Många uppfattar nog mig som en väldigt disciplinerad människa. Well. Det är jag inte. Jag har enormt svårt att göra saker som jag inte har lust med. Jag vill helst göra saker jag vill. Bara. Vissa saker vill jag och vägen dit är att göra saker jag temporärt inte vill men då vill jag dem för jag vill något större.

Hänger ni med?

Jag tror vi får blogga om det senare.

Men disciplin att inte äta hela tiden- det har jag lite problem med just nu hemma i mina rosa tofflor. Att äta bra brukar hjälpas av rutiner och det har jag inte direkt nu. Försöker inte ha heller. Jag går här hemma i min bubbla, eller är ute och fikar och det är så långt till mina mål och så gott med kanelbulle. Typ så. Mänsklig alltså på alla plan.

Jag äter väldigt bra ska jag säga, det är inte ofta jag äter socker och nästan aldrig halvfabrikat (men jag älskar lammkorv!!!) utan det är mer att jag äter kopiösa mängder mat som inte matchas av så mycket träning. Visst- jag ammar men jag måste vara den enda som gått upp i vikt istället för ned efter bebisen föddes.

Men jag ledsnade på det förra veckan. Så nu har jag börjat reda lite i ätandet: frukost, lunch, mellis och kvällsmat. Äta som en normal person alltså. Inte som mammaledigAnnie.

Min standardlunch när jag är hemma är så god så den skulle jag kunna äta varje dag nästan:

Jag ugnsrostar en bricka med grönsaker: grönkål, lök, morot, rödbetor, fänkål, paprika osv osv. Kryddar med salt, peppar och timjan.

Till det äter jag ägg, keso, en stekt bit lax, tonfisk, chevre eller något annat proteinrikt. Gärna en halva avokado också och olivolja.

Annars blir det gärna en grön omelett med spenat och mycket ost och en fröknäckemacka.

Till mellis äter jag gärna en näve nötter och en frukt- men det beror på om jag ska träna eller har tränat.

Frukost tar det tid innan jag är sugen på. Imorse joggade jag 45 minuter, duschade, ammade  innan jag åt min stora portion mager kvarg med chiafrön, valnötter, kokosflingor, lingonsylt ( som jag kokar själv med ytterst lite socker) bovete och..tja lite blandat från skafferiet. Aldrig exakt likadant. Till det tar jag ett omega-3 tillskott, en multivitamin för ammande eller gravida och en probiotika.

Jag mår helt fantastiskt med jämna energinivåer. Jag vägrar räkna kalorier men vet att jag äter ungefär 50% fett, 30 % protein och 20 % kolhydrater en ”vanlig” dag vilket innebär lågintensiv träning då jag inte behöver raketbränsle i musklerna.

Men tanken är att äta måltider och inte ”gå i skåpen” som jag gjort hittills.

En person som äter väldigt speciellt just nu är Madde. Hon vet att jag inte alls fattar det här med Body Fitness och jag vet att många har åsikter om den sporten. Jag förstår deras driv, men jag förstår inte målet men jag har en sån sjuk respekt för det Madde gör och hur hon gör det. Det inspirerar som attan. Man skulle förmodligen kunna driva elförbrukningen i hela Månstad där hon bor på hennes energi.

Det jag vill säga är att man om man tycker matfrågan är svår ibland kanske måste koppla ett mål till sin kost. Har man dåligt med energi, är ofta sjuk, vill bli av med de där ”5 kilona” som var och varannan verkar vilja eller ska förbättra sin idrottsliga prestation så kan kosten vara en viktig parameter. Då kanske ett mål med vad man äter kan fungera som inspiration till att både faktiskt äta och välja bra mat när man gör det.Tänka på vad det man äter gör i kroppen. Och när man fikar- fika ordentligt en dag i veckan istället för att småunna sig saker som bara ger dåligt samvete, sockerdippar och faktiskt inte någon glädje egentligen.

