This one is for me

Så. Min 28 dagarsutmaning är egentligen är en utmaning varje damn dag men jag gör en ”utmaning” för att lägga lite mer fokus på det under några veckor för att få till nya eller bättre vanor. För vi är vanemänniskor. Du gör förmodligen mycket samma sak dag ut och dag in och vissa saker och rörelser är fantastiska och andra är mindre bra. Vissa skulle må bra av att varieras. Det handlar om både tankar och handlingar och för att göra det greppbart kan man kanske ta 3-5 saker varje vecka att ändra. Kanske är det en tanke du tänker ofta som ska ändras. Kanske något du äter eller gör. Eller inte gör men önskar du gjorde.

Vi gör så många val varje dag. Mer eller mindre medvetna. Så den här månaden handlar om att välja det goda valet i valet.

Till exempel. Du ska gå och lägga dig. När och hur går att göra annorlunda. Tidigare och utan telefon i sängen är till exempel två val du kan göra utan att du ändrar att du går och lägger dig.

Lunch ska du äta. Vad och hur du äter blir något du kan förändra där och då utan att det tar någon extra tid.

Så några val blir helt enkelt att förändra hur vi gör saker. Andra val kan vara att välja att lägga till eller ta bort en aktivitet. Lägga till 10 minuter på golvet varje kväll. Med andning och eller rörlighet. Eller ta bort att göra något. Ta bort är ofta svårt. Jag kommer inte på något spontant här nu men kanske ta bort att titta på Twitter eller FB under en viss del av dagen? Ta bort att titta på ett tv-program för att ligga och andas eller läsa en bok istället? En start kan vara något som du inte egentligen gillar att göra eller som inte ger dig något i form av glädje eller välmående.

För oss som är typ-A människor kan det nog vara sundare att arbeta med en intention att sätta det som ger mest hälsa först i varje val och ha det som måttstock. Som imorse: Jag har haft en stökig varannan-timme-natt och att springa en timme skulle vara ganska ohälsosamt. Så jag valde att vila 30 minuter till och sticka ut 20 minuter. Tufft för en prestationsdriven person men så skönt efteråt.

Jag tycker det här känns väldigt spännande att jobba med en månad. Svårare än att säga att man ska träna si och så mycket eller inte äta godis. Många små goda val över 4 veckor kommer göra enorm skillnad. Testa!

Bild: Etsy.com

---

Lärande alltså. Frustrerande. Ju mer man undersöker och utbildar sig, desto mer lär man sig att man inte vet så mycket. Det gäller att ta det med ro,våga använda det man lärt sig och tåga med nyfikenhet genom livet.

I helgen har jag haft den stora äran att lära av Linus Johansson, som grundat Soma Move med Cecilia Gustavsson. SomaMove Function är inte att lära sig instruera Soma, utan förstå hur rörelserna kan användas för att ”hela” och stötta en kropp i obalans.

Du bör ha god kunskap om anatomi och fysiologi för att kunna ta till dig de här kursen ordentligt, även om du nog skulle ha två fantastiska dagar oavsett bakgrund! VI var första gruppen som gick och jag kan varmt rekommendera den till dig som arbetar som PT, sjukgymnast, yogalärare osv.

Såhär står det på hemsidan:

Utbildningen ger dig:

• Förståelsen för den mänskliga kroppens konstitution som en enhet.

• Förståelsen för kopplingen mellan rörelse och känslor.

• Förståelsen för andningens betydelse för rörelse.

• Underlag för att lära dig se den mänskliga kroppen i rörelse och arbeta mot att skapa en ökad balans och funktion.

• Postural rörelseanalys och avläsning.

• System för att bygga rörelseprogram för nedsatt rörlighet och funktion, där rätt utvalda rörelser i harmoni med andningen skapar det perfekta flödet.

• En stor övningsbank med SomaMove®-rörelser.

Det har varit enormt lärorikt. Jag har fått med mig så mycket. Vi föds som rörliga mjuka personer i balans och så kommer livet och tjong så händer det grejer. All rörelse vi gör kan ge obalans och skador. Men rörelse är också nyckeln till att återfå balans och läka. Vi har klämt och känt och frågat och funderat och skrattat väldigt mycket.

