Stor helg, stor vecka, stor månad, stort halvår

Klockan 06.30 ringde klockan och jag vaknade utsövd! Att natta över hos Ewa i Wik var ett smart drag istället för att åka fram och tillbaka till Stockholm efter gårdagens jobb.

Gjorde mackor till vår sistelöpare Henrik och de som skulle stå vid sista stationen som är lite otillgänglig. Packade in det sista till vätskestationerna och så åkte vi till starten.

Det var magiskt att se alla dyka upp. Det blir så verkligt! 6 månaders pyssel, knåp, planerande, mailande, kontakter och planering av logistiken ska helt plötsligt genomföras. Att möta alla modiga löpare- för vår Tjejmarabana är minsann ingen lätt utmaning- är magiskt!

Att briefa funktionärer som ställer upp utan minsta ersättning och jobbar hela dagen- lika häftigt det!

Att få starta iväg 58 löpare i strålande sol på sitt eget lopp- ja haja det liksom.

Jag och Nicke roddade vätskestation tre och satte upp målet innan vi mötte upp många löpare vid Friskis o Svettis i Älmsta där man körde ett spinningpass utomhus. Vilken pepp det blev- så fort en löpare kom springande satte sig alla upp och klappade- gåshud! Kavlade lite ben med min superkavel från Casall.

Sen gav vi oss av för att göra det som känns viktigast på hela loppet- peppa löparna längs vägen och då speciellt ute på klipporna. Förra året lindade jag en fot där ute så vi var utrustade med lindor och flög fort igenom skogen ut. Där hann vi bjuda på lakrits och heja tills vår stjärna till sistelöpare Henrik kom tassande. Då rusade vi tillbaks till bilen och åkte till vätskestation tre för att heja vidare och se att allt var ok där.

Efter ett litet missförstånd kunde vi ta oss mot mål där vi hade 16 löpare kvar att vänta in. Min syster och Hungerprojekt-crewet hade gjort ett kanonjobb där- inget att oroa sig över!

Eric och Magda som var vår sjukvårdare och läkare hade superkoll hela loppet. Endast 4 behövde bryta och det var väldigt vettiga anledningar. Tråkigt men en så här varm dag och med så tuff terräng är det sånt som händer!

Bike and hike ställde upp som funktionärer, Coynthas Göran fotade i år igen (ser så fram emot att få se!) Maria; Paulina och Linda tog hand om vätskestaton 3 i säkert 5 timmar. Många fler hjälpte till längs vägen!

Våra sponsorer- Coop, Enervit NEH, Persgården med flera har möjliggört att vi kommer kunna ge nästan hela anmälningsavgiften till insamlingen då vi sparat in på så mycket kostnader. Det gör så mycket och det är precis så som Tjejmarathon ska funka!

Jag önskar att jag kunde på något sätt dela känslan av att se löparna komma in mot målet med händerna sträcka i skyn med en fart och energi de inte trodde de hade kvar och gå i mål med världens största leende. Det är helt helt magiskt. Det är så fantastiskt och det är liksom ett firande av styrkan i kroppen!

Självklart springer några fel- årets distansrekord går till Coyntha på cirka 56 kilometer! Förra äret sprangs det dock betydligt längre. Så kan det gå! Det är Tjejmarathon, det är Roslagsleden!

Jag höll ihop rätt bra hela dagen men när ”min” Ingrid gick i mål då brast det lite och tårarna kom.

Sitter i bilen hem genom ett soligt Roslagen i solnedgång. Det är så vackert och jag är så lycklig. SÅ tacksam också för min underbara bästa support Nicke som varit min högra hand, lånar ut sin lägenhet till Madde och David, är helt grym på att fatta vad som ska göras och hjälper mig med alla grejer när vi kommer hem.

Allt har gått så fantastiskt bra i år igen. Insamligen tickar på bra och fortsätter förstås!

Om ni vill få en uppfattning om hur man gör ett riktigt snyggt Tjejmarathon, med lite kämpa, humor, felspring, kilometer för sina sponsorer- ja kika då in här på de här underbara tjejerna! Tack!

Och TACK alla igen- ingen nämd ingen glömd- för att ni gjorde årets lopp möjligt!

Jag är så enormt impad och stolt över alla löparna- ni rockar VAVAVOOM hela bunten. Många hade rest långt och det var en varm tuff dag- HEJA er!

Och mina funktionärer- ALLA som ställde upp idag och åkte fram och tillbaka, bar och släpade och tog emot mina kryptiska sms och instruxer vid starten- himmel så bra ni är.

Tjejmarathon är något vi gör tillsammans. Alla som väljer att vara med. Alla ska ha tack idag!

TACK!

---

Uj vad sömnig och seg jag var innan jag stack iväg.

Men så fort jag och mina Inov-8 mötte terräng så var jag pigg igen. Gott om tid och 25 kilometer underbar Roslagsled framför mig.

Innan dess hade vi storhandlat- två stora tunga kundvagnar med mat till vätskestationerna.

Nu hade vi lagt upp snitslingen så att Nicke släpptes vid 15 km, Madde vid starten, jag tog bilen till 30 km. Madde sprang till 15 och blev upplockad, Nicke sprang från 15-30 och tog sen min bil och körde till målet där jag skulle dyka upp senare.

Det här loppet är logistik, logistik och logistik. OCh säkerhet.