Ett mål jag har är alltid att det ska vara gott och när jag äter med familjen så försöker vi ha det mysigt. Och att fika ordentligt en dag i veckan. Minst.

Förra året, nästan exakt den här tiden fick jag reda på att jag var gravid. OOPS! Jag hade anmält mig till inte bara Ironman Kalmar men även TEC 100 där jag ju skulle springa mycket snabbare än året innan.

Dessutom hade jag efter fadäsen på Black River Run 100 miles tränat lite fart för att springa ÖsterlenMaran lite snabbt.

Nu var jag i vecka 10, det var fortfarande hemligt att jag var gravid men vi skulle förstås springa!

N skulle debutera på maradistansen, men eftersom han blivit hjärntvättad av att umgås med mig och mina ultravänner där maradistansen är ”i början av loppet” så underskattade han nog lite hur tufft det är att springa en mara!

Jag mådde fruktansvärt dåligt under den här tiden. Det enda som funkade var att äta. Jämt. Massor. Men jag låg ändå i en hög på soffan varje dag.

Några timmar innan loppet låg jag i fosterställning på det mysiga BnB vi bodde på i Baskermölla. Men vi tog oss till start. Det var riktig discostämning och jag såg ändå fram emot att få vara med om det här häftiga loppet där man springer mellan byarna på Österlen. Under loppet pågår ”Österlen Lyser” den här helgen och det var marshaller och facklor och mycket folk ute i de olika små byarna. Att springa på den flacka landsbygden och se en karavan av löpare med lysande pannlampor och andra lysande kreationer var så himla häftigt!

Jag sprang med pulsen som riktvärde och hann både stanna och fika och vända och springa tillbaka där N bröt efter 3 mil och sen springa i mål. Ett riktigt njutarlopp på fyra timmar.

Förutom att loppet var väldigt väl anordnat och ett av det häftigaste jag sprungit så kan jag varmt rekommendera ett besök på Österlen såhär på hösten. Murrigt och mysigt och Kivik är fullt av äpplen.

Loppet finns även i halvmaradistans och stafettklass!

Läs mer här.

Något av det roligaste jag vet är att leda CrossNaturepass. Ett koncept som funnits några år nu.

Det poppar upp så mycket nya träningsformer nu som paketeras snyggt och marknadsförs smart, gärna med några kändisar och ett tufft namn och snygga bilder. Men ofta är grunden, om det är ett bra koncept detsamma: Det tränar styrka, kondition, balans och smidighet.

CrossNature är förstås också en ”paketering”. Men med en inramning som möjliggör för en till dimension och tar bort en- utomhus. Med naturen som verktyg, inspiration, möjlighet och utmaning och ingen musik.

Det går att variera till tusen. Både göra det väldigt tufft och väldigt lätt med fokus på att just bara vara utomhus vilket har en helande effekt på oss.

Jobbar man inomhus och rör sig på asfalt och betong, pendlar och får sitt ljus från artificiella källor så kanske träningen just ska vara det motsatta.

Senast ledde jag ett CrossNaturepass på en friskvårdsdag på Rosenlunds Sjukhus. En härligt spretig grupp, där en tjej var döv och hade sin tolk med. Det var, som en parantes, häftigt att se deras samspel eftersom vi rörde oss hit och dit och var än på backen än uppe.

Jag hade aldrig varit där förut men rekade platsen och vi använde oss av de träd och naturliga saker som fanns. Alla tränade på sin nivå, utmaningen som instruktör är att kunna hantera en grupp med olika förutsättningar.

Vi avslutade med att ligga på rygg i gräset och göra en andningsövning och titta på molnen som gled förbi.

´CrossNature kan du träna på flera ställen runtom i landet. Man tar med sig ett litet sittunderlag, klär sig för vädret (rekommenderar bra vantar!) och så bara kör man efter sin förmåga.

