Det rullar på alltså. Träningen. Det är ingen höjdare kvalitetsmässigt men eftersom mitt mående är av högsta kvalitet så är det helt rätt nivå.

Idag stack jag ut med en plan på att springa till Ursvik, springa 2,5an och sen tillbaka. Men det blir så himla kuperat och massa gå så jag började på flacka 7an i stället och tänkte gena tillbaka i skogen. Men se där var det för lerigt så tog en anna sväng och sen var jag så pigg på vägen tillbaka så jag lade till en extra sväng för att få till en timme. Otroligt skönt pass med några fartökningar. Kändes som entt långpass!

I övrigt har jag vilat i måndags, sprungit morgonjoggar tis, ons, tors och fredag. I tisdags blev det dessutom träning på kvällen med ett kort styrkepass i vår lekpark.

Igår simmade jag alltså och idag sprang jag en timme.

Fånigt skön känsla i kroppen.

Nästa vecka planerar jag att försöka springa på morgnarna så gott det går igen och få in ett styrkepass och lite rörlighet. Jag lämnar ogärna bort Lillan för att träna så det får bli det som får plats.

Det är en triljard grejer på jobbet som händer varje dag, möten där jag måste vara skärpt och vårt välgörenhetslopp på torsdag (mer om det senare) och bara några veckor tills jag officiellt är mammaledig. Tänka sig!

Hoppas du haft en fin helg!

Definitivt Inov-8 underlag idag. Strumpor: Falke RU4 Invisible

En del av min utmaning i Inte så fasansfullt jobbig maj är att ta mig till simhallen tre gånger.

Den ligger som sagt 300 meter bort så ursäkterna är få. Däremot vill jag helst vara ute och springa. OCh tycker inte om allt klor som sipprar in genom varma öppna porer..usch.

Men idag tog jag och N oss dit efter en lätt frukost. Jag hade lite ont om tid så bestämde mig för att simma 4 x 250 meter alltså 4 x 10 längder.

Uppvärmning glömde jag lite bort. Jag tyckte de första 10 längderna var jobbiga och flåsiga. Jag får inte till andningen riktigt och det är så mycket att tänka på: rotation, S-drag, hur handen går i, var huvudet ska vara, sparka bra. Oj oj. Så kom jag på att det är mitt andra träningspass någonsin i bassäng och lät mig själv hållas lite.

Men efter 10 längder känds det lättare. Så de följande 30 gick bra. 1 km. Nästa gång får det bli lite mer när tid ges tas.

Sen tror jag det här med ”avbad” eller vad det kan heta är rätt viktigt. Herregud så jag eftersvettades.

Jag har för ett tag sen fått ett recensiosex av Simning för dig och den ska jag ta hjälp av framöver så kanske det går lite smidigare.

Kul var det iallafall och det var ju huvudsaken.

Sist det begav sig. Om det blir triatlon igen i framtiden får vi se. Kanske en ironman som 40-års kris?

Att träning bryter ned vet de flesta. Och att man ska återhämta sig. Och att återhämta sig perfekt är kanske inte så lätt. 

Men det är alltid bra att påminna sig om vad som händer när man inte återhämtat sig ordentligt!

Hormesis är det grekiska ordet för ungefär ” det som inte dödar härdar” och det vi egentligen strävar efter när vi tränar och vill ha förbättring av något slag. Det är när stress som vi utsätts för av något slag (nu pratar jag träning) leder till att kroppen adapterar till det den utsätts för. Tex att springa lite snabbare eller lite längre. Spänna bågen. Utmana sig.

Förbättringen inträder dock bara om kroppen just får tillräcklig återhämtning pch hinner och kan superkompensera. Alltså enkelt uttryckt göra sig lite starkare mot den utmaning den utsatts för för att klara av den nästa gång.

Och som jag skrivit om tidigare- nedbrytningen kommer inte bara från träningen själv. Livet och hur vi lever det kan vara nedbrytande och alla delar måste tas in.

