Blogg

God gröt och träningstävlingar


Jag vaknar upp till doften av nybryggt kaffe. Jag ligger kvar i sängen ett par minuter och låter kroppen vakna till liv medan jag lyssnar på ljuden från köket. Under tre veckor här i Tignes har jag fått stiga upp till dukat frukostbord. Tänk er vilken lyx! Fantastiskt att bo med fyra morgonpigga människor som gör super god gröt varje morgon. Inte sådan där äcklig kletig kompakt smaklös gröt som vissa människor lagar, utan en massa av goda blandgrötar. Vi har också pallat väldigt mycket äpplen på hemvägen från en tävling i helgen. Helt plötsligt stod det flera äppelträd fulla av fallfrukt utmed vägen och minst tre av oss skriker stanna åt chauffören Johanna som tvärnitar in på en parkeringsficka och vi springer ut och fyller en påse och en tröja med äpplen. Så nu har vi även jättegod äppelkompott till gröten.

Dagarna rullar på här och vi börjar få ihop riktigt många timmar med bra träning. Vi samlar höjdmeter på hög och jag har även sprungit en hel del upp och ner på en asfalts väg för att förbereda mig för ett sista lopp i december.

I helgen gjorde vi två små träningstävlingar. I lördags en kortare skimo tävling i Tignes och i söndags körde vi ner en och en halv timme för att springa ett trail lopp. Vi delade upp oss på lite olika distanser, 11km, 18 km och 28 km. Emelie och jag sprang 28 km och vi sprang ihop uppför första stigningen på 1000 höjdmeter. Sedan susade Emelie ifrån mig under den första utförslöpan. Jag hittar henne igen vid första vätskestationen med blodiga ben efter att ha fastnat i ett taggbuskage. Då tittar jag ner på mina egna ben och upptäcker att jag också blöder. Jag lyckades inte hålla kontrollen i en lerig sväng utan sladdade också in bland taggbuskarna. Men jag njuter till fullo av loppet ändå. Det är varmt och soligt och vi kan springa i shorts och det är mjuka fina stigar i skogen att springa på. Det spritter av vårkänsla i kroppen och jag känner att jag inte hann springa färdigt i höst i och med mitt två månader avbrott. Emelie springer ifrån mig igen, men jag närmar mig på slutet där det är lite flackare, enklare löpning. Sedan avslutar jag ett bra träningspass med att hoppa ur bilen på väg upp mot Tignes för att få 11 km till uppför. Det blir totalt 42 km löpning med 2900 höjdmeter under dagen och det känns bra för självförtroendet att ha fått ihop ett bra långpass löpning inför 80 km om två veckor. Nu blir det ett par dagar med lite lugnare träning och sedan några sista dagar här i Tignes med mycket träning. Det är så otroligt mycket enklare och roligare att gå in i träningsbubblan tillsammans med andra.

Det här var vår kvällstur i lördags mitt imellan en skimotävling och en trailtävling. Det är den fina kombinationen i livet att det går att blanda hård träning och tävling med njutarturer. Psst! Det är Mt Blanc ni ser i bakgrunden!      Pic: Kilian Jornet


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 1


Ida Nilsson

Tack Stefan! Ja det är ett härligt liv.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem tuffa crosstrainerpass som vässar din löpning
Blogg

Fem tuffa crosstrainerpass som vässar din löpning


När högsäsongen för löpare är över känner sig många lite trötta och slitna. Men trots att löpsuget ofta minskar och rastlösheten ökar låter begreppet ”alternativ träning” som en svordom i de flesta löpares öron när jag föreslår det på mina föreläsningar. ”Alternativ träning! Sånt ska bara skadade löpare hålla på med. Va’fan, träning är att springa, inte sitta och cykla och ro på gymmet!” Så brukar det låta, men faktum är att löpare kan bli mycket bättre löpare av att köra andra träningsformer under lågsäsongen. Här är fem alternativa pass som verkligen bygger kondition och löpstyrka. Passa också på att köra lite styrketräning när du har genomfört passen.