Mig kan du anlita för en egen träning, för en grupp- kanske på en friskvårdsdag på jobbet eller en kickoff, möhippa..you name it. Det går att köra varsomhelst och hursomhelst.

Jag tror många av oss skulle må bra av att träna mer utomhus!

Bara GÖRT. De där 20 minuterna är mer än ingenting. De är mer än en kvart. De är dina. De räcker långt.

Ta dem. Gör något av dem.

Det gjorde jag igår. 20 minuter styrka utomhus. Mycket flås genom att aktivera många muskler.

Assisterade pistols (benböj på ett ben) växlat med armhävningar på en fot.

Rodd växlat med skridskosteg med benböj

”stjärnan” som balansövning växlat med sidoplanka.

Mer än ingenting. Mycket mer än ingenting. Göra det man kan, med det man har, där man är. Göra det ordentligt.

Den här veckan är alldeles full med roliga grejer. Av alla de slag. Jag gillar att ha mycket helt oplanerad tid men även lite saker som innebär att träffa folk och uppdatera mig. Den här veckan har jag fått till det riktigt bra!

Igår fick jag till två korta träningspass och grejade hemma.

Idag ska jag luncha med en ultralöparkompis och sen är det fixardag på förskolan. Laga staket och sånt där. Och så äter vi ute med barnen på kvällen. Kul!

Imorgon har jag en helt obokad dag och såna älskar jag också. Har lite datorjobb att göra och sen har stora tjejen fotbollslekis.

Torsdag ska jag på Healthy Business på Nalen för tredje året i rad. Det senaste inom företagshälsa och erfarenhetsutbyte. Kommer förstås skriva mer om det senare. Lillspark ska med och har börjat jollra och ibland ”prata” ganska högljutt så vi får se hur vi ska lösa det…

Fredag har jag en trevlig lunchdate planerad och sen är det dags för IF’s Hälsoforum på eftermiddagen. Förra året var vi på Kungliga Tennishallen hela tiden, nu börjar vi på deras kontor i Bergshamra och sen åker de vidare för att titta på tennis och mingla men då åker jag hem till stora tjejen och har fredagsmys.

Helgen kommer vi spendera mestadels utomhus hoppas jag. Frisk luft, god mat, lite träning och massa lek. Jag petar in träning där jag kan och är galet noga med att bara gå och njuta i den här fantastiska bubblan som ändå inte är en bubbla. Det är en fantastisk del av livet som jag är väldigt medveten om hur lyckligt lottad jag är som får uppleva.

Huden är vårt största organ och jag tror ganska många slentrianmässigt smetar på saker som man kanske skulle välja bort om man tänkte efter lite.

Jag och vi har för länge sedan slutat med mineraloljor och konstigheter i form av hudcremer (Nivea och Dove och sånt där), tvättmedel, deoderanter, och tvättlappar till lillskrutten.

Henne tvättar jag med torra tvättlappar som jag blöter i vatten med några droppar ekologisk badolja i. Weleda gör bra grejer. Är jag ute så har jag sköljt ur våtservetter (de tar bort tusch, jag skulle aldrig göra rent mitt barn med dem direkt) ordentligt och tar med dem i en plastpåse där de håller sig fuktiga.

Stora barnet tvättar jag oftast i Urtekrams aloe vera duschgel och så får hon låna lite av mitt ekologiska Avedabalsam. Huden smörjer vi med kokosolja och ibland Urtekrams zinkkräm när det är blemmor eller bett. Torra tassar smörjs med ringblomsoljekräm.

Jag själv duschar i Burts Bees duschcreme, Dr Organics shampoo, Avedabalsam och inpackning gör jag med kokosolja i bild nedan. Den anvnder jag dagligen på kroppen också. Är jag stel använder jag Ancient Minerals magnesiumlotion. Ibland lite Burts Bees Mama Bee citronolja istället för parfym. Förstås inte någon luktande kräm (förutom kokosoljan) på kroppen nu när jag ammar.

