Tips för dig som debuterar på ultralopp

Tänk dig att vara hur rik som helst men vakna och vara jättetrött, ensam (kanske inte själv men ensam för alla vill bara åt dina pengar). Och inget känns meningsfullt att göra.
Tänk att vakna trött för du har jobbat för mycket och livet är pressat och stressat och du känner bara hur du inte hinner något.
Tänk dig att vakna utsövd och se fram
emot dagen. Bli glad för det lilla. Det enkla.
Det tycker jag är rikedom. Då känner jag mig rik.
Idag är jag miljonär.

---

Jo det är sant! Jag tycker om att coacha mig själv, träna som jag vill och när jag vill men det finns en person i världen (vad jag vet) vars träningsfilosofi jag helt köper, vars attityd och värderingar jag delar (nåja de jag vet om) och vars resultat och #badass attityd jag beundrar. Någon jag vet att jag kommer lita på och lyssna till.

Han heter Tim Waggoner och han är en fd elit Ironmantriatlet men senast vann han Leadman 2012 (som innebär 5 lopp på en vecka med bland annat 16 mil löpning med 8 mil upp och 8 ned, samma distans på MTB, ett fjällmaraton och lite annat- #badass).

Jag har lyssnat på ”Lucho” som han kallas i över ett år nu på Endurance Planet ofta på mina långpass och jag brukar försöka gissa vad han ska svara. Han har en enorm kunskap men som ”stay home dad” till två barn även respekt för att ”livet går före” och gav upp sin elitironmankarriär när barnen kom. Hans approach till ultralöpning stämmer med min och hans träningsfilosofi därtill.

Lucho bor i Colorado uppe i bergen och har (förstås!) varit fullbokad med adepter men efter jag gick i mål på BRR, berättade om min fajt mot magen och hur revanschsugen jag är så accepterade han mig och jag är så så glad!

Status nu är att jag har fått ett enormt frågebatteri och sen ska vi ha Skypemöten. Min tanke är också att jag får mer inspiration till hur jag själv coachar för ultra samt att jag kan krama ur mer av min egen potential. För alla gristidiga mornar till trots så är jag ganska lat :).

Han är klok som en bok den här mannen. Ta fem minuter och inspireras här av hans ord och de fina bilderna!

---

För ett år sen var jag på det första Healthy Business och gick därifrån med sidor av klottrade anteckningar. Jag var så inspirerad av allt nytänk och alla duktiga smarta människor som var där. Inspirerades av Carolina Klufts sunda tänk runt sin träning och allt det nya tänket med ”Hälsans Return of Investment”.

Efter idag är jag lika inspirerad och tacksam för att jag var inbjuden men även väldigt fundersam. Jag är inspirerad för att jag fått input i det jag vill jobba för och vad jag tycker är viktigt i ett verksamhetsintegrerat hälsoarbete. Men jag är fundersam över att vissa satsningar mer riskerar att skapa ett A och B-lag. De som är hälsosamma och genast sträcker fram armen när det ska tas blodprov, hoppar på cykeln och trampar glatt i ett submaximalt Vo2maxtest för att ge företagets årsredovisning en ny siffra. Och de som vet att de kommer sänka snittet. De som behöver komma igång. Behöver få en mjukstart, skiter fullständigt i chefens maratonsatsning och vill att det är ok att ta en hälsosam promenad och ”trivas på jobbet”. 

Idag var det Charlotte Kalla och Paulo Roberto som intervjuades under titeln ”vinnarskallar”. Medarbetarhälsa, Hälsans ROI och vinnarskallar? Blodsmak, spräckta läppar, brutna näsben och 35 timmars träningsveckor? Det är enorma prestationer och det finns citat att hämta som att Kalla sa att hon inte gynnas av att älta förluster men det var en intressant ribba att sätta. När man ska prata medarbetarhälsa. Tänker jag.

Och alla nydanande tester och prover. Konditionstester som benchmark. Som kloka Mats Olsson (Kairos Futures hälsoforskarguru) som ställde frågan ”all denna data och allt detta mätande i olika appar och tester- vem äger den datan?”

Vad ska vi mäta? Vi vet att kondition är viktigt, men ska vi mäta företagets hälsa på medarbeternas kondition eller kan man vara jäkligt ohälsosam med bra kondis? Det tror jag. Det har jag varit.

Mats har själv någon sorts mokajäng som ”petar” honom i ryggen och är en ledsen gubbe på en skärm när han suttit ned för mycket. Jag kan tänka mig att det är en fiffig grej för anställda att ha. För sig själva. För sin egen del. Som hjälp. Men bara för sina egna ögon.

Swedbanks Lars Friberg och EuroAccidents Thomas Petersson fokuserade på lite ”back to basics” vilket jag gillar. Inte så mycket Vasalopp, olympier och teknologi utan mer ”trivas på jobbet”. Och jag tror mycket finns i det. Och individfokus. ”Möta folk där de är” pratar jag gärna om. Tror fasen jag ska kalla det ”Surdegshälsa”.

Marie Hallander Larsson var klockren!

Flera företag hyllades för att ha sänkt sjukfrånvaron, bland annat SJ som tillsatt ”hälsoinspiratörer”. I vissa yrken är verkligen sjukfrånvaron ett problem och statistiken är en bra parameter. I flera branscher, bland annat den jag verkar i, är sjuknärvaron ett större problem. Jag bryr mig inte så mycket om vår korta sjukfrånvaro. Den är låg! Jag vill nästan höja den- tänk om folk kunde vara hemma när de var sjuka? Ha ron att vara det!?

Dagen avslutades med fantastiska Christer Olsson. Han är helt underbar att lyssna på. Lånade med mig mycket klokt av det han sa.

