5:2 dieten funkar!

En till vecka till ända och även så en fantastisk helg! Jag är grymt nöjd med hur bra jag är på att ”stänga ned” min jobbhjärna på helgerna. I det ingår också att, utan att vara ”absolutist” inte kolla Facebok och Twitter så regelbundet som jag brukar göra på veckorna till och från jobbet. På ett sätt lite synd för det är ofta mycket rapporter från lopp och liknande men de jag vill ha koll på får jag ändå reda på senare tänker jag och mina närmaste har jag kontakt med utan dator. Instagram är fiffigt- där man kan slänga upp en bild som sen syns både på fejan och Twitter. Sånt gillar jag.

Igår firade jag min 35 (!!)årsdag med nära och kära i Ursvik. Känner mig betydligt yngre än när jag fyllde 30. Age is just a number. Jag älskar ju att vara ute och gillar Ursvik så vi samlades där, grillade och åt kakor och gott som jag och Lillan bakat. Världens bästa fästman hade gjort en  tipspromenad som han satte upp parallellt med den som finns för barnen längs en ca 1 km lång stig med hinder. Frågor som vilka tre länder jag bott i, vilka universitet jag läst vid och vilken Sveriges första ultra var fanns med.

(Det var för övrigt Lejonbragden vilket återuppstod 2012!).

Jag fick en enormt fin present av min familj och vänner också: En spadag med behandling på Sturebadet. Precis vad jag önskat mig! Jag fyller egentligen inte år förrän nästa lördag. Men då är jag som vanligt på Workout Åre.

Vi har varit ute i stort sett hela helgen, bara lekt och umgåtts och få saker ger så mycket glädje och energi som det. Enkla nöjen är de rikaste.

Tränat har jag också gjort den här veckan:

I måndags joggade jag 40 minuter på morgonen, tisdag samma sak. Onsdag joggade jag 2 km och körde: armhävningar växlat med enbensrodd med kettlebell, smala utfall, axelpressar med samma kettlebell (8 kg) och lite skridskohopp.

I torsdag blev det massa spontanjoggande på vårt välgörenhetslopp på Stadion (PwC:s Fun and Charity Run). Fredag 40 min terräng igen på morgonen, vila igår (eh nåja en hel ute dag med min snart 5-åring är inte vila direkt) och idag sprang jag och N lätta 7an i Ursvik.

Det kändes mycket lättare än jag hade kunnat tro! Hade mina Inov-8 Xtalon 212 och de är ju terrängskornas gudar vilket gör att det nog känns lättare än det ser ut.

Nu ser jag fram emot en riktigt bra träningsvecka med morgonjoggar, mer rörlighet, styrka och så massa roliga pass på Workout Åre där jag väl får hänga lite på sidan mest om och vara med så gott det går.

Hoppas att du haft en lika fin helg!

---

Den 12 juli är det dags för det första svenska mästerskapet på 10 km landsväg.

Loppet går i Malmö, arrangeras av Svenska Friidrott i samarbete med friidrottsklubbarna Malmö AI, Heleneholms IF, IK Pallas och Friskis & Svettis. Tävlingen arrangeras i form av ett öppet mästerskap, vilket innebär att även motionärer är välkomna att delta.

Loppet går på en flack bana med start på torget nära Malmö Stadion och passerar sen förbi flera av Malmös centrala landmärken för att avslutas inne på själva stadion.

Jag frågade om jag inte kunde få lotta ut en dam och herrplats till detta lopp och för att tävla vill jag att du i kommentarsfältet lite kort skriver om din drömmil! En du sprungit, eller en du vill springa. Hur och var? Så får alla ta del av lite inspiration! Därtill mailar du mig ditt namn och kontaktuppgifter så är du med i tävlingen om en plats i detta nya lopp!

 All information om loppet och anmälan finns på www.smmilen.se.

Lycka till!

---

Jag blir väldigt ledsen när jag blir missförstådd och som igår när någon tog mitt inlägg och klassade det som att jag var en ”offerkofta” som brydde mig om badmode istället för de riktiga problemen i världen. Förenklat så. Det tar hårt. De som känner mig vet att jag engagerar mig på flera fronter så gott jag kan. Aldrig haft offerkoftan på. Agerar. Men skulle jag skriva om välgörenhet och världsfattigdom varje dag skulle ni inte läsa. Så enkelt är det.