Urtekrams babylotion och zinkkräm använder jag ibland när jag är torr men köper nog ingen ny när de tar slut eftersom jag har kokosoljan.

Under armarna har jag sånt där ”kristallstift”. Funkar bra alla dagar när jag inte är stressad eller nervös. Ska jag föreläsa- ja då tar jag en vanlig deo.

Jag tänker ofta på hur klokt det vore om allt var parfymfritt eller bara naturligt parfymerat. Skonsamt och snällt så som babyprodukter är (förutom våtservetter- hallå hur tänkte de där?). När är det liksom dags att börja smörja in sig med sånt som inte passar känslig hud? Dags för lite skit. Liksom.

Om jag får ge ett tips så är det kokosoljan. Den funkar bannemig på allt. Luktar semester också.

Det här citatet har jag att tacka Emelie för. Vi fikade och knatade oss runt Malmö i fredag eftermiddags och hittade flera beröringspunkter. Mer än att en av våra föräldrar miste livet för tidigt i samma sjukdom och att vi försöker leva giftfritt småbarnsliv. Emelie lyckas nog bättre än jag!

Men iallafall. Det här med att ha fingrarna i massa pajer. Och gärna samtidigt inte kunna låta bli att stoppa tårna i ännu fler när metaforiskt frestande och illaluktande sådana passerar förbi i både den fysiska och social-mediala världen.

Det är så lätt att engagera sig i för mycket. Det kan kännas fel att ibland inte engagera sig när det gnälls och bes om hjälp. Men 10 fingrar, 10 tår. Två händer. Två ben. En hjärna, som hur vi än gör faktiskt inte kan simultanfokusera. Och: 24 timmar per dygn.

Det är det vi har. Så det finns en gräns i vad vi kan engagera oss i och ibland tror jag det sipprar både god och dålig energi åt håll som inte leder till något.

Jag vill gärna ge mig in i diskussioner med folk. Hålla med eller säga emot. Men oftare och oftare håller jag tillbaka nu i ett fall då jag annars skulle velat engagera mig i en diskussion.

Istället för att ha alla tår och fingrar istoppade i 20 stycken pajer så försöker jag ha kraft att ta tag med hela handen om en specifik bit. Om ni hänger med i liknelsen.

Ibland måste man påminna sig om detta. Det är lätt att dras med och börja engagera sig i något man egentligen inte har tid eller lust att följa upp.

Jag gjorde ett armband med ”Not my circus” på igår. Det ramlade av. Men jag tänker på det ändå.

Vad har du för cirkus du inte ska vara med på? Vilka apor ska du inte tämja?

Hoppas Sara och Lupita inser att när de startar något sånt här så kommer folk vilja att de gör det igen!

Idag har jag varit med på och öven föreläst på Inspirationsdag för löpare på Kockum Fritid i Malmö.

Det är sällan jag reser söderut i detta land och Malmö har jag bara besökt tre gånger. Måste säga att det är en charmig stad! Det vackra vid havet och sen det lite råbarkade området mellan just Kockum och in mot stan. Det här kontinentala vädret, de fina husen. Ja det är lite charmigt får jag erkänna. Man kanske skulle springa något av de där GAXloppen så man får anledning att åka tillbaka :).

Jag bodde på Elite Savoy bekvämt precis vid Centralstationen. Jag fick ett riktigt stort fint rum men det låg tyvärr ut mot ett torg där det var ett herrans oväsen hela natten så jag vaknade titt som tätt och på morgonen var jag väldigt trött. Men frukostbuffén vägde upp bra- riktigt god äggröra!

Dagen började med ”löpningens biomekanik” med Jimmy Palm. Det var väldigt intressant och skönt framförallt att höra att han bekräftade mycket av det jag pratar om på mina löpteknikklasser. Och så fick jag massa nytt att tänka runt!

Sara är en av mina favorityogis och hon pratade om vad yoga egentligen handlar om, som många glömmer i instagramyogans tidsålder när det verkar som man ska vara böjlig som en slang för att kvalificera. Sen fick vi yoga för henne och det var skönt att sträcka ut lite.

