Stockholms Bästa är nu framme vid höstens sista lopp – Södra Djurgården. Den mycket uppskattade och snabba 8,5 kilometer långa banan tar dig runt hela vackra södra Djurgården.
Det sista loppet i höstens upplaga av Stockholms Bästa går på samma bana som i våras, vilket innebär att den mestadels går längs grusgångarna som följer vattenlinjen runt Södra Djurgården (några partier består av asfalt).
Totalt sett får rundan klassas som snabb, för med bara ett fåtal kurvor och inga längre eller tuffare backar kommer löparna att kunna springa fort – det vill säga om man vill utmana sig själv mot klockan.
Även om du inte varit med i något tidigare lopp i Stockholms Bästas höstupplaga går det såklart bra att springa detta sista ”snabba” lopp. Södra Djurgården har perioderna 4–6 och 12–14 november som valbara tävlingsdagar.
Det näst sista loppet i höstupplagan av Stockholms Bästa var den cirka 7,3 kilometer långa banan Rålambshov, med start och mål i Rålambshovsparken. Banan passerade fyra broar på sin väg via Kungsholmen, Alvik, Stora Essingen och Lilla Essingen.
De snabbaste löparna på denna etapp var Hammarby Runners-löparna Filippa Ramberg på damsidan och Niklas Jonsson på herrsidan. Niklas leder även ”totalen” där deltagarnas fyra bästa lopp räknas in. På damsidan leder Malin Gibrand från FK Studenterna totalt. Alla resultat i de olika klasserna hittar du i resultatlänken nedan.
Enskilda resultat och totalen
I Stockholms Bästa finns det även tävlingar i tävlingen – både i olika åldersklasser och kategorier samt en lagtävling. I Stockholms Bästa i menyn här på runnersworld.se kan man enkelt filtrera både i de olika enskilda loppen och i totalen.
Totalsegraren i respektive åldersklass vinner var sitt par Brooks Hyperion Elite 2. (Värde 2 600 kronor.)
TURNÉPLAN – BANORNA I STOCKHOLMS BÄSTA HÖSTUPPLAGAN: 1. Nackareservatet: avgjordes 27 aug – 1 sept 2. Flaten: avgjordes 9–11 sept och 17–19 sept 3. Norra Djurgården: avgjordes 23–25 sept och 1–3 okt 4. Magelungen: avgjordes 7–9 okt och 15–17 okt 5. Rålambshov: avgjordes 21–23 okt och 29–31 okt 6. Södra Djurgården: 4–6 nov och 12–14 nov
På fredag morgon, den 5 november, går starten för Kullamannen Trail med bland annat RW:s chefredaktör Anders Szalkai på startlinjen. I samarbete med The North Face har Löplabbet pratat med Anders kring träningen – och vad han fasar mest för inför den 100 miles långa och mytomspunna tävlingen.
Kullamannen Trail har blivit ett av världens mest omtalade ultratraillopp. Det finns flera distanser att välja mellan, där den tuffaste utmaningen sett till distansen är Kullamannen ultra 100 miles (161 kilometer). Och det är just den som Runner’s Worlds chefredaktör Anders ”Szacke” Szalkai ska ta sig an.
I filmen berättar Szacke hur träningen gått – och vad han fasar mest för inför debuten i det utmanande loppet med den talande sloganen ”himmel, hav och helvete”.
Artikeln presenteras i samarbete med Runner’s Worlds partners till Kullamannen Trail 2021: The North Face (kläder och skor), Eurosport Nutrition (energi), Silva (pannlampa), Flowlife (återhämtning) och Jaybird (hörlurar).
Den gångna helgen såg två mindre ultratävlingar, en backyard i Ljungby och en kortare terrängultra i Sundsvall. Kommande helg är det bland annat dags för Kullamannen och vi går igenom alla favoriter.
Inför Kullamannen
Vi börjar med det som sker kommande helg. Kullamannen har växt till en av Sveriges allra största och mest omtalade ultratävlingar. Visserligen kan man även springa ett 22-kilometersvarv på Kullaberg, men vi fokuserar här på de tre ultradistanserna, 50 km, 100 km och framför allt huvudtävlingen 100 miles.
100-milesdistansen på Kullamannen hade premiär 2017. De tre upplagor som har varit har inbegripit 2,5 varv på utmanande stigar på Kullaberg, vilket har varit en stor del av själva upplevelsen. Då Länsstyrelsen har haft synpunkter på hur många som får tävla på Kullaberg är det en annan bandragning i år, med ett varv mindre på “Kullen”.
Starten sker i Båstad på fredag kl. 7.00 och efter några inledande kilometers snabblöpt prolog längs kusten blir det ett och ett halvt varv runt Bjärehalvön, där man två gånger passerar genom Sinarpsdalen. Sedan följer 70 ganska platta kilometer innan tre avslutande mil på Kullaberg. Förväntad målgång i Mölle för de första är någon gång under småtimmarna natten till lördag.
Damfavoriter 100 miles
På damsidan är Anna Carlsson favorit. Hon vann Kullamannen 2018, i sin 100-milesdebut och var totalfyra. Efter det har hon dock tagit flera kliv upp mot världseliten. 45 ensamvarv på Torne träsk i en virtuell backyardtävling våren 2020 blev 54 varv i satellit-VM i backyard ultra för ett år sedan. I våras slog hon rekord på den 28 mil långa Bergslagsleden och i somras tog hon sin första internationella seger i det tuffa 100-milesloppet Val d’Aran i Spanien. Efter att ha fått avbryta UTMB med krånglande mage vill hon säkerligen visa, inte minst för sig själv, att hon också klarar en för hennes del ovanligt lättlöpt 100-milestävling.
Men hon blir utmanad främst av Johanna Bygdell. Den forne orienteraren hade det totala banrekordet på High Coast Ultra innan Jonas Buud gav sig på den tävlingen. Hennes 15:10 på TEC 100 miles 2017 var inte ens Anna Carlsson ens i närheten av 2019. För två år sedan var Johanna två och totalfemma i Kullamannen, efter att fått ont på ovansidan fötterna och smalbenen och tvingats gå större delen av sista varvet på Kullaberg. Efter en hel del skadebekymmer är hon nu tillbaka för att åter bemöta Kullamannen.
På startlinjen står även en nybliven världsmästare i adventure racing, Malin Hjalmarsson. Det blir förvisso den längsta ultralöptävlingen för Malin, men bara den inledande etappen i VM-tävlingen för en månad sedan mätte över tolv mil, med navigering i svår terräng och tung ryggsäck. Om hon redan lyckats återhämta sig blir det mycket intressant vad hon kan prestera.
I startlistan står även Elisabeth Borgersen, men osäkert om hon kommer till start efter att ha drabbats av en stressfraktur i somras.
Efter dessa fyra är det ett snäpp ner till de övriga, där några andra namn att nämna är Patrizia Strandman, Anna Ståhlkloo och 100-milesdebutanterna Ebba Sigfridson, Jenny Wallner och Alexandra Nilsson. Av fåtalet internationella deltagare är det troligen från Danmark (Christina Huth Panduro) och Norge (Ingvill Fauske) som de svenska damerna kan utmanas.
Herrfavoriter 100 miles
På herrsidan är det ovanligt öppet, efter att de senaste båda vinnarna Petter Restorp och Magnus Rabe inte kommer till start, liksom andra världslöpare som Carl-Johan Sörman och Jonas Buud. Inga internationella storlöpare kommer heller till start, trots att det är en del av Ultra-Trail World Tour.