Ja jag är inspirerad av att ha ett nätverk med människor som brinner för de här frågorna, höra inspirerande case men fortfarande så är the million dollar question den som Lars Friberg kastade ut i publiken, ungefär:

De här som inte är hälsosamma. Inte vill vara med på hälsosatsningarna, hur kommer vi åt dem?

Jag låter kanske gnällig nu men allt mitt researcharbete har gett mig ganska mycket insikter i att företag samvetssatsar på enkla ”friskvårdsaktiviteter” men skillnaden som gör skillnaden – är ofta andra saker. Personalen knäpper gärna på sig stegräknaren när de känner sig respekterade, lyssnade på, bekväma med att företagets kommunicerade kultur överensstämmer med den upplevda kulturen. När hälsa respekteras som något individuellt. När man har KASAM- Känsla av Sammanhang. DÄR börjar hälsa på arbetsplatsen. Sen är allting möjligt.

Tack Ola och company för en jätteintressant dag med inspiration och funderingar i goodiebagen!

---

Nu har jag tagit två lugna veckor efter BRR och det är dags att börja med någon sorts ”grundträning” igen. Jag har ingenting jag tränar specifikt för förrän EPIC Årefjällsloppet i slutet på mars och två veckor senare är det TEC för fjärde gången men herregud ska jag aldrig sluta springa det där loppet jo nu är det sista jag lovar! För ett tag! 🙂

Jag ska förvisso springa läckra Österlenmaran men det ser jag mest som ett roligt långpass!

Så det finns all tid att börja om från början. Kan man springa 16 mil så är det inte direkt uthållighet som det behöver jobbas med just nu. Man måste våga tappa lite specifikt för att inte ligga och nöta samma sak året runt. Jag kommer ta ned distansen litegrann under oktober och november och sen börja jobba upp den igen.

Det jag inte har det är bra mjölksyratålighet. Jag har inte så hög Vo2Max, min tröskelfart ligger rätt nära min distansfart och mina intervallfarter ligger rätt nära mina tröskelfarter. Om jag var ett hus skulle man kunna säga att det är väldigt lågt i tak men huset är väääldigt långt.

Det är nästan tragikomiskt hur litet spann jag har att jobba med: I lördags sprang jag tusingar i 4:20-4:30 fart. Och jag har enormt svårt att springa så mycket snabbare än det. Spannet är så litet och det är inte så konstigt- jag är en uthållighetsmaskin.

Och uthållighetsmaskin ska jag vara nästa år också för loppen på agendan handlar just om det. Men därför så passar det väldigt bra nu att lägga in lite mer intensitet. Även om det är så himla jobbigt!

Men ett litet breakthrough idag! Jag har alltid avskytt tröskelpass. Det är för jobbigt för att man ska njuta, det är för långt för att det ska hända något hela tiden. Men nu har jag börjat gilla dem! Nu blev det inte så långt- 1 km uppjogg, 5 km på 4:40-4:50 fart på den rullande kuperade vägen hem från jobbet till dagis via Pampas men jag lyckades stänga av och bara springa! Riktigt skönt! Tänker att den här farten ska jag jobba upp så jag kan hålla den i 20 km. Det är ett bra mål och det kommer ge lite untz till min 16-mils fart också.

Så veckoträningen kommer se lite annorlunda ut nu fram till jul. Ett intervallpass, ett tröskelpass, fortsättning med morgonpassen som  ger ett enormt mervärde till långpass: Springa med låga glykogennivåer i kroppen är ett av mina nyckelpass och hade det inte varit för dem hade jag inte tagit mig i mål på BRR. Då hade jag inte klarat av att gå så tom på kolhydrater i 6 mil.

Den här veckan blir och blev det:

Måndag: 7 km med 5 km tröskel

Tisdag: 10-12 km morgondistans med fröken Maria

Onsdag: Styrka- mkt ben åt alla håll, bål, rygg.

Torsdag: Lunchintervaller

Fredag: Om jag hinner: 10-15 kilometer distans

Helgen: Styrka och en morgonjogg. Helgen ska få vara fri så ofta det går. När man tränar för en ultra och det närmar sig loppet så blir det alltid rätt tufft på helgen så jag ska njuta av att kunna vara spontan. Det är en återhämtning det också.

Jag ser fram emot att åka massa skidor också- ett enormt bra sätt att träna kondition på ett skonsamt sätt men med nästan hela muskelmassan engagerad (speciellt när man inte är så vass på tekniken).

Så nu är det bums isäng för 05.20 ringer klockan för att hinna möta upp Maria. Skriver på hemmadatorn och här har jag lite roliga bilder:

Älskade Byron Bay i solnedgång. Breaket närmast bilden är ett av mina favoriter!

Och två år senare såg det ut såhär på mornarna när jag jobbade i Åre…

---

VI vet oftast vad vi vill. Och vad vi tänkt göra. Oftast också faktiskt vad som brukar distrahera oss och var det går fel.

Oftast är det att det går lite för fort på dagarma som gör att man missar målet. Förändring tar tid och behöver lite kärlek och uppmärksamhet. För att inte trilla in på den gamla invanda vägen behöver hjärnan hjälp att tänka om.

Ge den tid. Ge dig tid.

Ge dig själv fem minuter på morgonen för att reflektera över vad du vill lyckas med under dagen. 5 minuter på förmiddagen- är det på rätt väg? Är jag på väg att trilla dit? Eller är det high-five med dig själv?

5 minuter på eftermiddagen. Sitt i lugn och ro. Samla dig. Styr om eller fortsätt framåt.

Fem minuter på kvällen. Inte i sängen. Innan. Med en post-it lapp. Tre bra grejer från dagen. Tre saker att komma ihåg till imorgon.

---