Skogsträning i Finnmarken

Då var fem dagar i Stockholm till ända och jag har rest västerut mot Ludvika, eller Norhyttan mer exakt. Har varit några fina dagar i storstan. Saknar hänget på Lisas och alla träningskompisar och träningsmöjligheter.

Under veckan har kroppen helrenoverats på Access Rehab med både naprapati och massage. Cykeln har även den fått förstklassig service och har helrenoverats hos Cykelcity som slitit sitt hår för att hinna få klart cykeln till avresan. Jag har även gjort styrka- och rörlighetstester på 1080LAB. Hur det gick kommer mer om i ett senare inlägg…

Jag har sovit hos Mikaela Persson och Tobias Höglin och det är verkligen guld värt att jag får komma och bo hos dem! Med mig kom en hel del packning eftersom jag varit på resande fot i inte mindre än 9 veckor så det blev en härlig röra av triprylar hemma hos dem, som ju också är triathleter. Skönt att fortsätta ha träningskompisar runt om sig dag som natt ett par dagar till:).

Veckan har har tillägnats återhämtning med mycket lugn träning, något jag tycker är riktigt tråkigt. Blir lite lätt deppig och oproduktiv när jag inte tränar i normal dos. Att det ska vara så svårt att koppla av och koppla bort!

Nu är jag iallafall på plats i lugna Norhyttan. Här är allt sig likt! Igår åkte jag in till stan för att vara med på Ludvika SS simträning. Jag fick reda på att det var långlaktat (8*200 m atart från pall) som gällde och tänkte väl att det skulle vara ok så här en vecka efter tävlingen. Mina tider avslöjade dock något annat och kroppen kändes som en påse sten.

Idag rullade jag lite på cykeln och har påbörjat några restaureringsprojekt med lite möbler som jag rotat fram inne i skrymslena i uthusen här på gården. Det är verkligen terapi! Slipa, putsa, måla och spika samtidigt som tankarna försvinner iväg någonstans. Två fina veckor har jag i Norhyttan så det blir mycket tid att måla och greja på gården och i mitt lilla hus.

Nu har jag landat och laddat om och

 nu är jag trött på att träna lite och lätt.

Nästa tävling blir Ludvika stadslopp den 31 maj (10 km löpning) som ligger med i schemat som ett litet test över löpformen. Det var flera år sedan jag sprang 10 km så det ska bli spännande att se om tiden kan ha blivit bättre. Nästa triathlontävling blir SM i Motala i slutet av juni så nästa träningsblock blir fokuserat mot den tävlingen.

Imorgon drar det igång, äntligen börjar nästa träningsblock!

Cykeln och cykelväskan som har följt mig i 9 veckor på resande fot. En härlig inredningsdetalj för de som jag sover hos. Cykelväskan från Evoc finns att köpa på Cykelcity. Den är mjuk men överraskande bra och allt går i den! Aldrig några problem att få i sina saker.

Stockholm visade upp sig från sin finaste sida…lagom till att jag skulle åka till Dalarna.

Simgänget i LSS som fått armband från Glen Christiansen.

Är det konstigt att man längtar hem ibland?

Redcord i gamla stallet.

Cykling i solskenet med nya hjälmen från POC. Cool va!

---

Håll i er, här kommer race reporten för helgens tävling och den 4:e och sista grenen i triathlon-bortförklaringar, eller åtminstone ett försök till….

Så var säsongens andra tävling på halvironmandistans gjord. Denna gång var det på Mallorca, samma tävling jag körde i fjol.

Känslan upp till tävlingen och på tävlingsdagen var fantastisk. Jag var glad och skönt pirrig och kände mig taggad och i form. Hela tävlingen är väldigt mäktig, det är världens största halvironman med 3500 startande och banan är otroligt vacker och utmanande. Kom på mig att jag gick pch sjöng och log för mig själv när jag gick och fixade det sista i växlingsområdet och hejade på folk man kände. Kanske behöver jag ha större arrangemang för att tagga till ordentligt? På Playitas två veckor innan, med 400 startande, var jag ju inte ett dugg taggad eller glad.

Eftersom jag körde i proffsklass startade vi 3 min före alla andra damer. Simningen gick bra och jag hänger med klungan bra, gjorde en dum omplacering och fick lite stryk för det och blev TOTALT översimmad (helt rätt eftersom jag korkat korsade fältet framför alla). Hamnade därefter sist i klungan men kunde ligga med hysat lätt (bara jag fokuserade på att slappna av, herregud jag måste lära mig att inte spänna mig och stressa i vattnet!). Simningen avklarad på 26:03. Växlingen blev återigen en pinsam historia. Fan, att jag inte lyckas skynda mig! Jag blir så otroligt fumlig när jag ska stressa på.

Ut på cyklingen och kedjan hoppar av i de första två farthindren som ligger i vägen kedjan hoppar på igen men strular lite. Effektmätaren visar varken watt eller kadens. Resonerar som så att det inte är någon idé att vänta på att få en bra känsla så jag köttar på från början. Cykling känns ju sällan bra. Lyckas får effektmätaren att hoppa igång en bit innan Lluc-stigningen. Sannolikt är det alla andra wattmätare som stört signalen för jag får hela tiden meddelande om att det finns flera kraftmätare i närheten. Dundrar på och det känns faktiskt bra. Inte en tjej i syne! 

