Vegetarisk kost- för muskler, mot inflammation

Vegetarisk kost- för muskler, mot inflammation


Det här med mer vegetarisk kost och inflammatorisk kost. Här kommer mer vatten på hjulet!

Ur en databas med 9000 aktiva tvillingpar, (80% kvinnor) har forskare vid universitetet i East Anglia i England studerat sambandet mellan kost och muskelmassa på kvinnor i åldrarna 18-79 år.

Syftet med studien var att baserat på bevis att kost, livsstil och inflammation påverkar så kallad sarkopeni vilket är muskelförlust vid sjukdom och åldrande. Man ville titta på sambandet mellan intag av specifika näringsämnen och dess samband med muskelmassa, styrka och muskelkvalitet hos dessa kvinnor. Därutöver ville man undersöka sambandet mellan kost och markörer för inflammation och därigenom se om kosten kan påverka förhållandet mellan muskelmassa och inflammation.

Studien påvisade ett positivt samband mellan intag av vitamin C och E, magnesium, kalium och flera karotenoider (organiska fettlösliga näringsämnen som är färgämnen i tex bär och grönsaker) och muskelmassa.

Därtill fann man att markörer för inflammation påverkade muskelmassan negativt men nutrienterna ovan kan påverka nivån av inflammation positivt och alltså hjälpa att bibehålla muskelmassa. 

Fram för mer grönt på byggartallriken med andra ord och för löparen med för den delen!st!

Här är en länk till en sammanfattning av studien.

SIME HR Summit- släpp talangerna fria och snåla på onödiga förändringar

SIME HR Summit- släpp talangerna fria och snåla på onödiga förändringar


Idag och imorgon går ett stort event av stapeln på Cirkus och Hasselbacken.  Såhär säger SIME om sig själva:

Our passion is to spread knowledge about the Internet and digital opportunities

Sime is Northern Europe’s largest conference about the Internet and digital opportunities with flagship events this year in Stockholm and Miami. Sime is about how digital opportunities can convert into new business, a better world and a lot of fun.

Syftet är för ledare och entreprenörer från olika branscher ska träffas tillsammans med riktigt bra talare under workshops och föreläsningar.

I samband med SIME genomfördes också SIME HR Summit och det var förstås dit och inte till ovan event jag var bjuden. Men jag kom från fel håll på Djurgården, såg inte skyltarna, blev visad in på Cirkus där jag och bebis virrade lite och kände oss enormt otrendiga. Ja jag iallafall, lillspark älskade att det fanns massa speglar med en söt bebis i och tjöt av glädje. Det verkade vara ett helt fantastiskt event för övrigt. Folk kom ut från en föreläsning och såg näst intill höga ut. Det var för övrigt med David Roberts. Verkade vara ett enormt inspirerande event.

Till slut insåg jag att jag skulle nog till Hasselbacken och tog mig dit.

Eftermiddagen där bjöd på ett event med undertexten ” the quest for talent in a network society” och var för inbjudna enkom. Det leddes av proffsiga Tommie Cau och jag hade gärna lyssnat ordentligt men det går inte just nu med en pratglad, matglad och energisk 4-månaders bebis. Det är hennes agenda som styr nu så det gör inget. Glad att jag fick komma. Jag är ju inte HR direkt men att arbeta med strategiska hälsofrågor är på alla sätt en viktig fråga för såväl HR som resten av organisationen och frågan brukar ju hamna där.

Jag hann på grund av bebis inte lyssna så länge men hann fundera desto mer och från Twitter såg jag att mycket av det jag tänker återspeglades i diskussionerna på scen.

Företag vill gå med vinst. Man vill attrahera sk key talents. Man vill vara långsiktiga. Man vill ha en tydlig strategi och en vision som ska delas av de anställda som i sin tur ska leva och utveckla den. Man pratar om en föränderlig värld och man gör om, gör nytt, omorganiserar till tusen.

