Hjärnfysikbloggen – Det är ditt fel
Under OS i Pyeongchang och mer eller mindre varje vecka hör man om ben fulla av mjölksyra eller att han eller hon inte orkade p.g.a. mjölksyra. Kruxet med dessa påståenden är att det inte skapas någon mjölksyra. När du springer bryts glukos ner till pyruvat. Om du springer fort länge stannar processen upp och det byggs det upp lager med pyruvat. Som en följd av spjälkning av ATP till ADP och fosfat frigörs även protoner (aka vätejoner). För att du ska kunna fortsätta springa slås dessa protoner samman med pyruvat och bildar laktat. Protoner är sura. Laktat minskar alltså försurningen. Laktat kan sedan användas som energi och sätta snurr på citronsyracykeln och tillverkningen av energi igen. Du kan springa vidare tack vare laktat.
Laktat blandas ofta samman med mjölksyra, men det är laktat plus en proton som är mjölksyra. Någon sådan biokemisk produkt bildas inte. Det är istället pyruvat som samlar upp de sura protonerna och bildar laktat. Sedan kan laktat – som felaktigt kallas mjölksyra – användas som energi av muskler, hjärta och hjärna. Laktat är en flexibel resurs som kan skickas till de celler som behöver mest energi. Det finns studier som visar att muskler t.o.m. föredrar laktat framför glukos.
Det är märkligt att den hjälpsamma metaboliten laktat fått skulden för trötthet och träningsvärk och för den brännande känsla som du kan känna i benen. Det är ungefär som att ge brandmän skulden för eldsvådor eftersom de alltid tycks dyka upp där det brinner.
I en studie för något år sedan injicerades tio testpersoner med laktat, protoner och ATP. Var för sig orsakade ingen av metaboliterna trötthet. Inte ens när de injicerades i par som t ex laktat + proton (som är riktig mjölksyra) upplevde testpersonerna någon trötthet. Men när alla tre injicerades samtidigt upplevde personerna trötthet och även smärta, förmodligen genom aktivering av receptorer.
.
Det kanske känns så men det är inte mjölksyra som kokar köttet från benen.
Vad betyder det? Ja, för det första är det ytterligare ett bevis för att mjölksyra är oskyldig till trötthet. För det andra att trötthet är en komplex upplevelse som skapas i hjärnan och signaler från receptorer kanske kan bidra till denna upplevelse. För det tredje är det inte någon metabolits fel att du blir trött. Det är ditt fel. Du springer fort. Det är självklart att du blir trött. Din upplevelse av trötthet ser till att du inte gör av med mer energi än absolut nödvändigt.
Prata snällt
Själv blev jag väldigt trött när jag sprang i snöslask i helgen. Jag sprang 20 km och efter 15 km började jag tänka att det var jobbigt. Då blev jag ännu tröttare. Hur man tänker påverkar upplevelsen av trötthet. När det återstod två km tänkte jag till och tänkte rätt. Det kändes genast bättre. Hur du tänker påverkar hur trött du känner dig.
Inför nästa lopp så är mitt bästa tips att du injicerar dig med positivt självprat. Du ska inte underskatta loppet och fylla dig med falskt självförtroende. Du vet att det blir jobbigt, så prata snällt med dig själv. Det är sannolikt det enklaste och snabbaste vägen till framgång. Vi pratar ständigt med oss själva. Fokusera på det samtalet. Säg snälla saker som ”jag är snabb” och ”jag är stark”. Säg aldrig något som stärker din upplevelse av trötthet som ”det är långt kvar” och ”jag orkar inte”. Fundera aldrig över hur det ser ut när du kommer i mål. Du ska springa precis som du lever – i nuet.
Här och nu
Själv lever jag i nuet just nu. Planerna sträcker sig några veckor fram och mitt förflutna känns som en dimma. På dagarna är jag djupt engagerad i mitt nya uppdrag. När jag kommer hem tar jag ofta en löptur för att samla ihop tankarna. En timme varje kväll skriver jag på mitt tredje bokmanus (jag har bloggat mindre senaste månaderna p.g.a. det). En läsare som själv skriver böcker har lovat läsa igenom och granska manuset. Jag tycker det är tio gånger bättre och enklare än förra försöket som var för krångligt, flummigt, obegriplig för en lekman och alldeles för omfattande. Det är mitt tredje och sista försök. Nu finns det en bärande tanke som bygger på en enkel idé som ändå känns helt ny.
Det här inlägget var nytt, men jag har skrivit om mjölksyra två gånger tidigare. Myten om mjölksyra skrev jag redan 2011 och sedan i ett nyare inlägg här på Hjärnfysikbloggen 2015. Det här blev tredje gången, men knappast den sista. Myter har minst nio liv.
Antal kommentarer: 8
Monica Carlsson
Spännande med författandet av bok! Jag skriver inte själv för brödfödan, men gillar att läsa och skriva rapporter/presentationer i mitt vanliga ”ingenjörande”. Kan erbjuda mig som försökskanin om du önskar några fler såna, kanske till vissa områden/kapitel!
Johan Renström
Hej Monica, ja absolut. Ju fler ögon desto bättre:) Vad har du för mail?
Johan Renström
Om någon fler är intresserad att granska så skicka mail till hjarnfysik på gmail.
Gunilla Kidmark
Ser fram emot din bok! Kan du avslöja den röda tråden?
Johan Renström
Hej Gunilla. Det är några trådar som jag knyter ihop till en röd tråd. Det kanske handlar om att bli bättre på något sätt. Krönikorna i Runners worlds tidningen det senaste halvåret är ofta spin offs på det jag skriver så något åt det hållet:)
Jan Andersson
Hej. Känner igen det där med tröttheten när man springer. Den gången jag satte personbästa på milen var jag vansinnigt trött redan vid 6-7 kilometer. Vid 8 kilometer trodde jag att jag skulle dö (och ville ge upp) men kom då att tänka på en kamrat som älskar att plåga sig i lopp. ”Vad skulle Bengt gjort nu?”, tänkte jag, och fick svaret: ”Han skulle aldrig vika ner sig!” Det gav mig styrka och jag höll hela vägen – så visst är det hjärnan som är ens största fiende när man blir trött.
Johan Renström
Exakt Jan. Det är bra med förebilder. De som ger lite extra. Det finns enorma reserver, men det krävs nästan att man blir jagad av en björn för att man ska våga plåga sig.
Johan Renström
Exakt Jan. Det är bra med förebilder. De som ger lite extra. Det finns enorma reserver, men det krävs nästan att man blir jagad av en björn för att man ska våga plåga sig.