Som knapp huvudfavorit får svensk-norske 27-åringen Simen Hjalmar Wästlund kanske ändå utnämnas. Efter några kortare ultratävlingar i Norge slog han igenom på allvar 2020 när han slog Pau Capell och vann Fjällmaraton 100K. Men även om han blev 12:a i Transgrancanaria i februari har han hittills haft det lite svårare på ännu längre distanser, med DNF både på TDS och Penyagolosa Trails för ett par veckor sedan.
Stefan Ehrin har i alla fall en genomförd Kullamannen i bagaget, även om en 41:a plats 2018 förstås inte är något han skryter med. 17:e-platsen på Transgrancanaria 2020 är det bästa han har gjort i internationellt motstånd, även om andraplatsen i Fjällmaraton 100K i augusti (och fjärde förra året), liksom flera segrar i Björnfrossa och Gotlands Ultramaraton säger mycket om hans kapacitet. Efter att inte ha kunnat träna ordentligt tidigare under året verkar han känna sig i bra slag inför Kullamannen.
Ytterligare en trio som i det här sammanhanget räknas som ungdomar, som lär sälja sig dyrt är William “Wille” Englund, 27, Dennis Källerteg, 26 och Bill Öster, 26.
Wille Englund vann Fjällmaraton 100K, bara fyra minuter före Stefan Ehrin, men har aldrig sprungit längre än så. Han ser fram emot regn och blåst.
Dennis Källerteg satte förra året ett fantastiskt rekord på Kungsleden, trots 40 mil med skadat knä. Han har vunnit Sätila Trail och presterat väl i internationellt motstånd på HURT 100 (10:a 2018) och Whistler Alpine Meadows (2:a 2019).
Och Bill Öster har vunnit varenda ultratävling som han inte bara tagit som träning (SM-guld i 24-timmars och silverticketvinst i the Bridge Backyard Ultra) och satt FKT:er på både Blekingeleden och Skåneleden SL1 (som sedermera slagits). Men det är trail han gillar mest…
Om Simon Bloss kommer till start och kan få ut sin kapacitet är han förstås också någon att nämna. Och så några veteraner i sammanhanget. Tomas Nordlöf prenumererar på pallen i High Coast Ultra och var inte långt efter Wille Englund och Stefan Ehrin på Fjällmaraton 100K. 26:e-placeringen i Kullamannen 2018 vittnar inte om hans kapacitet.
Och givetvis coach-adept-paret Christian Malmström och Magnus Linde. Magnus var trea i Kullamannen senast, efter Rabe och Restorp. På herrplaceringen bakom (med två damer emellan) hade han sin coach Christian Malmström. På Vinninge Ultratrail i våras var det dock ombytta roller. Med erfarenhet både av Kullamannen, Dark Trail och andra långa utmaningar är detta två herrar som lär avancera när andra som inlett optimistiskt faller av. Kan det rentav leda hela vägen till pallen? På Kullamannen kan allting hända.
Clarens Olsson visade med en andraplats i Kullamannens specialupplaga Dark Trail förra året, just före nämnda Christian Malmström och Magnus Lunde, att kapaciteten är hög. Johan Hartelius och Johan Isaksson delade på femteplatsen i den tävlingen och är två av många som kommer till Båstad med höga förhoppningar.
Anders Szalkai är förstås också ett namn som sticker ut i startlistan. Att han kan springa snabbt är oomtvistat. Att han kan springa långt och länge har han visat i en backyard ultra förra året och i 24-timmars-SM i somras. Men nu är det trail och många timmars mörkerlöpning, outforskad mark för den mångfaldige svenska maratonmästaren.
På 100 km är Jakob Åberg lite av huvudfavorit, men där Lena Trillelv lär vara med högt upp även i totalen.
På 50 km ser det ut att bli flera starka löpare i topp på herrsidan och förhoppningsvis en duell mellan Erik Anfält och Klas Johansson, där den senare dock inte verkar komma till start. Men österrikaren Gerhard Kaufmann blir tuff och kanske även islänningen Jörundur Jónasson kan vara med länge. På damsidan blir det troligen en svensk uppgörelse, med My Svensson, Karin Joubert och Mia Gyllenberg som några av favoriterna.
Backyardpremiär i Ljungby
I Ljungby gick i helgen premiärupplagan av Backyard Ultra Ljungby. 73 kom till start, 53 av dem sprang minst sju varv och blev ultralöpare. Slutduellen stod mellan Olaf Szukalowicz och Tobias Fabbeke, där Olaf gav upp efter 17 varv och Tobias vann därmed på 18. Linda Pilerud, som även ska springa Kullamannen 100 miles, kom längst av damerna med 13 varv.
Rödvinmyrans Terränglopp
I Sundsvall gick den tredje upplagan av Rödvinmyrans Terränglopp i vackert höstväder. Flest deltagare var det på de kortare distanserna, men tolv herrar och en dam sprang i alla fall 46,5 km. Rasmus Nilsson slog banrekord på 4:39:29 (även om varvet var omvänt i år) och Anna Öhman var enda dam till start och i mål på 6:29.
Musikens inneboende kraft kan både boosta prestationen och din återhämtning – och höja träningsglädjen. Här förklarar forskarna hur även du kan få en extra bra träningseffekt av att lyssna på musik när du springer. Många av oss har upplevt det. Benen bränner, lungorna flämtar, hjärtat pumpar och hjärnan har precis inlett sin övertalningskampanj om att det här inte är din dag, att det kommer fler chanser. Då, plötsligt, drar riffet igång – det där som inleder din favoritlåt och får dig att tänka om. Plötsligt trummar benen som om de hade en egen vilja, din andning är forcerad men rytmisk…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Jaybirds trådlösa sporthörlurar Vista 2 är tåliga och lätta att använda – så att du kan ha fullt fokus på musiken under ditt löppass.
[ANNONS] De bland löpare mycket uppskattade trådlösa sporthörlurarna Vista från Jaybird är fullpackade med smarta funktioner. Med Vista 2 kan man till exempel förstärka omgivningsljuden med ett enkelt knapptryck. Funktionen heter SurroundSense och är framtagen för att ge användaren en säkrare löpupplevelse.
Vill man i stället ha fullt fokus på musiken kan man i stället aktivera aktiv brusreducering, ANC. Att växla mellan de båda lägena gör man med ett dubbelklick på hörluren. I Jaybirds app går det även att anpassa hur mycket omgivningsljud som SurroundSense ska släppa in.
Vista 2 erbjuder hela åtta timmars kontinuerlig speltid och upp till 24 timmar med laddningsfodralet. Dessutom kan man snabbladda dem på fem minuter för att få ytterligare en timmes batteritid.
En funktion som bidrar till den längre batteritiden heter In-ear detection. Har man inte hörlurarna i öronen så stängs de helt enkelt av tills man sätter in dem igen.
Jaybird Vista 2 klarar väta, damm och stötar. Själva hörlurarna har uppgraderats till IP68-standarden, vilket bland annat innebär att de tål att vara under vatten på en meters djup i en timme. Det bärbara laddningsfodralet är vattenskyddat (IP54), så att man inte behöver oroa sig för svett eller regn under passet eller äventyret.
Både hörlurar och det bärbara laddningsfodralet är spårbara via Jaybird-appen – en praktisk funktion om man förlagt dem hemma eller tappar dem under rundan.
Jaybird Vista 2 har med andra ord många praktiska funktioner. Men viktigast är kanske ändå ljudet och passformen. De har en fantastisk ljudkvalitet, är tåliga och enkla att anpassa passformen på så att de sitter både säkert och bekvämt.