Tills jag efter halva stigningen märker att framhjulet kränger: PUNKA!

Stannar och trycker i pit stop och det känns som hela världen cyklar förbi. Säger hej till Jessen som trampar förbi och undra vad som står på. Är nu riktigt förbannad. Det här var jag inte inställd på till skillnad från Fuerte där jag VILLE få punka. Bara kötta vidare. Tog ikapp tre tjejer på vägen ned.

Banan var lite omlagd till mindre, knixigare och framförallt vägar med urusel asfalt så efter Lluc var det ett riktigt utmanande parti. Hade precis kommit in i pace då jag känner att luften är slut i framhjulet IGEN! Typiskt. 

Stannar för andra gången och tar i det lilla som är kvar av foamet och en kolsyrepatron. Ber till gud att det ska hålla 4 mil till. 

Det gjorde det! Lite svampigt sista 2 milen men till T2 kom jag. 2:50 visade Garminklockan men totaltiden med stopp var 2:55. Helt ok för att vara mig och punkor eller ej hade inte gjort någon skillnad i placering i proklassen. 

Nu var det bara att kuta. Hade längtat efter det. Trodde jag skulle ha fina ben och flyga fram-det gjorde jag inte. Lade mig i 4:30-pace och tänkte att jag snart skulle öka. Blidde inget med det. Sista varvet när jag sprungit förbi Jessen, men blev omsprungen av Ulrika Eriksson, var en varm och långsam historia. Vätskestationerna var alldeles för långt från varandra och det var svårt att få i sig med så många medtävlanden som konkurrerade om muggar och svamparna…och ingen is!? Gjorde det bästa av löpningen men 1:35 på halvmaran är jag inget annat än besviken över. But that’s life! 

I det stora hela är jag väldigt nöjd, 5:03 blev tiden. Målet med tävlingen var att hitta en bra känsla igen och känna mig trygg i cyklingen. Jag gjorde också 1 min bättre simtid, 2 min bättre cykeltid trots punkor och långsammare bana, ungefär samma löpning och i det stora hela 3 min bättre tid än förra året bevisar ju att det går små, små steg framåt iallafall. 

Beklagade mig efteråt att jag är så sjukt långt efter toppen. Det är pinsamt långt efter då Lisa Hütthaler som vann gick imål på 4:25 (snabbare än Marcus Hultgren liksom). Men som coach Björn sa till mig; ”man måste ju börja någonstans” och nu har jag börjat.

Jag och Cecilia Jessen är glada innan start. Träffade på Lennart From och hans dotter Anna från Ludvika som kom för att heja. Superkul! Båda är starka cyklister och Anna spöade mig i höstas på MTB-loppet Satmaran i Ludvika. 

Ut från T1 med Cervélon och min snabba tävlingsdräkt från Fusion. 

Varm och långsam löpning men med förstklassig hejarklack bådr från Ludvika och deltagarna på TriMallorca/Team Snabbare gick det ändå ok.

---

Så var det dagen före julafton igen. Imorgon smäller det! Julafton är Ironman 70.3 Mallorca denna gång. Idag har vi deltagit på pre race möte som är obligatoriskt för alla proffs samt checkat in cykel och alla grejer. Allt är färdigtränat och testat så nu återstår bara att vila och äta den sista måltiden. Till kvällsmat blir det hotellets buffé, ett säkert kort med mycket grönt och bra proteinkälla. Försöker att undvika rött kött ett par dagar innan för att skona magen. Det funkar bra för mig (peppar, peppar).

Allt känns bra och normalt. Nu är det bara att köra sitt bästa.

Har skrivit lite mer om mina förberedelser på min nya Teamblogg för Cykelcity där jag, Pontus Lindberg och George Bjälkemo bloggar. Bloggen hittar ni här.

En intervju om förberedelserna hittar ni här.

Här kommer lite bilder från dagen:

Så här ser nya dräkten från Fusion ut. Extra aero med ärmar och tyget har avkylande egenskaper så även om det blir varmt imorgon kommer jag klara mig fint. Cervélon från Cykelcity är redo också!

Morgonen började med jogg i 30 min. Kändis-spottade flera pros som gjord samma sak. Funderade på hur i helskotta mitt 5:30-pace skulle kunna minskas med hela 1 min/km imorgon…i 21 km!? Det verkar jobbigt. 

De två svenska proffstjejerna kollar läget inför pre race möte på stranden och pastapartyt.

J

ag och min ”mentala coach”  och nyblivna proffset Marcus Hultgren checkar in växlingsområdet. Kolla in hans nya hemsida marcushultgren.se.

Det manliga proffsfältets andra svensk är Fredrik Carlén som blivit seedad som en av favoriterna tillsammans med Eeneko Llanos och Andreas Raelert. Extra fin plats i växlingsområdet och allt. Jag känner mig glad o hedrad att jag fick hänga lite med Fredrik idag;). Go go go och gör våra landsmän stolta!

