Balans i livet #vavavoom

Jag hade som sagt ingen direkt plan för efter förlossningen i det kortsiktiga. Långsiktigt är det förstås 100 miles och massa roliga terrängutmaningar som hägrar men hur långt långt är- det får vi se. I det korta så är det att bygga styrka inifrån och ut. En stark uthållighet, förstås, lite mer fart. Tekniken tillbaka för att springa bra i terräng men det får vänta lite.

Jag ska ju gå ned några kilon mot mer ”löpvänlig vikt” men gör  även det väldigt lugnt och stabilt. Väger mig varje fredag och hittills har jag prickat -0,5 kilo varje vecka. Ni kommer knappt se något. Jag känner knappt något. Det är ingen brådis men det kommer vara klart lättare att springa upp o nedför fjäll och 16 mil med lite mindre barlast. Men just nu helammar jag och då är inte fokus på snabb viktminskning.

Det är en utmaning att få till sömnen. Lillan vaknar fyra gånger per natt men det är bara att gilla läget: lägga sig tidigt. Försöka hålla sig ”slumrande” och de morgnar jag kan sover jag en timma till för då passar det tydligen fröken att sova.

Löpmässigt är jag uppe på en mil, strax över. Jag har kört två kvalitetspass som känts helt ok.

Jag kör fortfarande lätta vikter på stången på gymet: 25 kilo i frivändningar med press nu (8 x 3 set). Undviker hopp. Tränar bålen och lite rehab för min symfys som jag gjorde illa för några månader sen.

Känner mig väldigt pigg och energisk. Jag klagade på fejan över att bebisen vaknade så ofta men det har faktiskt inte gjort mig trött. Eftersom jag är noga med kosten och inte äter massa socker utan mycket grönsaker, bra protein och bra fetter så har jag jämn energi. Har fortfarande bara behövt sova middag en endaste gång sen bebisen föddes. Somnar inte i soffan utan lägger mig vid 22 och somnar som en sten då istället.

Jag längtar till varje träningspass. Längtar till att springa längre. Fortare. Men är jättenöjd där jag är nu.

Den här veckan lutar åt att bli en riktigt bra träningsvecka:

I måndags vilade jag. I tisdags joggade jag min vanliga 40 minuters runda på morgonen och körde lite prehab efteråt. I onsdags- samma, morgontass. I torsdags sprang jag trösklar och igår fredag körde jag ett bra pass på gymet. Idag blir det lätt jogg eller promenad och imorgon fortsätter jag med att bygga upp ett långpass med lite kolhydrater innan.

Någon frågade om jag kniper med bäckenet hela tiden när jag springer och ja- i stort sett. Speciellt om jag springer utför, ökar farten eller när det är en knixig passage.

Så en sammanfattning av läget 4 månader efter förlossningen är: #VAVAVOOM

---

Kanske mer vardagsmat men jag måste ju berätta hur jag gör pajdegen som ni efterfrågat. Jag tvingade mig till att använda decilitermått idag men uj- det tog emot! Det blev nog inte exakt ändå.

Annies bättre paj

I en bunke- stjälp 1,5 dl mager kvarg och en dl äggvita eller ett ägg. En matsked rapsolja. Rör om och salta lite. Ha i en deciliter psyllumhusk eller pofiber. Sen blandar du degen med tex dinkelmjöl tills den går att platta ut.

Platta ut på bakplåtspapper i en pajform. Se till att få ca 2 centimeter kanter.

In i ugnen på 200 grader kanske 15 min.

Under tiden, i samma bunke förstås för att spara disk, rör du ihop två ägg med lite mjölk, eller keso. Riv lite spenat i bitar, skär två tomater. Hacka en lök. Ta vad du har hemma helt enkelt.

Ta ut formen ur ugnen. Strö över spenat, lök och placera ut tomaterna. Smula över ett paket mager fetaost. Häll över äggstanningen. Salta, peppra och krydda med timjan. Hyvla lite parmesan. In i ugnen igen på 200 grader i cirka 20 minuter.

KLART! GOTT! Enkelt!

---

Blev när jag nästan slumrat till med en nyammad bebis i famnen. När vädret lovar gegga och rusk. När soffan är som skönast. När man är som tröttast.

När man ändå längtar ut. För man uppskattar löpningen så enormt mycket just nu. Tar den inte för givet. Inte när man inte ”fått” springa på så länge. Inte när varje pass är en förbättring.

Inte när man har världens bästa grejer på sig. Man har någonstans att komma tillbaka in till.

Ut genom dörren. Sju minuters uppjogg med en fartökning på slutet. Pigga ben.

Anländ Råstasjön. En titt på klockan.

Plan: 3 x 10 minuter tröskel. Vad är tröskeln? Ingen aning, jag har inte sprungit trösklar på evigheter men försökta zooma in rätt känsla och kikade på klockan regelbundet.