Förändring är det enda beständiga. Så är det. Men att förändra bara för att förändra skapar oro och förmodligen ganska ofta oproduktivitet. Inget blir riktigt klart. Personalen luttrad. Men man känner sig stressad av att förändra för att förbättra. Stagnation är katastrof. Och visst måste man hänga med utvecklingen och anpassa sig till framtiden. Eller anpassa sig till kundernas önskemål, i linje med sin värdegrund snarare.

Man attraherar talanger som ofta om de är riktigt duktiga behöver fria tyglar för att vara sin fulla potential. Och det lyftes fram också- släpp dem fria! Men diskussionen rörde också att man kanske inte vågar ta in dem och släppa dem fria- de kan vara ganska obekväma att ha och göra med. Förändring är jobbigt. Att se saker på ett nytt sätt- kämpigt. 

Det beständiga torde vara företagets hjärta. Värdegrunden. Grunden och stommen. Den ska levas och drivas och delas av medarbetarna. Kännas igen oavsett vilka förändringar som görs. Annars blir det spretigt. Företagets varför. Enormt viktigt för att ha medarbetare som mår bra. Utan varför blir jobbet tids nog meningslöst.

Men alla vi som lever i den här nätverkande digitala tidsåldern skiljer oss på ett viktigt plan, well på flera, men ett jag tänker på nu från de som kanske jobbade på varvet eller i fabriken tidigare: Vi fokuserar så mycket mer på vårt eget varumärke. Vi manifesterar oss själva på ett sätt man inte gjort tidigare. Det är ett helt koncept man anställer nu i de här talents, inte bara en person. Och de kanske blir frestande att tygla för att få dem in i linjen att jobba för företagets vision. Som de kanske inte delar om den som så ofta är ganska oklar eller intetsägande.

Jag ramblar. Men ni kanske hänger med.

Och jag tänker hela tiden ur ett strategiskt hälsoperspektiv. Ur en tanke om hållbara medarbetare. De som delar företagets vision kommer vara mer motiverade vilket är en enormt viktigt del den psykosociala hälsan på jobbet. De kommer känna sig trygga även om det är förändringar på G. Igen. Om de ser den delade, upplevda  värdegrunden som en röd tråd genom förändringarna. Spretar de för mycket- blir det tufft!

Jag hade som sagt gärna hunnit lyssna på allt men det gick inte och hoppas jag får komma tillbaka nästa år.

Läs mer här om SIME HR Summit. Tack Tommie och gänget för att jag fick komma!

Tips på fem poddar

Tips på fem poddar


Jag lyssnar alltd på en pod när jag joggar på morgnarna. Jag är mest intresserad av att lära mig saker och blir väldigt irriterad på ”blaj” och allmänt spånande. Helst skulle jag vilja hitta en pod som bara pratar fakta om kost och träning- typ de senaste forskningsrapporterna upplästa men det har jag inte hittat. Men nära det kommer iallafall Ben Grenfields pod som jag lyssnar på för det mesta.

Men jag lyssnar på några andra också. Tips på dem:

1) Endurance Planet- bäst för dig som är triatlet men även kostintresserad och ultralöpare eller löpare.

2) Fysiopodden- Men de kan liksom inte låta bli att slänga in termer hela tiden som man användr sig av när man pluggar på universitiet. Det går att prata enklare. Kan varmt rekommendera avsnittet om ”central governor” som jag tycker var riktigt bra.

3) Ben Greenfield fitness Podcast-  Senaste nytt från forskningen, lysnarnas frågor och lite annat. Otroligtt bra. RIktigt bra!

4) Maratonpodden– Avsnittet med Rune Larsson är klart bäst

5) Träningsglädje Talks –  Saras kloka pod. Inte så mkt fakta- men skickar med funderingar och feel good.


Nu vill jag ha tips på dina favoritpoddar!

 

Balans i livet #vavavoom

Balans i livet #vavavoom


Jag vill vakna utvilad. De flesta dagarna. De dagar jag inte gör det så vet jag att jag kan vrida ned intensiteten och downsiza dagen så det går bra ändå. Anpassa energin.

