När jag skrev inlägget om de normaliserade makaronerna för ett tag sen fick jag en faktiskt ganska vanlig kommentar ” Men jag hinner inte”. Och jag förstår! Och hör! Och ni ska veta att jag har NOLL tålamod med att stå i köket själv. Och vi äter i stort sett aldrig halvfabrikat: det slinker ned lite fin lammkorv och ibland blodpudding här och tills igår såna där Keldasoppor som jag slänger i fisk och spenat i men annars gör vi allt från scratch och det tar ingen tid.

Jag kan berätta om när N skulle göra egen gnocchi för ett tag sen. Alltså sån där potatispastabollar. Det ingår inte i min kost någonstans men jo de är ju goda och han var så exalterad och jag ville inte vara neggo så ok, tisdag sen eftermiddag mitt i blodsockrets allra djupaste dal skulle han göra dem. Han gjorde en smet men vi hade ju inget vetemjöl hemma så jag tror han fick använda typ grovt rågmjöl och lite rismjöl. Jag ansåg att mandelmjölet var för dyrt för det här experimentet.

Sen var det det här med att skära de där små snuttarna i perfekta bitar och rulla dem och koka dem. Jag och Storskrot fick på nåder hjälpa till. Klockan gick. N svettades och svor. Alla var hungriga.

Till slut var det klart efter att han kokat dem i tomatsås han också gjort själv. Tog cirka två timmar. De sjönk som stenar i magen. Kunde användas som ammunition. Typ.

Kontenta: Vi gör dem inte igen. Finns smart mat och osmart mat. Hemlagad gnocchi- inte smart mat för hungriga barnfamiljer i min värld. Det finns mycket annat.

Här kommer tips på tre byten för lite hälsosammare typisk barnmat:

1) Makaroner och falukorv i ugn.

blir

Potatisklyftor i ugn med lax och fetaoströra.

Ta fram laxen på morgonen och lägg i ugnsfast form under dagen. När du kommer hem sätter du på ugnen på 200 grader. Smula fetaost och ev lite creme fraice över laxen- el på sidan om barnen inte vill ha. Skiva några tomater över, peppra (salt finns i fetaosten) och strössla oregano över.

Skär potatis i strimlor och strö ut på bakplåtspapper i ugnen med lite rapsolja salt och peppar.

Sen sköter maten sig själv i cirka 20 minuter medan du kan göra annat.

2) Vanliga pankisar-

blir

Smarta pankisar

Grundrecept: 3 dl mjöl, 6dl mjölk 3 ägg som steks. Sylt med massa socker.

Byt till:

1 dl havregryn, 1 dl mandel/kokosmjölk och 1 dl dinkelmjöl eller bara mandel/kokos. 1/2 dl kokosflingor. Lite salt. 3 dl komjölk, 3 dl havremjölk. 4 st ägg. 1 msk gurkmeja.

Istället för sylt: Koka ett paket blåbär/hallon och servera lite mager osötad kvarg till eventuellt.  Låt mjölet stå och svälla i hälften av mjölken. Rör sen i resten av mjölken och de fyra äggen.

Häll upp på en bakplåtspapprad balkplåt. Ev strö lite kanel och kardemumma på. Koka snabbt ihop bären medan pankisen är i ugnen. Servera med bären, en klick kvarg och notera hur lite disk det blev.

Köpesköttbullar med makaroner

Byt till:

Hemmarullade lammfärsbullar med quinoa

Här kommer man faktiskt inte undan. Man måste rulla själv. Men så slipper man alla de där grejerna som finns i köpesbullarna. Och det är så lätt. Ta ett paket lammfärs, gärna eko. Sätt på vatten och koka quinoa enligt beskrivning men gärna med en god buljong och..japp! gurkmeja! Hacka en lök fint, hacka en morot fint. Stjälp upp färs och lök, morot, ett ägg, tomatpuré och önskade kryddor i en bunke. Krama ihop med fingrarna. Rulla några stycken. Sätt på en stekpanna med lite smör eller rapsolja. Fortsätt rulla och stek efterhand så går det fort. Om du vill göra en annan variant kan du samla alla köttbullar i pannan och sen stjälpa över två burkar krossade tomater och krydda med lite örtkryddor för att göra som en gryta med färdig sås. Låt koka ett tag för att smakerna ska blanda sig. (Jag kan inte säga ”gifta sig” det låter för corny i den här bloggen.)

