Ja, inte jag, men klockan. Min gamla fina Timex Ironman drunkna i går. Tog mig en sväng till badhuset utan någon tanke på att tänka tid. Klockan satt på armen ändå.

Den hade slocknat på flyget hem från Playitas, så jag lämnade in den hos KLOCKMÄSTER i Fältöversten för nytt batteri. Det gick fint, fick tillbaka klockan efter en timme, till en kostnad av 185 kronor. Ganska hög timpenning där, tänkte jag, men okey, det var min fina gamla klocka värd.  Men när jag hoppade ner i Eriksdalsbadets blå, vad tror ni hände då?

Tiden stannade, och man kunde riktigt se hur klockan fylldes med vatten. Det nöp i hjärtat, tänkte att klockmästarn glömt skruva till ordentligt. Simmade i alla fall på så där tidlöst som man bara kan göra med en drunknad klocka. Inget problem med det, jag simmar i princip aldrig på tid, det är så deprimerande, jag bara kajkar på, den här gången 4×600 meter plus 100 meter, och det kändes verkligen som 2500 meter vilket det ju precis också var, men klockan var ju blind för det. Jag tyckte lite synd om klockan.

På vägen hem knallade jag förbi KLOCKMÄSTER och visade upp min vattenfyllda klocka. Butiksföreståndaren bad att få se på kvittot, som jag hade kvar i plånboken, och pekade där på en liten detalj mellan kvittots alla siffror, en text med små bokstäver där det stod, ”Ej tryckttestad”. Det var det ingen som hade talat om för mig när jag fick tillbaka klockan.

På KLOCKMÄSTER beklagade man det inträffade, men det var nu ingenting de kunde göra någonting åt. För övrigt hade de nog aldrig sett en klocka med så mycket vatten i sig. Oj vad packningarna måste ha varit slitna!

Vad jag tycker om detta? Ja, URKUL var det ju inte.

Det är nästan så man vill börja näthata lite.

Hörru KLOCKMÄSTER, aktarej, SNART KOMMER KLOCKAN KLÄMTA FÖR DIG!!!

Hotfull bild:

Ja, inte den gamla varuhuskedjan, om det är någon som minns?

Idag The Band, men nä, inte bandet. Man skulle blivit historielärare.

Började lite tufft. Hemmajobb på förmiddagen med febrig och snuvig dotter som dock inte var sjukare än att hon orkade leka klätterträd på djupandande fader som skissade på grunden till det episka reportaget Playing Playitas (arbetsnamn, beräknad publicering i RW no 3 … bara dottern blir frisk).

Avlösning vid lunch, och lunch med Lisa Emilia Svensson, som jobbar på Miljödepartementet och åker jorden runt och försöker förmå regeringar i andra länder att tänka lite mer på miljön … ja när hon inte tränar löpning förstås … mer om Lisa i no 3 …. bara dottern blir frisk .. som sagt …

Lisa berättade också att hon har en kompis som har en kompis som ska slå världsrekord på rullband i morgon den 7 februari, i livesändning:

http://www.palten.se/aventyr.asp?Id=249#249

Det där blev jag lite inspirerad av, dock inte världsrekordinspiererad, men tokyomaratonångesten sitter ju i, så jag for om aftonen till gymmet för att löpa något  slags tempopass.

Det blev som följer. 1 km/12, 1 km/13,3, 12 km/14, 500m/15, 500m/16, totalt 15 km. Ingen lutning, och alltså inomhus (Mårten!), men med lite motvind (från fläkten). På sista km flåsade jag nästan oanständigt högt, ingen självkontroll alls.

Rätt nöjd med passet ändå. Fast lite känning i vänster baklår. Säkert onödig ökning sista kilometern. Men det är ju så roligt att springa fort. Ja, försöka i alla fall …

Och här, The (real) Band, där ligger ändå Löpbandet i lä:

http://www.youtube.com/watch?v=a0WMBYQL14U

Hade tänkt hänga på låset på gymmet. Därav blev intet. Inte lika lätt komma upp tidigt hemma som borta. Kanske hade med temperaturskillnaden att göra. – 9 C mot + 21 C. Drog täcket över huvudet.

Till slut ändå. Sega lår, kanske från skridskoåkandet i går, och snöhögsbestigandet. Eller de 25 km i förrgår. Men bara gå på. Tokyomaratonångest. Bra drivkraft. Fartlek.

Uppvärmining 1 km/5 fart. Sen 2km/4.30, 2 km/4.16, 2 km/4.00, 2 km/4.30, 2 km/4.16, 2 km/ 4,00, 1 km/4.30, 1 km/3.45, totalt 15 km. Ingen vila mellan intervallen. Gillar inte att stå still, tar för mycket tid. Very busy runner!

Svettigt. Pulsen gick upp. Men aldrig i taket, puh.

Nu barnkalas. Tårta och fiskdamm. Undrar om det nappar?

Hepp!

Löpning i all ära, men det finns ju annat man kan göra på vintern också.

Sätta på skridskor, m m. Grym cross-training!

Samt bestiga svindlande höga snöhögar!

Gagnar gott Glutus Maximus!

Sen somna framför Vinterstudion. Och drömma om … tja …

… eller kanske …

… zzzzzzzzzzzzz …………..