Jag vill vara frisk. För mig är frisk inte avsaknad av sjukdom utan innebär optimal hälsa. Att både orka med och ha energi över i livet.

När jag blir någongång sjuk vill jag att mitt superstarka immunförsvar ska lyfta mig till att bli frisk igen. Fort.

Jag vill äta bra ren mat. Som är snäll mot mig, mot miljön. Mot djuren jag äter och äter ifrån ibland. Jag vill kunna njuta av att unna mig något att äta bara för att det är gott utan att det ska ge mig dåligt samvete.

Jag vill ha meningsfulla relationer. Fina, ärliga relationer. Med delat skratt och delad sorg. Kanske inte ett så stort umgänge till antalet. Många bekanta. Men några få som får komma nära.

Jag vill ha insikten att släppa precis allt när jag är med mina barn. Veta att det mesta annat, ja nästan allt, oftast kan vänta tills de somnat.

Jag vill göra min egen karriär. Som jag definierar. Som inte präglas av kvantitet av jobb utan kvalitet.

Jag vill ha ett jobb där jag lär mig mer och utvecklas. Där jag får ge av det jag kan och känna ett sammanhang. Jag vill känna mig uppskattad och meningsfull i ett större sammanhang. Jag vill ha ansvar under frihet. Vara betrodd.

Jag vill alltid våga lyssna på min inre röst och min intuition. Jag vill tänka ”tänk om jag klarar det” snarare än ”jag kan inte”. Men det innebär inte att säga ja till en massa saker utan nej. Två dörrar öppnas ofta där en stängs.

Jag vill ha en kropp som har en grundfysik som möjliggör för att formas till de utmaningar jag antar. Jag vill kunna träna upp mig att orka massa mil. Vara smidig och rörlig. Stark så jag kan bära båda barnen och all mat hem också utan att behöva ge tappt. Jag vill klättra i träd, spela fotboll. Hitta i skogen.

Jag vill vakna varje dag och se fram emot den. Varje dag. Om inte hela så delar. Jag vill mer än orka. Jag vill leva i överskottsenergi. Ha utrymme att vara kreativ, att ge lite extra. Jag vill leva ett  #vavavoom liv och jag nöjer mig inte med något mindre.

På väg på Pearl Jamkonsert  fyra dagar innan illlspark kom. Mycket #vavavoom

#Måndagspeppen- du är ju redan på väg

#Måndagspeppen- du är ju redan på väg


Du har säkert ett mål. Men motivationen tryter. Och ibland känns det som man får börja om.

Som ungefär efter en helg när allt vad hälsosamt ätande heter gått ut genom fönstret som de säger over there.

Men det är inte att börja från början. Du har gjort massa grejer fram tills allt sket sig som du har tillgodo. Goda intentioner. Rutiner. Muskelminne. Recept. You name it.

Så du börjar inte från början idag. Du fortsätter på en inslagen väg. Du är redan på väg. Det är inget misslyckande att det inte blev något av på grund av förkylning eller att svärmor bjöd på oemotståndlig chokladkaka.Och sen blev det pizza.

Det var ett sidosteg. De ger perspektiv. Nu är det påt igen som gäller.

Plocka upp farten där du tappade den. Och tuffa på. Du kan vara en vinnare redan idag.

BIld från: pamboyd.wordpress.com

#waybackto100miles- status efter 4 månader.

#waybackto100miles- status efter 4 månader.


Jag hade som sagt ingen direkt plan för efter förlossningen i det kortsiktiga. Långsiktigt är det förstås 100 miles och massa roliga terrängutmaningar som hägrar men hur långt långt är- det får vi se. I det korta så är det att bygga styrka inifrån och ut. En stark uthållighet, förstås, lite mer fart. Tekniken tillbaka för att springa bra i terräng men det får vänta lite.

