Dass Ding An Sich
Ni undrar kanske vart jag har tagit vägen? Undrar jag ibland lite själv faktiskt.
Men i helgen satt jag i alla fall mycket här (med dörren på … ähum … Kant):
På brorsans … sommarnöje!
Där läste jag tidningar på mobilen, samt begrundade mycket de här (tänk så annorlunda burkarna ser ut nuförtiden):
Jag och brorsan cyklade också 48 km tre varv runt Adelsö. Det gick fortare än någon av oss tänkt sig. Hur nu det kom sig?
Sen beundrade jag brorsans nya dass:
Det är mycket ”love” på landet. Synd bara att ingen vill tömma tunnan …
Vi fick också för oss att göra debut i våtdräkt. Brorsan vägrade dock springa förbi grannarna, han är lite känslig, så vi tog en stig genom skogen ner till Mälaren. Där skulle vi simma, var det tänkt. Enligt senaste väderleksrapporten skulle det var 5 C i vattnet. Men det trodde brorsan inte på, han tippade att det skulle vara mycket varmare fram mot lunch, solen sken ju. Där tippade han fel. Efter fem meters simning vände vi tvärt. Fötterna hade försvunni på mig, och brorsan började hyperventilera. Hur f-n kan det vara så kallt i vattnet i maj?
Sen åkte vi hem, och jag och barnen gick på Millesgården för att kolla in Pippiutställning och uppleva konst. Barnen gav den här skulpturen fina recensioner:
Ingen våtdräkt där inte. Och sen blev det måndag igen.




