Egen träning

 

Ni undrar kanske vart jag har tagit vägen? Undrar jag ibland lite själv faktiskt.

Men i helgen satt jag i alla fall mycket här (med dörren på … ähum … Kant):

På brorsans … sommarnöje!

Där läste jag tidningar på mobilen, samt begrundade mycket de här (tänk så annorlunda burkarna ser ut nuförtiden):

Jag och brorsan cyklade också 48 km tre varv runt Adelsö. Det gick fortare än någon av oss tänkt sig. Hur nu det kom sig?

Sen beundrade jag brorsans nya dass:

 

Det är mycket ”love” på landet. Synd bara att ingen vill tömma tunnan …

Vi fick också för oss att göra debut i våtdräkt. Brorsan vägrade dock springa förbi grannarna, han är lite känslig, så vi tog en stig genom skogen ner till Mälaren. Där skulle vi simma, var det tänkt. Enligt senaste väderleksrapporten skulle det var 5 C i vattnet. Men det trodde brorsan inte på, han tippade att det skulle vara mycket varmare fram mot lunch, solen sken ju. Där tippade han fel. Efter fem meters simning vände vi tvärt. Fötterna hade försvunni på mig, och brorsan började hyperventilera. Hur f-n kan det vara så kallt i vattnet i maj?

Sen åkte vi hem, och jag och barnen gick på Millesgården för att kolla in Pippiutställning och uppleva konst. Barnen gav den här skulpturen fina recensioner:

Ingen våtdräkt där inte. Och sen blev det måndag igen.

---

 

En aning av ömhet i ett knä, så snabbt till badhuset för annan träning, ta sig vatten över huvudet. Där uppstod hård kamp med Ingmarie Nilsson på banan bredvid. Hon sprang, jag simmade.

Det var i förrgår.

I går pumpade jag då äntligen cykeln. Det var dammludd på kedjan, lite geggigt ta bort, så det s-k-e-t jag i, tänkte det blåser nog bort … berätta inte för grabbarna på Kadens, de äro sådana känsliga själar när det kommer an på cykelprylar.

Det blev Djurgården runt, och runt och runt och runt. Totalt sex varv, 62 km, och efteråt undrade brorsan om jag inte hade blivit yr i huvudet.

Lite yr i huvudet hade jag nog blivit, men framför allt stel i nacken. Det jobbigaste med cykel är nacken. Kan man inte hitta på något? Uppfinna ett stativ för styrstången, som man kan vila hakan på. Och triatleterna, dom begriper jag mig inte på. De har en sittställning där de i princip vilar hakan mot paketet … ja inte de kvinnliga … där finns ju inget naturligt motstånd … de har kanske blicken i backspegel(n) ? … ojoj … och hursomhelst … jag fattar inte hur de orkar se framåt … ögongloberna måste väl nästan vandra in under ögonbrynen … fast de se ju också lite utomjordiska ut där de far fram … kanske är de också synska?

Snart Kristi Flygare, och brorsan har kollat vattentempen i Mälaren ute vid Adelsö. 5 C, och kanske ännu varmare till helgen, så ta med våtdräkten, sa brorsan.

Jag vet inte jag. Tror en grodmansdräkt ligger närmare till hands. Med gummifötter och gummivantar och gummi överallt. Tror jag tar med dom här i stället, för mer värmeverkande aktiviteter på land.  En present till brorsan från Amerika:

 

En present till mig själv från Amerika:

 

Jag säger bara det; Öland! Böda beach! Vi kommer äga i sommar  ….