Jag ska ju gå ned några kilon mot mer ”löpvänlig vikt” men gör  även det väldigt lugnt och stabilt. Väger mig varje fredag och hittills har jag prickat -0,5 kilo varje vecka. Ni kommer knappt se något. Jag känner knappt något. Det är ingen brådis men det kommer vara klart lättare att springa upp o nedför fjäll och 16 mil med lite mindre barlast. Men just nu helammar jag och då är inte fokus på snabb viktminskning.

Det är en utmaning att få till sömnen. Lillan vaknar fyra gånger per natt men det är bara att gilla läget: lägga sig tidigt. Försöka hålla sig ”slumrande” och de morgnar jag kan sover jag en timma till för då passar det tydligen fröken att sova.

Löpmässigt är jag uppe på en mil, strax över. Jag har kört två kvalitetspass som känts helt ok.

Jag kör fortfarande lätta vikter på stången på gymet: 25 kilo i frivändningar med press nu (8 x 3 set). Undviker hopp. Tränar bålen och lite rehab för min symfys som jag gjorde illa för några månader sen.

Känner mig väldigt pigg och energisk. Jag klagade på fejan över att bebisen vaknade så ofta men det har faktiskt inte gjort mig trött. Eftersom jag är noga med kosten och inte äter massa socker utan mycket grönsaker, bra protein och bra fetter så har jag jämn energi. Har fortfarande bara behövt sova middag en endaste gång sen bebisen föddes. Somnar inte i soffan utan lägger mig vid 22 och somnar som en sten då istället.

Jag längtar till varje träningspass. Längtar till att springa längre. Fortare. Men är jättenöjd där jag är nu.

Den här veckan lutar åt att bli en riktigt bra träningsvecka:

I måndags vilade jag. I tisdags joggade jag min vanliga 40 minuters runda på morgonen och körde lite prehab efteråt. I onsdags- samma, morgontass. I torsdags sprang jag trösklar och igår fredag körde jag ett bra pass på gymet. Idag blir det lätt jogg eller promenad och imorgon fortsätter jag med att bygga upp ett långpass med lite kolhydrater innan.

Någon frågade om jag kniper med bäckenet hela tiden när jag springer och ja- i stort sett. Speciellt om jag springer utför, ökar farten eller när det är en knixig passage.

Så en sammanfattning av läget 4 månader efter förlossningen är: #VAVAVOOM

#fredagsgottis – Annies magiska paj

#fredagsgottis – Annies magiska paj


Kanske mer vardagsmat men jag måste ju berätta hur jag gör pajdegen som ni efterfrågat. Jag tvingade mig till att använda decilitermått idag men uj- det tog emot! Det blev nog inte exakt ändå.

Annies bättre paj

I en bunke- stjälp 1,5 dl mager kvarg och en dl äggvita eller ett ägg. En matsked rapsolja. Rör om och salta lite. Ha i en deciliter psyllumhusk eller pofiber. Sen blandar du degen med tex dinkelmjöl tills den går att platta ut.

Platta ut på bakplåtspapper i en pajform. Se till att få ca 2 centimeter kanter.

In i ugnen på 200 grader kanske 15 min.

Under tiden, i samma bunke förstås för att spara disk, rör du ihop två ägg med lite mjölk, eller keso. Riv lite spenat i bitar, skär två tomater. Hacka en lök. Ta vad du har hemma helt enkelt.

Ta ut formen ur ugnen. Strö över spenat, lök och placera ut tomaterna. Smula över ett paket mager fetaost. Häll över äggstanningen. Salta, peppra och krydda med timjan. Hyvla lite parmesan. In i ugnen igen på 200 grader i cirka 20 minuter.

KLART! GOTT! Enkelt!

Det bästa passet

Det bästa passet


Blev när jag nästan slumrat till med en nyammad bebis i famnen. När vädret lovar gegga och rusk. När soffan är som skönast. När man är som tröttast.

När man ändå längtar ut. För man uppskattar löpningen så enormt mycket just nu. Tar den inte för givet. Inte när man inte ”fått” springa på så länge. Inte när varje pass är en förbättring.