Crosstrainern ger en blandning av löpning och längdskidåkning. Väljer du att använda handtagen påminner rörelsen om längdåkningens, avstår du handtagen blir rörelsen mer lik löpningens där du främst jobbar med benen. De flesta maskinerna har både lutnings- och motståndsfunktion, och jag tycker att du jobba med ett lätt uppförslut så att du tvingas använda baksida lår mer. Annars påminner rörelsen mer om trappmaskinens. Fördelen med crosstrainer-träningen är att du jobbar med ”löpmuskulaturen”, men slipper stötarna mot underlaget. Skaderisken är nästan obefintlig, likaså risken att utföra övningen fel. 

Effektiva crosstrainer-pass

• Pass 1: 4 x 4 min/vila 1 min. (Medelhårt tempo; belastning 5 på en 10-gradig skala.)

• Pass 2: 15 x 1 min/vila 30 sek. (Hårt tempo; belastning 7 på en 10-gradig skala.)

• Pass 3: Tabata-intervaller: 4 serier med 8 rep x 20 sek jobb/Vila 10 sek. Vila 1 min mellan serierna. (Belastning 8 och mycket hårt tempo.)

• Pass 4: 3 x 10 min/vila 3 min. (Kör så hårt du kan; variera belastningen under intervallerna.)

• Pass 5: Långpass 90 min. (Lugnt tempo; belastning 4 på en 10-gradig skala.)

Under de angivna vilopauserna trampar du lugnt.


Läs också: De mest effektiva styrkeövningarna en löpare kan ägna sig åt

Läs också: Så får du ut det mesta av styrkepassen utan att komprimissa med löpningen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpning ger smarta barn!
Blogg

Löpning ger smarta barn!


I takt med att det har skurits ned på skolgymnastiken, i förmån för andra ämnen i skolan, har skolresultaten i övriga ämnen inte förbättrats, som man kanske skulle kunna tro.

Tvärtom visade 2013 års Pisa-undersökning att svenska skolelever inte bara hade tappat rejält i resultat i jämförelse med resten av världen, de var sämre än OECD-genomsnittet och var dessutom sämst bland övriga nordiska länder. Pisaundersökningen mäter 15-åringars förmåga i skolan och används för att jämföra elevers skolresultat runtom i världen. I 2013 års mätning såg man att svenska elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse var särskilt dåliga. Och mest anmärkningsvärt var att svenska elevers resultat hade rasat mest sedan förra mätningen.

Politikerna pratar om vikten av disciplin och ordning och reda, och visst kan man väl fokusera på det, men klokast vore att lägga fokus på fler idrottstimmar och att få skolbarnen i rörelse. Det menar Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken Hjärnstark.

– Fler idrottslektioner skulle förmodligen ge enastående resultat i skolan, eftersom det inte bara är själva skolarbetet som påverkar inlärningen och resultaten, fysisk aktivitet är oerhört viktigt för att förbättra hjärnans kapacitet, säger Anders Hansen.

För drygt två år sedan gav han ut boken Hälsa på recept, Bonnier Fakta, som handlade om hur fysisk aktivitet påverkar hela vår fysiska hälsa. Boken blev mycket uppmärksammad, vilket sedan ledde till uppföljaren Hjärnstark som kom ut i augusti och handlar om hur konditionsidrott, och löpning i synnerhet, stärker våra hjärnor.

Intresset för Anders Hansens nya bok har inte heller låtit vänta på sig, artiklar om honom och hans bok delas flitigt på sociala medier och han är nu återkommande expert i Malou på TV4.

I Runner’s World har han intervjuats upprepade gånger de senaste åren och han har även skrivit artiklar om hjärnan och träning i tidningen. Vad gäller ämnet barn och träning, så är det en av hans hjärtefrågor, då en ganska liten förändring i träningsmängd kan göra enorm skillnad.

