Öland, solen och vindarnas ö. Och regnets! Men vad är det frågan om? Ryktet om grundvattennivåernas kris synes betydligt överdrivet. Den nya anläggningen för avsaltning av havsvatten här på ön, dränks just nu i sötvatten från himlen. Jag och barnen kollar ut genom ett fönster på övervåningen i den gamla skolan. Vad gör vi nu då? Går ju inte ligga på stranden när det är såhär!

Men så stannar det av, den första fronten moln förmodligen urkramade. Jag lovar jordgubbar, en liter, två liter, och barnen säger ja. Ett litet löppass mellan skurarna!

Sex gånger sexhundra meter. Vi sprayade upp distansen med Garmin och en burk graffitifärg inköpt i Borgholm, förra året. Siffrorna har bleknat något, men finns kvar. Start, 100 m, 200 m …

Elvaåringen rullar iväg. Behärskat löpsteg, stoisk, vill klara av passet så fort som möjligt så han kan återgå till Youtube. Med jordgubbar.

Åttaåringen drar på. Lugn, lugn ropar jag, vi ska orka hela vägen. Sen får hon håll, sen får hon skavsår. Sen glömmer hon både håll och skavsår och vinkar till en ko.

De fixar det. Stolt fader. Åter huset. Och nu pappapass. Hej, hej, ses om en timme eller så.

Tar till vänster, rakt in i vinden. Har en ide om att springa ut mot havet och längs med, men det skulle bli drygt sex kilometer i motvind och inte ett steg gratis. Sneddar i stället över ön efter två kilometer. Sned sidvind, in genom ena näshåla, ut genom andra. Strängar av snor far ut över Alvaret.

Knegar på. Har musik i lurar, vinden ylar, knaster och sprak. Men efter tre kilometer, till höger och vinden i ryggen. Befrielse, flyger fram, musiken ren i lurarna igen. Kliver fram som en gång Juantorena, om någon minns 400 och 800 meterslöparen från Kuba som vann guld på båda distanserna i OS i Montreal 1976? Han hade ett steg som en ansatsande  trestegslöpare.

Kollar Garmin. 4.30, 4.22, 4.17, 4.12. Det börjar likna något.

Till höger vid Löts kyrka, nu vinden snett bakifrån. Kommer ifatt en cyklande barnfamilj. Passerar barnfamiljen. Vinden river i det grå sommarskägget, borde vara en mogen man. Men det hjälper inte. Härligt springa förbi cyklister. Men det får cyklisterna att vakna till liv. De kommer ifatt i en nerförsbacke. Men jag glider förbi igen i en uppförsbacke. Duell på landsväg. Lyckligtvis svänger de av på en sidoväg efter ett tag (innan propparna gått i proppskåpet) jag växlar ner, ensam igen med åkrarna, korna och vindkraftverken.

Ett par hundra meter innan hemma, känner jag regndropparna komma. Hinner precis innanför tröskeln innan skyfallet kommer.

Barnen ligger på sängarna, kollar Youtube på mobilerna. Äter jordgubbar. Jag tänker de kollar Youtube som jag låg och läste böcker i travar i deras ålder. Stormen ylar utanför. Regnet piskar fönsterrutorna. Mysigt, säger sonen. Mysigt, säger dottern. Mysigt, säger pappan.

Det finns inget dåligt väder – bara man hinner med ett löppass innan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Dags för race igen! Knappt har man kravlat sig upp ur vattnet utanför Saltsjöbaden, så är det dags för ett 10 km race i Österåker. Satsar förstås vilt och försöker plocka banrekordet från den här killen här nere till höger. Har nu nått en ålder där jag inte längre har någonting att förlora. Utom möjligen då förnuftet …

Det var flera år sedan jag sist körde tävling på milen, då lyckades jag pressa mig strax under fyrtio, men sista året har det varit dålig med både långpass och fartpass, mest duttande hit och dit och trail och tri och swimrun, så har ingen aning om vad kroppen är mäktig till. Dessutom fyller jag sextio i år och det är mer än jag förstår, men så tycks jag heller inte bli klokare med åren … hur som helst, start 15.30 idag lördag 10 juni och temperaturen är på väg mot 20 C och hela Österåker med omnejd kommer samlas i Åkersberga och bjuda till löparfest. Har inte full koll men hoppas på uppdelning i ålderskategorier.

M60, here I come!!!

Längre rapport följer i RW no 8!

---

Alla goda ting är tre. Löpning, cykel, simning.

Fast simningen är väl lite sådär. Men jag jobbar på det. Har en Delfin till simtränare som hela tiden ryter: ROTERA AXELPARTIET!!! Jag tycker jag roterar som bara den. Vänsterpartiet, högerpartiet, hela centerpartiet. Spinner runt i vattnet som en sådan där abborrspinnare jag brukade tjuvfiska med när jag var väldigt mycket yngre än nu i vattentäkten Tullaren i Botkyrka (där gäddorna var stora som … små delfiner). Men Delfinen tycker jag roterar uselt. Hon tycker jag simmar framåt som en lagårdsvägg. Trycker vattnet framför mig i stället för glider igenom det. Med tanke på min fart har hon säkert rätt. Jag har tränat bättre vattenläge med teknikövningen Stålmannen också. Det blev Stålmannen som ubåt. Vi får se hur ytlig jag kan bli i morgon. Då kör jag här, start 10.00.

Jag har i alla fall cyklat några gånger.

Och kanske kan man smyga med sig ett par sådana här? Förklara för tävlingsledningen att de mer är att betrakta som galoscher (jag tycker inte om att bli blöt om fötterna) än simfenor.

Fast jag har en känsla av att de kommer att säga nej.

Lite längre rapport följer i RW no 7.

---

Kristus har flygit till himlen. Jag flyger fram (nåja, lufsar i alla fall) på en stig på Runmarö. Klockan är strax över sju på morgonen, det har regnat under natten, stigen är fuktig, det luktar skog och mylla. Hjärtat slår, pulsen dunkar, blodet fullt av syre. Himlen kan vänta, paradiset finns här på jorden.

Här springs en halvmara någon gång varje år på sommaren. En ganska nedtonad sådan. Ett träd har fallit ner över stigen sedan sist. Kanske efter en storm i vinter? Fuskar, genar, kapar till 14km.

Hej hej havet! Den nakna sanningen – 10 C gjorde doppet kort!

---