Det här inlägget är inspirerat av något som Kristina Andersson skrev på sin blogg på Topphälsa.
Om en person som för att hon ofta ger efter för kortsiktiga begär får dras med långvariga besvär.
Vad är det att vara livsjnutare? Är det att ge vika för spontana begär för choklad, rosévin och dekadenta middagar hela tiden? Eller är det att vara för stundennjutare?
Jag är ju all for att unna sig både det ena och det andra som kanske inte klassas som ”hälsosamt” men jag tror att det är lätt att gömma sig bakom begreppet ”jag är livsnjutare” men egentligen få effekten av ”för stundennjutning”.
Att vara livsnjutare är i min värld att tänka lite mer långsiktigt och lite större än bara ge vika för de spontana sug man ofta får.
Till exempel: Vi är av naturen lata och programmerade att gilla socker och fett. Gärna ihop. Att ligga kvar i sängen och slumra, välja en chokladbit på vägen hem från jobbet eller en stor glas i solen. Att hämta hem en pizza istället för den planerade hemlagade middagen.
Inget av detta är i sig ohälsosamt. Men inget av det är kanske något som ger livsnjutning. Det ger för stundennjutning.
Ibland är för stundennjutning så jäkla värt! Och ett liv utan för stundennjutning är kanske inte så kul.
Men att ge efter hela tiden för saker man egentligen inte planerat med motivationen att det är att vara livsnjutare- det tror inte jag på.
Vktigare är att hitta det som verkligen ger livsnjutning. Många av oss kommer leva tills vi är 100 år. Det finns en massa utrymme för sovmorgnar, pizza, struntade i träningspass. Choklad och glass.
Men jag tror vi har mycket att vinna på att identifiera vad i våra liv som faktiskt, på riktigt, ger livsnjutning. Vad ger mervärde åt livet? Säkert riktigt god glass ibland. Men inte slentrianmässig eftergift till sug eller lathet.
Som med allt annat, fokusera på det som ger ett hållbart mervärde, ge det plats. Var en livsnjutare, inte alltid en för stundennjutare!
Mest för stundennjutning.
