Tove Langseth. Så badass hon är alltså. Som inte springer ”trots” att hon gör karriär och har tre barn. Utan för att hon älskar att springa. Jag kan inte jämföra mig med henne men det finns lite likhter i vår vardag och jag blir så inspirerad. RIktigt!
Nu bloggar jag på min ajpädd så kan inte göra en normal länk men här hittar ni henne hos Petra och Maratonpodden: https://maratonpodden.wordpress.com/2014/12/28/21-tove-langseth/
Den här veckan måste ändå klassas som riktigt bra träningsmässigt. Jag har balanserat på en knivsegg med hotande sömnbrist men två morgnar legat kvar i sängen för att skrapa ihop en timme sömn till. Som imorse till exempel. Jag får sova mycket mindre än jag gjort på länge, det går åt ”fel” håll men det är inget att göra åt att lilla gossan vaknar varannan timme. Inget att lägga energi på. Bara tackla och vara glad att hon är så glad och go hela tiden på dagarna. Men nu är det över 7 månader sen jag sov mer än 4 hr i sträck och jag drömmer egoisiskt om en hotellnatt bara för mig med en stor säng i ett tyst rum där jag får sova hur länge jag vill men det kan jag få drömma vidare om tror jag.
I måndags tog jag en kort tass på morgonen innan jag körde styrka med Elin på eftermiddagen.
Tisdag: morgontass 40 minuter och 4 x 1 kilometer löpning kväll. Onsdag vila med rörlighet som vanligt. Torsdag morgontass och snabb styrka på 30 minuter på eftermiddagen. Fredag kort morgontass och 7 stycken långa backintervaller på kvällen.
Lördag vila. Och dra pulka.
Söndag. Idag. Blåsigt och isigt och soligt. Skulle stuckit ut tidigt tidigt men fick sova för lite inatt så låg kvar en timme till medan snälla N tog arla morgonpasset med glad bebis som inte ville somna om. Sen drog jag en kopp kaffe och stack iväg i maklig fart efter mina rehabövningar. Ready to run för mig handlar inget om frukost och mer om att vara uppvärmd i bröstrygg och i kontakt med hela kroppen så steget blir rätt.
Tassade runt i än mot än medvind. Inte direkt lågkolhydratpass eftersom jag ätit så goda dadelbollar igårkväll och hade en sån med också som smakade så så gott efter 45 minuter. Gick lite. Tassade lite. 90 minuter var jag ute och var både pigg och glad när jag kom hem.
Stort framsteg i min rehab. Fortsätter lägga till 10-15 minuter av löpning varje vecka. Gör skillnad på att tassa fram och att springa för kroppen reagerar olika på den ökade rotationen som blir av att springa i högre fart. Nästa vecka ska jag försöka mig på 3 x 10 minuter löpning samt backintervaller på landet och 1 hr och trekvarts långpass med gånginslag då jag kör lite bröstryggsrörlighet. Två pass styrka och rörlighet morgon och kväll.
Jag har börjat planera lite i stora drag min träning för året men mest i form av ”mängdveckor” och när jag måste upp på maxdistans inför Black River Run. Sen går jag på känsla och försöker peta in det jag vet att jag behöver så bra det går, när det går.
Det kommer ett inlägg om mitt träningsupplägg senare!
Springer gärna i mina surfshorts och mina nya favoritskor: Skora Tempo. Kommer inlägg om dem med.
Antal kommentarer: 1
Idag läste jag på DI om att Kalmar Vatten ”kräver” två träningspass i veckan av sina medarbetare. Det ligger med som en parameter vid löneförhandlingar.
Jag tittade lite på kommentarerna till artikeln och några skrev, och jag har spontant hört ”helt rätt” både till att träna på arbetstid och att kräva att man ska vara en aktiv människa.
Ni som läser min blogg regelbundet vet hur mycket jag förespråkar fysisk aktivitet för hälsa och att det är sammankopplat med prestation på jobbet.
Däremot ställer jag mig väldigt frågande till att man ska ha krav på en viss typ av träning. På när och hur det ska utföras och dessutom att börja flytta fokus från att utvärdera anställda på HUR de uppnår sin prestatio från bara ATT de gör det och arbeta med kompetensutveckling och helt enkelt vara en arbetsplats som arbetar med ett ledarskap som tydliggör och uppmuntrar att medarbetare motiveras att själva ta hand om den biten. Att däremot tydligöra vad som krävs för att klara sitt jobb, och att det har fysiska krav, det tycker jag det borde komma mer av. Men HUR. Där kommer vi in på frågan om integritet och där ska man tassa försiktigt.