Tränar jag hårt, sover dåligt, äter dåligt och är stressad så spelar det kanske ingen roll att jag låter det gå 48 timmar från senaste intervallpasset- jag har kanske inte hunnit återhämta mig! Lägger jag därtill in återhämtningsjoggar som jag sen låter bli för snabba så har kroppen igen inte alls fått vila utan fick lite till stress på minussidan.

Skrämselpropaganda brukar funka bra. Här kommer 5 ”saker” som påverkas och kan leda till ohälsa, sämre prestation och sämre livskvalitet om du inte återhämtar dig ordentligt:

1) Du blir seg och trött och allt annat du ska göra blir av sämre kvalitet än det kunde vara. Nu menar jag inte lite skönt dåsig som man kan vara efter ett löppass! Tänker du ett pass med intervaller som ska gå fort och du inte är återhämtad blir det ett pass med intervaller som inte går fort med muskler, nerver och ett mentalt som inte är redo för utmaningen. Din proprioception är sämre och risken för skador ökar. Därtill kan humöret påverkas, träningen känns inte lika rolig.

2) Sämre bentäthet- alltså svagare skelett! Skelettet som stärks av speciellt viktbärande träning kan vid överbelastning utan adekvat återhämtning ihop med dålig kost faktiskt bli svagare och du kan få stressfrakturer som är en av de vanligaste löparskadorna.

3) Ökad risk för inflammationer i kroppen. Både som kan verka ”molande” och som värk och ömhet som inte ger sig men även i uttryck av ständigt återkommande förkylningar. Inflammationer i kroppen kan te sig än mer subtila till en början och sen ”slå till” i form av skada eller sjukdom.

4) Sämre ämnesomsättning. Gärna kombinerat med att du äter lite för lite, för dåligt och vid fel tillfälle. Tvärtemot vad du egentligen vill åt. Kroppen svarar på stressen genom att dra ned förbränningen för att försöka ta hand om sig.

5) Och det som oftast är tydligast: Sämre prestation. Gissningsvis tränar du för något och vill se förbättring. Som kanske totalt eller delvis uteblir eftersom ”förbättringsfönstret” stängs genom att återhämtningen uteblivit eller inte varit adekvat.

Det var bara lite kort men jag har skrivit mer om återhämtning här kopplat till adrenal fatigue och här om reflektioner runt ”stresspoäng” och här 5 tips för återhämtning.

Tror jag måste skriva lite mer om positiva saker man kan göra!

Idag tränar jag inte riktigt. Jag bara motionerar och redan efter sisådär 12 timmar är jag väldigt sugen på att röra på mig med träningskläder på igen. Då vet jag att jag ligger rätt i min intensitet just nu.

Tränar du hårt för ett lopp måste du förstås utmana kroppen och ta i men lika viktigt blir fokuset på hur du återhämtar dig genom sömnen kosten vilan och det mentala.

Lycka till med träningen!

Det som från början hette Vertex Fjällmaraton och var en rätt liten företeelse har växt och blivit en hel vecka med lopp och aktiviteter i mina favoritfjäll!

Jag har misslyckats på den 43 km långa banan tre år i rad trots att jag bott däruppe och borde veta hur grisigt tufft de 1800 stigmeterna är. Men icke.

I år kommer jag släpa runt en cirka 2 månaders Lillspark i bärsele med en kropp som ska byggas upp från grunden så jag kommer inte vara med alls men flera adepter tränar för det tuffa loppet, fästman likaså. Svåger ska ge sig på halva distansen (som måste vara Sveriges grisigaste halvmara!?!) och jag vet många som ska springa! Jag ser fram emot att vara däruppe och heja och mest njuta och kunna ta mig ut i blåbärsriset med mina Xtalon 212 en sväng iallafall!

Lillan pratar fortfarande om Knatteloppet i Edsåsdalen där man åt blåbär längs vägen så gissar att vi ska springa det också.

Hela veckan är det som sagt lopp och aktiviteter och senaste nyheten är att mitt favoritskomärken Inov-8 ihop med arrangörerna ordnar ”Inov-8 sprinten”.

Loppet genomförs i heat på en 4- 500 meter lång bana med mål i backe (förstås!!!). Kan bli riktigt kul att titta på!