Jaybird Vista 2 Här är några av de viktigaste funktionerna i Jaybird Vista 2: • SurroundSense – släpp igenom ljud och få koll på omgivningen • Aktiv brusreducering – när du vill ha fullt fokus på uppgiften • 8/24 timmars batteritid – alltid redo för de längsta passen • Extra hållbara – så att du kan fokusera på äventyret Färger: Svart, grått och blått Pris: 2 000 kronor.
Förr förknippades stabilitetskor med en tung och platt löpkänsla. Att så inte är fallet längre är ASICS nya Gel-Kayano ett bevis på – en löparsko som förenar stötdämpning och komfort med god stabilitet. Här förklarar vi varför du bör ge den en chans.
[ANNONS] Under senare tid har skobranschen fokuserat mycket på stötdämpning och energiåtergivning i sin produktutveckling. Det har också inneburit att fotens biomekanik har kommit lite i skymundan. Hur fot-, knä- och höftleder beter sig när vi har kontakt med underlaget varierar nämligen betydligt från individ till individ – vilket har stor betydelse när det gäller vilken typ av löparskor vi bör välja.
För många löpare räcker det inte att en skomodell känns bekväm och ger skön stötdämpning för att den ska fungera optimalt – skon måste också kunna stabilisera foten på ett funktionellt sätt. Så kallad överpronation i fotleden är nämligen vanligt bland vissa löpare. Enkelt förklarat betyder det att foten tenderar att tippa inåt när den belastas mot underlaget. Denna överdrivna rörelse i fotleden fortplantar sig vidare upp i rörelseapparaten och gör att knä- och höftled belastas på ett ofördelaktigt sätt. Följden av detta är att stegavvecklingen blir mer ineffektiv – samtidigt som risken för överbelastningsskador ökar.
Tillhör du denna grupp bör du överväga att välja en skomodell med extra stabilitet.
Löpare som tenderar att överpronera i relativt utvilat tillstånd i början av en löprunda rullar oftast över betydligt mer när tröttheten sätter in i slutet av långa träningspass eller tävlingar. Tillhör du denna grupp bör du överväga att välja en skomodell med extra stabilitet.
Tyvärr förknippas stabilitetsskor fortfarande med tunga, kraftigt uppbyggda skomodeller med en stel och platt löpkänsla. Att så inte alls är fallet längre är flera av ASICS mest populära skomodeller tydliga bevis på.
ASICS Gel-Kayano 28 – stabilitet och löpkänsla
ASICS ikoniska toppmodell Gel-Kayano är kanske det bästa exemplet på att det går att förena komfort och skön löpkänsla med effektiv rörelsekontroll av foten. Sedan introduktionen av modellen 1993 har Gel-Kayano – som är uppkallad efter den japanske konstruktören Toshikazu Kayano – ständigt förfinats för att ge den optimala avvägningen mellan stötdämpning och stabilitet.
Den nu aktuella versionen av Gel-Kayano är den tjugoåttonde utgåvan – och den har fått avsevärda uppdateringar jämfört med föregångaren. Mellansulan utgörs nu av det lättare och mer spänstiga FF Blast-skummet, och den stötdämpande Gel-kudden i hälen har fått en ny, avfasad utformning.
Den stabiliserande Dynamic Duomax-teknologin är elegant integrerad i mellansulans mediala del och ger tillsammans med en väl omslutande nyutvecklad hälkappa säker rörelsekontroll, som motverkar överpronation. En mjukare ovandel med bättre ventilation bidrar ytterligare till Gel-Kayanos höga komfort.
ASICS Gel-Kayano 28 Vikt: 309/258 gram (herr/dam). Häldropp: 10 mm (herr), 13 mm (dam). Pris:1 900 kronor. Gel-Kayano 28 finns också i en vinteranpassad konstruktion med tilläggsbeteckningen AWL (All Winter Long). Ovandelen har fått en vattenavstötande funktion och är försedd med markanta reflexdetaljer. Skillnaden i vikt är ungefär 30 gram, och den kostar en hundralapp mer.
Ett billigare alternativ till Gel-Kayano är ASICS populära mellanprismodell GT 2000 (nu i sin nionde version) som har en liknande uppbyggnad som sin storebror Gel-Kayano.
ASICS GT 2000 har en fin avvägning mellan stötdämpning och stabilitet, tack vare en mellansula i Flytefoam-skum som har förstärkts med gelkuddar. Den har även den stabiliserande Dynamic Duomax-teknologin medialt gemensamt med Gel-Kayano.
ASICS GT 2000 Vikt:292/238 gram (herr/dam). Häldropp:10 mm (herr och dam). Pris:1 500 kronor.
Den före detta elitlöparen Toby Tansers liv verkar ha en förutbestämd mening. Förutom en karriär som elitlöpare är han också författare, filantrop, löpcoach och grundare av bland annat välgörenhetsorganisationen Shoe4Africa. Nu har han skrivit en bok om sitt fängslande liv: Running with destiny. Vi bad Ingmarie Nilsson att recensera den.
Tanser föddes i England, men har rest och bott över nästan hela världen. Under 1990-talet bodde han även i Sverige och tävlade för Spårvägen.
Tansers nya bok Running with Destiny handlar om hans liv mellan 1995 och 2015. Den börjar med hur han som ung tonåring under en vansinnig klippklättring tillsammans med sin äldre bror bestämde sig för att hans liv skulle ha en mening och inte bara vara en personlig upplevelse. Exakt hur visste han inte då.
Toby växte upp med fem syskon i ett stort viktorianskt hus från 1901 i Sheffield i norra England. Arbetslösheten var hög och familjen tillhörde inte de välbärgade. Men trots skralt om pengar, andrahandskläder och semestrar i en gammal Volkswagen-van så upplevde han det aldrig som att han var fattig. Gäster var alltid välkomna och familjens utflykter innebar alltid äventyr och nya upptäckter. Ibland skämdes han över sina annorlunda hippie-klädda föräldrar men i boken beskriver han dem både kärleksfullt och roligt.
Däremot var skolan som ett fängelse för Toby. Han ville spela teater. Då kände han sig fri och lycklig. Det där med att ”bli” något och göra karriär förstod han inte alls trots att han ständigt fick höra att det var enda möjligheten om man inte ville fastna i fattigdom och arbetslöshet.
“I did not have a clue about the ensuing week as my dreams changed like a weather vane. But no, I must specialize and select subjects to aim towards a specific university degree – this provided the route to secure a stable job.”
Toby började skolka. Det enda han egentligen gillade i skolan var historia och fotboll. I en familj där ingen sportade såg han nämligen en möjlighet att få lysa och bli bäst på något. Men det blev inte i fotboll trots att han älskade det. Det blev i löpning.
“My goal? Prove I could run faster than my friend, then shimmy back to the soccer squad.”
Men löpning var inte ”lätt”. På den tiden var löpare dessutom ett gäng skumma, magra typer med drägel i mungipan. Men skolans coach peppade honom. Toby upplevde också en ny mental känsla av att tankarna flöt lättare, energin ökade och att han kunde dagdrömma hur mycket han ville när han sprang. Han gillade också att prestationsförbättringarna berodde helt på hans egen insats – inte ett lags. Och snart var han en av de bästa i sin klubb.
Som läsare får vi även följa hans snillrika, både lagliga och mindre lagliga, jobb för att få ihop pengar så han kunde köpa sin första motorcykel. Den ökade inkomsten gjorde också att han började drömma om att resa.
Då var Toby 16 år och hade hoppat av skolan.