– Det är märkligt att inte idrotten prioriteras mer i skolan, med tanke på all forskning som visar hur avgörande kondition är för inlärningsförmågan och koncentrationen och alla andra kognitiva förmågor.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 11 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Antal kommentarer: 1


Vera Nordlander

Jag fick lära mig tidigt att rörelse och musik var viktigt så skolan gick minst lika bra som dansen och tävlingarna.
Så sånt kul har jag hållit på med under hela livet fast på olika sätt..och även sett till att alla våra barn håller på med både musik och flera fysiskt aktivieter på fritiden. Men utöver det tar vi ut alla ungar regelbundet oavsett väder. Familjeträning blir det. Det blir både joggingtur med de större och klättra och träna balans med de små. Så oavsett vad forskning visar så kan ju inte vara skadligt eller negativt att röra på sig och umgås lite extra med familjen😉
Bra att man lyfter frågan om idrotten i skolan men förändringar tar tid så tillsvidare kan man alltid ta ut sina ungar själv. Å ja det pratas väldigt mycket om att tiden inte finns å det inte hinns med diverse. Jag brukar säga att man hinner det man vill hinna. Gäller att lära sig planera och prioritera vad som är viktigast för just dig och din familj. Kör hårt. Ta hand om dig och dina käraste ❤️
Och sist men inte minst..här får inga träningar avbokas. Så visst händer att tonåringarna slarvar lite med planeringen men det har faktiskt gått fint med skolarbeten/prov ändå. Å har man en unge som redan har väldigt bra betyg så är det verkligen onödigt att avboka träningar…man måste inte ha bästa betyget på allt hela tiden…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Flytta dina gränser 2017 – här är träningsplanen som hjälper dig!
Blogg

Flytta dina gränser 2017 – här är träningsplanen som hjälper dig!


Grovplansmetoden (22-24 veckor)

• Komma igång-perioden bör vara 4-6 veckor, då du tränar lugn distanslöpning kombinerat med något eller några av de alternativa träningsformerna ovan.

• Grundträningsperioden bör vara  8 veckor, då du fokuserar på en ganska hög veckovolym löpning, antingen i tid eller distans. Löpträningen ska innehålla en blandning av distanspass, långpass, tröskelträning, långbacke och långa intervaller. 

• Den formgivande perioden bör vara 4 veckor, då du ska förbättra formen inför den kommande tävlingsperioden. Minska veckovolymen något och lägg in regelbundna ”testlopp” för att stämma av formen mot den förväntade. Under denna period löper du distanspass, långpass, kortbacke och korta intervaller. 

• Tävlingsperioden bör vara 3-6 veckor, då du väl förberedd springer dina  planerade lopp. Minska träningsvolymen inför loppen under dessa veckor så att du får ut full effekt på tävlingarna. Utöver tävlingar kör du under denna period lugna distanspass, tröskelpass samt lätta intervallpass.

2-1-metoden (12-15 veckor)

Denna metod bygger på att man pulserar intensiteten och träningsmängden under olika veckor i en treveckorscykel. Det är nämligen sällan effektivt att träna på exakt samma sätt vecka efter vecka; kroppen behöver både utmaning och återhämtning för att bli starkare och snabbare. 2-1 metoden är vanligast att använda under grundträningsperioden och den formgivande perioden, och den bygger på att du kör två tuffa träningsveckor följt av en lugnare vecka.

Därefter börjar du om igen med två tuffa veckor, och så vidare. Efter den första treveckorscykeln inleder du nästa med en volymökning. Om du till exempel springer 40 kilometer vecka 1, 50 kilometer vecka 2 och 30 kilometer under den återhämtande veckan, så startar du följande treveckorscykel med 45 kilometer vecka 1, 55 kilometer vecka 2 och 35 kilometer vecka 3.

Utöver att öka den totala veckodistansen bör du också öka längden på dina långpass och distanspass, vartefter du blir starkare. När det gäller intervallpassen bör du successivt öka antalet intervaller och förkorta vilan mellan intervallerna. 

När den formgivande perioden kommer gäller samma 2:1-principer som  under grundträningsperioden, med den skillnaden att du ska öka farten på de snabba passen och backpassen – som du samtidigt kortar ner. Om du sprang 75-90-sekundersbackar under grundträningsperioden kan du istället välja  45-60-sekundersbackar och springa dem i ett högre tempo.

I den formgivande perioden är det även med 2:1-metoden viktigt att lägga egna testlopp för att stämma av formen. Dessa testlopp lägger du helst  in under den lättare återhämtningsveckan.