Kika in här för att läsa mer om loppen.

Vill du se var jag bodde förut (jag orkar knappt se jag bara längtar tillbaka!) så kika här på årets ”inför” film!

Själv är jag till nästa år väääldigt sugen på Fjällmarathon Bydalsfjällen. Längre och brantare. Logiskt kanske jag borde nagla Fjällmarathon 43 km först men nej.

Se filmen här så förstår du varför det lockar.

Renate Canova är en italiensk löparcoach som, måste man ändå säga, är en av de mest kunniga på maratondistansen!

Enligt Canova är de viktigaste delarna i maratonträning baserat på aerobic power levels vilket hänger ihop med den anaeroba tröskeln. Detta för att kunna springa så länge det går på den högsta procenten av max som möjligt. Förstås. Det vill väl alla? Men många vägar bär som bekant till Rom och det är intressant att läsa om olika sätt att förespråka träning för de populära 42 kilometerna.

Canova menar att välutvecklade löpare inte ska springa en massa distans sakta vilket inte förbättrar det som han kallar aerobic resistance (kontra uthållighet) utan det ska bara vara en bas som lämpar sig bäst för unga atleter som måste bygga just den där basen. För etablerade löpare ska de lätta passen klassas och passas in som återhämtningspass.

Nyckeln blir därför att träna på att förbättra den aeroba kapaciteten och höja mjölksyratröskeln. Detta genom att träna över tröskeln med farter som ligger 5- 15% över personens maratonfart. Detta stimulerar typ IIa fibrer- de snabba vilket gör att muskeln kan använda större mängd syre för given period och detta höjer mjölksyratröskeln.

Detta resonemang är ju på intet sätt unikt för Canova- så tränar ju de flesta som tränar för maraton. Men det är ändå intressant att läsa hur han tänker runt periodisering, uppbyggnad och loppförberedelser.

Är du erfaren löpare som är van att träna hårt på hög intensitet kan du läsa mer om mer specifika pass som Canova förespråkar här. Referenserna är tex en kvinna som gör maran på 2:28 så man får ta siffrorna och tänka om, lätta upp och sakta ned om man är vanlig motionär som vill låna idéer till träningspass. Men intressant läsning är det ändå!

Maj alltså. varje år. Samma sak. Alldeles fullknökad med roligheter. I år också med en klocka som tickar mot mammaledighet i en tjänst som är den mest utmanande jag någonsin haft med en att göra lista som är ett SKÄMT. Jag är anställd, jag har ett eget litet företag och så driver jag ideella föreningen Starstruck Unlimited med Madde som ju arrangerar Tjejmarathon om sisådär en månad för tredje året. Hur går det ihop liksom?

Samtidigt är maj massa roliga saker på fritiden! Workout Åre, events, jag fyller år, man vill vara ute hela tiden och laja med Skrållan och inte sitta inne och jobba. Hur göra?

Jag är enormt stresstålig nuförtiden. Jag stressar inte upp mig över sånt som inte har med liv och död att göra. Däremot är jag ett prestationsmonster. JAG kräver ENORMT av mig själv JÄMT och har lärt mig att därför måste jag uppnå konsensus med mig själv att inom vissa områden får det INTE vara prestation. Som matlagning, utseende, heminredning osv. I umgänge. I att inte tävla med andra. I att vara hipp mamma (bara vara Skrotmos BÄSTA mamma, det tummar jag inte på). Just nu inte heller inom träning.

Däremot alltid inom jobbet. Vad ska jag göra där annars på en sån tjänst? Jag har ett väldigt fritt jobb men med väldigt höga förväntningar från många håll. Högst från mig själv. Otydliga riktlinjer. En mardröm för många. Jag försöker tänka att eftersom det är såhär så får jag leva med att det känns osäkert och lite läskigt. Är konflikter både på ytan och under. Att folk tror att det hälsohetsas. Handlar om friskvård. Att man inte förstår vad tjänsten innebär.