Jag är än mer övertygad om att Soma kommer vara ett koncept jag ska jobba vidare med och Linus approach till kroppen i rörelse klingar bra med min.

Just nu instruerar jag ju inte klasser regelbundet så kommer inte skaffa min licens för Soma Move och Mind ännu men när jag börjar jobba igen så är det det första på listan. Nu ska jag plugga vidare om bindväven och testa grejer på mina adepter!

---

---

Igår var jag på ett mingel för kvinnor i träningsbranschen. Jag har inte varit med tidigare och det var flera namn som fick ansikten igår. Jättekul. Tack till Mela och Sofia på Träningsevent som tog hand om oss på sitt nya kontor i Sickla.

Förutom att mingla så hann vi diskutera flera saker. Lofsangruppen med Rebecka och Lovisa berättade om utmaningar med att skapa en app- väldigt intressant att höra och även om hur Lofsangruppen jobbar med sin PT-onlinesatsning.

Jag pratade om ”strategiskt hälsoarbete” och belyste de utmaningar företag står inför och ofta inte fattar hur de ska närma sig. Det finns mycket jobb där att göra och jag gav min syn på hur man kan tänka som potentiell leverantör till ett företag som vill ha hjälp med hälsoinsatser. Det blir lätt lite tokigt ibland.

Det var en varm stämning. Sådär som det blir när man ses på riktigt och inte bara hörs via tangenter och skärmar. Det är så så viktigt att se till att få såna möten för dimensionen att mötas på riktigt och se i ögon skapar mycket mer gemenskap, inspiration och hjälpsamhet än att bara länka och gilla och säga heja. Jag vet jag säger ”heja” jämt. Solly.

Jag är så tacksam för mina sisters. Rent genetiskt har jag världens bästa lillasyster men det slutar inte där. Begreppet sisters använde jag mest när jag bodde i Australien. Jag har sister Simone som jag brukade spela gitarr och surfa med sister Claire som när shit hit the fan kom farande till Sverige och fick haka på upp till Jämtland och helt osvenskt satt och svor och rökte rullcigg och drack öl före tolv på stranden i Ottsjö och grät över olycklig kärlek. Sister Jacqui som har fått ett fantastiskt jobb och hjälper bevara Australiens kuster och naturen där. Hon och jag läste en intensiv kurs i Coffs Harbour på Australiens östkust, sov i hennes folkabuss och berättade allt för varandra. Sister Renee som nu bor i Brisbane. Med fler.

Det är för alltid mina sisters även om vi inte ses så mycket nu direkt.

Men jag har sisters härhemma också och det här inlägget skulle bli spaltmeter långt om jag skulle nämna alla. Mina fina vänner. Systrar är de som lyfter mig och hoppas hoppas hoppas jag, jag också lyfter lite eller iallafall inte gör ledsna :). En del känner jag just via bloggen. En del känner jag sen jag var liten, de vet knappt att jag bloggar. En del har jag nyss träffat men kliver liksom in i ens liv som en kär vän direkt. Sen att hon är tvilling till stjärntecknet också precis som jag gör ju kanske att man klickar än mer. Systrar är liksom de man växer när man träffar. Som man träffar och blir lite mer efteråt. Ett sånt möte hade iag idag också.

Lycky me.

Lucky lucky me tänkte jag idag när jag fick bonushämta min stora tjej på dagis och se den där helt obeskrivliga glädjen när lillasyster ser storasyster och tvärtom.

Sen har jag ju väldigt fina grabbpolare också och en av dem får jag hänga med hela helgen på en kurs för en annan grym kille.

Lyckos mig alltså.

Bild: geniousquotes.net

---

..låter inte så gott eller?

Det är grundingredienserna i en av mina favoritvegorätter- Kitchari.

Det lagade jag inte häromdagen men jag använde mungbönor ändå.

De är ganska näringstäta och väldigt goda tycker jag. Jag blötlade dem först över natten, kokade dem sen i cirka en kvart där jag lade i råris sista tio minuterna. Sen fräste jag lite lök och paprika (ha gärna i morot och broccoli också) med rapsolja, gurkmeja, chiliflakes, peppar, curry och timjan. Stjälpte i riset och bönorna och vände runt några minuter.

Klart att servera för en väldigt enkel, god och nyttig måltid!

---