Blockträningsmetoden (12-16 veckor)

Denna metod genomförs i fyraveckorscykler, där du fokuserar på en viss typ av träning varje vecka. Blocken motsvarar en mängdvecka, en tröskelvecka, en fartvecka samt en återhämtningsvecka.

Sedan börjar du om med en ny mängdvecka och så vidare. Under mängdveckan ska du koncentrera dig på distanspass och långpass för att förbättra din uthållighet. Under tröskelveckan genomför du två tröskelpass (alltså i ett tempo nära din mjölksyratröskel), till exempel 2 x 15 minuter och 4 x 8 minuter, samt ett lugnt distanspass och ett långpass. Det blir en mjuk övergång till fartveckan som ska innehålla ett pass med korta intervaller, till exempel  12 x 400 meter samt ett backpass, ett lugnt distanspass och ett långpass.

Efter dessa tre veckor behöver kroppen en återhämtningsvecka med fler vilodagar, lugna distanspass och kanske något pass där du kör alternativ träning (se förslagen i inledningen). Varannan månad lägger du också in ett testlopp för att kolla formen. 

Blockträningsmetoden är lämpligast under grundträningsperioden och under den formgivande perioden. 

Under tävlingsperioden lättar du på träningen och minskar veckomängden, med hänsyn till hur mycket du tävlar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Grym axelövning, ful film


 

Men kolla här! Här har ju jag filmat mig själv i en osmickrande vinkel, fult ljus och med bad hair day. Jag var helt enkelt inte preppad för att filmas eller fotas. Men sluta inte titta! Det är en bra övning.

Den heter shoulder inlocate och kan få ordning på slitna och krånglande axlar. Den låter axeln att jobba runt hela jädra vägen, som det heter på anatomiskt korrekt språk, och sträcker ut allt som är trångt inne i och runt axeln.

Så. Sitt eller stå på knä och håll i ett par ringar, långa gummiband som du har fäst i ett räcke, en TRX eller likande. Håll armarna raka framåt/uppåt. Vrid nu runt armarna hela vägen, men ta det försiktigt, det är en ganska brutal övning om du har strul i axlarna. Gå så långt du kan, gärna så att axeln liksom faller fram, som du kan se att mina gör på filmen. Plötsligt kommer de fram, när armarna är bakom mig. Glunk glunk, liksom.

Gör 10 repetitoner som en del av uppvärmningen när du ska jobba mycket med överkroppen, till exempel rodd, pullups, dips eller armhävningar.

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Limbo


I’m back! Lite tyngre, lite pluffsigare och i lite sämre form. Eller förresten, formen är nog helt okej faktiskt (tror jag), inte för att jag pressat mig särskilt hårt den senaste tiden men känslan är åtminstone att benen rullar på bra och av tiderna på träning att döma så finns det fortfarande lite krut kvar från sommarens alla mil. Däremot så känns det som om kroppen är i behov av en rejäl servicegenomgång, tror inte att den skulle klara en besiktning utan anmärkning just nu. Har ont i högerknä, ena axeln, vaderna är hårda som kevlar och ena armen har börjat domna till och från så pass att jag börjar befara musarm. Det är precis som vanligt med andra ord. Inget som egentligen hindrar mig från att springa. Har funderat på att gå till naprapaten de senaste dagarna men då har jag blivit snål och tänkt att så länge jag kan springa utan smärta så kan jag lägga den femhundringen på en flaska Macallan istället.

Har inte funnits så mycket att rapportera senaste tiden. Det är som det är. Skitväder och väldigt lite inspiration. Det är mörkt när man vaknar och mörkt när man kommer hem, grått och trist, precis som träningen för tillfället. Precis när jag hade börjat förlika mig med tanken på att det faktiskt blivit vinter på riktigt och nästan börjat njuta av knastret under skorna så blev det helt plötsligt plusgrader, regn och ett par decimeter slask. Hello löpbandet! Förlåt för alla dom gånger jag svurit, just nu är jag bara lycklig över möjligheten att slippa halka omkring i mörkret med slask upp till knäna. Inte ens mina dubbade Asics Fujisetsu gillar snömodden och slasket och dom gnäller sällan.