Två klafsiga varv. Rakt igenom pölarna. Steget kändes bra. Man ska inte springa fortare än ens änglar flyger. I mitt fall handlar det om att få till att knipa med bäckenbotten utan att spänna händerna (??) och tårna (??) som jag kommit på att jag gör. Och inte stänga av djupandningen.

3 gånger 10 minuter i 4:40-4:55fart. Med två minuters gåvila emellan. Inte jättefort. Men väldigt bra för att vara första tröskelpasset på, vadå typ 10 månader? På slutet flög snoret, pannbandet åkte bak och jag tappade nog höften lite men uj jag var starkast i världen just då. Och när jag saktar ned. Rocky-fist-in-air-moment. Hade någon frågat om jag kunde stoppa den globala uppvärmningen då hade jag svarat yes!

Så.

Så ska det kännas ibland. Och såhär ser det ut.

Left and right? Nä det här är tyska grejer serru- Links und Rechts.

---

Med mycket djeflaranamma, en bra plan, ett bra supportteam och ungefär världens hårdaste pannben gissar jag.

Idag var jag domare första 5 timmarna Kristina började sitt världsrekordförsök på 48 hr.

Min uppgift var att se henne ”hela tiden” (toabesök ok förstås) och dokumentera hur långt hon sprang varje timme. Eftersom löpbanden nollar sig när hon pausar, vilket hon enligt schema gjorde varje timme, får man räkna ihop.

Nu gick tjejen som en klocka så det var enkel matte.

Hann fråga henne lite frågor som Nina ställde i kommentarsfältet på min uppmaning som ni får ta del av här:

Favoritnäring?

Svar: Beror på- men choklad och cola är bra grejer!

Värsta dippen?

Svar: Mentalt. Och då har hon verktyg att ta till men inget hon tänker för mycket på innan.

Springer du i samma tempo eller växlar upp och ned?

Svar: Nej springer snabbare i början och sen allt långsammare.

Vad tänker du på?

Svar: Tänker inte på något ibland. Går in i en bubbla.

Vad är bästa peppen?

Svar: Beröm, vänner och schlager!

Musik- bu eller bä?

Svar: Oftast musik men ibland får det gärna vara tyst också.

På www.palten.se kan du följa hela äventyret. Jag ska gå och sova, Kristina springer vidare. Otroligt #badass. På fredag kl 12.00 sitter nya världsrekordet!

---

Jag har inte direkt fiskat efter adepter men några har hört av sig mailledes och nu har jag ett litet ”stall” med löpare som satsar på ultra. Jag har valt att fokusera på att hjälpa med just ultralöpning eftersom jag inte tror på att vara för spretig. Jag är inte jättebra på att coacha på att bygga styrka och springa fort på 5 km- då tipsar jag gärna om andra coacher.

Det finns så mycket att kunna, det händer så mkt inom forskning och nyckeln till att vara en bra coach tänker jag är att försöka vara bra på det man själv brinner för. Jag är ganska fiffig på att hjälpa folk gå ned i vikt (egentligen inget jag brinner för)  och hålla hälsan och så ultra förstås. Så det fokuserar jag på.

Att skicka ett träningsprogram är det lätta. Att möta en pusslig vardag, jourjobbande, stress, motivationsdippar och se helheten- hantera avvikelserna det är det som är utmaningen. Det roliga. Konsten snarare än vetenskapen. Min coaching handlar förutom själva löpningen om stöttande styrke och rörlighetsträning. Bra återhämtning. Bra kost med lite biohacking. Peppa mentalt. Stötta från höger och vänster. Ibland puffa fram, men lika ofta bromsa!

Att coacha online gör att dimensionen att se personen röra på sig försvinner. Därför blir det än viktigare att fånga upp signaler på överträning eller överbelastning i ord och siffror på återrapportering.

Gänget jag har hand om nu har fått en egen privat facebookgrupp där de också kan peppa varandra och jag snabbt kan kasta iväg en länk, pepp, fråga, tanke, tips till dem.

Utöver det spelar jag in filmer så de  får styrkeövningar, rörlighetsövningar och tips på sekvenser som kanske inte går att beskriva i ord. Detta hade aldrig blivit av utan hjälp och som tur var är Katta i krokarna där jag bor och vi har redan spelat in en film och jag ska göra manus till fler. Hon är superfiffig med kameran och kan sätta text och sånt där som är helt utopiskt för mig.

Varje månad har vi ett tema som passar för perioden- nu i november är det till exempel fettoxidation och närmre lopp blir det mer utrustning och mentala bitar.

Jag funderar på att kanske skapa en större grupp som är intresserade av kost och ultra men vi får se. Göra lite färre saker ordentligt är mitt nya mantra…

Apropå leverans så fick jag dessa idag av fina Magda. Hon har pärlat för 7000 kronor och hjälpt oss enormt med insamlingen till Panzisjukhuset för Tjejmarathon. Vi är nu ÖVER 200 000 kr. EPISKT!

---