Vi fick en jättegod lunch där solen strålade in och havet skymtade utanför. Hade gärna haft en dag till för att bara vara vid havet!

Jag hade under dagen fantastisk hjälp av Lupita ( som drog 100 miles i somras på just GAX tjoho!) med lilla S som gärna jollrar och pratar och  ska vara med.

Jag föreläste om min ultrasatsning, vad ultra är, hur man kan tänka runt en satsning på löpning i en hektisk vardag, lite kostfilosoferande om kolhydrater och tillskott, fett och timing.

Som sista del ledde Sara ett löpteknikpass i strålande varmt väder men jag var tvungen att knata till centralstationen för att få till logistiken med amning och mat till mig.

TACK alla som var med idag. Tack Sara och Lupita för jag fick komma och vara med! Överhuvudtaget så tänkte jag på det idag: TACK alla jag får träffa, lära känna, springa med, hjälpa springa, inspireras av och skratta och ha roligt- och tufft! med. Det är by far det häftigaste med hela min löparresa- alla ni jag får träffa.

Nu sitter jag, trött efter en urusel natts sömn men glad efter den här fina dagen, med en kvällspigg och pratig bebis på väg till Stockholm.

Jag har träningskläder och nyinköpta Dr Martens på mig. Jag käkade en stor flottig hamburgare till middag som nu ligger som en tvärslå i magen. Med ett avsnitt av Suits att kika på. Göttmos!

Vi har köpt en grönsakslåda från Årstiderna. Fina fräscha ekologiska grönsaker i säsong och möjlighet att hitta på nya recept!

Förra veckan hittade jag på blomkols och rödbetsbiffar som blev SÅ goda. N gillar inte rödbetor så jag åt upp alla själv. WIN!

För två hungriga personer:

Jag rev en halv stor blomkål på rivjärn. Och rev sen två rödbetor. Blandade det och rörde i lite äggvita, lite dinkelmjöl, salt, peppar och massa spiskummin och lite timjan.

Till det åt jag en klick keso och spenat.

Stekte sen i rikligt med rapsolja och UJ så goda de blev!

Jag har äran att coacha helt fantastiska löpare. Just nu laddar jag om för att erbjuda ett ultracoachpaket som ska hjälpa dig som satsar på allt från 43-evighetenkilometer. Mer om det sernare här på bloggen.

Jag tänkte ni skulle få ta del av Annas berättelse från när hon sprang Göteborg- Halmstad. En sträcka hon tog på fyra dagar och som visade sig vara lite längre på vissa ställen än planerat. Totalt blev det 17,4 mil och såhär berättar Anna aka ”Flowerwalley” på Instagram för fina bilder, om den resan!

Göteborg till Halmstad på fyra dagar.

En solig septembermåndag lämnade jag min lägenhet i centrala Göteborg för en löprunda. Inga konstigheter. Förutom det faktum att jag inte skulle komma hem igen på några dagar. Jag skulle nämligen springa hem till mina föräldrar i Halmstad – ungefär ett maraton om dagen, fyra dagar i rad.

 Jag har sprungit sedan tidiga tonår, alltid för hälsans skull, aldrig med någon tävlingsinstinkt. Snabb har jag aldrig varit, än mindre sedan jag fick problem med högerlungan och opererades för några år sedan. Men sommaren 2012 kom jag på att jag kanske skulle kunna springa långt istället. 

Dels läste jag då Cristopher McDougalls ”Born to run”. Dels hörde jag (i lurarna under en löprunda) en radiointervju med en tjej som hade startat ett ”Tjejmarathon”. Loppet skulle dock vara betydligt längre än ett vanligt maraton, i protest mot att tjejlopp vanligen är rosa, fluffiga och kortare än sina ordinarie motsvarigheter. Dessutom gick loppet i naturen och deltagarantalet var väldigt begränsat. Perfekt! 