Han for till Amsterdam. Han ville bli konstnär men hade inte ens råd med ett skissblock. Ofta fick han inte i sig mer än en macka om dagen. Till slut kunde inte ens sista hålet på skärpet hålla uppe hans byxor.
Han tiggde, lånade en gitarr och spelade men slutade när han blev erbjuden pengar för att inte göra det. Han lyssnade på timslånga religiösa tillställningar för att få en gratismåltid och sov under träden eller på en bänk i parker.
Han liftade runt i Europa och överlevde mest tack vare snälla människor.
För Toby var allt ett äventyr men så småningom kom han tillbaka till England. Fattig och vilsen.
”As I rotated in circles, the world, like a vibrant comet, sped onward. Every person has a calling, and this life did not match my ambitions. Something was missing, and I did not know what.”
1990 var hans liv fullt av festande, sena nätter och rökfyllda lungor. Om det inte hade varit för att han råkat se sin forna löparkompis Carl Thackery tävla mot några av de bästa så hade Toby kanske fastnat i tv-soffan med en öl i ena handen och en cigarett i den andra.
Där och då bestämde han sig för att börja springa igen och göra något åt sitt liv. Han for till sina släktingar på Island.
Oförberedd, med enda målet att slå sin vän på en löptävling för att vinna en öl, ställer han upp i ett lopp, vinner och sätter banrekord!
Oförberedd, med enda målet att slå sin vän på en löptävling för att vinna en öl, ställer han upp i ett lopp, vinner och sätter banrekord!
Det var så stort att han blev kontaktad av Nike.
Då slutade han röka.
Toby berättar om hur detta öppnade dörrar till en helt ny värld. Men efter ett par år kändes inte längre Island som det bästa stället att bo på.
Möjligheterna var oräkneliga och det slutade med att han tillsammans med sin svenska vän hamnade i Sverige och Överhogdal – som inte direkt var en metropol. När erbjudandet om en lägenhet i Solna kom från Stockholm Spårvägen, en av Sveriges största löparklubbar, tog vännerna chansen. Från att ha tränat helt ostrukturerat började Toby träna seriöst med klubben och gjorde ännu större framsteg.
Plötsligt tävlade han mot sin idol, Simon Robert Naali från Tanzania, och blev även erbjuden att träna tillsammans med honom. Toby trodde det var ett skämt men det var just detta mötet, tillsammans med drömmen om att bli en så bra löpare som möjligt, som gjorde att han sedan hamnade i Afrika.
Under ett kapitel får vi följa Tobys första möte med Kenya. Det var varken som han drömt eller hoppats på. Bagaget försvann, han hade ingen att kontakta och förstod inte alla sociala koder. Han ville därifrån. Men innan dess skulle han i alla fall springa en gång. I jeans, tröja och utslitna löparskor.
Han valde sitt vanliga ”Go right and you can’t go wrong” när han gav sig av. Det ledde till att han träffade ett gäng löpare som förändrade allt.
Han beskriver sina dagar i det extremt primitiva tältlägret som allt utom glamorösa.
”It felt like we trained all day long – six days a week, three times a day, and with a seventh single-day run being the welcomed reprieve. If I sought immersion in athletics, I trod water at the bed of the deepest water.”
Alla tränade stenhårt, mer än vad coachen sa, och ingen ifrågasatte. Man bara gjorde.
Enda ”nöjet” var när det kom en tidning som man delade med ett rakblad i bitar som skickades runt.
Toby lärde sig att uppskatta det enkla livet. Han lärde sig om kenyanernas livsfilosofi och upptäckte en helt ny värld.
Och vad verklig fattigdom är och betyder.
Men han upptäckte också att materiell fattigdom inte betyder själslig fattigdom. Att glädje, lycka och tacksamhet är något vi till stor del skapar själva.
Men han upptäckte också att materiell fattigdom inte betyder själslig fattigdom.
Toby lärde sig snabbt att älska det kenyanska landskapet, människorna och gästfriheten. I ett kapitel får vi uppleva hans första jul där när han blev kallad Jesus.
Toby förstod snart att det är en oerhörd lyx att springa bara för att man mår bra av det. Kenyanerna sprang för att det var deras enda väg ur fattigdomen.
Toby hamnade i Iten där prästen Colm coachade en mängd världslöpare. Toby blev en del av gruppen. Men efter sex månader där var Toby till slut tvungen att åka tillbaka till Stockholm.
Innan han åkte lämnade han alla sina ägodelar, inklusive kameran och alla kläder, till människorna som varit så frikostiga och generösa mot honom. Han gav till och med bort skorna han hade på sig till taxichauffören som körde honom till flygplatsen. Att resa utan skor i Kenya är ingen stor grej –men det är det i Europa. Något han nu fick erfara den hårda vägen. Men det var också startskottet till det som sen skedde.
Han insåg att hans idrottsliga karriär egentligen bara var en bricka i det som var hans livsuppgift.
Toby hade förälskat sig i Kenya och ville hjälpa landets människor. Hans erfarenheter blev en första bok: Train hard – win easy. Och trots att han tappat gnistan för att träna hårt och tävla så fortsatte han. Det var nämligen det som gjorde att han kunde fortsätta resa och tjäna en del pengar.
Under flera år for han runt i världen som en vagabond men hela tiden jobbade han vidare på sitt projekt med att skicka skor till Kenya. Det var egentligen inte för att de framför allt skulle kunna springa – utan för att människorna skulle slippa hakmaskarna som finns överallt i jorden.
Tobys fokus skiftades mer och mer mot att bli hälsorelaterat.
Han bestämde sig för att springa upp till Kilimanjaros topp som ett sätt att skapa uppmärksamhet för att samla in pengar till sitt projekt.
Men innan dess lovade han sin dåvarande flickvän en sol-och-badresa till Zanzibar. En resa där precis allt hade kunnat ta slut då han blev attackerad av två män med machetes som sargade hans kropp med hugg och slag. Kapitlet där han beskriver händelsen är som hämtat från en skräckfilm –med skillnaden att det var på riktigt.
Tack vare doktor Mehta slutade allt väl. Men det krävdes en enorm mängd tur, lånad livstid, en hjärnoperation, titanimplantat och lång rehabilitering. (Tretton år senare skulle han vara lika nära döden då andra sidan av hans skalle spräcktes.)
”I truly learned to live”.
Rehabiliteringen var lång. Han hamnade i New York, blev hemlös och helt utan ägodelar. Löpningen blev än en gång hans räddning. Först genom tävlandet och sen då han blev invald till New York Road Runners kommitté och så småningom sprang sitt första välgörenhetslopp.
Toby var fortfarande i New York vid tidpunkten för terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Än en gång blev han påmind om livets skörhet.
Kanske var det den händelsen som gjorde att han verkligen tog steget till att från absolut ingenting skapa välgörenhetsorganisationen Shoe4Africa.
Vi får läsa om detta, om orättvisor, om hur kvinnor utnyttjas och lider, om uråldriga ritualer och om hur han skapar möjligheter för kvinnor. Men även om att det går åstadkomma underverk både för människors hälsa och levnadssituation utan pengar och utan att organisationen tar det mesta av vinsten.
Den fyrfaldiga segraren i New York marathon, Mary Keitany, är en av de som började sin karriär tack vare Tobys Shoe4Africa-event.
Något Toby fick erfara är att hur fattiga människor än är så har man stolthet. Att bara skänka saker är inte alltid rätt väg.
Ett gigantiskt arbete började för att skapa en förändring. Dessutom hamnade Toby mitt i det stora upproret och den våldsamma politiska konflikten i Kenya 2007–2008. Han fick verkligen erfara vad ”run for your life” kan betyda och smärtan när vänner dör.