Servera alltihop med lite roligt skurna grönsaker- tex blomkål, mer morot, gurka och coctailtomater.

Min superpaj- ska försöka skriva ned receptet!

Några läsare minns kanske det glada 80-talet. Jag var 1-11 år då och minns mycket neon, hårspray, klatschiga färger och pudelrock.

Överhuvudtaget så lyfts ju 80-talet fram som ett årtionde där man skulle satsa på sig själv. Less is more? Not so much. Stort. Allt skulle vara stort. Håret. Axelvaddarna. Leendet.

Nuförtiden ska man inte se glad ut när man säljer prestation. Kika bara på vilken reklamfilm för träning som helst. Vare sig det gäller kläder eller skor eller utrustning så ser alla så svåra ut. Man ska se fokuserad och allvarlig ut. Träning är förvisso #badass men drivs bäst av glädje. Det tror jag många skriver under på.

Nej med det här klippet och med ett novembermörker som hägrar så vill jag slå ett slag för hopp, studs, breda leenden och lite mer skamlöst tjolahopp under träningen den här veckan.

Håll tillgodo. Rycker det inte lite i mungiporna?

Får väl bjuda på den här också. Barnkalas med cirkustema ca 2 v innan bebis-touch-down.

Jag har ett övergivet VideofyMekonto. Jag har för avsikt att posta fler videos, mest kommer jag göra det för att mina adepter ska få ta del av övningar de ska göra men några videos kommer jag lägga upp för allmän beskådan.

Jag har yogat till och från i över 10 år. Inget jag postar mycket på Instagram. Alla kan yoga. Och ser man bara massa superavancerade poser så tror man kanske tvärtom.

Yoga är resan till vigheten, till sitt inre, betyder förening och går att utföra här och varsomhelst. Jag ser det som ett hemligt vapen. En ständig kompanjon i alla livets skeden.

Jag yogar lite varje dag. Det var länge sen jag yogade mer än 10-20 minuter åt gången. Jag tar mig inte riktigt tiden men saknar att börja dagen med en 90 minuters astanga med havsbrus i öronen i Australien…

Filmen i videon är bra för höftrörlighet. VIktigt att bäckenbotten är aktiverad och andningen med. Får braska för att jag är ganska vig och det är svårt att ”hålla tillbaka” men övningen i sekvensen går att göra med böjda ben och att stanna på händerna snarare än armbågarna i tredje stretchen. En handduk i knävecket i alla sittande stretcher med böjda ben kan skona känsliga knän också.

Den här gör jag varje morgon i stort sett. Bland annat. Jag har en bröstryggssekvens också jag gör.

Håll tillgodo!

..får man ifrån det här inlägget.

Och mitt mantra är och kommer vara:

Humble but relentless persistent moving forward step by step.

Väggen tillbaka är lång. Jag har hållt igen och hållt igen och..gah. Hållt igen! Men nu ska jag förhoppningsvis testa ett 90 minuterspass med tassande och lite gång. Har tagit mig 8 km som längst hittills. Jag borde få en egen medalj i ”försiktighet”. Tagit det så lugnt. Men nu så.

Håll tummarna!

”Smodi mamma jag vill ha smodi” säger stora tjejen och jag har börjat göra en som nästan är som drickbar frukost!

I mixern häller jag 1 dl havregryn och 1/2- 1 msk chiafrön med ungefär 1,5 dl vatten och sen 1,5 dl (ungefär- allt är ungefär) havremjölk. Låter det stå några minuter. Klickar i en matsked kokosolja och en näve blåbär. Brum brum- kör mixern.

Toppa med lite kokosflingor. Gott!

Gröten jag gör går ned som smort den med:

1 dl havregryn, 1/2 -1 msk chiafrön. Lite kanel, lite kokosolja, 2,5 dl vatten. Koka ihop under omrörning. Toppa med äppelmos (med mindre socker förstås alt finhacka i lite äpple) kanske lite valnötter och lite mjölk (vi kör ibland kovarianten och ibland havre). Också mums.

Och du- funkar väldigt bra på vuxna barn också!