Jag ville förstås inte heller säga att det är fel eller onormalt att vara smal- så dum är jag inte även om jag säkert uttryckte mig på ett sätt som lade upp för missförstånd. Så som jag lade till:

Detta är alltså inte ett påhopp på naturligt smala människor utan på ett stigmatiserande och normaliserande av en retuscherad halvnaken kroppstyp mot en känslig grupp i samhället som vi vet kan påverkas väldigt negativt. Här finns ett enormt utrymme för företag att visa på den variation i kvinnokroppen som är det enda som är normalt egentligen.

Idag vill jag därför skriva om det som alltid, sen tre år gör mig så varm om hjärtat- Tjejmarathon!  

I dagsläget är det 69 st anmälda till årets lopp. Det är ju inte ett lopp man bara hoppar på sådär- 50 km i terräng men vi har platser kvar om du vill springa ett riktigt fint lopp med en fantastiskt stämning. Fortfarande när jag föreläser och berättar om att vi första året hade runt 50 startande men färre än 40 platser i mål får jag gåshud och rösten stockar sig: Flera gick i mål hand i hand och med vår manuella tidtagning blev det omöjligt och egentligen ointressant att separera vem som kom först- delade platser! Häftigt!

Insamlingen rullar på och alla gör sitt: Anmälan kostar 1400 där 1000 kr går rakt av till insamlingen, flera har startat egna insamlingar och senast i veckan kom 950 EURO från ”Cykelfesten i Grankulla” Finland in. Love it! Varje krona går till projektet Maison Dorcas på Panzisjukhuset i Kivuprovinsen i Kongo som syftar till att ge de kvinnor, barn och familjer som fått sina liv och kroppar slagna i spillror efter övergrepp och mord i inbördeskriget.

Jag kan inte släppa tanken på den 3-åriga flicka som behandlades för sexuella övergrepp. Att hon och hennes familj kan få en chans till ett nytt liv- yes då orkar man pussla vidare med anmälningar, avstämningar av betalningar och jaga sponsorer sena kvällar. Oh yes.

För den som missat: Loppet är öppet för alla, går i år på Knalleleden i Borås, arrangeras av Starstruck Unlimited aka jag och Madeleine och vi har i år redan med hjälp av våra fantastiska eldsjälar och löpare samlat in över 100 000 kronor direkt till Panzisjukhuset i Kongo. Madde och jag är ett bra team- vi är väldigt olika och bra på olika saker. I år drar Madde hästlasset med det praktiska eftersom loppet går hos henne och jag jobbar med sponsorer och samarbeten och hoppas att bebisen stannar i magen som den ”ska” nästan två veckor till efter loppet. Snälla Lillspark.

Vi är väldigt beroende av våra sponsorer då ju mer vi får hjälp med, desto mer av anmälningsavgiften kan vi slussa till insamlingen. Varken jag eller Madde tar en krona för arbetet, inga funktionärer får betalt och ingen vinst tillfaller vår organisation utan allt ”nollas” mot insamlingen varje år.

Därför är vi så glada för de samarbetspartners och de volontärer som ställer upp. Vi är stolta över att ha både Craft (funktionärskläder och priser), Enervit (sportdryck), PartnerPrint (nummerlappar) Scandic (boendepartner), Coop (mat till vätskestationer samt funktionärer), Brämhults (juice vid målgång), Runners World (reklam och prenumeration), SOK Knallen (funktionärer) och våra eldsjälar som ställer upp som funktionärer och sjukvårdare.

Utan alla er hade vi fått bekosta så mycket mer och utan funktionärer- ja då har vi inget lopp!

Det riktigt häftiga i år är att vi tillsammans med Coop kommer att satsa på en ekologisk vätskestation längs banan! Det känns väldigt kul och ska bli så roligt att planera den tillsammans med Coop i Borås. SKa skriva mer om vad vi ska erbjuda på den framöver.