Då hade jag aldrig sprungit längre än 13 km. Men jag anmälde mig till 2013 års Tjejmarathon, och sedan dess har jag även sprungit 59-km-loppet Fyr til fyr på Bornholm och Ultravasan 45. Planen var egentligen att springa Ultravasan 90, men när skador kom i vägen behövde jag en annan utmaning. Och tanken slog mig: ”Undrar hur långt det är till Halmstad?” 

Jag sprang helt ensam, med varje dags vätska och energi i packningen. Men det var inget självplågarprojekt. Första natten tillbringade jag utanför Kungsbacka, hos min vän Linda, som servade mig med mat, klädtvätt, en skön säng och hjärtligt pepp. Natt två och tre tillbringades på Varbergs Kurort respektive Falkenberg Strandbad. Jag hade bokat övernattningar inklusive trerättersmiddag och frukost, och unnade mig dessutom massage på båda ställena. Ingen budgetutflykt precis, men det var det värt. Vissa åker charter till Thailand. Jag springer till Halmstad. 

Men hur fick jag med mig allt jag behövde äta och dricka längs vägen? Och drällde jag omkring i mina svettiga löparkläder hela tiden? Oh nej. De tvättades och torkades varje kväll, när jag hade svidat om till bikini, klänning och tights som jag bar med mig i ryggsäcken (självklart packade i en plastpåse, med tanke på regnrisken). Några dagar före avfärd hade jag dessutom skickat paket till mina delmål, med en dags vägproviant och compeed-plåster. Så jag kunde packa nytt inför varje löpdag. I paketet fanns också salta snacks att äta direkt vid ankomst, samt chiafrön och Supergreens från Renée Voltaire att blanda i frukostyoghurten.

 Energi och vätska funkade bra hela vägen, utom möjligen vid två tillfällen. Efter middagen på Falkenberg Strandbad hann jag knappt upp på rummet innan jag dippade rejält. Jag orkade inte ens borsta tänderna och klä av mig. Släckte bara lamporna och lade mig i sängen, matt, yr och illamående. Jag drack vatten och åt av det jag hade tillgängligt, nötter, proteinbar och russin. Till slut gav jag efter för en ”sista” utväg och öppnade en Pepsi från minibaren. Det blev bara några klunkar, men kanske var sockret det jag behövde. Jag somnade i alla fall och mådde mycket bättre nästa morgon.

 Andra gången det blev jobbigt var under sista löpdagen. Den här dagen nådde jag äntligen välbekanta vägar. Jag sprang till och med en bit längs min allra första löprunda tillsammans med min löptokiga far för cirka 25 år sedan. Passerade en vägkrök som fortfarande bär minnet av blodsmak i munnen. Jag sprang vidare förbi avfarten till favoritstranden, min sånglärares hus, och strandcaféet som min familj drev en sommar på 80-talet. 

När det var ca 15 km kvar till mitt mål var min UCAN slut och allt annat smakade äckligt. Nötterna, proteinbarsen och till och med vattnet gav mig kväljningar. När en livsmedelsbutik dök upp längs vägen smet jag in och köpte bubbelvatten och vingummin. Bälgade i mig så mycket jag kunde av vattnet och fortsatte springa, rapande. För övrigt har jag under de där fyra dagarna troligen rapat mer än i hela mitt liv fram till dess. Det blir så när man äter och dricker under ständig rörelse.

 Hur som helst, nu var det bara en mil kvar, och dessa hett åtrådda vingummin skulle få bära mig i mål. Nu hade jag ju ingen nästa löpdag att preppa för. Efter stadsgränsen var det bara flackt och nerförsbacke resten av vägen och jag kunde spurta den sista kilometern. På sista raksträckan längs Nissan slog det mig plötsligt: ”Jag har klarat det!”. Jag hickade fram några tårar av lycka innan jag ringde på porttelefonen, åkte upp med hissen och lade mig raklång på mammas och pappas vardagsrumsmatta.