Dagarna nu alltså. Det är inte mycket soffhäng direkt och jag förstår inte var hösten tog vägen? Oktober? Hallå?

Idag var en semitypisk dag. Den började egentligen igårkväll med att vi lade oss så vi somnade runt 22.00. Bra dagar börjar så.

Bebis vaknar 2-4 gånger per natt och absolut- det känns. Men jag är en expert på att ”dvalamma”. Men har jag sovit mina 7 timmar så tassar jag ut 06.00 då N går upp och jag hinner få en runda innan han går till jobbet.

Jag älskar de här turerna. Längtar till dem. Har inga som helst problem att kliva upp och vara ute inom 10 minuter. Cirka 40 minuter tassande bara. Heligt. Ska utvecklas till långpass tids nog.

Kommer hem och stora tjejen är vaken och får kika på lite ”bompa” eller röjer i sitt rum. Lilla tjejen brukar vakna vid 7-7.30 och är en jollrande solstråle. Jag och storskrot äter frukost och pratar och lilla ligger på golvet. Jag plockar och städar lite.

VI försöker vara på dagis till 9.00 för samlingen. Sen går jag antingen hem och jobbar fram till lunch medan bebis sover men idag kom en av mina adepter hit och jag gick igenom övningar för henne ute i vår park. Solen strålade- vilken dag! Båda har bebisar och det är så lätt då- hon förstår mig och vice versa. S sov som en stock igenom.

Sen gick jag in med lilla S, mös lite med henne och gjorde lunch till en viss ultravän som sprungit 3 mil inatt medan vi andra sov. Sjunger massor medan jag lagar mat och S sjunger med ibland med sitt joller. Ibland bara stirrar hon på mig. Gjorde ”quinotto” med kikärtor, morot, lök, tomat, persilja och fetaost. Vi snackade om ditten och datten ett tag tills hon pep iväg och fick med en påse med barnkläder som jag lovat en rumänsk tiggerska jag träffade igår. Hon lyckades förklara att hon hade en bebis (pekade på min barnvagn) och en större, typ 3 år. Skickade med lite leksaker också.

När hon gått jobbade jag en halvtimme innan jag hämtade storskrot på dagis. Jag klurar på massa framtida saker och så är det en del annat på det privata planet- välja skola? FLytta hit en allmoge kökssoffa, osv. Väl hämtad lekte vi lite hemma, försöker alltid ha tid för stora tjejen efter dagis utan att annat stör.  igår lade vi pärlplattor och idag var det tågbana och jag lagade middag: spenatsoppa med pannkaka med mandelmjöl, havregryn och lite dinkelmjöl. Ofta vill hon hjälpa till, vill kläcka ägg och röra om. Hon dukar och håller på att lära sig tända ljusen. Jag sjunger mer och hon tyckte att ”mamma du borde vara med i Mello, de sjunger sådär mycket där”. Ah. Ok. Nog inte.

N kom hem och för mig är det viktigt att sitta tillsammans och äta men just den här kvällen valde jag att smita ut 30 minuter och köra styrka. Jag hade bara med mig min 8 kg kettlebell men öste på i vår lekpark så mycket jag kunde. Kom hem helt endorfinhög och plockade undan i köket medan de andra lekte tågbana. Duschade stora tjejen, duschade själv. Körde en tvätt och en disk och packade på något sätt samtidigt och hann amma två gånger. När båda barnen sov (yes! bebisen somnar nu före oss yes!) sitter jag vid datorn lite till just den här veckan för jag har flera träningsprogram och kostanalyser att göra. Det är jobbförbud fredag em- söndag em och därför gör jag så mycket jag kan nu. Jag dricker kopp efter kopp med grönt té och försöker låta bli skåpen precis bakom mig där jag har QuestBars som är min stora last just nu. Har en triljard grejer jag vill läsa om och massa saker på listan men gör enligt mina ”buckets” och försöker känna mig nöjd med det jag hunnit.

Klockan 21.30 cirka försöker vi lägga oss och jag har en helt galen trave med olika böcker som jag läser i. Allt från Simon och Ekarna till the art of low carbohydrate living. Men oavsett hur intressant så faller ögonlocken ihop. Eller så ligger vi och pratar. Vi kan prata och prata och prata och det tar aldrig slut. Det är kärlek.