Arbetsgivare här däremot rätt, tycker jag, att räkna ut vilken syreupptagningsförmåga och styrka arbetet kräver och sen kräva den av sina medarbetare. Det är en annan sak. Då tar man in en kompetensfaktor som man ställer krav på men låter medarbetare lösa det själv.
En dyr konsult som har så dålig kondis att hen inte orkar fokusera efter klockan 14 två av veckans dagar klarar inte sitt jobb. Behöver motionera för att klara arbetet. Hur? Upp till nämnda hen. Inte för arbetsgivaren att styra. Men kräva- ja det tycker jag att man kan göra. Det är svårt. För ska man konditionstesta personalen hela tiden? Eller hur ska man göra?
Att kräva att någon ”tränar på gymet” blir en klumpig insats. Det är inte hälsa att träna på gym. Det kan vara det. Det är kanske bättre att vara utomhus. Det är i vilket fall inte en arbetsgivares roll att bestämma tycker jag. Däremot främja, uppmuntra och möjliggöra ett arbetsliv och en arbetsmiljö som stödjer personal att uppnå de krav man ställer.
Träna på arbetstid? Varför? Egentligen? Bättre att folk jobbar och sen går hem tycker jag och att man ser till att göra arbetstiden aktiv. Kulturen bör vara att stå och jobba, ta walk and talk möten. Ta trappor och helt enkelt ta bort så mycket sittande som går. På jobbet jobbar man. På fritiden tar man hand om sig så man orkar med sin fritid och sitt jobb.
Jag skulle förstås egoistiskt gärna träna på arbetstid. Många med mig. Men de som inte är aktiva. Som är överviktiga och osäkra, de kommer kanske komma igång att röra på sig med en sån insats. Kanske. Men mest tror jag de som redan tränar kommer antingen träna mer eller träna då istället för annars.
Jag kan se stora fördelar med träning på arbetstid men det kräver ett kulturarbete också för att vara en riktig investering. Tror man kan få ut mycket av det. Men också rikta det lite fel. VI börjar också öppn upp för ett arbetsliv där vi inte bara ställer krav på att viss fysisk aktivitet ska utföras. För att en ska få ordetlig effekt krävs ju också återhämtning bra kost och sömn. Ska vi in och rota i det också? Jag säger inte att jag tycker Kalmar Vatten gjort fel men tycker det är viktigt att reflektera över var vi kan vara på väg med fler såna här parametrar i utvärderande av personal. Utvärdera ATT man klarar sitt jobb med bravur- JA! UTvärdera HUR man förbereder sig för att komma till sitt jobb- försiktigt mmedpekpinnar, frikostigt med morötter. Jag tror jag får skriva mer om detta!
Vad tycker ni?
Antal kommentarer: 1
Kristin och Katta- tack och ja det kan lätt gå overboard!
Tony- nej absolut. Säger som sagt inte att jag rakt av tycker det är fel men när fokus för utvärdering av ATT man klarar sitt jobb till HUR och det blir för specifika krav på hur kompetensen ska uppnås så tror jag att vi kan vara på väg någonstans knasigt i långa loppet.
Magnus: absolut- det är inte en utgift om det görs rätt, då är det en investering!
Det kommer bli mer såna här tips framöver när jag väl springer just långpass. Lovar! Mer om energi för uthållighetspass men här kommer iallafall ett tips på enkla, hemgjorda, rena energibollar utan vanligt socker, med kokosfett vars medellånga fettsyror lätt tas upp och kan användas som energi snabbt kontra ”vanligt fett”. Mättat, fler- och enkelomättat fett som en del klarar av att äta mer eller mindre av under långpass men oavsett hur bra magen klarar det gör det fettet ingen nytta som energi på flera timmar.
Snabba kolhydrater ger snabb energi och effekten av att äta dem under träning kontra före och efter är olika. Under tiden du springer är du sk insulinkänslig vilket gör att det inte stör fettoxidationen så mycket om du tar in kolhydrater. Men det påverkar absolut litegrann.
(Efter är du insulinkänslig också men det är en annan story, annat inlägg).
Att ta in kolhydrater är absolut av godo om du tänker göra det under det lopp du eventuellt tränar för. Samt för att det kan hålla dig både alert och glad och få en markant prestationsökning förstås. Vänj kroppen vid ”tävlingsläge” helt enkelt.
Sen kan du variera hur snabba kolhydrater du tar in och om du dricker eller äter dina kolhydrater förstås.
Ibland är man sugen på att tugga, ibland är det lättare att dricka. Det är individuellt hur man gillar det. Jag personligen vill gärna ha ”mosiga” bollar som ger sig lätt. De gånger jag haft med mig en rawbite har jag mosat dem med vatten eller kokosolja först.