Och lerigt. Geggigt. Rotigt. Stenigt. Grusigt. Och magiskt vackert. Fick några timmar för mig själv ute i naturen, plaska lite saltvatten och hoppa på klipporna. Som ny!

25 kilometer energi rätt in i själen.

Nu börjar klockan bli sen och imorgon är en lång fantastisk dag med ett viktigt pussel att lägga.

Jag är taggad! HÄR är bästa insamlingen.

---

-att vi fick handla mat till hela loppet på Coop Forum Häggvik! Tack till tusen!

-av att insamlingen tar fart- många bäckar små och 22 tkr syns ännu inte så vi är över 70 000 kr strecket- VAVAVOOM!

-att jag tar en stund och inser hur coolt detta är. Att VI och då menar jag ALLA som är delaktiga, gör detta. Att det faktiskt är rätt häftigt. Fattar ni? Två tjejer som drar igång ett lopp som är en logistisk utmaning av kaliber och dessutom under två år får in över 200 000 kr till välgörenhet och dessutom är detta ett lopp där folk sparkar jante all världens väg och slår distansrekord om och om igen! Det är så häftigt!

– all fin uppmärksamhet vi får.. All media som förhoppningsvis genererar mer pengar till insamlingen. Det är vårt huvudmål. Som här.

Jag kommer inte hinna träna inför Vansbro Halv IM men gissar att allas insatser imorgon ger mig energi att klara loppet bättre än om jag tragglat sadeltid. Det här är något av det största och viktigaste jag gör.

Om en stund skuttar jag rätt ut i skogen för att snitsla 25 km av banan!

Ha en fin fredag!

---

E är hos pappa denna vecka men jag är mamma för det. Hon fyller 4 år och det här med kalas är väldigt viktigt! Idag hade jag lovat att hennes avdelning, knyttarna, skulle få komma hem på kalas till oss på förmiddagen innan deras lunch. Därtill försöker jag gå på semester från hälsochefsjobbet och rodda med Tjejmarathon. Spretigt. Mycket. Som vanligt. Ingen fara!

Jag började det hela med att sova i 8 timmar.Vaknade kl 7 och tog på mig träningskläder och tog en jogg runt sjöarna. Känslan i kroppen är som den ska vara- vill bara fortsätta springa. Hur pigg som helst.

Väl hemma äter jag en bra frukost som i mitt fall är mycket protein och bra fetter.

Sen bakade jag scones till knattarna- med havregryn, dinkelmjöl, rapsolja- allt ekologiskt. Ritade en ”hoppa hage” från stigen nedför berget där jag visste att de skulle komma upp. Dukade ute i parken, kokade kaffe, blandade saft.

Hade gott om tid, svarade mail. Tog hand om 6 stycken underbara små 3-4 åringar som fikade och lekte och sjöng ja må ho leva för min lilla trotsunge som höll för öronen… Vinkade hejdå. Dukade undan och gör en lunch med mycket grönsaker och svarar på mail på fyra olika mailadresser.

Snart dags att åka till jobbet och ta ett sista jobbmöte, packa bilen med goodiebags, Enervitprodukter och sen fortsätta jobba med Tjejmaran samtidigt som jag förbereder lite inför E’s andra kalas som är på söndag, dagen efter loppet. Samtidigt som jag svarar på lite jobbmailen och gör en lista över allt jag behöver jobba med under semestern.

Det är alltid fullt ös i mitt liv. Men samtidigt är det väldigt lugnt. Imorgon ser jag fram emot kanske tre timmar löpning i vacker terräng nära havet och det laddar hela kroppen ända från tårna.

Hur orkar du – frågar folk ofta. Att orka tycker jag låter som att man gör något man inte får energi av. Gör man sånt och äter man sånt som ger energi och näring så ”orkar” man hur mycket som helst. Eller man VILL göra en massa saker. Men om jag måste ge mina 5 bästa tips så är det:

1) sömn

2) röra sig ute i naturen

3) spenat

4) perspektiv-shit så bra jag har det!

5) omge dig med de bästa människorna. VI är 6 miljarder här på jorden, jag väljer in de som ger mig energi och resten får faktiskt vara.

Här ser ni förresten Hungerprojektets pressmeddelande.

Nu kör vi!

---

Det var faktiskt andra gången jag och Luca släpade iväg hans kamerautrustning med en sorts fristående stor blixt längs vattnet vid Alvik. Förra gången fotades jag för Runners World men idag var det en annan grej ni får se senare.

Jag är ju som bekant inte så bevandrad med smink och hår men Marie på redaktionen gick lös på mina strån och nylle med diverse pytsar och jag gick från trollet Plupp (eller en blond version av han som sjunger i Prodigy) till en Annie som såg ut att ha mycket mer hår än jag egentligen har.

På redaktionen jobbades det för fullt men vi hann ändå prata lite och det är alltid lika kul att hälsa på dem. Jag undrar om jag inte ska åka dit varje morgon och bli sminkad och piffad framöver medan jag läser en tidning och dricker kaffe?

Hann även krama om Stefan på Runners World och tacka för att de stöttar Tjejmarathon i år med att lotta ut prenumerationer.

Bilderna hoppas jag få ta del av snart. Känns som jag både tränat styrka, löpning och yoga under den här förmiddagen!

---