 ”Nu vill jag aldrig springa mer”.

 Löpsträcka

174 km

 Packning (uppdelad på ryggsäck och bälte)

Knappt 2 liter vatten

2 proteinbars

2 dl rostade nötter/mandlar/russin

2 påsar UCAN Superstarch (en färdigblandad i vätskebältet, och en extra)

18 BCAA-kapslar uppdelade i 6 st portionspåsar.

1 liten påse med chiafrön

2 Resorb sport

Sempers magdroppar

Bikini, klänning och tights

1 extra par kompressionsstrumpor

Deodorant, ansiktskräm, tandborste och tandkräm

6 compeed-plåster

Vaselin

 Matrutiner längs vägen:

• 3 BCAA-kapslar varje timme och däremellan UCAN, proteinbar och nötter/mandlar i blandad kompott.
• Annie hade rått mig att äta något varje halvtimme, men ibland åt jag nog varje kvart, eftersom jag fick i mig så lite åt gången.
• Varje dag inleddes och avslutades med ett glas resorb sport, och jag fick dessutom i mig en påse resorb sport under löpningen. Då varvade jag pulver och vatten direkt i munnen, lite i taget, precis som på lopp, när jag inte har tillgång till vätskekontroller med muggar.

 Lärdomar till nästa gång(?):

• Skicka mer mat i förväg till nattstoppen. Framför allt specialgrejer i form av kokosolja, frön och snacks. Inte ens spahotell är tillräckligt hälsoanpassade för en långlöpare.
• Boka helkroppsmassage i förväg på alla ställen där det är tillgängligt. Helkropp!
• Reka vägsträckningen noggrannare. Förutom den första och de tre sista milen var jag på okänd mark, och det blev ungefär en och en halv mil extra löpning pga felspringningar. 

Jag är inte rakt av för en lågkolhydratkost, men en smartkolhydratkost. Kolhydrater av bästa sort som kommer med massa bra näring. När de behövs som mest och tas upp som bäst: alltså före högintensiv träning och efter då kroppens insulinkänsliga tillstånd slussar dem till musklerna utan ett för högt insulinpåslag.

Det jag vill lyfta fram idag är att vi tjejer, främst, behöver vara försiktiga med att äta  för lite kolhydrater och äta för lite överhuvudtaget. Ett underskott genererar förstås viktminskning för det mesta, vilket många är ute efter. Men kroppen kan om den är för stressad ”låsa sig” enkelt förklarat. Och ett underskott kombinerat med hård träning, stress, press och kanske slarv med näringsintaget kan ta sig i uttryck på flera tråkiga sätt.

The female triad är ett fenomen där hårt idrottande kvinnor förutom de hälsofördelar man förstås får, ådrar sig problem inom tre områden:

1) ätstörningar 2) Rubbad menscykel eller utebliven mens 3) Benskörhet

Det kanske inte är bara den ena, utan ”lite av varje” och inte en enkel diagnos. Speciellt inte om man ska ställa den på sig själv och lever lite i förnekelse. Eller förstår vad det beror på.

Dålig sömn, stress, humörsvängningar, håglöshet, irritation och så de där kilona runt magen som inte försvinner hur man än gör trots att man äter så lite. Det kan bero på  för lite energi och i vissa fall för lite kolhydrater.

 Stressfrakturer uppfattar jag är ganska vanliga. Vet fler som fått det och säger inte att det för alla beror på att man slarvar med kost och återhämtning men benskörhet kan vara en effekt av för hård träning och dålig kost.

Visst mår vi bra av att dra ned på kolhhydrater- de raffinerade och snabba och de med gluten. Men det finns en gräns. Är du tjej och tränar hårt bör du, generellt äta minst runt 100 g per dag. Minst.

Varför?