För att ta upp näringen ur magen behövs blod. Blodet behövs samtidigt i musklerna så du vill inte ha för svår och tung mat generellt. Springer du väldigt långt så kan intensiteten vara såpass låg att det funkar bra att äta lite mer svårsmält mat och ändå röra dig enligt plan. Man kan också ledsna rejält på snabba söta saker.
Optimalt är alltså att hitta något som inte stör blodsockret för mycket, men ändå är lättsmält och gott och ger bra med energi och är lätt att äta. Utmaning!
Jag gjorde de här bollarna på prov och det är som vanligt höftat rejält med dosen.
2-3dl blötlagda havregryn i lite havremjölk en timme
1 dl ekologiska russin (skulle haft dadlar men hade inga)
Lite agavesirap
Lite ekologisk kakao
Lite kokosflingo
Så mycket kokosolja som behövs
Stavmixa och rulla i mer kokosflingor
De är goda och lättsmälta att äta!
I helgen ska jag göra dem igen. Och tassa 90 minuter. Stort!
Blossom Tainton, som också har den goda smaken att bo här i Sundbyberg, har startat en ny pod- House of Blossom! Den finns på Itunes!
Jag gillar Blossom och har träffat henne och hennes man Hans flera gånger. Hennes filosofi klingar med min, hon har en skön trygg distans och är klok som en bok.
Imorse lyssnade jag på första avsnittet om ”Prestation” och det var ett bra tänkvärt inslag och en bra gjord pod!
Det enda jag reagerade på, som jag ofta gör och som jag kommer fortsätta få göra, är det här med att man pratar om att uthållighetsidrott inte är så hälsosamt. Och gör ett antagande om att man håller på med det under hälsoflagg. Jag tror inte det var så Blossom och Kelly egentligen menade men det lät först så.
Jag får ofta höra att, ”men det är väl inte hälsosamt att springa sådär långt”. Jag och många fler. Och den här prestationstrenden vi har blandas gärna ihop med en påstådd hälsotrend. Som jag tycker är väldigt motsägelsefull. Hälsa kan inte vara trendig. Det kan gå mode i olika sporter och det är mumma för sportföretag och det kommer kanske en hälsoeffekt om någon inaktiv sätter igång att röra på sig. Att någon redan aktiv väljer att gå från motionsjogglopp på runt milen till att satsa på en Ironman utöver sitt heltidsjobb och sin familj- det är fanimej ingen hälsa i det. Ingen hälsa alls. Snarare det motsatta. Jag säger inte att det är fel. Det kan finnas enorm inspiration och goda ringar på vattnet av det men det är ingen hälsosatsning. Som den vederbörande blir varse om men många runt omkring ibland antar att det ska vara. Det där är väl inte hälsosamt?
Däremot, om man samtidigt tar hand om sin hälsa genom att sova bättre (gärna lite mer), äter bättre och tar hand om sitt emotionella och slappnar av lite mer när man inte tränar så kan man bibehålla hälsan och kanske till och med öka den.
Men den kommer inte av en satsning på en hård sport i sig.
Så kan man fundera på om det finns prestation i hälsa? Nej det går ju inte. Däremot försöker människor gärna prestera i hälsa. Jämföra med andra. Stressa när man inte vet vad kombucha är eller inte ens tycker om grönkål. Man lägger en ribba högt med yoga, andningsövningar, träning, strikt kost och så får man ångest när man är hungrig och råkade äta en fralla och kollade på Hela Sverige bakar istället för att försöka stoppa fötterna bakom huvudet på yogamattan. Och hälsostressen man upplever, tror jag, är betydigt värre än glutenfrallan.
Och jag tror man skulle kunna få ett betydligt större lugn, en ro i att göra hälsosamma val utan stress och ångest om man tänker på vad man ska ha hälsan till. För då finns det ett mål uttalat som motiverar att lägga sig 21.30, ta hand om den där stela ryggen och förbereda mat så det inte blir panikpizza.
Jag siktar på att springa en massa ohälsosamma lopp i slutet på detta år och nästa år. Jag kommer träna och bryta ned min kropp så den skriker. Det är inte hälsa. Det är ett egotrippat självförverkligande som kräver avkall på andra saker för att ha tid till det för att inte orsaka stress över att inte hinna med min familj ordentligt. Det kräver perspektiv, jag livnär mig inte på detta och jag gör det för att jag finner någon sorts meditativ men även #badass lycka i det och känns det ångestfyllt så får jag backa. Det kräver en enorm uppmärksamhet på hur kroppen mår för att inte skada mig eller bli sjuk och orka komma hem från ett tretimmars lågkolhhydratpass och vara en bra mamma för mina barn har inte bett om att jag ska vara en ultralöpare. De vill ha en mamma som orkar.