Inte när man har världens bästa grejer på sig. Man har någonstans att komma tillbaka in till.

Ut genom dörren. Sju minuters uppjogg med en fartökning på slutet. Pigga ben.

Anländ Råstasjön. En titt på klockan.

Plan: 3 x 10 minuter tröskel. Vad är tröskeln? Ingen aning, jag har inte sprungit trösklar på evigheter men försökta zooma in rätt känsla och kikade på klockan regelbundet.

Två klafsiga varv. Rakt igenom pölarna. Steget kändes bra. Man ska inte springa fortare än ens änglar flyger. I mitt fall handlar det om att få till att knipa med bäckenbotten utan att spänna händerna (??) och tårna (??) som jag kommit på att jag gör. Och inte stänga av djupandningen.

3 gånger 10 minuter i 4:40-4:55fart. Med två minuters gåvila emellan. Inte jättefort. Men väldigt bra för att vara första tröskelpasset på, vadå typ 10 månader? På slutet flög snoret, pannbandet åkte bak och jag tappade nog höften lite men uj jag var starkast i världen just då. Och när jag saktar ned. Rocky-fist-in-air-moment. Hade någon frågat om jag kunde stoppa den globala uppvärmningen då hade jag svarat yes!

Så.

Så ska det kännas ibland. Och såhär ser det ut.

Left and right? Nä det här är tyska grejer serru- Links und Rechts.

Hur springer man 48 hr på löpband?

Hur springer man 48 hr på löpband?


Med mycket djeflaranamma, en bra plan, ett bra supportteam och ungefär världens hårdaste pannben gissar jag.

Idag var jag domare första 5 timmarna Kristina började sitt världsrekordförsök på 48 hr.

Min uppgift var att se henne ”hela tiden” (toabesök ok förstås) och dokumentera hur långt hon sprang varje timme. Eftersom löpbanden nollar sig när hon pausar, vilket hon enligt schema gjorde varje timme, får man räkna ihop.

Nu gick tjejen som en klocka så det var enkel matte.

Hann fråga henne lite frågor som Nina ställde i kommentarsfältet på min uppmaning som ni får ta del av här:

Favoritnäring?

Svar: Beror på- men choklad och cola är bra grejer!

Värsta dippen?

Svar: Mentalt. Och då har hon verktyg att ta till men inget hon tänker för mycket på innan.

Springer du i samma tempo eller växlar upp och ned?

Svar: Nej springer snabbare i början och sen allt långsammare.

Vad tänker du på?

Svar: Tänker inte på något ibland. Går in i en bubbla.

Vad är bästa peppen?

Svar: Beröm, vänner och schlager!

Musik- bu eller bä?

Svar: Oftast musik men ibland får det gärna vara tyst också.

På www.palten.se kan du följa hela äventyret. Jag ska gå och sova, Kristina springer vidare. Otroligt #badass. På fredag kl 12.00 sitter nya världsrekordet!

Coaching #Runnerslove-style

Coaching #Runnerslove-style


Jag har inte direkt fiskat efter adepter men några har hört av sig mailledes och nu har jag ett litet ”stall” med löpare som satsar på ultra. Jag har valt att fokusera på att hjälpa med just ultralöpning eftersom jag inte tror på att vara för spretig. Jag är inte jättebra på att coacha på att bygga styrka och springa fort på 5 km- då tipsar jag gärna om andra coacher.

Det finns så mycket att kunna, det händer så mkt inom forskning och nyckeln till att vara en bra coach tänker jag är att försöka vara bra på det man själv brinner för. Jag är ganska fiffig på att hjälpa folk gå ned i vikt (egentligen inget jag brinner för)  och hålla hälsan och så ultra förstås. Så det fokuserar jag på.

Att skicka ett träningsprogram är det lätta. Att möta en pusslig vardag, jourjobbande, stress, motivationsdippar och se helheten- hantera avvikelserna det är det som är utmaningen. Det roliga. Konsten snarare än vetenskapen. Min coaching handlar förutom själva löpningen om stöttande styrke och rörlighetsträning. Bra återhämtning. Bra kost med lite biohacking. Peppa mentalt. Stötta från höger och vänster. Ibland puffa fram, men lika ofta bromsa!