Jag har inga problem som helst att somna. Är oftast pigg precis hela dagen och känner mig som en ostoppbar maskin. Jag hoppas det fortsätter så. Nu är det snart läggdags!

Jag tycker kroppen, om man lyssnar på den, talar ganska tydligt om hur det står still. Samtidigt är det ibland svårt att veta om man till exempel har adekvata järnnivåer, bara är lite hösttrött, lite stel eller faktiskt på väg att bli övertränad.

Och i takt med att man spänner bågen så händer det saker. Och inför en satsning eller vid en uppfattad platå så kan det vara intressant att ta reda på hur det står still med nivåer på olika ämnen i kroppen. Eller hur det står till med syreupptagningsförmågan-tränar jag rätt?

I och med det ökade intresset för hård träning och utmanande tävlingar så har det vuxit fram en marknad för både mer avancerad utrustning- men även för att följa upp träning och kostförändringar.

Eftersom jag lyssnar så mycket på podcasts från USA, där Ben Greenfield ofta pratar om tester han gör undrade jag om det fanns något liknande i Sverige? Och hittade OneLab.

Jag har velat testa mig för lite olika nivåer nu när jag växlar upp träningen och fortfarande ammar och vill dessutom erbjuda mina adepter en möjlighet att testa sig så jag kan ta del av deras provresultat och på så sätt styra kost och träning efter parametrar vi annars skulle få ”gissa” mer subtilt.

Jag träffade David och Erik från OneLab i veckan och det blev ett jätteintressant samtal. OneLab erbjuder en väldigt enkel men smart tjänst med olika testpaket beroende på vad du är intresserad av inom hälsa, kost och träning. Läs mer om dem här.

De samarbetar med flera duktiga läkare och professorer- bland annat Michail Tonkonogi som flera säkert känner till, vilka är med och analyserar proverna vars svar sen skickas till dig med rekommendationer på eventuella åtgärder.

Kanske vill du kolla hur status är med kroppen nu efter en löparsäsong innan du går in i grundträning och sen följa upp framåt våren? Kanske är du bara lite hängig och vet inte varför? Genom till exempel ”prestations”testet kan du få reda på hur det står till med testosteron och muskelnedbrytning samt järn och magnesiumnivåer.

Jag har fått möjligheten att samarbeta med OneLab och kan därför erbjuda dig som bloggläsare 20% på deras tester. Uppge koden ”annie” när du bokar! Du får gärna berätta om du gjort tester och vill dela med dig av något du uppmärksammat.

Jag kommer att skriva inlägg här på bloggen om till exempel, långtidsblodsocker, kreatinkinas och TSH framöver som ingår i sånt som kan testas hos OneLab.

Dessutom ser jag fram emot mitt första VO2max test hos Aktivitus i december. Aktivitus har funnits i 10 år för både motionärer och elit och jag har väntat på att de ska öppna i Stockholm- vilket de gör 1 december men du kan boka tider hos dem redan nu.

Där kan du göra tester för såväl löpare, skidåkare, cyklister, triatleter med mera. Du kan testa löp, cykel och skidekonomi såväl som kroppsfett och syreupptagningsförmåga. Med hjälp av testerna och efterföljande analyser ger Aktivitus dig råd om hur du ska träna för att stärka upp dina svagheter i rörelseekonomi och/eller syreupptagningsförmåga.

Jag ser med skräckslagen förtjusning fram emot testet i december. Det är ju ett ”baseline”test för mig eftersom jag inte riktigt är igång med träningen ännu- har tränat ett enda överfartspass sen förlossningen- uppföljningen kanske 4-5 månader senare blir det intressanta.

Jag lovar att rapportera från testet som jag alltså kommer göra när bebis är fem månaderJohan på Aktivitus har lovat fota så kanske får ni se mig spyfärdig dubbelvikt också…. När jag gjort testerna hos OneLab ska jag skriva om dem med. Just nu säger min egna analys att allt är kalas för att vara en helammande tvåbarnsmamma som max sover tre timmar åt gången! #vavavoom

Dagens snackis. Som tolkas både av pålästa och av de sombara vill att mjölk ska vara dåligt. Och de som inte vill det.

Jag säger ”hurra” bara för att jag är less på att i Sverige verkar råda konsensus att mjölk=starka ben. Medan det behövs en massa andra saker också. JA- kalcium är viktigt. JA det finns i mjölk. Och mycket av det. Men även i massa annat.