För att allt ska klaffa är det minst lika mycket fokus på att brotta in sömn, ledighet och motion. Och jag hämtar fortfarande alltid mellan 15-16 på dagis för att ha tid med Lillan de dagar jag hämtar henne. Lördagar är absolut jobbförbud. Resten av veckans 6 dagar skruvar jag in jobb så mycket det går. Vi har ingen fungerande tv och tur är väl det. Jag jobbar varje kväll förutom fredag och lördag. Så är det nu. Så får det vara nu.

Jag har varit på sista delen i min ledarskapsutbildning nu. Sista kvällen firades med 4-rätters middag och jag har inga som helst problem att säga tack och godnatt efter två rätter för att hinna beta av lite pyssel med Tjejmarathon, svara på mail från adepter och släcka lampan 22.30 så jag får mina timmars sömn och hinner ut och springa 30 minuter innan kursen startar igen 8.00. Kvalitet- inte kvantitet. För att må bra och orka sitta still i åtta timmar igen.

Jag är nitisk och superego med att få det jag behöver för att kunna vara så drivande som jag måste vara i mitt jobb och som jag vill vara i mitt liv. Däremot kan jag lätt, när jag känner att skallen kokar, stänga ned jobbdatorn och slökolla på min nya besatthet: serien Suits och vara väldigt oproduktiv medan jag känner hur hjärnan liksom återhämtar sig. Älskar att träffa vänner och stänga av allt som har med jobbet att göra. Vara bara mamma och låta mail och ”to dos” vänta. Det är de saker som betyder något om det verkligen skiter sig.

Kanske är jag så noga med detta för att jag pangat i väggen en gång. Kanske skulle jag varit det ändå. Men nu finns det bara det. Och flera stunder om dagen stannar jag upp och andas lite djupare, sträcker på bröstryggen så det knakar och tänker massa positiva tankar och pratar lite med magen.

Det är så enormt mycket jag vill hinna göra innan jag klockar ut för sommaren. Det kommer att gå bra. Det går alltid bra. Det är bara liiiiite mycket just nu. Då får man vara lite extra #badass. Lite extra noga med den där balansen. Extra noga med att det är ens egen balans och ingen annans man försöker leva efter.

Att åka till landet och vara tokledig och stå på huvudet är en annan viktig del av balansen.

Som utlovat på instagram (där du kan följa mig som ” ansofisticated” och jag tar väldigt dåliga bilder från en väldigt kul vardag) kommer här recept på det bröd jag bakade som både jag N och Risiskrutti åt med stor aptit.

Ni som följt bloggen ett tag vet att recept betyder ”på en höft” för jag följer inte recept. Jag drömmer om att skriva en bok där ett kapitel ska vara recept på saker som inte ger mycket disk. inte tar tid, är gott, är näringsrikt och går snabbtsomfan för vem vill hänga i köket? Inte jag, jag vill äta.

Nåväl.

Receptets ursprung är oklart, jag har gjort om det och kallar det krutbröd. Under #foodsforeverydaychampions kommer jag framöver dela med mig av saker som jag lyckas laga hemma som tar max 30 min att förbereda och ger bra näring till att just vara en vardagsChampion som jag vet att många av er är. Det måste jag själv bli (eller jag ÄR men måste snap it up) när jag snart har TVÅ vildbasar att ta hand om och därtill mata maskinen Annie som går på en väldigt stor mängd mat och ska springa flera hundra miles framöver också.

OK!

Fram med bunke, ugnen på 225 grader.

Häll upp 4 dl ekologisk fil i bunken

Rör sedan i:

4 dl havregryn/dinkelgryn/råggryn

1 dl agavesirap

1 dl solrosfrön

1 dl pumpakärnor

1 dl linfrön

1 tsk kanel

1 tks kardemumma

1 tks bakpulver eller bikarbonat

lite salt

Alltså- du kan röra ned lite vad som egentligen med 4 dl fil som bas och 1 tsk bikarbonat till med valfri krydda.

Rör sen ihop med valfritt mjöl (jag använder ekologisk rågsikt) tills du får en fast men kladdig smet.

