Pippi på löpning

 

Snacka om löpning:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=739

---

 

Radiodebut i morse. Radio Stockholm, P4. Prat om Ett år av magiskt löpande. Nervöst. Respekt för alla coola radiopratare som låter fullkomligt naturliga i etern.

Brorsan sa jag lät som en gammal stenkaka på 45 varv, men att det tog sig efter ett tag, och snurrade runt som en, åtminstone, vinylskiva …

Denise Rudberg var med som studioreporter. Drottningen av Elegant Crime
… och löpare. Fast en sprucken blindtarm hade satt stopp för löpningen
sedan ett par månader tillbaka. Löpsuget var svårt. Hon hoppades på att
få komma igång igen, nu till våren.

Laddade inför intervjun med 2 mil kvällslöpning. Vabbad dotter knoppade in vid 19, sen ut i mörkret och på vissa partier på Djurgården fick man navigera efter stjärnorna. Hög spänning och väldigt varierat tempo, isfläckar här och där och akta lårbenshalsarna. Inte bryta benet nu när det var radiodags. Det vore förargligt …

Magiskt cruisa genom natten, stadens ljus på avstånd, en gloria över city. Luft med frost i, klar och ren. Stadig puls, hemma till Aktuellt. Missade två avsnitt av Simsons, men känner att jag kan leva med det. Det kommer fler avsnitt av Simsons. Det kommer alltid fler avsnitt av Simsons.

 

Radiodebut (vintage):

Och äntligen fredag!

---

 

Jag försöker i alla fall, men en lika bra löpare som Malin Ewerlöf kommer jag aldrig att bli.

Malin har fortfarande de svenska rekorden på 800 m (1.59.44) och 1500 m (4.05.49), och jag har en känsla av att de kommer att stå sig ganska länge.

Själv har jag släktrekordet på maraton med 3.08.53, och jag har en känsla av att det kommer att stå sig ganska länge.

Och på milen också, för den delen, med 38.40. Brorsan har börjat flåsa i nacken där … men nu har jag ju också Malin på min sida …  så jag har en känsla av att han kommer att få flåsa ganska länge.

Att få sitta och prata löpning med Malin i ett par dagar, och efter varje samtal komma hem och säga att man faktiskt jobbat, det kände nästan lite skämmigt. Men bara lite … det finns ju ingen lag som säger att man inte får ha kul på jobbet också.

Nu har våra samtal blivit en bok, och roligare än så kan det knappast bli.

Nu siktar jag på sub 38.40. Jag ska maniskt följa Malins råd. Bara inte benen trillar av. Fast det har Malin lovat inte ska ske.

---

 

Hopplahej, eller hur man nu ska uttrycka det.

Äntligen i tryck. Det känns magiskt. Det känns malligt. En bok! Mitt arma löpande liv i behändigt pocketformat. Alll denna svett och möda, all denna glädje och eufori, hur lätt det får plats i fickan. Rena magin, det också.

Förhoppningsvis snart i en mataffär nära dig, i ett ställ vid kassan. Och är det så att du står där och tvekar mellan en Snickers, en Bounty (här talar erfarenheten) Aftonbladet, Expressen, och boken, och väljer boken, så hoppas jag på rolig läsning. Jag har i alla fall haft väldigt roligt när jag skrivit den!

Löpande hälsning från … författare Gysing!

 

---

 

… through the woods … eller rodda en Stewart, som gamla trailare brukar säga.

Har kanske fått för mycket syre. Har sprungit utomhus.

Vaknade med svårt löpsug.  Snabbt fram med löparkläder ur garderoben (barnen sussa fint). Merinotröja, ullstrumpor, vindjacka, långtights, traildojor.

Yihaiii, och ut mot Djurgårdens djupa skogar. Kanske inte värsta fettrailen, för att tala modern svenska, men där finns stigar och stora träd och vilda djur (fast såg bara några kråkor idag …, en gång såg jag en räv).

In bakom Kaknäs, knölig snö men ljusblå luft, early morning aerosol (vissa saker låter sig bara uttryckas på engelska, Rod Stewartwise), uppskruvat ljusläge, mot … vår?

Bara kolla, redan issprickning på Djurgårdsbrunnskanalen:

 

Två fina mil. Tempo till långsamhetens lov.

Sen skridsko på ÖIP. Barnen dansa isdans.

Sen skidor. På TV. Johan Olsson, vilken skidåkare!

Och snart Melodifestivalen, där Björn Ranelid ska ge sädeslösheten ett nytt ansikte. Fast till Rod Stewarts nivåer lär han knappast nå …

---