Jag springer fortfarande typ 4-5 gånger i veckan men njuter inte lika mycket av mellanmjölkslöpningen nu som tidigare. Att springa ostrukturerat på känsla var skönt ett tag men för tillfället känner jag mig ofokuserad utan ett tydligt mål. Det är nästan så att jag börjar ifrågasätta min identitet som löpare, vem är jag när jag inte tränar målmedvetet inför för ett lopp och varför springer jag överhuvudtaget? Egentligen fattar jag ju att 8 mil i veckan inte direkt kan klassas som vila, men samtidigt kan jag inte heller sluta springa bara för att säsongen är över och för att man ”ska” vila. Jag vill ju fortfarande kunna äta chips och dricka öl utan att bli tjock. Är man en adrenalin-junkie så är man, att knarka löpning är ingenting man bara tar en paus ifrån. Och förresten så är det heller inget jag vill göra. Att knarka löpning är bland det bästa som finns.

Att springa utan mål och mening har inte direkt vart plågsamt utan snarare långtråkigt och oinsperande, och trots att jag har bestämt mig för att ”ta det lugnt” resten av året så känner jag en stark längtan efter att få underkasta mig hård och disciplinerad träning igen. Jag sov mig igenom svenska lektionerna på gymnasiet men jag tror att det var Dante som kallade det tillstånd jag nu upplever för limbo – platsen där de okristna hamnade som kämpade för det rätta men som saknade den riktiga tron. Lite så känns löpningen just nu, varken himmel eller helvette, bara ett stort tomrum. Det är ett tillstånd som man egentligen inte vill befinna sig i, en plats där man inte vill vara. Då föredrar jag nästan hellre helvetet. På ett sätt är nog limbo som helvetet fast utan plåga. Nej, jag vill tillbaka himmelriket, den plats där hård och brutal träning belönas med nya personbästan och jag vet att vägen dit är genom disciplinerad löpning utan kompromisser. Men det får vänta ett tag till. Nånting inom mig säger ändå att det smarta är att inte stressa kroppen mer än den behöver just nu. Det är långt kvar till Boston Marathon, en hel svensk vinter närmare bestämt, som just nu känns som en livstid. Bara det faktum att tvingas genomlida en hel vinter med allt vad det innebär är straff nog och kan nog vara så nära helvetet man kan komma.

Boston är som sagt så pass långt borta i tid att jag börjat fundera på om jag behöver ha ett annat lopp före det för att orka med träningen nu i vinter. Planen är att sätta igång igen den 1 januari med strukturerad mara-träning men det vore skönt att ha ett delmål på vägen att ta sikte mot innan dess. Kanske en halvmara på varmare breddgrader i slutet på februari? Det låter inte helt fel, speciellt inte när man tittar ut genom fönstret och mest bara blir deprimerad. 

Snart väntar gymmet och löpbandet. Kanske lyxar jag till det med att springa lite tröskel eller åtminstone inslag av marafart. Mest troligt är dock slentrianmässig distans i mellanmjölksfart. Men det får bli ikväll. Pallar inte med att behöva stå och vänta på att alla tanter (och farbröder för den delen) ska bli klara, som utan att skämmas ockuperar alla löpband till att promenera på i flera timmar och som dessutom dricker vatten under tiden dom går som om dom sprang Stockholm Marathon i 30-gradig värme. Jag har några timmar på mig att bestämma mig för vilken typ av pass jag ska springa men viktigast av allt, vilken musik jag ska ha i öronen under tiden. Att springa på löpband är enda gången då jag måste ha musik när jag springer, utan musik i öronen skulle löpband vara olidligt. Det lutar nog åt att det blir Neal Morse nya mastodontverk, en 2 timmar konceptskiva med plusmeny och extra allt som låter som Queen, Beatles, ELO och Genesis.

/Hörs


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Segt men det har ändå sin charm på nåt sjukt sätt, man känner sig ju ofta lite duktigare när man kommer hem efter en runda i mörker, kyla och snö jämfört sol, värme och sommar, det är liksom inte så svårt att motivera sig då. Jag ser löpbanden som ett nödvändigt ont, det här årstiden är det skönt att dom finns. Sket dock i löpbandet ikväll och stack ut istället, spöregnet uteblev så det blev 18km i 4.20 fart-ish…benen rullar på rätt så bra trots is och slask.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*