---

 

Det var lite grymt, det var lite galet. Tre lopp, två maror och en halvmara, på en månad. Berlin, Milano, Big Sur. Mycket sitta i flygstol och se världen långt där nere. Minns mest en gammal vulkan, vit som en sockertopp, någonstans över Amerika. Ett sådant stort land, Amerika. Så mycket vildmark. Sådan ödslighet. Så många spännande platser att springa på. Bara man kommer ner på marken …

 

 

Nu vardag igen, strilregn och djurgårdsgrått. Just intervjuat Mattias Göransson, som basar för Magasinet Filter. Varannan kväll springer han som en robot runt Slottsskogen i Göteborg. Mer om det i RW no 6 … den ofiltrerade sanningen om redaktör Göranssons löparliv.

Fötterna fortfarande ömma. Men inga stressfrakturer. Mer åt sendragshållet. Hårt knutna skor på hårt underlag (gatsten i Milano), sånt kan straffa sig. Det gjorde det. Så nu blir det löpande i löst knutna dojor ett tag. Och väl dags pumpa upp cykeln. Ironman den 18 augusti. Har man inte järn i låren då, slutar man väl såhär:

 

Inte helt otippad …

---

 

I en till lika delar (o)salig blandning av självgodhet och självironi (jodå, jag har det … och det var inte ironiskt …) vill jag naturligtvis icke förvägra den bästa av läsekretsar ännu en topplista, en fackpocketbokstopplista, där Ett år av magiskt löpande krängt sig in mellan en bok om lyckliga skilsmässor och Blondinbellas boosting av unga tjejer.

Av detta går säkert att dra en eller flera slutsatser, själv törs jag dock bara dra den att skilsmässor, löpning och egoboostade unga kvinnor tycks vara ett tecken i tiden, där då kanske allting sammanfaller i en rörelse där snabbt löpande unga kvinnor i allt högre grad springer sig  fria ur icke fungerande relationer för att förverkliga sig själva på, tja, någon annan plats än den med den sega gubben … rätta mig om jag har fel? … härmed och hursomhelst är i alla fall spanarna i radioprogrammet Spanarna informerade!

F ö älskar jag topplistor. Särskilt när man är med på en själv!

 

---

 

Åter hemlandet och nytt PB i träsmak. Propellerplan från Monterey till San Francisco. En gammal Boeing från San Francisco till Frankfurt. Där landade man ungefär när vi startade från Frisco, vilket kändes aningens underligt … och lite upplyftande. Om inte tiden rör sig, blir man väl heller inte äldre? Kande mig dock som 95 när jag skulle resa mig ur flygsätet.

– Ha det vatt´något, undrade man när man kom hem?

– Vattkoppor, sa sonen, visade vackra prickar.

Och SvD hade publicerat boktopplista:

Facklitteratur

1. (Ny) Göran Rosenberg: ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”

2. (1) David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic: ”Jag är Zlatan Ibrahimovic: Min historia”

3. (Åt) Jan Pedersen och Lars Svensson: ”Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten (kompaktutgåvan)”

4. (2) Katrin Zytomeriska: ”Dags att bli smal! LCHF på mitt sätt”

5. (Ny) Malin Ewerlöf och Kenneth Gysing: ”Bli en bättre löpare – med Malin Ewerlöf”

Och kolla, kolla, kolla, in på en femte plats, i kamp med Zlatan, 150 fåglar och den überbantande Zytomeriska. Och Göran Rosenbergs bok om sin pappa som välförtjänt etta, den är mycket bra.

Stolt? Så in i h …. e! Vem kunde väl tro det? … när jag och Malin satt på kaféer förra vintern och käkade bullar och sörplade kaffe och spånade bok. Malin hoppade fram med kryckor med nyopererad hälsena, isvindar ylade utanför fönstren och planen att plåta snygga löparbilder som skulle ge feelgoodlöparkänsla kändes rätt långt borta.

Men så blev det vår och så blev det sommar och höst och nu är det vår igen och knoppar brista och löparboomen bullrar som aldrig förr.

Man kan få spring i benen för mindre, trots två maror och en halvmara på en månad.

Man kanske skulle gå på diagnos? Få en bokstavskombination, kanske AHA – som i upplevelse!

Ett annat slags AHA:

---