Kolhydrater- eller glukos snarare- behövs för att konvertera hormonerna T4 till T3 i levern vilket i sin tur hjälper sköldkörteln att fungera. Levern kan skapa glukos genom så kallad gluconeogenesis men om du är stressad och sliten så behöver inte levern brottas med detta arbete också. En väl fungerande sköldkörtel ger bättre humör, hjälper fertilitet och faktiskt viktnedgång.

Lite kolhydrater ger oss också ett jämnare humör, det stimulerar också aminosyran tryptofan som i sin tur blir serotonin- vårt ”nöjdämne” i kroppen.

Dessutom så kommer kolhydraterna inte bara som en makronutrient som går att ersätta med fett eller protein som energi utan, om man väljer bra källor, med massa viktiga mikronutrienter i form av vitaminer och mineraler som man missar om man inte är noga och ersätter dem.

Man kan säga att kolhydrater av bra kvalitet ”lugnar” kvinnors kroppar och ger signaler om att allt är bra. Väldigt förenklat.

Jag är all for kolhydratsminskning generellt. Men i syfte att:

1) Tiima de kolhydrater vi äter då de behövs som mest.Träna lågintensivt med lite glykogen i musklerna. Ladda dem inför hårda högintensiva pass. 

2) Rensa ut onyttigheter i kosten. Det är ofta i kolhydratstäta livsmedel som onyttigheter gömmer sig-men för att som kvinna fungera optimalt i fertil ålder bör vi alltså inte äta för lite kolhydrater.

Rotfrukter, grönsaker, lite frukt, bär, quinoa, bovete, en surdegsskiva här och var. Linser, kikärter. Välj ekologiska källor som kommer med massa näring. Skippa pastan, det vita brödet och vita riset.

Mätt, nyttig och med en lugnare kropp!

I helgen ska jag föreläsa i Malmö och då kommer jag prata om kolhydrater och timing runt uthållighetsträning.

I maj i år gick jag Katarina Woxneruds utbildning ”MammaMage” för att bli instruktör i det. Jag har inte hunnit göra slutprovet- jag hade ju min egen mammamages innehåll att ta hand om men tids nog ska jag.

Det är rent ut sagt sanslöst illa ställt med råd för rehabilitering för nyförlösta i Sverige: En broschyr från BB och råd om att knipa. Knipa kan alla göra. Knipa i ett rehabande, uppstärkande syfte som faktiskt inte bara hindrar dig från att kissa på dig men även jobbar tillbaka styrkan, kontrollen och stödet i magen- det kräver lite mer.

Det intressanta är att det finns även de som inte fött barn som har problem med att aktivera bäcken och bål rätt.

Katarina har gjort, det jag skulle vilja påstå är, bästa appen som finns: MammaMage. Jag tycker att alla löpare ska ladda ned den och göra övningarna. Att först stabilisera kroppen och sen jobba med stora muskler istället för att bara gå på stora maskineriet är både energisparande och skadeförebyggande.

Jag hade ju en väldigt snäll förlossning och under graviditeten jobbade jag med bäckenbotten hela vägen. Därför kunde jag börja arbeta ganska effektivt med bäckenbotten redan dag 1.

Det har verkligen gjort sitt! Igår gick Katarina igenom min kropp medan Lillspark låg glad och nöjd på en matta och pratade. Jag fick beröm för min starka bål och vi gick faktiskt på en plankövning- dock inte den vanliga varianten.

Jag har ju haft känningar i symfysen efter att min stora tjej hoppade i min famn och jag fick övningar för att träna upp att stödja det också.

Det känns otroligt bra att ha ”besiktat” kroppen efter förlossningen. Den ska utsättas för ganska brutala prövningar de närmsta åren och då vill jag gärna att en expert på området har kollat mig.

Jag kan varmt rekommendera alla att göra ett besök hos Katarina- mammamage eller ej! Att aktivera muskler och stabilisera dig på rätt sätt är grunden i all träning.

Här hittar du massa matnyttigt och Katarinas blogg.