En plats i solen

 

Ja, för i år i alla fall!

Upp med tuppen och tricken mot Söder och Eriksdalsbadet. Ömalmen alldeles öde, bara jag … och jo för all del, en bajsande hund med husse. Ömalm är ju ändå Ömalm.

Halt på trottoaren, inte halka bryta lårbenet nu, ska ju iväg och simma. Visserligen med dolme, vila benen, de är ju till för löpning, men i alla fall …

Framme, och säga vad man vill om Söder klockan 06.50 på morgonen, den där riktiga fjällkänslan vill inte riktigt infinna sig, även om Hammarbyhöjdens skidbacke möjligen kan anas som en skugga i bakgrunden …. eller i alla fall jämsmörk med det omgivande mörkret … men vad gör väl det:

Eriksdalsbadet … ditt badhus i Rymden:

Men i bassängen var man inte ensam. Aldrig får man vara unik. Fick i alla fall egen bana en stund, men strax dök en simkllubb upp, och vattnet började yra av delfiner och tumlare och andra raketsimmare, så pråmarna fick trycka ihop sig på två banor.

Årets sista simning. 4×600 meter, och sedan lätt vimmelkantig mot Hemköp för att köpa löjrom. Mycket löjrom – bättre simmare! Vet inte om det stämmer, men tänker det är värt ett försök. Mycket löjrom – fattig simmare, upptäckte jag också.  Bidde bara vattenånga kvar i plånboken efter att kassan passerats.

Brorsan har dragit till Vallentuna för att springa milen. Arrangörerna har lovat barmark med bara lite is här och där. Blir spännande se om han håller sig på benen.

Själv dunkade jag tvåtusingar på band i går. Det var jobbigt. Tungt julbent efter helgen. Hoppas det blir bättre nästa år.

På vägen hem hade solen gått upp …. eller i alla fall, ljuset. Nästan lite vår i luften (har en inre barometer med extrem känslighet).

Och om bara fem månader kan man bada här igen:

Fem månader – inte ens ett halvår!

Och så då:

Happy New Year, Runners … and swimmers … and the rest of Mankind. 2013 i morgon. Ett helt nytt år att löpa till mötes!! What more to say but …. yiiiiiiiihaiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!

---

 

Det ska erkännas, det var i går jag sken upp och rundade Blockhusudden som en annan klass 1-varning. I absolut oplogad terräng. Fick användning för en massa gamla muskler jag inte använt på länge. Idag ligger jag i bingen, knäckt och ischoklad! Ho ho, som Tomten sa.

 

 

Pulsa i snö är lite att löpa som Livingstone. Spåra över vita fält, på
snö där ingen människa tidigare satt sin fot, sätta ett avtryck på
kartan. Och med en blick bakåt, ja med mössan uppdragen då, se hur
spåren snöar igen efter en. En bild av den mänskliga existensen kan man
då tänka, och kanske bli lite melankolisk.

Men det är bara att vrida blicken framåt igen. Inte såsa i det förflutna, då blir det inga nya PB. Bara trycka på, pulsa på, hejochhå, framåt!

2013 – Here I come!

Häng på!!

---

 

Snön faller från taken. Det dånar utanför fönstret. Ska det bli blött nu?

Har inte köpt en enda julklapp. Föreslog barnen vi skulle rita teckningar till varandra i år i stället. Gick inte hem något vidare.

Julfest i går. Man vet man har att göra med vuxet folk när det framåt aftonen frågas efter Highway Star.

Kul att Abeba Aregawi ska börja springa för Sverige. Då blir det fart i friidrottslandslaget igen. En Abebaeffekt. Liten fråga är förstås om Malin Ewerlöf kommer att förlora sitt svenska rekord på 1500 m så fort Abeba fått ut sitt svenska pass?

Och plötsligt bara, är jag på Island igen.

En glad fyr:

Här sprang vi:

Och här:

Och här:

Och här:

The winner takes it all …

I mitten en gravt underkyld svensk (efter en bergig halvmara i isande motvind) men norska Marit till höger och Ester från Italien fick honom snabbt att tina upp … s k bilateralt samarbete.

What more to say but: Gleðileg Jól og Farsælt Komandi ár!!

---

 

Undersökande journalistik på Bikramyoga på Söder i förmiddags. 90 min yoga i 40 C och djungelfukt. Tänkte kasta in handduken efter ett tag, men orkade inte lyfta den, den var för tung av svett … och sen skakade yogacoach Amelie nekande på huvudet,

– No, no, Kenneth, you´r still smiling (på bikram pratar man engelska … med indisk accent) … hon misstog mitt dödsgrin för ett leende.

Men det var bara att bita ihop och böja vidare. Längtade till en mara i snöstorm, längtade till en Ironman med simning i 14 C, men ingen väg ut. Värmen höll kropp och själ i ett järngrepp.

Höll dock tiden ut, kröp sen ur lokalen som en urkramad disktrasa, därpå väntade en eftersvettning from Hell!!

Här i T-shirt på Gotlandsgatan utanför lokalen.  Ångade i 10 min i – 12 C. Hade säkert kunnat värma upp redaktionen i en timme på egen hand (som är rätt kylslagen).

 

Längre rapport om detta följer i RW no 1/13.

Ack arma höftböjarmuskler. Men Amelie sa jag tänjt ut lever och mjälte fint. Verkar lovande inför nästa veckas julfest!

Aoooouuuummmm!

---

 

— men inte jag med den. Ut på Djurgården i ett par testdojor, North Face Trail. Bra grepp; lite tyngre, lite grönare. Klarade kylan fint, var nog runt – 5 C.

 

Rullade på i lugnt tempo, en smula i chock. Vinter bara, pang, så där. Sist jag sprang ute var det på fuktiga löv, blöt jord och regnblänkande asfalt. De senaste två veckorna har jag mest dundrat runt på löpband, jobbat, vabbat och inte riktigt hajat att det blivit vinter igen. Det gäller vinterdäcken också. Ångest, ångest, är min arvedel, för att citera gamle poeten Lagerqvist.

Men när brorsan ringde och sa att han funderade på att springa backpass inomhus i stället för i Hellas (hemläxa över helgen för Studentlöparna) eftersom han (inte heller) hade bytt till vinterdäck. och det var ju glashalt ute … och frågade om jag kände till några snabba löpband … eftersom de på Eriksdalsbadet uppenbarligen hade glädjemätare … fast tvärtom … om ni förstår vad jag menar … brorsan var övertygad om att att löpbanden där visade lägre fart än vad han faktiskt  sprang  i …  och det kan förstås vara något med kalibreringen … men kanske snarare brorsan som är felkalibrerad … för inomhuslöpning  … hursomhelst, plötsligt såg jag det vita därute, såg smöflingorna yra, och drabbades av en obetvinglig lust att trotsa elementen, jag drar ut på Djurgården, tänkte jag  … och då gjorde jag det.

Men vart skulle jag springa?

Nä, kände mig inte färdig för Källsorteringen,  tog i stället mot Thielska.

På Blockhusudden, vändpunkten var det dags för förevning:

Mössan, en tidig julgåva från hrn webbredaktör Lund, har gjort mig till ett riktigt ljushuvud. Vantarna ska klara polarexpeditioner; det enda jag tycker är värre än kalla fötter-  är kalla fingrar.

Det var fler löpare ute i vintern:

Trädem såg lite frusna ut:

Men på det hela taget; en riktig vintersaga till löppass.

Faktiskt, jag börjar tro på det, börjar få känslan för det; Nu är det jul igen!

---