Klicka ut smeten i tolv pannbiffar på en plåt med bakplåtspapper och skjuts in i ugnen i ca 15 min. Klart!

Lycka till!

Alla vill vara lyckliga men många missar att vägen dit går via att vara tacksam för det man har.

Ibland är det svårt. Livet händer. Skit händer. Det är svårt att vara tacksam.

Man tar saker för givet. Sånt som är lätt att just ta för givet när man sitter och dinglar med benen högst upp på Maslows behovstrappa med självförverkligande som största utmaning.

Vi har så mycket att vara tacksamma för. Så mycket så viktigt så lätt att uppskatta men lika lätt att glömma bort.

Att ta sig tid att känna tacksamhet för det man har är en av de enklaste sätten att lägga en riktigt bra grund att bygga en lugn och stabil ”lyckobas” av. Kanske blir man inte euforiskt bubblig av att tänka på sitt hem och sitt jobb men tänker man till på de nära och kära man har så kan man nog känna en enorm tacksamhet att de finns.

Att ta sig tid att känna tacksamhet då och då, kanske ta hjälp genom att skriva ned vad man är tacksam för tror jag är viktigt i vår hektiska jagande värld.

När jag bodde i Australien gjorde vi ”thankful for” vid middagsbordet. Man sa bara enkelt  och kort vad man var tacksam för den dagen- det stora eller det lilla.

Ta en ”tacksam för” tid lite då och då. Kanske en minut varje dag. Att inse vad man har kan ge trygghet att våga men också att känna sig nöjd med det man har.  Och ge en varm fin känsla av just lycka inombords.

foto: writingnovellsthatsell

Löpning så här långt in i graviditeten skrivs det en del om. Och tycks desto mer. Vad gäller allt i en graviditet är det individuellt!

Men oavsett vem man är händer det saker i kroppen. Ligament mjukas upp och bäckenbotten luckras upp för att ..eh ja det ska ut en melon genom en citron. Ni vet.

Det är större risk för skada då allt är lite labilt och jag är mycket medveten om det när jag sticker ut på mina joggingrundor. Jag är försiktig. Tar kortare steg, har (oftast) tjockare skor. Går utför. Flåsar inte så mycket.

Det är dock inget i kroppen som säger att jag ska sluta- det är skallen. Lillspark har ”åkt ned” och jag får mer syre och av fogar känner jag ingenting alls. Däremot när jag yogar kan jag få ett hugg av den nerv som var i kläm i symfysen när jag födde förra gången. DEN smärtan knäcker precis allt jag någonsin känt.

Hela tiden får jag höra hur liten magen är. Det är inte så roligt. De flesta vet ju inte vad som hänt men jag är väldigt lätt att oroa efter det och det står i journalen också tack o lov. Magen växer precis som den ska kan jag tala om. Alla värden är i topp.

Så jag tar det försiktigt. Ändå.

Veckan blev:

Måndag 30 min distans kväll. Tisdag: Helt slut efter tuff dag- vila! Onsdag. 40 min riktigt skön terrängjogg på eftermiddagen. Torsdag: 40 min terräng i Ursvik och lite styrka. Fredag: 40 min morgonjogg. Lördag: Vila och lite rörlighet. Idag söndag sprang jag och N 7an i Ursvik. Älskar att springa där i alla vårtecken och bland ljusgröna blad.

Så av majutmaningen har jag avverkat 2 terrängpass av 7. 1/7 styrkepass 1/7 morgonpass och 1/7 rörlighetspass.

Nästa vecka bjuder på en herrans massa jobb och händelser- precis som maj brukar.

Måndag planerar jag att springa mellan kurs och middag då jag är på utbildning.

Tisdag blir ett morgonjoggpass och ev styrka kväll

Onsdag blir det morgonjogg och om inte styrka dagen innan styrka då

Torsdag ska jag försöka simma morgonen

Fredag: morgonjogg och rörlighetspass

Lördag: terrängpass

Söndag: ja det blir nog ett morgonpass igen.

Morgnarna är liksom min tid. Hela kroppen mår bättre, hela dagen. Inget ryggont, bättre syresättning, bättre humör. Lugn.