”I, who grew up with Margaret Thatcher politics, miners’ strikes, and poll-tax marches, was no stranger to demonstrations. Living in the social democratic stronghold of England, where protest rallies happened weekly and participating in a march could likely earn you school credits, I understood disputes. But the violence and bitterness, turmoil, and havoc, accompanying this unrest was horrifying. The strife, grievous and brutal, escalated.”
I mars 2008 anordnar han sitt första fredslopp och besöker även en av de kyrkor som blivit vandaliserade som synts över hela världen och blivit en symbol för konflikten. Det förändrade hans liv för evigt.
I ruinerna låg brända lik från oräkneliga människor. Toby får höra berättelser som är helt omöjliga att förstå men han återger allt med en inlevelse som inte lämnar någon med ett hjärta oberörd.
“You see this piece of a headscarf, the blue cloth, look,” the man pointed to the toasted material where one scrap was surprisingly recognizable. “This belongs, belonged, to a sister, a cripple. She sat in a wheelchair. Her burned chair is right there,” his arm gestured to a fire-ruined metal frame. “She aged over eighty years and injured who? You know, the youngest to die was three months old.” Unable to stop himself, he broke into convulsing sobs. Tearful moans garbled his words,
“The mob, who were our neighbors, our very neighbors, they had snatched my baby and hurled her into the fire, to die, in the worst of the flames.”
Som så många gånger förr i Tobys liv verkar ödet hjälpa honom. Eller kanske allt var menat från början och förutbestämt som doktor Mehta hade sagt? Vem vet. Men oavsett blev detta besök i kyrkoruinen och ett kafébesök starten på hur Toby byggde Kenyas första (!) barnsjukhus. För som i så många andra länder prioriterades inte barn överhuvudtaget i Kenya. Behövde de sjukhusvård fick de söka hjälp på de sjukhus som fanns men ofta utan att få hjälp. Fick de hjälp var ändå ingenting anpassat för dem. Av alla barn som dog gjorde 80 procent det utan att ens ha fått träffa en sjukvårdare.
Utan erfarenhet, utan en plan, utan support och utan någon egen vinning eller säkerhet tog Toby sig an projektet. Att få ihop 10 miljoner dollar är aldrig enkelt och att få ihop det till ett avlägset hörn i Afrika utan någon (betald) reklam och utan lön kan verka snudd på omöjligt. Även om det handlar om att rädda barn.
I ett av kapitlen får vi berättat om alla motgångar Toby går igenom. Inklusive vänner som försvinner och flickvänner som gör slut på grund av hans ambitioner. Men med en dåres envishet fortsatte han mot sitt mål.
Samtidigt fortsatte han bland annat att coacha, skriva böcker, ordna välgörenhetslopp för Shoe4Africa, driva en anti-malaria kampanj, ordna julgåvor med mat till de fattigaste och starta upp ett projekt med att bygga en Shoe4Africa-skola. Mer än en gång förundras man av hans enorma drivkraft och dedikation.
År 2010 bestämde han sig för att försöka fullfölja sin dröm om att bestiga Kilimanjaro.
”From the Sea to the stars” började vid kusten i Mombasa och slutade 5 895 meter över havet på bergets topp. I snitt 64 kilometer per dag i en vecka. Under ett kapitel får vi följa detta, minst sagt heta och iskalla, äventyr som är snudd på ofattbart att han ens kom på att göra.
Running with destiny är en bok för alla som älskar löpning. Det är också en bok för alla som vill skapa en bättre värld, som tror att drömmar kan bli sanna och om människors både onda och goda sidor. Vi får ta del av Kenyas historia och människors starka vilja och önskan om ett bättre liv inte bara för sig själv utan framför allt för sin familj.
Vi får läsa berättelser om människor som gör det omöjliga möjligt, om drömmar som blir sanna och mål som uppnås. Men även om ofattbart lidande, om vansinniga orättvisor, misär och oändlig sorg.
Det är en bok med de största kontraster men även likheter vi människor delar. Om ödet, tillfälligheter och om att följa sitt hjärta.
Toby har lyckats att med enbart sponsorpengar, och utan att tjäna något på det själv, bygga ett flertal skolor och barnsjukhus.
Personligen tyckte jag den var oerhört bra och rekommenderar den verkligen. Faktum är att jag tycker alla ska läsa den för att förstå löpningens storhet såväl som livets skörhet.
Tre andra böcker av Toby Tanser: 1. Train Hard, Win Easy. The Kenyan Way. 2. The Essential Guide to Running The New York City Marathon. 3. More Fire. How to Run the Kenyan Way.
Vad vill ni ha för utmaning i november? Det frågade vi medlemmarna i vår Facebook-grupp RW Runstreak 2021. Här är svaret!
Genom vår Facebook-grupp RW Runstreak 2021 vill vi genom olika träningsutmaningar motivera till regelbunden, kul och givande träning. Över 2 600 löpare är med och inspirerar varandra – och du är förstås också välkommen att hänga på.
Under oktober körde vi #löparbingo (hörde vi någon skrika BINGO!?). Inför november frågade vi Facebook-gruppen vad de ville se för utmaning för november. Baserat på deltagarna Ulrika Landins och Maria Bergströms förslag har vi nu tagit fram #RWläsarnasutmaning – och det handlar om att få in lite basmil. Häng med!
Utmaningen #rwläsarnasutmaning består av två delar, och du kan välja den som passar dig bäst:
1. Samla ihop minst 100 kilometer under november.
Det här målet för november kan genomföras på flera olika sätt. Springer du till exempel en runstreak om minst 1,6 kilometer om dagen behöver du nu öka till 3,34 kilometer per dag.
Om du inte kör en runstreak kan du förstås fördela de 100 kilometerna som det passar dig bäst (OBS! Du ska inte springa 100 kilometer utöver din normala löpträning, utan de ska vara en del av den totala mängden löpning under månaden.) Målet är att du samlar ihop minst 100 kilometer löpning under november – hur och när och var du väljer att göra det är helt upp till dig.
2. Spring 10 procent längre än vad du gjorde samma månad förra året.
Det här målet för november utgår från den totala mängden löpning du gjorde under november förra året – och sedan ökar du den distansen (eller tiden om det passar dig bättre) med tio procent. Det här målet passar både den som inte vill eller kan springa 100 kilometer på en månad (som ovan) – eller den som redan i dag springer mer än 100 kilometer per månad.
Sprang du till exempel 50 kilometer totalt under november 2020 så ska du nu alltså springa minst 55 kilometer sammanlagt 1–30 november. Sprang du 120 kilometer 2020 så springer du 132 kilometer – och så vidare.
Förhoppningsvis vill du dela med dig av din träning och dina upplevelser till alla löpare som antar utmaningen och är med i vår RW Runstreak 2021-grupp på Facebook.
Har du inte Facebook kan du förstås anta utmaningen ändå – håll ögonen på runnersworld.se för uppdateringar och inspiration. Tagga också gärna dina inlägg med #RWrunstreak2021 och #RWläsarnasutmaning.
I betalt samarbete med Eurosport Nutrition presenterar vi Oat Bar Salty Peanut – en mycket god energibar som är perfekt för längre pass och tävlingar.
[ANNONS] Eurosport Nutrition är ett relativt nytt varumärke inom sportnutrition med produktfokus på både hälsa och prestation. Produkterna, som täcker in energibehovet inför, under och efter träning och tävling är vetenskapligt framtagna och med kvalitetsingredienser. Både sportdryck, energigels, energibars och återhämtningsdryck är testade av både eliten och motionärer vilket borgar för den bästa funktionen och tilltalande smaker i det stora sortimentet.