Sverige tillhör ett av de land som dricker mest mjölk. Och sloganen ”mjölk ger starka ben” har väl alla hört. Samtidigt är vi också världsledande på benskörhet. Skandinavien har flest frakturer och ”man vet inte varför”. Eller så är det väldigt många som inte vill att vi ska veta varför. På mjolk.se ger man förslaget att det var för att man konsumerat för lite kalcium och vitamin D. Och det finns många som tjänar pengar på att vi dricker mycket mjölk. Det ska vi ha klart för oss.

Det har gjorts lite studier på kopplingen och nu kommer en stor studie, en kohort studie med 110 000 deltagare varav 61 433 kvinnor och 45 339 män som fått fylla i matfrekvensformulär.

Tidigare studier på djur hade indikerat att galaktos ger förhöjda nivåer av oxidativ stress (som socker bland annat gör) och nu ville man se effekten på benskörhet och även nivåer av oxidativ stress hos män och kvinnor.

Studien fann att under de 20 år som kvinnor följdes var frakturer betydligt vanligare hos de som drack mycket mjölk. Man får dra försiktiga slutsatser av detta. Fler studier behövs eftersom det kan vara andra saker som spelar in. Det svåra med människor är att man skulle behöva kontrollera dem rätt rejält för att ”låsa in” de faktorer man vill undersöka.

En ökad risk för benskörhet kommer av flera orsaker, bland annat av minskade östrogennivåer då östrogen minskar nedbrytningen av benmassa. Något som förstås är mer relevant för kvinnor och speciellt efter menopausen.

Det jag tyckte var mer intressant var ännu ett stöd för att sockerarter ger ökade markörer för inflammation vilket också framkom i studien. Saker med socker i är bu i stora mängder. Alltså inte bara mjölk men det är ju en helig ko(pun very much intended) och nu har man den här studien i det mediala knäet idag så den hamnar i skottlinjen idag.  Mjölk innehåller som sagt galaktos, (liknar glukos men mindre söt) och det man sett bland möss såg man nu reflekterat bland de som drack mer mjölk. En kropp som utsätts för mycket oxidativ stress i kosten vare sig från mjölk eller ej får kämpa mot inflammationshöjande ämnen.

Mjölk kan man alltså skära ned på men gärna då också annat med saker som orsakar oxidativ stress. För benhälsan är det andra saker som ska till. Mejeriprodukter är ofta berikade med vitamin D. K2 är också viktig för skelettet men betydligt dyrare att tillsätta.

Jag fortsätter ha en liter ekologisk lättmjölk hemma bredvid vår havremjölk. VI dricker det inte till maten utan har det i kaffe, i äggstanning (men väldigt lite) och lite i pankisen. Jag avskyr mjölk och kräks upp det om jag försöker dricka det. Alltid varit så.

Blev någon klokare? Dricker ni mjölk? Ändrar ni ert beteende efter den här studien?

Spontant inlägg efter tre saker som hänt:

1) Sara skrev så klokt om det

2) En kommentar på bloggen

3) Ett möte idag jag initierade

Jag tänker helt ärligt, fast jag själv bloggar att det är lite fjortis över att blogga. Japp, yes. Sen vet jag flera riktiga businessproffs som bloggar och ser mig själv inte som fjortis. Inte de få jag följer- tvärtom. Men ordet är laddat med det för mig. Så är det bara. Sen är det inte så förstås. My bad.

Min blogg började som en liten dagbok för mig och några till. Sen växte den. Nu är den faktiskt stor. Den här bloggen. Utan att jag gjort något annat än att bara skriva det jag är intresserad av att formulera. Jag håller inte koll på statistik, jag ids inte men behöver jag presentera siffror går jag in och kikar någongång i månaden.

Jag skriver inte för att få läsare men vet vid det här laget vad som får folk att läsa. Jag skriver för att jag tror att jag kan bidra med något och för att jag fullkomligt ÄLSKAR de människor jag träffat via bloggen. De nätverk jag får vara del av och det senaste året- den business som det också genererar. Jag tänker inte prata om min ekonomi men låt oss säga att jag inte behöver få saker gratis. Jag har ett bra jobb med en bra lön och det räcker gott. Jag är inte ute efter gratisgrejer men gärna samarbeten med ge och ta- jag lyfter fram något jag gillar och får något tillbaka. Gammal hederlig barter.