Jag har skrivit om det här tidigare. Och får nog skriva igen. Men hälsostressen tror jag man botar genom att fundera ut vad man ska ha hälsan till. Då blir valen lättare att göra.
Sen jag slutade logga min träning och skriva strikta scheman och sätta regler för vad jag ska äta och hur jag ska träna har jag varit både frisk, skadefri (förutom ryggen som pajade från bebislyft), motiverad och full av energi. För jag lyssnar på kroppen. Varje dag. Det blir sällan som skallen planerat. Men det blir som kroppen önskar.
Din hälsa. Till ditt liv. Vad behöver du? Du vet. Stäng ute bruset en stund.
Foto: Katarina awesome Jansson
Klockan ringer under min kudde. Där jag lagt den för att inte i onödan väcka N som liksom jag väckts varannan-var tredje timme under natten av vår kryptiska bebis. Glad skit men som sover i omgångar.
Tassar upp och inser att mina kläder jag lagt fram ligger under Ns blöta grejer från hans simning. Smyger som en elefant i en porslinsaffär runt och försöker ersätta blöta plagg utan att väcka bebis. Dricker ett stort glas citronvatten och smyger ut.
I med en pod i öronen och tassar iväg i min bubbla. En helig stund. Inte träning. Motion. Meditation.
Tassar upp till Ursvik för att se om det är spårat. Syns inte för det har snöat så bra under natten. Tassar vidare runt Råstasjön och sen hemåt.
Klockan är 06.55 och nu är alla uppe. Stora tjejen är lite morgonseg och vill börja på soffan framför Bompa. Lilla tjejen, som vaknar och storler, får sitta med i soffan men glider mest ned. Men är så glad för hon får vara med syster.
N drar till jobbet och jag lagar gröt åt liten och stor. Sen äter vi och pratar och jag säger ”sitt still” ungefär 100 gånger. Vi pratar om att rädda djur och E berättar att de satt ut råttfällor på dagis…same same.
Hur vi än gör är vi alltid sena. Dagis har samling 09.00. Jag går fortfarande i träningskläder och drar bara på överdrags och stoppar bebisen i åkpåse.
Lämnar med puss, kram,puss kram, spring-pussokram och grind pussokram. Knatar ned till Handelsbanken och ska föra över pengar till Panzisjukhuset i Kongo. Inte något man gör i en handvändning tydligen. Gör lite andra ärenden. S är glad i vagnen och säger agooou agoou ajööö ajööö o heh heh. Vi går hem och jag kokar två ägg, gör en surdegsknäckemacka med chevre och wokar en hel broccoli, spenat och grönkål till mig. S får fiskgryta.
Medan hon sover middag skriver jag ett blogginlägg, svarar på mail och när jag ska hämta något i badrummer slutar det med att jag gör rent handfat och toalett och sätter igång en tvätt också.
Mormor kommer. Jag förbereder mellis till dem. Packar banan, vatten och nötter med badkläder och hämtar stora tjejen på dagis. Vi klättrar i snön upp till simhallen som är nyöppnad efter utbyggnad. So excited! Vi byter om och badar och leker. Sen bastar vi och skyndar hem till lillasyster.
Mormor går hem och stora tjejen ritar och lilla tjejen tittar när storasyster ritar och leker med ett decilitermått. Jag gör fiskgryta.
N kommer hem och jag kommer på att jag borde passa på att springa en sväng. Äter först en liten portion mat så vi äter tillsammans. Viktigt.
Sticker sen ut med plan att springa 4 x 1 kilometer. Inte mer. Inte mindre. Rehab pågår. Är magiskt ute. Snön knarrar. Allt känns bra. Går och joggar 7 minuter. Springer sen 4 x 1 kilometer enligt plan med en minuts gåvila. Joggar sen ned försiktigt.Snön är slirig och utmanande men det är så fantastiskt att vara ute.
Kommer hem. Lägenheten nedsläckt och en lampa ligger, till synes, vält på golvet. Visar sig allt inrett för att ordna en skuggfigurshow.
Äter fisksoppa och blåbärspaj. Nattar barn och pratar om vad vi ska göra i helgen med stora tjejen. Jobbar en timme och myser lite med N. Yogar fem minuter. Läser tio minuter. Slumrar in och blir väckt direkt av snuttig bebis. Och så fortsätter det varannan timme hela natten.
Men vaknar ändå glad och utvilad idag. Som också är en bra dag. För att jag gör den till det. Idag. Och har gjort saker innan så den blir bra. Det går inte alltid. Men idag gick det.