Att coacha online gör att dimensionen att se personen röra på sig försvinner. Därför blir det än viktigare att fånga upp signaler på överträning eller överbelastning i ord och siffror på återrapportering.

Gänget jag har hand om nu har fått en egen privat facebookgrupp där de också kan peppa varandra och jag snabbt kan kasta iväg en länk, pepp, fråga, tanke, tips till dem.

Utöver det spelar jag in filmer så de  får styrkeövningar, rörlighetsövningar och tips på sekvenser som kanske inte går att beskriva i ord. Detta hade aldrig blivit av utan hjälp och som tur var är Katta i krokarna där jag bor och vi har redan spelat in en film och jag ska göra manus till fler. Hon är superfiffig med kameran och kan sätta text och sånt där som är helt utopiskt för mig.

Varje månad har vi ett tema som passar för perioden- nu i november är det till exempel fettoxidation och närmre lopp blir det mer utrustning och mentala bitar.

Jag funderar på att kanske skapa en större grupp som är intresserade av kost och ultra men vi får se. Göra lite färre saker ordentligt är mitt nya mantra…

Apropå leverans så fick jag dessa idag av fina Magda. Hon har pärlat för 7000 kronor och hjälpt oss enormt med insamlingen till Panzisjukhuset för Tjejmarathon. Vi är nu ÖVER 200 000 kr. EPISKT!

Hälsa på jobbet- hållbara medarbetare

Hälsa på jobbet- hållbara medarbetare


Snart är det dags för Allt för Hälsan på Älvssjömässan. Jag ska dit och försöka sålla bland aurafoton, pulver och annat jox för att lyssna på intressanta seminarier och hitta lite ny inspiration på hälsoplanet.

Ser mycket fram emot det fokus på Friska Medarbetare som finns under årets mässa men gissar att även där kommer man få sålla för att hitta något nytt.

Det är 2014. Jag har de senaste två åren varit på flera events och föreläsningar, läst om företag, träffat företag och själv slitit hund för att lyfta frågan om medarbetarhälsa till en ny nivå.

I oktober var jag, nåja hängde utanför med barnvagnen, på Healthy Business på Nalen. Det var tredje året jag var där och tycker eventet lyft sig ett snäpp med hänsyn till fokus på sund hälsa snarare en prestationshälsa.

Grundaren av eventet heter Thomas Peterson och säger klokt att “Hälsa är inte enbart en HR-fråga, det är en ledningsfråga. Varje krona investerad i hälsa har gett oss 6 gånger pengarna tillbaka. I vårt företag kostar ohälsa oss 50 000 kr per anställd och år, och det är bra siffror. Jag tror att många företag hamnar kring 100 000 kr per anställd och år om de börjar räkna på djupet som vi gjort.”

Euro Accident där Thomas är VD har gett ut rapporten Healthy Business Report 2014 (där jag är citerad faktiskt) som är ett upprop till Sveriges arbetsgivare att ta den växande psykiska ohälsan på allvar.

Det är inte lätt. Det är en affärsplansfråga. Det är en strategi att stötta medarbetare att vara hälsosamma men de flesta företag verkar fortfarande göra tankevurpan att det handlar om friskvårdsaktiviteter.

Det är förstås enormt viktigt att den medarbetare som kommer in genom dörren har sovit bra, motionerar och håller sig frisk men om samma medarbetare inte har klart för sig varför hen gör sitt jobb, kan påverka sin arbetssituation, känner sig osäker, omotiverad, osedd och upplever ett dåligt ledarskap- ja då kommer ohälsan ändå, om än kanske lite senare för den som tar hand om sig i övrigt. Med tanke på hur allmänt accepterat den holistiska synen på hälsa är så är det ganska förvånande att många fortfarande exkluderar de faktorer som kanske faktiskt har mest påverkan på medarbetares hälsa- men även på den ekonomiska vinning som faktiskt finns i att lyfta frågan till strateginivå.

