Nåja, där tog man kanske i lite (har ju också ett förflutet i kvällspressen). Men fick en puss av en närstående ung dam, och den tog hårt. Den unga damen hade varit hemma ett par dagar från dagis med, för att citera en närliggande blogg, ”ebolahosta”, och floder av snor. Snor, har jag f ö lärt mig i senaste numret av Illustrerad Vetenskap, är ett slags kroppsligt försvar och inte bara något naturen har skapat för att stämma människorna till ödmjukhet. Snoret är den flod av slem som kroppen producerar för att skölja bort bakterier och annan skit som bosatt sig näsgångarna. Ungefär som regnen i Queensland i Australien. Där Queensländarna då nyligen for iväg med störtfloden till andra delstater som vore de ett gäng bakterier i mina näsgångar. Inga jämförelser i övrigt. Sa jag att jag har feber också?
Det var egentligen inget märkvärdigt. Kom bara hem efter ett långpass och så kom den unga damen och ville ge en godnattpuss, och man är ju inte den som är den. Även om kroppen väl var just i det där skeedet då den borde lassa in en massa näring omedelbart, ja just precis i det där ögonblicket då immunförsvaret saggade till för ett ögonblick och ställde sig aningens lite på glänt. Liksom pustade ut. Just då pustade dottern in.
Det var för fem dagar sedan. I helgen tyckte jag det räckte. Tänkte, nu gör jag en ”Claes”. Återigen efter exempel från närliggande blogg. Alltså, nu räcker det med hosta och slem. Nu springer jag bort skiten. Inget ont i halsen i alla fall. Kusten fri.
Så ut och sprang lugnt och stilla, solen sken och fåglarna kvittrade och snart är det banne mig vår, och satte då och då ett finger mot ena näsborren och tröck ut i den andra för en formidabel ”queensland” … nu då alltså ett nymyntat uttryck för grov slemflod … och benen kändes helt ok och lungorna med och det var väl bara den där isvinden över Gärdet som tog ner humöret lite …. klockade in på 17 km … och sen snabbt ner på Ömalms IP för skridskoåkning med fyraårig snart femårig son som börjat skära is lite grann som Foppa … han körde rakt in i klubba och välte en sjuåring .. gjorde sen själv piruett och föll som en (liten) fura … kolla pappa han ramla … high five naturligtvis … och sen kycklingkorv på grillen … vet inte riktigt vad den där kycklingkorven smakade men inte var det kyckling … mer som något man sopat upp från kycklingkyckleriets golv … som sonen så träffande utryckte det ”vågar kycklingarna verkligen bli uppätna pappa” … kanske läge bli vegeterian … hur som helst och i alla fall … nästa dag kliade det i halsen igen och snoken droppade vidare och kanske blir man klokare med åren … även om jag inte sett några tecken på det än, och det kan man ju tycka att jag borde vid det här laget … men nu vilar jag i alla fall till 100 procent och har väldigt modesta ambitioner vad gäller kommande mara i Barcelona 5 mars … det blir turistlöpning … Corriere de la Turistico … bryna i solen och softa på cityplayan efteråt och begrunda löparlivet över en paella … och aldrig mera kycklingkorv och aldrig mera springa förkyld … i alla fall aldrig mera kycklingkorv … förkylning på spanska heter f ö Resfriado … om vi av en tillfällighet ses i Barca och näsan fortfarande droppar … så kan det ju vara kul att veta,
Salud! … prosit, på spanska, kan ju också vara nyttig vetskap …
Bild, blöta i Queensland … har i alla fall ingen orm i näsan… (positivt!)
… ögonlock av den här typen …. 