Hoppas du ska ha en fin vecka också!

Få kläder som passar nu men har mina Falke tights, en av deras fantastiska sportBHar, ett enormt gult linne från Reebok och oftast en gammal lopptischa över. Efter träningen: kompression!! Och en podcast i örat!

Det blev en tidig start imorse för att ta oss ut till Lidingö och se starten på Lidingö Ultra. Jag ville dit för att krama om Nina och Magda innan start och jag och Lillan lyckades brotta oss in i startledet och ge dem varsin innan de stack iväg.

Solen sken men det var ingen värme i luften direkt!

Jag hann träffa flera av mina ”lidingöfavoriter” som jobbar med Lidingöloppet men mest for jag runt efter Skrotmos som i vanlig ordning hade väldigt mycket energi. Hon ville också springa så när starten på Vårmilen gick, ett nytt millopp som jag om jag tänkt efter nog kunnat springa som ett kort långpass idag, ville hon också springa ett varv på banan så då gjorde vi det men halvvägs var det gräsplanen och kullerbyttor som gällde.

Sen tog vi bilen ut till Rönneberga där man passerar efter 30 km och det var häftigt att se Didrik Hermansen lugnt och stabilt med stor ledning komma förbi och senare slå banrekord på 3:16:07.

Damklassen vanns av Karin Axelsson på 3:49.28. Mer om resultaten kan du läsa här.

Jag skulle vilja göra en riktigt snabb 5-mil någongång om kanske 2 år. Lidingö Ultra är ju rätt kuperad men lockar ändå eftersom jag gillar att springa på Lidingö. Flera frågade om jag var sugen idag men jag är verkligen i ”gravidmode” nu och är helt inställd på att börja om från scratch och bygga upp en väldigt mycket starkare och snabbare Annie för framtida äventyr så jag bara suger i mig inspiration och njuter av att vara på plats och träffa massa fina människor jag känner genom löpningen.

Cred för hemmabakta bars och mycket gott kaffe där! När vi plockat alla uppspolade glasbitar på stranden och hejat massor (”kämpa kämpa kämpa” skrek Risiskrutti) så åkte vi tillbaka till Lidingövallen för det var ju dags för dagens bästa happening: Knatteultran!

En snitslad bana på gräsplanen, ca 150 m lång, med hopp, sandtunnel, tjockmadrass och en stooor hoppborg på slutet. Mitt russin sprang tre eller fyra gånger. Helt rödrosig och glad och så fick hon krama mascoten räven två gånger! Och fick medalj! Och alla fick nummer 1 på nummerlappen och man fick fylla i den själv! Vilken hit!

Det var riktigt kul sen var det skönt att åka hem och ..eh ja röja vidare hemma med hyllor och garderobsstäd och annat.

Bra kämpat alla som sprang!

Jag springer efter N som springer efter E mot hoppborgen …

Det heter eg ”utan socker gluten och mjölk” men det är ju faktiskt en massa socker i recepten bara inte vanligt vitt strösocker.

Jag är ett fan av Ulrika Hoffer och vi har lunchat och umgåtts en del och tänker mycket lika.

Jag har varit väldigt sugen på att testa saker ur den här boken och fick ett recensionsex för några veckor sen. 

Oftast när jag unnar mig sött så struntar jag rätt hårt i om det är gluten eller vanligt socker i- för jag gör det inte så ofta! Och då gör jag gärna mitt vanliga kladdkaksrecept med mjöl, strösocker och hela tjottablängen. Oftast ekologiska produkter dock!

Men ” vanliga” recept finns det ju en uppsjö av och därtill en massa mysko recept med allt från fiberhusk till sukralos i och det befattar jag mig inte mycket med.

Ulrikas bok är däremot fritt från sånt utan det är mosade dadlar och osvavlade aprikoser som står för det söta i de flesta recepten på bakverk- och vanligt fruktsocker från frukt i andra!

Därtill förklaras det väldigt enkelt och bra i början på boken vad sötsug är och att förstå det gör det ju kanske lite lättare för en del att tackla det.