Det här missar så många. Så så många. Ta friskvårdsbidraget som exempel. På mitt företag så efterfrågas det en höjning av flera medarbetare.

Jag vill, lite provocerande,  ta bort det helt. Att betala ut x antal tusen kronor rakt av till alla medarbetare för diverse gymkort, massage etc gör ingenting i vår bransch. För det första har folk råd ändå. De där pengarna gör inte att man köper gymkortet. För det andra så kanske man blir motiverad att köpa gymkortet men du måste fertfarande ha motivationen ta dig tiden och framförallt- uppfatta att du har stöd från organisationen att faktiskt gå dit. Om inte kulturen stödjer ett aktivt liv så sponsrar du bara ett gym i ett år.

Och för det tredje: De som mår dåligt och eller de som är väldigt inaktiva och kanske väldigt överviktiga får väldigt lite hjälp av att få en generell friskvårdspeng.

För egen del så är det ju egoistiskt fantastiskt bra- jag tar de där pengarna och lägger de på sånt som jag ändå skulle göra. Men får sponsring till det. Det gör inte mitt jobb lättare, jag mår inte bättre på jobbet av det. Men tackar förstås och tar emot- på det individuella planet alltså.

Jag menar inte att friskvårdsbidraget inte gör nytta. Jag menar bara att det är väldigt underligt att företag, som oftast vill räkna hem avkastning på kostnader man har, slentrianmässigt betalar ut massor av pengar utan någon uppföljning. Jag menar att det går att göra mer för de pengarna och det krävs mer för att få till en positiv aggregerad hälsoeffekt på ett företag.

Ponera istället att varje medarbetare får en ”hälsogenomgång” varje år. Vad behöver just du? Ok du springer redan och har mycket på jobbet, lite pussligt och stressigt. Du behöver inte mer träning- du behöver kanske yoga eller mindfulness. Och får ett bidrag till det.

Samtidigt, igen, företagets kultur och organisation måste vara hälsosam. Hur? The million dollar question och det är inte alltid så att de friskaste företagen pratar hälsa hela tiden. En kultur med högt i tak, engagerat ledarskap, delaktigt medarbetarskap och sunda värderingar kan vara den friskaste organisationen. Men nyckeln för de flesta företag som kämpar med stress och psykisk ohälsa, eller den dolda ohälsan i att folk sitter hela dagarna på jobbet- är att de behöver en strategi. En hälsostrategi. I affärsplanen.

Den strategin måste anammas i såväl styrelserum, i ledningsgrupp och i fikarum.

Den löser man inte med fruktskål, stavgång och gym i huset. Även om de delarna kan vara viktiga parametrar i ett helhetstänk. Men också bara lösa delar utan något som ger ett sammanhang. Som att erbjuda medarbetare träning i anslutning till jobbet men låta de flesta jobba för mycket för att ha en sportkeps att ta sig dit.

Jag ser fram emot att jobba vidare med de här frågorna. Det händer mycket. Men det finns mycket som bara går på repeat. Det spännande är att träffa människor som tänker nytt och jobbar med hälsa som en hållbarhets- och businessfråga.

Hur är det på ditt jobb?

Bild från årets Healthy Business på Nalen

48 timmar på löpband #badass

48 timmar på löpband #badass


Genom ultralöpningen har jag träffat de mest fantastiska människor. Kristina har jag bara egentligen träffat några få ..om ens det när jag tänker efter..gånger.

Men hon verkar lita på mig för jag ska faktistk vara domare under första fem timmarna av hennes världsrekordförsök på 48 timmar på löpband.

Eftersom jag får de första fem timmarna så utgår jag ifrån att hon är pigg och pratglad. Och tänkte blogga från Actic i Kista.

Har du några frågor till Kristina? Skriv dem här så frågar jag henne! Här kan du läsa mer om Kristina.