Idag är det ett annat välgörenhetslopp i fokus för mig dock: PwC:s Fun and Charity Run på Stadion där varje avverkad kilometer vi ger 25 kr till Unicef. Nej jag ska inte springa men jag är funktionär och prisutdelare. Man gör det man kan!

---

Jag blir så trött! Sen blir jag förbannad. Sen försöker jag släppa det men det är inte jag, jag måste göra något.

Lika glad som man blev när Stadium drog igång sin kampanj för några år sen med normalviktiga modeller lika matt blir jag nu när det 2014 fortfarande ser ut såhär på HM’s annonser:

HM. Vars målgrupp är alla unga tjejer med små plånböcker. I en ålder enormt mottagliga för sjuka ideal. HM som på många andra fronter (främst avseende hållbarhet) gör massa bra saker. Varför har de inte kommit längre med den här aspekten?

Lika glad blir man när man kikar in hos Twilfit:

Normala magar. Normala kroppar. Olika former.

Om man bara fick önska en sak så vore det att modellerna hos Twilfit bytte till HM. För där behövs de. Målgruppen för Twilfit är lite äldre, lite tryggare. De kan hantera den totalt muskellösa retuscherade kroppen. Unga tjejer som matas med såna om och om igen i tidningar och i annonser står inte emot på samma sätt.

Men jag önskar att jag slapp se badmode på väldigt smala modeller över huvudtaget på väg till jobbet i Sverige 2014.  Jag önskar att stora företag vågade ta ansvar.

Som konsument kan jag göra mitt lilla som om vi är många som gör det blir det stora: Vi kan bojkotta. Vi kan vägra köpa. Vägra stödja.

HM gör mycket gott men jag röstar för att vi tokbojkottar att köpa ett enda plagg från badkollektionen. Vi tippar ingen försäljningsvagn över avgrundens rand men vi gör något. Det vi kan.

Man ska alltid göra det man kan.

Jag hörde en bekant som sa att hon skulle fettsuga sig efter andra barnet. ”Fixa till sig”. Klagade över stretchmärken. Tigerränder.

Min beach 2014 och alla somrar framöver kommer vara mina finaste någonsin. I en kropp som burit två barn, jävligt stark genom båda graviditeterna. Stolt ska jag vara om jag har märken från det. Stark ska jag se till att jag är tryggare än innan i bålen och alla djupa magmuskler men det har inget med utseendet på magen att göra. Har inte ett skit med ett sexpack att göra. Den styrkan sitter innanför. Stolt kommer jag knata runt med daller och post- två- gånger- 7- månader- amnings-trasor av taxöron till bröst.

Jag ska göra det jag kan.

 

Edt: Detta är alltså inte ett påhopp på naturligt smala människor utan på ett stigmatiserande och normaliserande av en retuscherad halvnaken kroppstyp mot en känslig grupp i samhället som vi vet kan påverkas väldigt negativt. Här finns ett enormt utrymme för företag att visa på den variation i kvinnokroppen som är det enda som är normalt egentligen.

---

Det finns inte en löparkeps att jag skulle kunna ge specifika tips men däremot skicka med lite tankar om hur man kan planera sin träning – eller omplanera den när vardagen inte ser ut som man tänkt.

Vad man ska träna och fokusera på beror ju på:

1) Vad man tränar för

2) Vad man har för styrkor och svagheter

3) Hur mycket tid man har och kan ta

4) Var man är nu i förhållande till målet

Jag tror ofta vi motionärer gör träningen lite för komplicerad. Vi hämtar inspiration till komplexa minutiösa intervallpass från eliten, fokuserar för mycket på detaljer som när vi sen inte får till dem gör att vi kanske ger tappt.

Livet är komplicerat. Vi springer i grunden för att det ska ge något. Då ska det verkligen göra det också. Vara kul, vara lugnande, rogivande, euforiskt, naturnära..whatever! Men inte ge dig massa huvudvärk!

Att springa är det som ger mest effekt. Att sen variera löpträningen så den stöttar din uthållighet, syreupptagning, löpteknik (för effektivitet och skadeförebyggnad) det kommer göra att löpningen ger mer.