I race-magasinet dök den här mannen upp! Patrik Nilsson och rumskompis från Fuerteventura aka ”rismannen” (han äter bara ris).

Jag och Cecilia rekar banan. 

---

Gårdagens happening här på TriMallorca med Team snabbare var Björnjakten eller ”alla mot Björn” som vi initialt kallde det. Det skulle visa sig att det knappast var vi som jagade Björn, snarare tvärt om. Vi körde på en rundbana på ca 2 km mellan två rondeller borta i Pollenca. Det gick till så att Lag Björnen (endast Björn) startade i ena rondellen och Lag alla (alla andra) startade i andra rondellen. Lag alla startade sedan en och en, körde ett varv och växlade till nästa man. Björnen dunkade på solo. Det var ju inte vilken Björn som helst, utan världens bästa Björn, Björn Andersson.  Han har vunnit Wildflower, flera 70.3:or och hur många SM guld han har i alla distanser kan jag knappt räkna till. 

Jag startade först. Efter inte så lång sträcka ser jag Björnjäveln komma dundrande i motsatt riktning.

”Shit, är han reeedan här, han måste ha tjuvstartat” tänkte jag för en millisekund.

Sedan insåg jag att han FAKTISKT är något starkare än vad klena jag är. Lungorna satt verkligen på utsidan men det kändes riktigt bra för en gångs skull. För första gången kände jag att flåset tog slut före låren. Björn har fixat lite med min sittställning så nu känner jag mig starkare och det är faktiskt en mätbar skillnad i effekt när jag trampar. Hur effekten står sig på en IM återstår att se. Hur som så växlade jag över till Cecilia och sådär höll vi på…men inte så länge. Lag alla behövde inte ens förbruka alla lagmedlemmar innan Björn hann ikapp. Med luftrörsinflammation och nedsatt kapacitet. Visserligen säger det här kanske mer om oss än om Björn men ändå. Vi tycker det är coolt. Nu väntar vi med spänning på den internationellt gångbara filmen som gjordes i samband med spektaklet.

I övrigt jäser vi mest här nere. Försöker äta, sova och vila bra. Vuxenpoolen med 120-solsängar eller Björn och Marres solterass är toppen att lata sig på. Däremellan kör vi lite mer fartiga pass för att hålla igång kroppen till tävlingen. Med ”vi” menar jag och min roomie Ceclia Jessen som också ska tävla på lördag. Det är väldigt smidigt att bo med en medtävlande som är helsynkad med allt som man gör. Imorgon är det helvila och en inofficiell presskonferans här på hotellet för de andra deltagarna på lägret. Det blir lite frågestund inför tävlingen bla.

Jag ser riktigt fram emot tävlingen. Formen känns riktigt bra och jag har äntligen pirr i magen och lite överskottsenergi.

Heja! 

---

Från Playitas, Fuerteventura har jag förflyttat mig inrikes till Alcudia, Mallorca. Jag fortsätter träna i sol med andra ord och är väldigt glad för det beslutet eftersom det snöar hemma (sociala medier är den enda väderleksrapporten jag behöver för att få reda på hur ni har det där hemma:)). 

Flygresan hit var ganska lång och tråkig. Även om Kanarieöarna och Mallorca alla tillhör Spanien är de förstnämnda öarna ju närmare Afrika än moderlandet vilket är en bit bort. Mellanlandningen i Madrid på 2 timmar gick ganska snabbt och smidigt. Tydligen gick det FÖR snabbt och smidigt för på den stunden hann min fina cykel, i en cyklaväska fullproppad med vesäntliga triathlonprylar, hitta en annan väg än mot Palma de Mallorca. Kanske fick den en liten charter till ännu ett varmt land? 

Tills cykeln dyker upp blir det bara lite lättare löpning och simning. Jag har privilegiet att ha min tränare på plats upp till tävlingen så förhoppningsvis ska allt gå bra i toppningen till nästa halv Ironman. Det blir inte så mkt träning alls fram till tävlingen för att jag ska vara så utvilad och taggad som möjligt på tävlingsdagen. Det kommer vara välbehövligt efter det tuffa lägret och tävlingen på Fuerte. 

Förutom att fokusera på mig själv och min uppladdning så är jag även en av ledarna på Team snabbares läger. Det är ett riktigt härligt gäng med både erfarna och nybörjartriathleter. Ett läger för alla skulle man kunna säga. Det är flera som ska tävla som är här, bla min roomie Cecilia Jessen, som nu har anlänt. Två proffsiga Svenska triathletbrudar på samma rum! 

Idag tog vi bussen in till Alcudia och simmade hela vägen tillbaka dit vi bor, en sträcka på ca 4000 m i skvalpigt vatten. Det är ngt speciellt med att simma öppet vatten när vattnet är turkosblått, klart, solen skiner och man kan ligga och titta på fiskar. Alla klarade sträckan (vad jag vet) och det var distansrekord för många. 

Min morgon började med morgonjogg innan frukost ackompanjerad av den vackraste rosa soluppgången över horisonten. Imorgon fortsätter äventyren! 

---