Jag tackar ganska konsekvent nej till företag som vill annonsera på bloggen. Kollar inte ens vad det är för produkt oftast. Jag tackar ofta nej till event. Tackar nej till att prova saker och är extremt mån om att inte vara kopplad till något som jag inte kan stå för.

Jag tar därför oftast själv kontakt med företag jag gillar och produkter/tjänster jag är intresserad av och vill jobba med och kan tänka mig att representera. Som Clarion Hotel till exempel. För deras miljö-, do good- och servicetänk.

Som X-Kross, som Inov-8 och förstås mer uttalat och konstruktivt: Falke.

Jag vill verkligen poängtera att det är så mycket som inte får plats här. Som jag tackar nej till. För det viktigaste är att det här är min blogg och du som läsare ska veta att det jag förespråkar är sånt jag faktiskt själv vill använda.

Sen tycker jag som en parantes att det sköna med bloggen är att det bara är att skriva. Jag är urusel på bilder och önskar ibland att jag kunde göra lika fint som andra men- well, min blogg är om texten och funderingarna och photoshop kanske jag lär mig när jag går i pension. Vem vet? Jag skriver det jag känner för, skulle kunna skriva om kost varje dag och få ännu fler läsare troligen men då är det inte min blogg.

Jag är personlig, men inte för privat. Jag vill inte plocka ”gilla”poäng på mina söta barn, det känns inte ok. De syns ibland, men det här är, igen, min blogg och deras integritet respekterar och vårdar jag enormt.

Jag är jätteglad att du läser. Jag är jätteglad när du kommenterar, frågar, håller med eller emot. Jag är så glad för det här forumet. Det är #badass och det är ärligt.

Det är mitt ord. Det är också, tror jag, en av anledningarna till att ni är så många som läser. Jag hoppas du uppfattar mig som genuin. Jag hoppas du fortsätter läsa.

Tack!

Årets bästa event har blivit tre! Åh så bra, åh så kul för alla er som antingen får uppleva det igen eller för första gången.

Jag har varit med från början. Minns fortfarande den där snöpulsiga promenaden 2006 när Therese berättade om eventet de skapat med loggan som såg ut som Åreskutan med ett puslbeat i.

Nu är det inte bara Workout Åre i maj utan även Workout Åre Outdoor i september och Workout Åre på Stockholm Outdoor.

Missa nu inte detta! Läs mer på pressreleasen här.

Min födelsedag 2012. Jag och Magnus rekade för den första toppturen!

Jag har gått och fnulat på ett inlägg. Inte inspirerat av Frida Boysens, men jag läste det nu innan jag postade detta och makaronerna är ett vedertaget begrepp känns det som. Det här kanske retar gallfeber på vissa. Uppfattas som kritik. För hur man än formulerar sig när det gäller kost så är det någon som tar det som ett påhopp. Jag berättar hur jag gör, vad jag tror på. Någon gör annorlunda och läser på något mystiskt sätt mellan raderna att det är en anklagelse om att de gör fel.

Det kanske inte görs rakt av fel. Men kanske görs lite val av slentrian. Av gammal vana. Val  som egentligen någon annan gjort åt en. Som man tror är rätt. För det är inte så lätt att hinna vara kostexpert och förälder alla dagar. Men vi bör tänka efter. Vem som väljer egentligen? Varför vi äter det vi äter. Serverar det vi serverar och tror att det är bra käk för oss och våra barn. Går in i mataffären och tro att det som är riktat till barn är för barn. Är bra för barn.

Nu hann Colting skriva det här inlägget. Och skriva det riktigt bra. Så jag behöver bara reflektera runt det.

Jag får också ofta höra att ”men man måste ju kunna äta vanlig mat” med innebörden att makaroner och falukorv är vanlig mat. Alltså bra mat. Alltså bra för barn.

Att då vägra servera makaroner och falukorv (hand upp, kommer aldrig hända här) blir då extremt. För skalan är så förskjuten. Det raffinerade vetet och sörjan med massproducerat kött, nitrit och annat är normen. Linsgrytan med råris- är lite extremt.