Lägger du till styrka och rörlighet så har du samtidigt gjort mer för att minska skaderisk samt om du timar den rätt och med rätt övningar så kan den stötta din löpning.

Vad styrka är kan dock variera: Branta tuffa backintervaller ger en väldigt löpspecifik styrkeeffekt. Det är, tack o lov, inte bara tid på gymet som räknas.

Att bara springa en massa i samma fart på samma typ av underlag på samma distans ger förstås inte långsiktigt något i form av prestation. För välmående kanske det är helt fantastiskt. Men inte när du vill bli snabbare eller uthålligare. Och förebygga skador. Det beror alltså på som sagt vad målet är.

Jag skulle vilja slå ett slag för följande fem komponenter i en generellt bra träningsvecka:

1) Långpasset- Successivt bygga upp tiden du springer för att bygga motorvägar i kroppen att slussa ut energi till arbetande muskler på. Prattempo. Gärna snällt underlag. Fiffigt som ett lågglykogent pass- alltså där du inte moffar kolhydrater innan utan låter kroppen leta upp fettdepåer och bygga system för att bränna fett vid lugn intensitet. Hur långt är ett långpass? Hur långt är ett snöre. Beror på. Ni vet att jag fokuserar på långa lopp i den här bloggen. Långt är det som känns långt.

2) Det flåsiga passet. Skit i klockan om det blir rörigt. Värm upp 10 minuter med några fartökningar med den mest perfekta löpteknik du kan åstadkomma. Spring sen hårt och kontrollerat kort och många repetitioner eller långt och få. Spring i backe. Variera alltså. Fokus på tekniken. Jogga sen ned 10 minuter.

3) Löpstöttande styrkepasset Hur gör du när du springer? Har du två fötter i marken? Förmodligen inte. Ägna då inte all styrka åt att stå på två ben. Stå på ett, balansera, träna ryggen, träna bålen med balans samtidigt, drilla höftböjarna, vaderna, var barfota. Lyft tungt, lyft lätt och många gånger. Variera dig. Fokusera på dina svagheter istället för att briljera med dina styrkor. Stå på händer är jättekul med gör f’ all för din miltid. Har du ont om tid så är det bättre med russian twists.

4) Rörlighet här och där Istället för att tvinga sig till ett yogapass i någon lokal fylld med rökelse, träna rörlighet 10 minuter per dag. VAD du behöver bli rörligare i vet du ofta om. Bröstrygg, höfter, vader brukar vara fokusområden. 10 minuter har alla. Det handlar inte om att bli vig- det är mest en trendig grej, lite som surdegsbröd och egenstoppad korv. Det handlar om att ha den rörlighet i lederna som krävs för att hantera de rörelser du utsätter dig för- eller råkar ut för. Inget kul att missbedöma ett steg och dra en muskel eller ledband för att inte kroppen hade möjlighet att parera. Passa på att träna balans också. Och vara mycket barfota.

5) Ut i naturenpasset Ok! DU kanske tränar för Sthlm marathon eller något snabbt asfaltslopp men jag tror vi alla blir gladare och bättre löpare av att hållas i naturen. Fötterna får jobba bättre och mer varierande, det är vackrare, bättre luft, roligare och det går att variera i oändlighet: Grus, gräs, sand, lera, stig, skog, ris, kalhygge, sågspån osv osv. Asfalt är asfalt. Terräng är..the shit! Tänk dig en tidig majmorgon med sol och pippifåglar som redan varit uppe flera timmar och du tassar ut en sväng med ingen som helst fokus på fart eller distans och bara springer för att det är så underbart i det ljusa gröna.

Det är nog det viktigaste passet i min värld.

Lycka till med din träning!

Kom ihåg- det behöver inte vara roligt jämt men känns inte löpningen som den ger något så kanske det är dags att förändra den!

Åreskutan strax nedan toppen med utsikt mot Tväråvalvet. På väg ned efter toppturen jag och Magnus ledde på Workout Åre 2012. I år stannar jag och magen nere i byn. Utförslöpning i smörsnö- DET ger något- lycka!

---