Bilderna är fantastiska och man vill testa…allt! Jag är ju en sucker för mjölkfria saker och isglassarna nedan kommer vi definitivt att smarra på sommar.

Igår var det dock godsaken på bilden nedan som jag och Lillan testade! Mycket gott som smoothie innan vi frös in resten till isglass!

Sid 47: Blåbärskyla med päron och blåbär som mixas och fryses- enkelt och gott!

Sara har inne i sin Facebookgrupp ”Vägen till toppform” en utmaning på 31 dagar i maj. Jag tycker ni ska haka på! Maj är en fantastisk månad att träna utomhus. Inte för varmt och det här skira gröna det kan man ju bara inte få nog av. Känner med de som lider av allergi och hoppas det går att ta sig ut ändå. Jag gav några tips här och fick ännu fler i kommentarsfältet- kika där vetja!

Inte så himla fasansfullt jobbig maj består av 7 morgonjoggar, 7 terrängpasss, 7 styrkepass, 7 backpass och 3 pass av något du aldrig gjort förut.

Det här ger möjlighet till vid tolkning! Det behöver ju inte vara löpning för att det är backe och terräng!

Och saker man inte testat förut  kan också vara lite vadsomhelst.

Jag har inga problem med morgonjoggarna och 7 pass i terräng längtar jag till. 3 saker jag inte testat förut tänker jag tolka som 3 olika simpass! 7 backpass- där blir det svårt! Jag undviker att springa nedför och orkar inte mycket uppför just nu med mina 10 extrakilon.

7 styrkepass- där är det bara motivation som tryter. Fy fasen vad tråkig styrkan är just nu. Men ack så behövlig. Jag kommer sitta lite framåtlutat och bära runt Lillspark väldigt mycket och ryggen mår mycket bättre av styrka. Dessutom har jag ju helt ovetenskapligt fått för mig att mina ”skridskosteg” gör underverk för fogarna.

Så min utmaning blir:

7 morgonjoggar Inga problem- var nog ute 25 av 30 dagar i april och längtar ut varje morgon jag vaknar. Kroppen känns lättast på morgonen och luften och naturen är som finast!

7 pass styrka – helst utomhus. Annars kommer det inte bli av. Har ju skaffat ett gymkort på Friskis- oklart hur jag tänkte där.

7 pass rörlighet- jag har en provmånad yogobe. com nu så byter backintervaller mot yogobe!

7 terrängpass– om jag får tolka allt utom asfalt med stiginslag som terräng så behöver jag bara vara lite kreativ när jag springer runt sjöarna här där jag bor.

3 pass av något nytt– Jag ska testa lite olika simpass i simhallen tänkte jag: 5 x 200 meter, 10 x 100 meter, 2 x 8 x 50 m + 200 m. Så blir det en kilometer varje gång.

Där har vi 31 dagar och 31 aktiviteter som om man balanserar upp det inte behöver bli någon tyngre utmaning vare sig tidsmässigt eller fysiskt!

Månaden började bra: Igår sprang jag lite kors o tvärs i Ursvik innan jag, N och Skrotmos gick Knattespåret. Kändes helt fantastiskt att få tassa fram i mina Inov-8 Xtalon som inte får jobba så mycket just nu.

Ja ni ser. Löjligt mysigt. Otroligt glad att jag med ca 6 veckor var till beräknat födelsedatum kan vara ute och tassa omkring såhär. N säger att folk stirrar men det struntar jag i. Jag avslutade med lite utomhusstyrka: armhävningar, rodd och skridskohopp.

Idag tog jag en snabb sväng mellan dagislämning och jobb. Som sagt- naturen nu alltså! Det här ljusgröna och det glittrande vattnet. Love it!

Hoppas jag inspirerat dig att ta dig ut!

Jag ser fram emot en mysfredag med min lilla, nä oj rätt stora, tjej idag. ”Tjejdag med mamma” säger hon. Vi ska baka ur en ny bok jag fått ett recensionsex på- det kommer mer om det senare!

Ha en fin fredag!