Energibars är något som många löpare kan ha nytta av under längre aktiviteter då sportdryck och gels kan bli väldigt enformigt för magen (och kanske även sinnet).
Eurosport Nutrition har flera energibars att välja mellan, med den gemensamma nämnaren att de verkligen är lätta att få i sig under fysisk aktivitet. Dessutom är de goda – och de många smakvariationerna gör att de flesta lätt kan hitta en favorit eller flera.
En favorit bland många löpare – både på grund av smaken, funktionen och att den är så lätt att äta – är Oat Bar Salty Peanut. Den är precis som övriga oatbars i Eurosport Nutritions sortiment baserad på havregryn, och har en hög koncentration komplexa kolhydrater som frisätts långsamt. Därmed blir blodsockernivåerna stabila både på kortare och längre sikt. En stor fördel med det är att man dels slipper känna sig hungrig, dels får energi som håller länge. Av den anledningen kan man med fördel ta en oatbar redan tidigt under aktiviteten
Eurosport Oat Bar Salty Peanut är både god och lätt att äta.
Alla Eurosports oatbars innehåller en liten mängd naturliga fibrer. Trots det är de enligt användarna oerhört snälla mot magen och lätta att få i sig – även om man inte har tid att stanna till under loppet eller passet.
Eurosports oatbars innehåller naturligt baserade, färska ingredienser som frukt. För att den ska vara så näringsrik som möjligt hettas den bara upp till 45 grader celsius under tillverkningen. Detta gör att de naturliga vitaminerna och mineralerna bevaras bättre.
Oat Bar Salty Penaut innehåller som namnet antyder lite extra salt, vilket många löpare kan ha nytta av när man är ute under lång tid. Den fuktiga och lite sega baren har ingen beläggning, vilket gör det enkelt att tugga i sig den även när man börjar bli trött. Dessutom gör den goda smaken att man gärna ser fram emot att få äta sin energibar – en välkommen mental kick!
EUROSPORT NUTRITION OAT BAR SALTY PEANUT 45 gram per bar innehåller 31,8 gram kolhydrater, 3,2 gram protein, 1,3 gram fett och 0,7 gram salt. Baren är vegan. INGREDIENSER : Havregryn, fruktos, glykossirap, vetegroddar, naturlig banan (minst 12%), kokosnötolja, linfrö, linfröolja, sorbitolsirap, surhetsregulerande medel (ekologisk citronsyra), äppelpektin, L-citrullin, askorbinsyra, naturliga oljor och aromämnen. EU allergideklaration: Innehåller gluten och vete. Produkten kan innehålla spår av mjölk, sesamfrö och nötter.
I en högklassig backyardtävling på Lidingö nådde tre löpare över 40 varv och Tobbe Gyllebring vann igen. I en slalombacke utanför Karlstad höll de på nästan lika länge, med att samla 10 000 höjdmeter. Och i Örebro avgjordes en annan udda backyardtävling.
I Lur 2018 pressades Torbjörn “Tobbe” Gyllebring av Emir Halkic till att nå 39 varv. Efter det är det bara när samme Tobbe vann den svenska tävlingen i satellit-VM på 55 varv för ett år sedan som någon har nått längre i en backyard ultra på svensk mark.
Men liksom Niklas Sjöblom, som förra veckan sprang 50 varv i Schweiz, var Tobbe Gyllebring förberedd för att springa långt i Big Dog’s Backyard Ultra i Tennessee. När reserestriktioner hindrade honom stärkte han ett redan mycket namnkunnigt startfält i Lidingö Backyard Ultra. Trots en bana med över 100 höjdmeter per varv infriades förväntningarna på en lång tävling.
Backyardlandslagets egen kapten Janne Svärdhagen var på plats och sprang 24 varv. När debutanten i disciplinen Henrik Hult la av efter 30 varv var det de fem huvudfavoriterna som var kvar. Daniel George stannade på 31 och Henrik Lowemark på 35. Martin Scharp, som fick den långa tävling han ville inför PRT 24-timmars men inte riktigt var vän med rötterna på natten, gav till slut upp efter 40 varv.
Ensamma i natten var, liksom på Big Shadow Backyard för sju veckor sedan, Tobbe Gyllebring som fyller 40 på söndag och Sten Orsvärn, 59. Då fick Aftonbladets reporterteam hänga kvar i 34 timmar. Den här gången blev det nio timmar till.
– Torbjörn Gyllebring och Martin Scharp är definitivt två av de genuint finaste gossar jag har träffat på. Jag kan inte tänka mig mer sympatiska och empatiska individer. Alla världsledare borde springa backyard. För efter 30-40 varv tillsammans blir man jäkligt goda kompisar och vill varandra bara väl, säger en känslosam Sten Orsvärn dagen efter målgång.
På det 37:e varvet hade Sten fått en sömndipp och nästkommande varv blev hans tuffaste. Det såg Tobbe när det var dags att ge sig ut på det 39:e och följde Sten i hasorna under stora delar av varvet.
– Han gjorde något av det finaste jag varit med om. Han försökte inte springa om, utan bara var där och kollade att allt gick bra med mig. Det kändes otroligt tryggt och fint att ha Tobbe som en liten skyddande ängel bakom mig, för jag var verkligen inte stabil just det varvet, berättar Sten.
Morgonen efter Big Shadow hade Sten nämligen upplevt väldigt oregelbunden puls, som han misstänker kan ha berott på salt- eller vätskebrist. Därför ville han nu inte heller riskera något när tröttheten slog till. Men 42 varv är det längsta någon över 55 år har sprungit i världen någonsin (Lisa Amundsson är världsbäst bland kvinnor över 55 med 33 varv 2018).
Men för sjätte gången fick Tobbe Gyllebring springa ett backyardvarv helt själv och med 43 varv tangerade han sitt resultat som 2019 räckte till en femteplats i “backyard-VM” i USA.
– Det här är det vackraste backyardvarv jag sprungit och jättehögklassigt arrangemang också. Ganska spännande med en natt där sportdrycken fryser till is. Men även om det nu är 43 varv som banrekord på den här banan, åk inte dit i tron att det här är en bana att springa långt på. För den är ganska tjurig faktiskt, säger Tobbe Gyllebring.
Liksom för Martin Scharp är ännu en tävling med ytterst namnkunnigt startfält nästa mål för Tobbe, 24-timmarstävlingen Personliga Rekordens Tävling (PRT) i Växjö i december.
– Jag vill göra satsningen seriöst på 24-timmars. Jag vill ta på mig landslagsdress och jag tror att backyard är en bra disciplin för att bygga hårdheten och psyket, liksom 24-timmars är en fantastisk disciplin för att kunna prestera på backyard, funderar Tobbe.
Av damerna nådde Anna Hadenius längst med 21 varv, följt av Jenny Lindroth på 18.
Udda backyard i Kvinnersta
I Örebro ordnade Udda Ultra, med Ola Nordahl i spetsen, en annan backyard där det fanns förhoppningar på långa distanser. En av förhandsfavoriterna, SM-bronsmedaljören på 24-timmars Daniel Brånn, fick dock problem med magen och Filip Andersson blev aldrig på allvar utmanad.
Krister Hägg Lahti stannade på 24 och Björn Tikkanen slog distansrekord med 25 varv. För femte gången stod Filip Andersson därmed som segrare i en backyard ultra, men sambon Leonora Johnsons familjerekord på 32 varv står kvar.