Att ge barnen söta drycker och kex när man är ute och leker. Är normen. Det är helt normaliserat att de ska äta massproducerade pannkakor med sylt som mest innehåller socker när man är ute och brunchar. Jag tycker det är fel. Min stora tjej är van att vi har frukt och ibland egna scones med. Att man alltid får lite grönsaker och riktig mat innan man får fika pankis. Eller att man kanske får en kanelbulle efter maten, men inte med saft också. Att vi inte äter godis men gärna bakar från grunden. Vi pratar inte om tjock eller smal. Pratar om vad maten består av, vad den kommer ifrån. Om vad som ger energi. Äter alltid gott. Det är helt ok att inte gilla varma grönsaker- då får man dem kalla istället. Helt ok att inte gilla blomkål och få morot och tomat och den där knapriga basen på broccolin istället.

Jag ser mig själv med andras ögon. Ser att det är extremt. Ser mig själv med min egen helikoptervy. Ser ett barn som mår bra, som har jämn energi. Som aldrig får utbrott eller sockerdippar. Som äter som en liten häst och aldrig varit magsjuk. Nästan aldrig varit förkyld.

Kommer inte köpa färdig barnmat och ge färdig gröt och välling till bebisen. Läs på innehållsförteckningen så förstår du varför.

Tycker det är lite jobbigt, lite asocialt att vara mamman som säger till barnet att ”nej du får inte” fast andra får runtom henne. Ger mig ibland. Bara för att inte sticka ut. Men vill egentligen inte. Och klart hon vill ha. Socker är ett av våra starkaste dragningskrafter. Överlevnadsteknik när det begav sig tusen år sen.

Nu har snabb, billig och ofta dåliga livsmedel letat sig in som en norm i var och varannan familjs kosthållning. Söta youghurtar med söta bilder på, vitt bröd, söta drycker, kex, raffinerade veteprodukter, mjölkpulver, maltodextrin och billiga oljor i välling och barngröt. Såg en mamma som gav sitt barn en MER på vägen till dagis häromdagen. HUR? kan man undrar jag? Hur kan man ha hamnat där? Det är 30 år mer skitsamma vad jag äter än vad det är vad min 5-åring äter och min 4-månaders kommer få i sig. De växer. Det de växer av, det det de äter, eller snarare absorberar. Viktigare än viktigast!

Föräldrar som inte får sova, barn som sover dåligt. Allergier, ADHD, vredesutbrott, klockan-4-dippen-efter-dagis, VABruari- VAB hela året. Magsjukor. Vi kanske kan göra något åt det bara genom kosten? Ponera! Jag kan bekräfta att i ett n=1 experiment så har jag haft exakt lika många dåliga sömnnätter som det är antal dagar jag ätit mycket socker. Det speglar sig direkt i bebisens sömn här.

Det måste ju vara ok, det är ju ok’at av Livsmedelsverket. Det har ju gått bra för mina barn att växa upp på välling. De äter inte sån där konstig mat. Man får inte vara för extrem.

Vem orkar gå emot strömmen? Fler och fler. Jag försöker. Jag gör det jag tror på. När vi äter bra och riktig mat sex av veckans sju dagar gör det inget när det blir lite av varje en lördag. Det är när bulken, normen, the staple diet består av sånt som forskningen visar inte gynnar vare sig hälsa, humör, energinivåer, sjukdomar eller allergier som vi har ett problem.

Och vi har ett problem.  Och kanske själva lösningen.

Disclaimer- jag säger alltså INTE att riktig mat gör att man slipper alla sjukdomar och dåligt humör. Jag säger bara att det kanske kan spela en roll. Speciellt kopplat till den här artikeln igen.

Sa min faster. Så säger man i Värmland. Så måste man tänka ibland när det bara är för mycket. Det är ju ofta det. Man hinner inte. Och man tittar på det man ska göra och det är bara för mycket.

Som löven på landet. 7 stora ekar. Flera björkar. En enorm lind. En asp. Och lite annat. Man krattar. Lägger sig och sover. Hör vinden vina. Vaknar tittar ut. Typ ogjort. Mer löv.

Men unna är unna. Det man gjort är gjort. Man ska se det. Oftare. Se det man gjort och vila lite i det. Det gick ju. Då går resten också.

Bit by bit.