot spännande mål!

Nästan så man glömmer sina egna ibland! 🙂

---

Man kan alltid se på saker på två sätt. Alla dessa saker man måste göra.
Jobba till exempel. Handla mat. Städa. Tvätta. Motionera.
Och ibland är det skönt att bara sura lite över att göra det. Muttra lite och få det gjort! Men alltför mycket i vardagen som bara genomförs- som att släpa sten- det är ett slöseri på konstruktivt tänkande och lycka tycker jag.
Det mesta du gör, gör du ju i ett syfte att bygga ditt liv. Handla bra mat för dig och kanske din familj. Göra luften bättre hemma istället för att dammsuga *suck*. Få rena kläder- snarare än att ta hand om tvätten.
Träna ett grisigt pass för att bli starkare.
Tvinga sig i säng för att orka med dagen efter med full energi.
Perspektivet att inte bara göra ”måste-saker” utan att bygga en väg, ett liv, kanske gör några saker den här veckan lite lättare.

---

Jag hade tänkt skriva om ett långpass den här helgen. Ett långpass med insprängd marafart. Bygge av insynsskydd på vår altan. Men.

Det blir om något annat. Det blir om världens finaste kille. Han jag träffade och tänkte ”NEJ” först. Nej för jag skulle ju vara singel resten av livet men träffar man världens finaste så- ja då smälter man!

Mycket är privat som rör kärleken. men mycket vill man dela med sig av.

Som att hur enkelt allt ibland blir när livet på riktigt knackar på och frågar om man ska vara med eller ej? Ganska direkt när jag och N träffats fick han reda på det allvarliga läget med sin lever och förberedelser för transplantation och ett rätt annorlunda liv började. Vad gör man då? Kliver man av? Eller följer man med?

Jag valde att följa med. Och jag har fått lära mig. Fått vara med. Får vara med. Lärt mig. Ni som tycker jag skriver vettiga saker med perspektiv ibland- jag har en läromästare! 🙂

Vi bråkar inte om småsaker. Vi retar oss på varandra precis som vilket par som helst men perspektivet är rätt klart. Vi har varit med om saker som sätter saker på sin spets. Och det rätt tidigt. Ni vet när man säger att ”vi är inte där än”. Well, det skrattade vi åt rätt mycket. Det blev mycket annorlunda upplevelser mot vad man kanske går igenom när man börjar träffa någon.

Men jag blev ändå väldigt överraskad där ute i skogen- så mycket kan jag berätta- när han friade på det mest romantiska, personliga sätt. Varm i hjärtat av alla som var delaktiga och att det ändå kändes att det bara var vi det handlade om!

Den delen är privat!

Men jag kan skriva om Yasuragi! För dit kidnappade han mig sen! Jag var förkyld igår och på Yasuragi vaknade jag upp med fästman men utan röst. Livet ger och tar liksom. Skönt och rofyllt för N men frustrerande för mig som vill prata! Vi åt en fantastisk frukost i säkert två timmar- jag drack säkert en halvliter misosoppa.

På kvällen innan fick jag en fantastisk ansiktsbehandlning- vi badade ute i varmt varmt vatten under en fullmåne och i riktigt kall luft (här tror jag mina luftrör lade ned!). Middagen var god men rätt utdragen och tröttmössorna A och N var inte i sitt esse men det var skönt att äta i morgonrock!

Jag är förstås enormt lycklig och lite nykär- varje dag är en ny dag att vara kär och vi (nåja främst N) är väldigt bra på att hålla romantiken levande. Jag får nog skärpa mig lite. För det är inte brist på kärlek.

Jag är så kär så kär!

Hoppas ni haft en fin helg! Jag laddar för kurs, balansera jobbet med andra handen, dagid hämt och lämning och så släpper vi en nyhet imorgon! Det blir bra det!

---

Igår var jag inbjuden av försäkringsföretaget IF till ett rundabordssamtal om hälsa och humankapital på Stockholm Open. Vi var ett tiotal personer (de flesta inom HR) från företag som Scania, H&M, SAAB, IF, Office, SBAB, Nordea och CNG och jag för PwC.
Det var väldigt konstruktivt att få sitta i en så liten grupp och diskutera och få höra lite mer i detalj hur företag arbetar med hälsofrågan, vilka problem och möjligheter de möter.
Underbart att inte prata ”nummerlappsaktiviteter”utan mer ledarskap. Diskutera hälsa utifrån ett potentiellt lönsamhetsperspektiv som måste finnas i kulturen och växa uppifrån och nedifrån – och inifrån! Fick några riktigt fina kontakter och insikter. Tack If Care för en riktigt givande eftermiddag!
Vi satt inne på själva ”klubben” dit man vanligtvis inte får gå. Efteråt var det mingel inne på sponsorområdet och det var mycket manliga näringslivsprofiler och förstås unga söta tjejer som serverade.
Man fick stanna och titta på tennis men jag som inte ens visste att det inte finns en damturnering på Stockholm Open valde att smita iväg.
Jag har med mig både idéer och funderingar men låter dem lägga sig lite och tar en riktigt lugn ledig helg utan träning men med mycket natur, vila, god mat och kärlek istället! Ha det fint!

---

We did it again! Kanske är du en av dem som ingår det ”vi’t”.

Tjejmarathon 2013 lyckades igen samla in över 100 000 kronor till välgörande ändamål. I år till att stödja projekt i ett av världens fattigaste länder- Bangladesh! Här kan du läsa vad pengarna gick till.

Jag och Madde är klara med grunderna för nästa år. Vi är tokladdade och tokstolta över att vara kanske Sveriges starkaste välgörenhetslopp sett till insamling. Insamling per löpare är vi iallafall världsklass på!

Fredagsgottis idag är värme i hjärtat. Ingen kan göra allt mot den ondska och fattigdom som finns. Men alla kan göra något. Kan du inte ge din tid- ge pengar. Kan du inte ge pengar- ge av din tid.

Den här bilden är inte arrangerad. Den är på riktigt från Girl Child Day i och den är från Bangladesh och det är suveräna Magdalena Jennstål på Hungerprojektet som skickat den till mig. Tack Magdalena för vi fick stötta er i år! Känns enormt att vi alla tillsammans gjorde skillnad!

Nu tar vi sats mot 2014. Håll utkik på Tjejmarathon på webben, Facebook och på Twitter som @Tjejmarathon.

NU ska jag till Kungliga Tennishallen och prata företagshälsa och humankapital! Sen ska jag ge massa kärlek och tid till den där pojkvännen jag skrev om igår. Trevlig fredag!

---