– Jag får väl kanske ändå försöka ta mig ur Värmland/Närke om jag skall lyckas överta famljerekordet, funderar Filip, som kanske får sikta på en av de fyra återstående silverticketloppen där vinnaren får en plats i landslaget till satellit-VM i oktober 2022.
Anna-Karin Larsson var fyra totalt och kom längst av damerna med 21 varv, två mer än Maria Pettersson.
Anmärkningsvärt är att blott 12-årige Melker Mangnäs från Örebro numera kan titulera sig ultralöpare! Han sprang sju varv och därmed ungefär 47 kilometer. Melker kan vara den yngsta någonsin i Sverige att genomföra en ultradistans på tävling på under 7 timmar.
Höjdmeterjakt i 10K High Club
I Bryngfjordens skidbacke norr om Karlstad samlades 20 förväntansfulla höjdmeterjägare i helgen för att inom 48 timmar springa 176 varv upp och ner. Då fick man nämligen ihop 10 000 höjdmeter (och knappt 130 km) och kan därmed bli upptagen i 10K High Club.
Fem herrar och två damer höll ut hela vägen. Dan Fallquist förbättrade sin tid från förra året med över två timmar och var snabbast att ta sig till 10 000 med tiden 24:28. På damsidan sprang Marie Frödén för första gången längre än Ultravasans 90 kilometer och kunde pusta ut efter 28 timmar och 46 minuter.
– Smärtan var jobbigast. Men jag tycker man blir mer slut energimässigt när man springer snabba lopp som Ultravasan, man är uppe i en helt annan puls då. Här kunde man med jämna mellanrum fylla på med energi och få mycket pepp av kompisarna, berättar Marie Frödén, som nu har en 100-milestävling som nästa mål.
Ingen vinnare i historiska Hultstred
På 1990-talet var 100-kilometerstävlingen Hultsfred Ultra under några år Sveriges enda ultratävling. Då liksom nu var Kurt Gustavsson den drivande kraften. Nu 75-årige Kurt sprang denna gång dessutom sju varv själv.
– Jag är ju i toppen av min karriär, bara 75 år! säger Kurt.
Även andra historiska ultraprofiler som Kjell och Gunilla Franzén var på plats och sprang fyra respektive tre varv. Gunilla var enda kvinna att 1997 genomföra den 460 kilometer långa Vänern runt, ett av K-G Nyströms påfund, och Kjell var bäste svensk i 24-timmars-VM 2003.
Någon vinnare kunde dock inte utropas. Både Per Christell och Jonas Eklund avslutade efter 12 varv, liksom Fanny Lampert och Maria Steinthorsson efter 9.
Internationella framgångar
På den internationella fronten gjorde Petter Engdahl ännu ett stabilt lopp. I stortävlingen Grand Trail des Templiers i Frankrike blev han femma, med CCC-vinnaren Jonathan Albon först i mål före Ultravasandominanten Sebastien Spehler.
I Schweiz sprang Ivan Bretan och Fredrik Forsström 48-timmars. Men när det blev så kallt att flera lager av ylletröjor, goretexjackor och dunjackor inte hjälpte Ivan att drabbas av hypotermi avbröt han efter 40,5 timmar och 310 km. Han blev därmed tvåa i tävlingen och nådde inte direktplats till Spartathlon. Men liksom Fredrik Forsström, som nådde 295,5 km har de i alla fall en plats till lotteriet för 2023.
Sedan lanseringen har den tagit löparvärlden med storm. Två världsrekord, segrar i Boston, Berlin och London Marathon och rekordtider på Stockholm Marathon talar sitt tydliga språk – adidas adizero adios PRO är den nya rekordskon.
[ANNONS] Inför OS i Tokyo lanserade adidas en helt ny uppsättning tävlingsskor med den andra versionen av flaggskeppet adizero adios PRO 2 i täten. Och under hösten har den verkligen låtit tala om sig. Eller vad sägs om två världsrekord, segrar i tre av de största och mest prestigefyllda maratonloppen i världen – och inte minst rekordsnabba tider på Stockholm Marathon.
Både Carolina Wikström och Charlotta Fougberg sprang nämligen årets Stockholm Marathon i adidas adizero adios PRO-skor – och det gjorde de på snabbare tider än den tidigare snabbaste svenska damtiden i loppets historia. Den nya rekordtiden av Wikström lyder 2.29.56 och Charlotta Fougberg kom in på 2.31.08. Det resulterade även i varsin SM-medalj: guld och silver.
I filmen nedan berättar Charlotta Fougberg om känslan hon hade under loppet, känslan av att vara ostoppbar – att allt är möjligt.
Även internationellt har adidas adizero adios PRO fått ett stort genomslag. Bland annat den 12 september då adidas arrangerade ett rekordförsöklopp vid sitt huvudkontor i Herzogenaurach i Tyskland: adizero Road to Records.
På den snabba banan krossade Agnes Tirop, Kenya, det gamla världsrekordet på 10 kilometer med hela 28 sekunder. Den nya världsrekordtiden lyder 30.01. Tirop, som sedan tidigare bland annat har ett VM-brons på 10 000 meter, blev sedan tragiskt nog mördad i sitt hem i mitten på oktober. Hon blev 25 år.
I Herzogenaurach sprang även Senbere Teferi, Etiopien, in på en ny världsrekordtid på 5 kilometer med tiden 14.29.
Världsrekorden var inte det enda de båda topplöparna hade gemensamt – de vann också sina respektive lopp i adidas adizero adios PRO-skor.
Under hösten har även flera stora maratonlopp avgjorts. Boston Marathon, som vanligtvis går i april, kunde äntligen genomföras efter en två år lång paus. Den 125:e upplagan vanns av de båda kenyanerna Diana Kipyokei och Benson Kipruto – båda iförda adidas adizero adios PRO-skor.
Benson Kipruto gick loss från täten i herrklassen med några kilometer till mål och vann på 2.09.51. Diana Kipyokei gjorde sin debut i ett World Major Marathon-lopp och slog dessutom fyra tidigare Boston Marathon-vinnare. Segertiden blev 2.24.45.
Även i två andra Marathon Majors-lopp, London och Berlin Marathon, sprangs det fort i adidas adizero adios PRO-skor.
I början på oktober genomfördes den 41:a upplagan av London Marathon, som även det vanligtvis går i april. Här vann Joyceline Jepkosgei, Kenya, damklassen på 2.17.43.
I Berlin Marathon var det i stället herrsegraren Guye Adola, Etiopien, som korsade mållinjen först av alla iförd ett par adidas adizero adios PRO-skor. Segertiden i den 47:e upplagan av loppet blev 2.05.45.
Charlotta Fougberg i adidas adizero adios PRO 2-skor under Stockholm Marathon.
Skon bakom rekorden – möt adidas adizero adios PRO
Gemensamt för alla dessa nya rekord och stora segrar är att de har tagits i adidas adizero adios PRO eller PRO 2 – som båda har lovordats av löparna. Men vad är det som gör den här modellen till en rekordsko?
Om man tittar på utvecklingen av skon har sulplattformen i PRO 2 blivit ännu mer strömlinjeformad och har fått en tydligt vaggliknande konstruktion från häl till tå. Mellansulan består däremot fortfarande av det spänstiga Lightstrike Pro-materialet i två lager. Integrerad i den sitter samma Energyrods som i föregångaren: lätt böjda, kolfiberförstärkta stavar som fungerar som en hävstång. Den här lösningen skiljer adidas adizero adios PRO 2 från många andra kolfiberskor på marknaden, som oftast har en hel eller delad kolfiberplatta i mellansulan (PRO 2 har bara en tunn kolfiberplatta i häldelen).
En annan nyhet är att yttersulan har fått ett mer greppsäkert mönster med bättre slitstyrka under framfoten. Ovandelen har också fått ett nytt smidigt och välventilerat material, som delvis består av återvunnen plast.
adidas adizero adios Pro 2 Vikt: Unisex 212 gram. Häldropp: 10 mm. Pris: 2 350 kronor.
Att springa trail i skog och mark är en svårslagen upplevelse. I samarbete med The North Face och Löplabbet får du här våra bästa tips på hur du både kommer i gång med traillöpning – och blir bättre på konsten att springa i skogen.
Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai har siktet inställt på att springa ultraloppet Kullamannen 100 miles (161 kilometer) den 5–6 november. Under förberedelserna har hans kärlek till att springa på stigar och små skogsvägar väckts – och han har upptäckt att det finns mycket att lära för en inbiten asfaltslöpare.
Här får ”Szacke” och du de bästa tipsen för att komma i gång med traillöpning – och bli bättre på konsten att springa i skogen – av Team Löplabbets Johanna Widarsson Norbeck. Tips som både hjälper dig att njuta av naturens inspirerande och inbjudande träningsarena och som utvecklar din förmåga att tackla utmaningarna på bästa sätt.
Kolla Team Löplabbets Johanna Widarsson Norbecks trailtips!
– Jag tror att traillöpningen växer mycket tack vare den fantastiska upplevelse det kan vara att komma ut och springa i naturen, säger Johanna Widarsson Norbeck.
Hon menar att det första som en nybörjare inom trail bör göra är att skaffa en bra trailsko, eftersom det både förhöjer upplevelsen och gör löpning på trailunderlag säkrare.
– Det behöver inte heller vara så komplicerat att springa trail, det går ofta att hitta bra möjligheter i närområdet.
Ett annat tips Johanna lyfter är att träna i grupp. Kan man hitta några att springa trail med ökar chansen att man inspirerar varandra till nya rundor och härlig löpning tillsammans.
Johanna är i grunden en mycket duktig traillöpare, men har på senare år även börjat springa både väglopp och banlopp. Den största skillnaden mellan de olika formerna av löpning är att trail utmanar flera av våra sinnen, inte minst då både balans och koordination tränas mer. Det gör att man även får extra bra träning av sin löpstyrka, vilket man som asfalts- och banlöpare förstås kan ha nytta av.
Tänk på löpningen lite som en dans. Korta gärna ner steget något, det gör löpningen lättare.
– Rent löptekniskt ska man gärna tänka på att springa så lätt som möjligt. Tänk på löpningen lite som en dans. Korta gärna ner steget något, det gör löpningen lättare. Försök också att inte lägga för mycket vikt i sidled och att jobba på att lyfta blicken en bit framåt. Det är svårt i början men kommer med träning, säger Johanna.
En stor skillnad mellan trail och traditionell löpning är att man inte riktigt kan tänka i termer av kilometertider och tempo på samma sätt. I skogen måste man i stället skatta sin ansträngning efter känsla eller puls.
– Även om traillöpning ger mycket bra styrketräning i sig kan det vara bra att förbereda sig genom att jobba lite extra med fotstyrkan. Även benböj med ett ben är en bra övning, då man parerar väldigt mycket i terrängen och behöver vara stark på ett ben. Balansträning är också bra att köra liksom corestyrka då man verkligen använder hela kroppen i trail.
Långpass i skogen är något som Johanna tycker är härligt. Förutom bra trailskor är det då bra att ha en välsittande ryggsäck som man kan bära med sig vätska, energi och något överdragsplagg i om man planerar vara ute länge.
– Sedan får gärna ett litet kit med plåster och elastisk linda hänga med i ryggsäcken, om oturen skulle vara framme, säger Johanna.
FEM TRAILTIPS I KORTHET: 1. Det är viktigt att hitta trailskor med bra grepp som du känner dig trygg med. 2. Titta inte på klockan, glöm kilometertider – fokusera på känslan och hur länge du tränar i stället. 3. Hitta en löpargrupp som springer i skogen. Det är härligt att dela upplevelser med andra – och du kommer säkert att upptäcka nya spännande stigar. 4. Våga springa fort! Att flyga fram över stock och sten är en svårslagen känsla. 5. Utforska ditt närområde – stigarna finns närmare än vad du tror.
Välj rätt trailskor – möt The North Face VECTIV
Både upplevelsen och säkerheten blir bättre med rätt typ av trailskor på fötterna. I ständigt varierande terrängförhållanden krävs främst säkert grepp mot underlaget, pålitlig sidstabilitet och ett skydd mot markens ojämnheter. En trailmodell ger därför en klart bättre helhetsupplevelse i skogen.
Traillöpning kan bjuda på en mängd olika typer av underlag vilket ställer stora krav på dina löparskors yttersula – både när det gäller material och mönster. Visst går det att springa med ett par traditionella träningsskor så länge underlaget inte är alltför avancerat – men vill du ha ett säkert grepp är ett par dedikerade trailskor en smart investering.
Du behöver inte heller vara rädd för att det innebär en kompromiss med löpkänsla eller stötdämpning – dagens moderna trailskor levererar även när det gäller dessa aspekter.
I trailskoserien VECTIV från The North Face finns modellerna som verkligen kan göra löpningen på skogsrundorna både säkrare och roligare. Här presenterar vi två av modellerna i den mycket uppskattade serien trailskor:
The North Face Flight Vectiv
The North Face flaggskeppsmodell för traillöpning kallas Flight Vectiv – en helt ny modell som är utvecklad för dig som vill springa långa, utmanande distanser på blandade underlag.
Överst i mellansulan på Flight Vectiv ligger en kolfiberplatta, som också fungerar som sidostöd i hälpartiet samt på strategiska punkter i framfoten. I kombination med den rejäla vaggformade sulplattformen ger det här en robust stötdämpning och kvick stegavveckling, samtidigt som skon skyddar löparen mot ojämnheter.
Ovandelen är tillverkad i ett Kevlarförstärkt material och har en strumpliknande utformning utan traditionell plös. Den slitstarka yttersulan har 3,5 millimeter höga dubbar som gör att skon fungerar bra på varierade underlag – från skogsstigar till asfaltsvägar.
Fakta The North Face Flight Vectiv Vikt: Herr 285 gram. Dam 245 gram. Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 2 200 kronor
The North Face Vectiv Enduris
Enduris är framtagen för traillöpning över ultradistanser. Skons konstruktion ger nämligen löparen både komfort och stöd i det långa loppet – även i oländig terräng.
Liksom Flight Vectiv så bygger Enduris på en integrerad platta i mellansulan, men som här är tillverkad i Pebax-material i stället för kolfiber. I kombination med den rejäla mellansulan, som är uppbyggd av stötdämpande skum i två olika densiteter och sulplattformens vaggliknande geometri ger det en trailsko som klarar utmaningar och underlag av olika svårighetsgrad. Som löpare upplever du att du har stabilitet och grepp i alla riktningar – och att du både får stötdämpning och en kvick, responsiv stegavveckling.
Enduris har en invändig hälkappa och en flexibel ovandel för att ge perfekt passform och stöd där det behövs. Gummiyttersulans material och dubbar ger ett grymt grepp mot underlaget i all slags terräng.
Fakta The North Face Vectiv Enduris Vikt: 278 gram i US8/39 Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 1 550 kronor
